måndag 29 juli 2019


inför Kristi förklarings dag

VI SÅG HANS HÄRLIGHET…
Johannes häpnar, berättar, ropar, sjunger så i Johannes 1:14. Vi såg HANS HÄRLIGHET den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning …
Det är Kristi förklarings dag, sjunde efter Trefaldighet, Jesu Herr-lighets dag. Jesus är HERREN - JHVH – JAG ÄR DEN JAG ÄR - ”Namnet över alla namn”. (Fil 2:9,11). För ett kort ögonblick öppnas den himmelska verkligheten för oss. Vi ser en utstrålning av Jesu gudomliga makt. Utstrålning, tyska erklärung, har givit oss det svenska ordet ”förklaring”.
Nu berättar Johannes detta för oss! Han drar in oss i ordet ”vi”. Varför? Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.  Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig (1 Joh 1:4-4). (Vissa handskrifter har ”er glädje").
Det händer något djupt med oss tillsammans när Guds Ande idag öppnar våra ögon och hjärtan. Vi får relation med Honom som är full av nåd och sanning. Vi träffas i ”vi”. Vi som ofta kan känna oss tomma, dumma, fula, "feliga" och ensamma kan häpet säga: Av hans full-het har vi alla fått, nåd och åter nåd (Joh 1:16). Ja, varför försöka bli perfekt när det är mycket lättare att bli full-komlig?
För att hitta detta får vi ägna oss en del åt bergsklättring. Jobbigt, kanske. (Är det någon som vill hjälpa mig med rullatorn?) Jobbigt. Men härligt. Vilken utsikt! Vi börjar med

  1. Mötesplats Sinai berg.
Läs och BE-grunda i din Bibel GT-texten från 2 Moseboken 34:27-35.
   Här är andra gången Gud ger de tio budorden. Vad har hänt tidigare? Gud har fört Israel under dramatiska händelser ut ur fångenskap och förnedring i Egypten. När folket väl kommit ut ur Egypten väntar ännu större problem för folket. ”Faraos härar hann upp oss vid stranden just som vi kommit till Pi-Hahirot” (Sv Ps 618). Men där alla vägar tycks stängda hittar Far åt oss både DÖRREN och VÄGEN och LIVET …
Vi stannar till vid mötesplats Sinai (2 Mos kap 19-20). Där får vi för första gången de tio orden. De kallas i Bibeln aldrig 10 Guds bud. De börjar inte med ”du skall” eller ”du skall inte”. De börjar med ett ord med en ”utstrålning” av nåd och sanning (2 Mos 20:2).
   Först nåden – Fars obeskrivliga kärlek till oss. Sedan sanningen. När vi förstår hur älskade vi är vågar vi ta itu med våra dåligheter. Vi vill höra ihop med honom som säger:
Jag är Herren din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land och ur träldomshuset.
Eftersom det är sommar och semester och du har gott om tid, tar vi nu en paus på 73 sekunder medan du berättar för dig själv hur de tio orden lyder …
Tag sedan några många minuter till och berätta för dig själv vilka som blir glada om vi lyder de tio orden ... Du gör då denna upptäckt: Kärlekens Gud ger oss kärlekens bud som ett skyddsräcke åt det ömtåliga människolivet. Vi får det bra tillsammans. Allt blir roligare då vi är med i kärlekens ”kära lek”.
Och är du nyfiken på mer gå då till bibelskolan.com /Nyfikenhets-vandring 61-75. De bjuder på ”igångsättningstankar” om de tio budorden. Tryck här.

Nu lämnar vi 2 Mos kap 19 och 20, och går till dagens text i 2 Mos 34:27-35. Gud ger de tio orden för andra gången. Varför? Vi förstår det då vi läser kapitel 32 - enligt rabbinerna det mörkaste kapitlet i hela Bibeln. Det stora syndafallet! Dansen kring guldkalven! Mose har varit uppe på berget, träffat Gud, fått de tio orden på stentavlor. På vägen ner får han verklig chock. Han hör … han ser … folket dansar, tjoar, skrattar. De har skapat sig en egen gud av guld.
Mose blir så upprörd att han slår sönder tavlorna. Kärlekens Gud reagerar. Han vill utplåna folket. Men Mose ber:O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i”. Vilken bön! Vi anar något av Jesu kärleks smärta här …
Men Gud utplånar inte folket. Han utplånar inte Mose. Förbundet upprättas. Nya stentavlor ger samma ord som tidigare.
Nu hör vi hur Mose ber: Låt mig få se din härlighet …
Gud svarar: se här är en plats nära intill mig. ställ dig där på klippan … du skall få se mig på ryggen (2 Mos 33:21-23).
Vad kan det betyda för oss? Nära mig … på klippan … se Gud på ryggen?
Om vi följer Gud, går Gud före. Kärlekens Gud leder oss genom kärlekens bud in i kärlekens gärningar, ty Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem (Ef 2:10). Tillsammans med Herren får vi se att ”förfärligheten” på jorden börjar förvandlas för några till ”härlig är jorden”.
Mose får inte se Guds ansikte. Men folket får se Moses ansikte. Moses ansiktes hy strålar efter att han talat med Herren. Folket klarar inte att se det ansiktet. Mose hänger en slöja för ansiktet, en duk, en mask … Paulus tar fram den duken i dagens epistel. Han har något viktigt att säga oss där. Men först besöker vi

  1. Mötesplats Hermon  
Läs och BE-grunda i din Bibel dagens evangelium från Markus 9:1-13.
 Jesus och lärjungarna kommer just från staden Cesarea Filippi. Där har Petrus kommit med sin djärva bekännelse:Du är Messias, den levande Gudens Son!(Matt. 16:13-16). Därifrån vandrar de upp på Hermons berg, Syriens högsta berg. Cesarea Filippi ligger vid dess fotJesus tar med sig tre lärjungar upp på berget – Petrus, Jakob och Johannes.
Plötsligt händer det något där uppe: Jesus förvandlas inför dem. Han står där i skinande vita kläder. Två personer kommer till, två ”andliga giganter”, Mose och Elia. De samtalar med Jesus om hans exodus (uttåg) från denna värld.
När den impulsive Petrus ser, hur Mose och Elia står där och samtalar med Jesus, så brinner det till i hans hjärta. Och klickar till i hans hjärna. Han börjar ana något. Den högtid, då man särskilt talar med varandra om Mose och Elia, är ju Lövhyddohögtiden. Man inte bara talar om dem, man umgås med dem. Deras närvaro är så levande i måltider och samtal. Lövhyddohögtiden är ju den största och gladaste högtiden under hela året. Man dansar, sjunger, öser vatten med fröjd ur frälsningens källor och glädjen från Jerusalem hörs vida omkring, (se Nehemja 8:13-18).
Om nu Mose och Elia och Messias var på samma plats, ja då måste ju Lövhyddofesten vara inne, och då måste man ju bygga lövhyddor. Därför utropar Petrus: Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia
Lägg märke till att Petrus inte säger: Här är oss gott att vara! Vad ljuvligt här är! Här vill jag stanna kvar. Kan jag inte få slå upp mitt tält här.
 Det är ju så vi tänker. Vi stannar i ljuvliga känslor och upplevelser. Här är oss gott att vara. Nej, Petrus tänker inte bygga hydda åt sig själv. Det hinner han inte med. Något händer på berget. Något som inte ger ljuvliga känslor. Petrus blir alldeles skräckslagen.
Ett lysande moln kommer över dem. Molnet är tecknet på Guds närvaro. Men Mose och Elia försvinner. Ur molnet kommer en röst. Han är min älskade Son. Lyssna till honom!" 
Där på berget händer något med oss. Jesus rör vid oss. När vi då reser oss upp och lyfter blicken, då ser vi ingen utom Jesus.  Vi ser inte Mose, inte Elia. Vi ser inte heller några av idolerna eller de starka personligheterna, som vi förankrat våra liv vid.  Vi ser ingen utom Jesus. Vi lyssnar. Vi sjunger: ”Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd, Jesus är min Herre, han gör alltig nytt” (Sv Ps 359:5).
Vi går sedan med honom ned från vårt förklaringsberg. Men från våra förklaringsberg får vi ta med oss fröpåsar, ordfrön, som vi får så ut i vår vardagsvärlds mylla.  Där kan de slå rot och växa. På berget växer ingenting.
På vägen ned från berget får de tre lärjungarna ett förtroligt samtal med Jesus om framtiden. Markus berättar hur lärjungarna inte kunde hjälpa en sjuk pojke. Men Jesus botar. Då säger nog lärjungarna till varandra. ”Det är bra, Jesus, att du är med!”
Och nu kanske du som läser det undrar: ”Får jag vara med?” och det svar du får: ”Ja, det får du gärna”. Du beger dig till

  1. Mötesplats den helige Ande.
Läs och BE-grunda i din Bibel dagens epistel 2 Korinthierbrevet 3:9-18.
Lägg särskilt märke till slutverserna, som talar om en slöja över våra hjärtan. Slöjan finns kvar, säger Paulus. Men den hänger inte över Bibeln. Det är inte bibeln som är dunkel (även om vi tycker så ibland). Slöjan hänger över våra hjärtan. Det är vi som är dunkla. Vi irrar omkring utan att begripa oss på oss själva. Vi snurrar runt omkring oss själva, ser inte varandra, har inte hjärta för varandra.
Bibeln 2000 säger att vi har en mask för ansiktet. Man vågar inte vara sig själv. Man gömmer sig bakom masken. Det kan vara bilden av idolen: Donald-mask, Ebba-mask, Jimmy-mask eller ...
Folkbibeln talar om slöja. En vacker, dyrbar slöja döljer smuts och fulhet. Vi lurar både oss själva och andra med denna låtsaslek.
 Men nu kan det hända något. Gud har kanske allt för länge bara fått se vår ryggtavla. Någon (efteråt förstår vi att det var den helige Ande) tar tag i oss och vänder på oss. En liten rörelse med kroppen förvandlar allt. Låtsas-leken förvandlas till kär-lek. Paulus säger att för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort.  Någon lyfter av slöjan. Vi AVSLÖJAS!
Vad händer då? Blir vi utskällda, för att vi är så usla?
Paulus skriver: Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet
Hjälparen, den helige Ande, står beredd att ta hand om oss. Vi renas, förvandlas, vi hittar sången: ”frälst genom honom, lycklig och fri, vill jag hans egen evigt nu bli”. Befrielseverket fortsätter sedan hela livet ty, skriver Paulus, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. Vi lever Livet med korsets plustecken. Det finns mer att få. Härligheter x härligheter!
Och Fadern ser på oss med sådan kärlek och säger: Min son, min dotter var död men har fått liv igen, han/hon var förlorad men är återfunnen. Och festen började …
På festen pratar man i mun på varandra och berättar om vad som hänt. Med OSS!

Vi såg HANS HÄRLIGHET
den härlighet som den Enfödde har från Fadern.
Och han var full av nåd och sanning …

I detta VI finns du och där finns jag, som föreslår att vi kan träffas för långsam vandring tillsammans i dagens Sångpostilla, i boken sid 310, och om du sitter vid datorn på www.bibelskolan.com tryck här. Där kan du höra mig predika, Anne-Mette läsa texten och Bodil sjunga dagens sång, om du trycker på här, när du kommer där. Himmelskt Söndagsgodis serveras på adress bengtpleijel.blogspot.com

Bengt Pleijel 92+




måndag 22 juli 2019


Inför sjätte söndagen efter Trefaldighet

FÖRE GÅR HERREN MED SEGERNS BANÉR!
Det är så alla efterföljare sjunger på EFTERFÖLJELSENS SÖNDAG. Följ mig, säger Jesus till sina första lärjungar. Följ mig säger han till oss idag. Jesus vill nu dra oss in i DEN STORA BERÄTTELSEN. Han vill tala personligt med var och en av oss om det rika liv, han har att ge. Vi får vila på gröna ängar, svalka törstig strupe och trötta fötter i friska vatten. En vandring med Jesus och hans folk kan vara rik och spännande.
Men inte alldeles lätt! Hur klarar vi mörka dalar, obegripligheter, skrämmande motigheter, kriser? Vi undrar: Vad är det för dunkla krafter som lurar och förblindar oss? Bibeln talar om ”djävul och Satan” om ”fursten över luftens välde”, ”ondskans andemakter” och mycket annat. Är dessa ”overkligheter” verkligen en verklighet?
Det kan hända att det som hände vid Jesu dop i Jordan upprepas i våra liv. Före dopet sägs det inte mycket om Jesus. Inga mirakler. Inga märkliga predikningar. Men när den helige Ande sänker sig över Jesus och rösten från himlen säger: ”Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje(Luk 3:22), då invigs Jesus till sin frälsargärning. Då sker under och tecken. Himmelens krafter verkar bland människors barn.
Men då blir det också REAKTION! Alla mörka makter vaknar. Den Onde får allergichock. Paradisets orm slingrar sig fram till Jesus, väser: Är du Guds Son så…
När himmelen landar i våra liv genom dopet och tron finns det mörka krafter som vill stoppa oss. ”Är du verkligen Guds barn du som är sån och sån…? ”Mörkrets furste stiger ned, hotande och vred … (Sv Ps 237:1).
Men den helige Ande är också med. Den helige Ande påminner oss att ett ord från Jesus kan få honom att falla (Sv Ps 237:3). Samla på Gudsords-ammunition!
De helige Ande påminner oss framför allt om MOD-kläderna:
VAPENRUSTNINGEN ger oss ”Jesus-skydd” och mod att stå den Onde emot (Ef 6:10-20, Rom 13:11-14).
DOPDRÄKTEN ger oss mod att vandra med Jesus. Han hjälper oss att klara av besvärliga människor (BE-grunda Kol 3:12-17).
Den helige Ande påminner oss om att vi inte är ensamma. Med Gud och hans vänskap, hans Ande och ord samt syskons gemenskap får vi hjälp att se att det finns en massa fäder, mödrar, syskon och vänner som går med och uppmuntrar oss. I dagens texter möter vi tre av dem: Amos, Paulus och Matteus.
Får jag presentera dem för dig?

  1. Först kommer den gamle Amos.
Läs och BE-grunda Amos 7:10-15 i din Bibel.
Amos är rätt gammal nu – 2700 år ungefär. Förakta inte äldre herrar! Denne pigge åldring dyker plötsligt upp ur vår bibel. Han har något att säga oss. Han har skrivit en hel bok i Bibeln. Men när han kommer idag behöver vi bara läsa sex verser.
Amos lever på 700-talet f Kr i Sydlandet Juda i staden Tekoa, ett par mil från Jerusalem. Han jobbar med får och fikon. Gud kallar honom till en uppgift i Nordlandet Israel. Amos går. Han vet att om Gud kallar till en svår uppgift så går Han själv före med segerns banér.
Plötsligt dyker Amos upp i Betel. Mitt i en skördefest. Folk har klätt sig fina. Orkestern har just stämt sina instrument. Fårstek grillas. Prästen, den folkkäre pastor Amasja går omkring och småmyser. Finansministern är beredd att hålla sitt tal om hur bra man har det i landet, hur finanserna bara ökar, arbetslösheten bara minskar och att också klimatet mår bra…
Då ställer sig Amos upp mitt bland folket på festplatsen. Alla tystnar. Den där lille mannen från Sydlandet har tydligen något att säga oss som bor i Nordlandet. ”Vad kan skåningen ha att säga oss norrlänningar?”
Vilket tal! Kungen skall dödas. Folket deporteras! Landet ska gå under! Profetens skarpa ord slungas ut som blixtar mot avgudadyrkan (5:21-27), mot osedlighet och dryckenskap (2:7-8, 6:4-6) mot sociala orättvisor (2:6, 3:10, 5:10-12).
Det blir häftiga reaktioner. Bort med dig! Du får inte predika i domkyrkan (riks-helgedomen). Dra åt Juda med dig
Vad skulle hända om Amos kom till vår församling? Behöver vi be om profetisk klarsyn? Vad är det som sker i det om sker? Gud har något på hjärtat när han sänder en profet. Han säger: Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig idag över folk och riken för att du skall rycka upp och bryta ned, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera (Jer 1:9-10, SFB). Det kan göra ont innan det blir bra. Man sätter inte plåster på infekterat sår. Man behandlar det först med vass kniv och svidande jod. Ja, detta kan hända när Herren får gå före med segerns banér och vill dra in oss i sitt äkta, friska liv.
Nästa person Herren idag sänder till oss är

  1. En stor man som blir liten, Saulus blir Paulus.
Denne Paulus har skrivit många och ibland långa brev till oss. Idag får vi i vår egen Bibel läsa och BE-grunda åtta verser från Första Thessalonikerbrevet 2:1-8.
Gör det!
Men vem är han denne store, lille man?
Han var stor redan från början. Hebré född av hebréer. Av Benjamins stam. Fick namn efter Israels förste Kung – Saul. Växte upp i Tarsos (Turkiet). Var jude men hade också romerskt medborgarskap. Gick i skola i Jerusalem. Mycket begåvad. Vad månde bliva? Han spåddes en lysande framtid som professor vid universitet i Jerusalem. Han var slagfärdig i debatten. Slog till motståndare med dräpande argument. En maktmänniska som gjorde folk rädda. Ja, han andades hot och mordlust (dålig andedräkt) mot Herrens lärjungar … lät fängsla dem och föra dem till Jerusalem. Saulus - dåtidens störste kändis. Men hade han förblivit det hade ingen idag känt till den ”kändisen”! Vad hände?
HERREN korsar hans planer … Efter ”ljus-mötet” med Jesus (läs Apg 9:3 ff) häpnar han över vad Gud kan göra i en människas liv. Han, den störste av syndare (1 Tim 1:15), bara står där i lovsång och tillbedjan inför Gud. Han som andades hot och mordlust sprider nu en Kristi väldoft (2 Kor 2:15). Saul kallar sig nu Paulus. Det betyder ”den lille”. Han är nu ”den minste av apostlar” (1 Kor 15.9). Är man minst kan man inte se ned på någon. Paulus ser uppåt. Vad ser han? FÖRE GÅR HERREN MED SEGERNS BANÉR!
Därför vågar Paulus gå ut med det glada budskapet om befrielse och nytt liv trots att han möter motstånd. Han blir misshandlad, får kämpa hårt. Han smickrar inte, serverar inga predikobakelser. Han vågar …
Motståndet kan komma från människor. De mäktige förbjuder apostlarna att predika om Jesus. Men de svarar: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört."
 Paulus vet att bakom dessa finns makter som förblindar, förför, luras … Och han vet att allt liv födes fram under smärta. Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull (Fil 1:29). 
Lägg märke till hur denne store, begåvade, mäktige Saulus, som gjorde folk rädda, blivit helt förändrad i mötet med Jesus. Han försöker inte bli populär, smickrar inte, drömmer inte om äran från människor. Han skriver: I stället uppträdde vi kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss. Luther beskriver syndernas förlåtelse som ett kärleksfullt blöjbyte. Vår himmelske Far har verkligen en mors ömhet för oss. Och Paulus, som vill ha Gud till sitt föredöme (Ef 5:1) vill gärna likna honom här.
Men Paulus är inte bara mor. Han är också far. Några verser längre fram talar Paulus om sig själv som en far som förmanar och uppmuntrar sitt barn (1 Tess 2:11). Paulus är tydligen mycket modern – både fader och moder.
Och receptet som han ger oss är att
FÖRE GÅR HERREN MED SEGERNS BANER!
Nästa person Herren idag sänder till oss är
  1. en sniken Levi som blir GUDS GÅVA.
Läs och BE-grunda Matteus 16:24-27 i din Bibel.
Matteus ursprungliga namn är Levi. Markus berättar (2:14) att han var tullindrivare (Jfr Lukas 5:27, Matt 9:9) och tillhör den underjordiska rörelsen seloterna (ivrarna). Han betraktades av judarna som förrädare. Men i stället för att kämpa mot romarna blev han anställd av dem. Han tjänade pengar på sitt eget folks olycka.
Rikedom, makt och ära fyllde hans tankar. Omtalad i hela världen. Guldtackor i Kafarnaums sparbank. Investeringar i skatteparadis. Brevlådor i Panama.
Men, men, men …  guldklimpar i huvudkudden som stör nattsömnen, avundsjuka blickar i varje gathörn, gamla vänner som vänder honom ryggen, hatar honom, sänder fräcka hot-mail på datorn … är detta livet så livat?
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
Något händer med Levi: JESUS KORSAR HANS VÄG. Människosonen kom redan nu i sin Fars härlighet med sina änglar till tullkontoret i Kafarnaum. Jesus ser på honom. Sådana ögon har han aldrig sett förut. Vilken kärlek! Vilken ömhet! I det ljuset blir han alldeles klarsynt över sitt eget liv. Levi blir alldeles ”le vid sitt eget liv”. Jesus säger de starka orden ”Följ mig”. Levi gör så. Han får ett nytt liv att leva i. Han som levde bara för att ta från andra och lura andra, han dras nu in i DEN STORA GE-RÖRELSEN. Levi får namnet MATTEUS. Det betyder GUDS GÅVA.
När han blir en Jesu lärjunge försonas han med och får ett stort hjärta för sitt eget folk. Hans bok MATTEUS EVANGELIUM är främst skrivet för de judiska folket.
Jesus inbjuder oss idag att följa honom. Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. När vi varje morgon börjar med att teckna oss i korsets tecken och kanske hänger ett kors om halsen påminns vi om att Jesus också idag vill styra oss bort från JAGETS irrvägar och hjälper oss gå VÄGEN som leder till SANNINGEN och LIVET. Vi vet att det finns makter och krafter som vill lura oss. Vi vet också att ”ditt är riket, din är makten, din är äran”. Därför kan vi be med Sv Ps 175:3

Det heliga kors som Herren själv bar för vår skull att synderna sona 
Mot frestarens makt jag sätter idag, det stå mellan mig och det onda. 
Ty där har Guds Son all min skuld plånat ut att jag skulle vara hand egen.

Är du nyfiken på mer läs boken Sångpostillan, årg 2 sid 303, finns på bibelskolan.com. Om du läser detta på datorn tryck här. Vill du höra mig predika, Anne-Mette läsa texten och Bodil sjunga dagens sång, tryck då på här när du kommer där. Vill du fördjupa dig i MODKLÄDERNA, se min bok HIMLAKODEN, sid 104-117. Beställes på GAudete förlag, tryck här. Bengtpleijel.blogspot.com serverar Himmelskt söndagsgodis.

Bengt Pleijel 92+
som också påminner om att
FÖRE GÅR HERREN MED SEGERNS BANER!




tisdag 16 juli 2019


Femte söndagen efter Trefaldighet – Apostladagen

THUMA MINA SOMANDLA
är sången som vill smitta oss alla denna söndag (se Sv Ps 584). Men vi har kanske svårt med ”sydafrikanskan” och säger hellre på ren svenska som Jesaja i dagens GT-text: HERRE, SÄND MIG! Det är apostlarnas dag denna söndag. Tillsammans med dem går vi ut för att ”göra folk till lärjungar” och göra folk av dem som vill vara lärjungar. Gud, ditt folk är vandringsfolket! Före går HERREN med segerns baner!

  1. Dagens GT-text är från Jesaja 6:1-8. Läs och BE-grunda den texten i din egen bibel. Där hör du en fråga:
Vem skall jag sända?
Kanske hör du att den frågan är riktad till dig. Du undrar ”duger jag till det? Hur blir man duglig?” Du hittar svaret hos Jesaja.
Vi träffar Jesaja i början av hans bok. Han har tydligen varit ute på en ”predikoresa”. Han har sagt många kloka saker. Han berättar för folk om Guds nåd. Blodröda synder kan bli snövita (1:18). Han uppmanar folket att gå med i fredsrörelsen och smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårds-knivar (2:4). Han går till rätta med folkets synder. Han är inte nådig mot ”Sions döttrar”. De spelar med ögonen, de trippar och pinglar och är fångade av fåfänga. Sista klädmodet hittar du i deras garderob (läs Jes 3:16-23). Jesaja går också till rätta med männen. Han kallar dem hjältar. ”De är hjältar i att dricka vin”. De skryter och skrävlar i fyllan. De kallar det onda gott och det goda ont, de gör mörker till ljus … de är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka (läs 5:20-33).
Man undrar om Jesaja varit i Sverige och lärt sig. Jesaja kunde precis som vi se hur dumma och dåliga alla andra är. Media hjälper oss ju mycket med det. Våra vackra, duktiga politiker går före med ont exempel. Ett stort folknöje är ”DREV”. Vi är ju dessutom så kloka så att vi plockat bort både Gud och Jesus och Anden.
Ty om det är sant det som sägs om dem vore det alldeles förskräckligt. Vi skulle få se det Jesaja såg när han en gång gick till kyrkan i Jerusalem. Klarar nerverna av det? Läs fortsättningen om du vågar.
Jesaja slinker in i kyrkan. Han har inte några större förväntningar. Samme gamle präst som mumlar en massa böner, samma gamla kantor som trampar i klaveret. Och en massa suckianer som sover sött i halvdunklet.
  Men plötsligt händer det något: Ett bländande ljussken! En himmelsk seraf-sång! Ett brus av heligt jubel! En utstrålning från den himmelska tronen! Jag såg Herren, berättar Jesaja efteråt. Han sitter på en hög och upphöjd tron. Jesaja ser honom bara ett ögonblick. Men det var hans livs viktigaste ögonblick.
    Mina ögon har sett Konungen. Herren Sebaot. Att se in i någons ögon som ser på en med kärlek, ömhet och smärta kan vara svårt. Jesaja får se in i Guds smärta, men det klarar han inte. Han känner sig genomskådad, genomavslöjad av Kärleken. Nu är det inte längre de andra som är ruttna, falska och smutsiga. Jesaja ropar ut: Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar.
   Att med egna ögon få se honom som är HELIG, HELIG, HELIG måste vara förskräckligt. Ingen kan se Gud och leva (2 Mos 33:20).
Förskräckligt eftersom Gud är så hel, så full av skönhet, så fylld av kärlek och godhet och äkthet. Men jag är så halv, trasig, oäkta.
Precis som Jesaja fick en beröring av altarets eld, så behöver vi de ständigt återkommande mötena med honom, som "rör vid oss med händerna som korset bar". 
Lägg märke till att det ärFAR  som möter oss  trasiga och smutsiga med sin helande och renande kärlek. Han gör det för att han vill något med våra liv. Han vill göra oss till budbärare. Därute finns människor som gråter, som är i nöd. Den fråga Jesaja fick får också vi: Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare? Jesaja svarar: Här är jag, sänd mig!
Vad svarar du och jag? Kanske
Thuma mina somandla …

  1. Dagens epistel är från Första Petrus 2:4-10. Har du dator går du till bibelskolan.com (den som ingen dator har han får gå till grannen rar). Där möter dig en bibelguide som vandrar med dig genom denna text. Den finns i Bengts återvändsgränd/adresslista 7. Du hamnar i många OASER I ÖKNEN, där du får vila ut, hämta kraft och upptäcka att det inte är klokt vad klok du blir! Dagens text fortsätter med budskapet ”Gå ut

KYRKANS FOLK
hittar sin plats och sin uppgift

       1. Vi fogas samma till Kyrkans folk 2:4-5a 
       Kom till honom, den levande stenen, förkastad av   
       människor men utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er 
       själva som levande stenar byggas upp till ett andligt  hus. Tryck här


       2. Kyrkans folk får en tillsammansuppgift 2:5b
       … ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga  

       offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus  
       Kristus. Tryck här

       3. Kyrkans folk hittar grundtryggheten 2:6-8
Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem. Tryck här

4. Kyrkans folk får veta vad de är.
Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet. Tryck här

Och kyrkans folk gnolar och trallar och sjunger och jublar Sv Ps 584:

Thuma mina somandla …

  1. Dagens evangelium är från Matteus 16:1-20. Läs och BE-grunda den i din Bibel. Budskapet är:
När du förstår vem JAG ÄR är
kan JAG ÄR tala om vem DU ÄR.

Första gången Jesus och lärjungarna träffats, hade han sagt de nästan elektriska orden till dem: Följ mig! Då hade de brutit upp och lämnat allt. Han börjar inte med att fråga dem och oss om vi tror på allt vad Bibeln säger eller om vi är skötsamma och snälla. Han bara säger Följ mig! 
   Nu, tre år senare, kommer de till Cesarea Filippi. Där ställer Jesus en fråga till dem. Vem säger folket att jag är? Då hade de räknat upp alla kändisar, de kom på. Också på den tiden var man intresserade av kändisar. Jesus är en profet. Jesus en stor man. Jesus är en ny Elia. 
   Men när Jesus sedan frågar: Vem säger ni att jag är? då blir det först alldeles tyst. Ingen säger något. De ser på varandra. Då tar en av dem, en som hette Simon Jonasson, ett steg fram, ser på Jesus och säger DU ÄR Messias, den levande Gudens son...
Vilken bekännelse! Du är Messias, den som vi läst om i skrifterna och längtat efter och hoppats på och bett om. Du är den mannen! Du är Messias, den smorde, Kristus. Du kommer från den levande Guden. Du är Himmelen som landat på jorden. Du är JAG ÄR – JHVH – VÄGEN, SANINGEN OCH LIVET.
   När Simon Jonasson sagt sitt DU ÄR till Jesus, säger Jesus sitt DU ÄR till Simon. Du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka. 
  Denne svage, impulsive, vacklige Simon blir en klippa. Jesus ser vad han kan göra med honom. Med OSS! Han, den enkle fiskaren, som förmodligen slutat som gammal pensionerad fiskargubbe vid Gennesarets sjö om Jesus inte kommit i hans väg, denne Simon utnämns till en klippa i kyrkan, han blir en apostel. Han slutar sina dagar som den förste påven i Rom. Vilken klassresa!
Tänk på detta. Vi är ofta så osäkra på vem vi är. Vi har så många mörka och dumma tankar om oss själva. När jag hittar bekännelsen till Jesus då kan Jesus tala om för mig vem jag är. Han kan göra något vettigt av våra liv. Han hjälper var och en av oss med vårt dåliga självförtroende. Det sunda självförtroendet hittar jag, när jag hör ihop med Jesus. Han säger sitt Du är till oss. Du är mitt barn, du är min älskade son, dotter. Och du kan svara: "Ett litet kungabarn jag är och glad jag är för det …."
Det är många som inte vill vara med i kyrkan. Men Jesus vill vara med i kyrkan. I allra högsta grad vill han vara med. Ordet Kyrka, på grekiska kyriakä, betyder “det som hör Herren till”. Blicken riktas med detta ord på HERREN KRISTUS. Han är kyrkans centralgestalt, kyrkans riktmärke och kraftkälla. Jesus finns i sin kyrka och låter himmelrikets livsström rulla emot oss. Vi får andas in kraft, himmel, glädje, lovsång, salighet. Jesus, som dog för alla, vill förmedla helande och upprättelse till syndare över hela jorden. Den vill nå till alla, eftersom Gud vill att alla skall blir frälsta. Den heliga kyrkan är 
  EN ENDA, HELIG ALLMÄNNELIG (= katolsk) och APOSTOLISK KYRKA.
  
I Kyrkan finns livets krafter. Dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Dödens krafter är som en borg, som stänger in oss och låser in oss bakom sina portar. Ibland känner vi av dessa krafter. Det är som om de vill kväva oss. Men i kyrkan finns himmelrikets nycklar. Där finns lösningar på våra låsningar. Vi hör befrielsens ord i AVLÖSNINGEN- du är löst, du är fri. Ja, frälst genom honom, lycklig och fri …
Och kyrkans folk ropar där de går ut bland skogar, berg och dalar och städer och byar: Kom och se vad Herren gjort. Nej, inte bara ropar. De gnolar, trallar, sjunger och jublar med ord från Sv Ps 584:

Thuma mina somandla

I den kören brummar med häpen glädje
Bengt Pleijel 92+




måndag 8 juli 2019


Fjärde söndagen efter Trefaldighet

ATT INTE DÖMA
är det befriande budskapet till oss denna söndag. Det finns bättre metoder att komma till rätta med andra människors galenskaper och elakheter än att svara med samma mynt, kasta sten på dem och gå med i drevet …
Vi lever FARLIGT då vi gör som alla andra, snokar, ser och bekänner andras synder.
Vi kan få leva SALIGT. Hur då?

  1. Se in i Guds Fadershjärta
Läs och BE-grunda Sakarja 7:8-10
Herrens ord kom till Sakarja. Han sade:  
Så säger Herren Sebaot: ”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”

Den gamle Sakarja berättar för oss att Herrens ord kom till honom. Precis som Herrens ord kommer till oss, då vi öppnar våra hjärtan för Bibelns ord. Genom det som Herren säger får vi blicka in i Guds Fadershjärta. Hjärtat är i Bibeln säte för tanke och handling. Gud ser nöden och vill göra något åt den. Han har ”mod i barm”. Känslorna sitter i magen.
Hör vad han säger: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”
Vilken omsorg, vilken nöd, vilken kärlek han har för de människor som han sänder i vår väg. Stanna till här. Tänk efter om du ser ett ansikte bakom dessa ord: änkan … den faderlöse … invandraren … den fattige.
Behöver du en attityd-förändring? Fäll rättfärdiga domar … visa varandra kärlek … barmhärtighet … förtryck inte.
   Stanna till och tala med Herren om det som nu dyker upp i dina tankar

  1. Gud slår vakt om vårt människovärde.
Läs och BE-grunda Romarbrevet 14:11-14
Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud. Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.
Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder. Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent.
Paulus ställer oss inför den levande Herren, han som säger: Så sant jag lever! En utstrålning av liv, härlighet, kärlek slår emot oss. Vi bländas, slår ned ögonen. Vi faller ned inför tronen ty varje knä skall böja sig. Vi lyftes upp genom den himmelska lovsången. Varje tunga skall prisa Gud …
Vi hör ett budskap från tronen som nog får oss att darra: Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud. Ja, en gång skall vi få göra räkenskap för våra liv. Gud räknar med oss. Han slår vakt om vårt människovärde!!!
Ett djur som bär sig illa åt ställer man inte till ansvar. Men en människa är så mycket mer än ett djur. En människa har ansvar. När man tar ifrån någon hennes ansvar, tar man ifrån henne hennes människovärde. Därför slår yttersta domen vakt om vårt människovärde.
Och varje gång jag bekänner min synd, slår jag själv vakt om mitt människovärde. Jag reser mig ur min förnedring och hävdar mitt människovärde.
Ute i världen kan man tala mycket om synd (helst andras synd). I kyrkan har vi fått den unika möjligheten att berätta för alla om hur man blir av med synden! Jesus har tagit de yttersta konsekvenserna av vår synd. Det skedde på Golgata.
Vid korset bekänner vi vår synd. Jesus bär bort allt det som smutsat ned och gjort oss omänskliga. När vi blivit överraskade av denna kärlek, vill vi gärna överraska andra med den. Paulus säger: Vi dömer inte längre varandra. Vi lägger inte något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.
Jag får en ny syn på tingen. Ingenting är orent i sig självt. Det orena finns i våra hjärtan (jfr Titus1:15, och Mark 7:23).
Men om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:9). Men om vi bråkar om oväsentligheter kan vi göra vår broder eller syster i tron väldigt illa. Jag oroar dem i onödan. Och jag själv ramlar då ut ur kärlekens kraftfält – lever inte längre i kärleken, och kan då bli orsaken till att den som Kristus lidit döden för går förlorad. Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat, säger Paulus. Ett ord att ta med hem …
  1. Jesus stryker två streck över vår synd.
Läs och BE-grunda i din Bibel Johannes 8:1-11
Plötsligt händer något på tempelområdet i Jerusalem. Man hör upprörda röster. Någon skriker, gråter. En klunga människor kommer. I mitten en kvinna. Man drar henne i håret. Man vrider hennes armar, slår henne. Vi ser hur hon ramlar. Man släpar henne fram.
Vad har hänt? Jo, denna kvinna har begått äktenskapsbrott. Man kommer på henne när hon just håller på. På bar gärning. Mannen som begått äktenskapsbrott med henne har tydligen smitit undan. Karlar är duktiga att hitta gömställen då det osar hett.
Men innan vi nu tar itu med kvinnan ska vi stanna till och fråga hur vi ska ta itu med karlen om vi träffar på honom. Vad tycker ni? Ska vi stena honom? Men vem av oss ska kasta första stenen? Ska vi skälla ut honom? Han skulle nog behöva det. Men tänk om han svarar: ”Ska du säga. Jag vet nog något om dig som ingen annan vet …”
Nu finns bara kvinnan kvar. Och nu ska man döma henne. Hon har gjort vad man kallade en galenskap i Israel (5 Mos 22:21, Bibel 1917). Så allvarligt tog Mose lag på en sådan synd att den som gjort den inte längre fick vara med bland Guds folk. Hon skulle stötas ut ur folket. Hon fick inte leva längre. Två bra saker gjorde man nu: 
1. De tog Guds lag på allvar. Det är allvarligt att bryta mot Guds bud. Kärlekens Gud har givit oss kärlekens bud som skyddsräcken omkring det ömtåliga människolivet. Buden är Faderns kupade händer omkring oss. Skyddsräcket är inte till för att stänga in oss, utan för att stänga ute det som vill förstöra våra liv. Om man hoppar över rutschar man utför. Något inom oss dör. Vi rör vid dödens krafter när vi struntar i livets bud. Många i vårt land mår inte bra. Kanske man kan hitta en orsak här.
2. De tog den här kvinnan till Jesus. Så ska vi göra när vi träffar på en människa som begått synd, lever fel eller kommit snett. Ta med henne till Jesus. Be för henne. Försök få henne med till kyrkan. Det är mycket som kan hända där. Vi hittar en ny melodi. Inte dödens melodi utan livets. Och vi hittar den tillsammans med många andra. 
Men vad ville männen egentligen?
De ville sätta Jesus på prov. De ville inte ha bort kvinnan. De vill ha bort Jesus. De ville få något att anklaga honom för. I Johannes 8:59 står det att de vill stena Jesus
Om Jesus säger: ”Stena henne”, kunde man anklaga honom för romarna, ty bara de kunde avkunna dödsdom. Om Jesus säger: ”Fria henne!” kunde man anklaga honom för att inte ta Moses lag på allvar.
Vad gör Jesus? 
Först säger han ingenting. En lång stund är det alldeles tyst. Men han gör något. Han böjer sig ned, skriver med fingret på marken. Vad skriver han?  De bibelsprängda fariseerna började kanske tänka på Jeremia 17:13. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden
Varför svarar inte Jesus?  Han bara sitter där och ritar.  De upprepar sin fråga?
Då säger JesusDen av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne. Vilket fantastiskt svar! Jesus ändrar varken på Roms eller Moses lag. Han säger till dem att stena henne. Gör det! Lyft era händer och kasta stenen. Men den ska börja som är utan synd. Den som själv aldrig begått äktenskapsbrott. Den som är ren i sina tankar, han börjar. Vad händer? Männen sänker sina händer, slår ned sina blickar. De troppar av, den ene efter den andre. De gamle gick först. Störst självkännedom. Känner sig genomskådade..
När alla är borta ser Jesus upp. Kvinnan står kvar. Hon ensam är kvar inför Jesus. Jesus kunde kastat den första stenen. Han var utan synd. Men han gör inte det. Han frågarKvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig? Hon svarade: Nej, herre. Jesus sade: Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer.
Vilken kärlek! Men inte en kärlek som slätar över. Vi möter inte en hygglig snällhet när vi kommer inför Jesus. Han säger aldrig att det inte spelar någon roll hur vi lever. När vi syndar mot sjätte budet och mot femte och mot sjunde och mot åttonde, är vi inne på dödens område.
Vår enda räddning är att få stanna kvar med den här kvinnan inför Jesus. Stå vid hennes sida och bara vara där inför Jesus. När vi är där inför Jesus förstår vi att Jesus inte kommit för att döma. Han har kommit för att rädda och upprätta och hjälpa oss till en ny start. Jesus stryker inte ett streck över vårt förflutna. Vi måste läsa denna text tillsammans med allt som sägs om Jesus i hela Nya Testamentet. Han stryker inte ETT streck. Jesus stryker TVÅ STRECK - korsets två bjälkar. Jesus dör i vårt ställe och han tar in vår synd i sina sårmärkta händer. Och bär bort …
Frälst genom honom, lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.

RECEPT
för den som blivit sårad, förnedrad, tillknycklad av andra och har svårt att glömma och förlåta och vandra vidare …  Läs Jesu ”annorlundaexempel” i 1 Petrus 2:21-26.
En utläggning finns i ”Oaser i öknen” på bibelskolan.com/ Bengts återvändsgränd:
Vandring 18 - vi får vandra i Jesu fotspår. Tryck här . 
Vandring 19 - vi får leva med den gode Herden. Tryck här 
Det finns fler skatter att upptäcka i i dagens texter i boken SÅNGPOSTILLAN. Årg 2 sid 287. På bibelskolan.com tryck här.

Och med Jeremiaordet i våra hjärtan
tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan

”rullatorerar” vi vidare i Jesu namn.
Bengt Pleijel 92+




Skriva ut