onsdag 26 februari 2014

Inför Fastlagssöndagen.

Vi befinner oss ännu i förfastan. Ordet ”fastlag” kommer av det tyska ordet ”vastelabend” – fast-aftonen. Precis som vi har julafton, påskafton m.m. har vi också en fast-afton. De tre dagarna före fastan brukar man kalla Fastlagssöndag, fläskmåndag och fettisdag. Under dessa tre dagar tar man farväl av köttet. I sydliga länder gör man det ofta under festliga former, glada upptåg och karnevaler. Karne vale betyder ”farväl kött”. Vi har en rest av detta, då vi på fettisdag äter fettisdagsbullar. Äter man dem på andra dagar bör de kallas semlor.
Onsdagen efter dessa tre dagar kallas Askonsdag. Då börjar fastan. Och fastan varar än till påska. Precis som Jesus fastade i 40 dagar varar fastan i 40 dagar mellan askonsdag och påsk. Men då räknar man inte söndagarna. På söndagar fastar man inte. Det är bröllopsfestens dag.

Varje söndag bjuder Kristus, brudgummen, sin brud, församlingen, till fest. Vi inbjuds till Herrens måltid med orden från Uppenbarelseboken: Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid. Bröllopsfesten avbildar trons innersta hemlighet: föreningen med Kristus. (Med evig kärlek, sid 64, av Peter Halldorf)

Varför fasta? I Bergspredikan talar Jesus om fastan. Han säger inte: Om ni fastar. Men inte heller: Ni måste fasta. Han säger: Han säger: När ni fastar ... och han ger instruktioner om hur man då skall förhålla sig.
Nu citerade jag mig själv från min bok De Himmelrika, sid 80-81. Boken finns på www.bibelskolan.com . Tryck här så hamnar du i utläggningen av Matteus 6:16-18.

Fastlagssöndagens tema är KÄRLEKENS VÄG. Vi går med Jesus upp till Jerusalem. Vi följer honom på hans sista vandring och får se och ”skåda hur Jesus Krist Guds Son i syndares ställe lider” (Sv Ps 135). Vi försöker förstå varför Jesus säger att Han MÅSTE lida och dö för vår synd. Vi samtalar med Jesus om våra liv och ber med den blinde Bartimaios: Herre, gör så att jag kan se... (Luk 18:41). ”Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon, Herre mig giv.” (Sv Ps 45).
Det är på den vägen vi börjar förstå fastans betydelse. Vi fastar inte för att förtjäna Guds godhet. Utan för att befrias från det som hindrar oss att se och ta emot Guds godhet. Vi drar ned på vanor och ovanor som gör oss självupptagna, tröghjärtade och förhårdade.
Du bör kanske under fastetiden tänka igenom vad det är i ditt liv som hindrar dig.
Vågar du stänga av TV:n under Fastan? Styrs du av alla ”måsten”? Vad sägs om 40 dagars gottisfasta? Behöver datorn få semester? (Datorn kan bli en farlig maktfaktor i ditt liv. 4 Mos 16 och Psaltaren 106:17 berättar om denna makt. Läs inte det!). Vad prioriterar du – medias mesiga mediciner eller Bibelns friska förändringsrecept? Behöver du rökfasta (själv gör jag det hela året och mår bra av det). Vad fastnar du i som du behöver fasta ifrån: självömkan, leda, likgiltighet, förakt, äregirighet? Eller ...

KÄRLEKENS VÄG får du följa Jesus som är VÄGEN, och höra ihop med VÄGENS FOLK. De första kristna kallade sig så. Det betyder: du är på väg men inte framme och inte färdig. Det finns ständigt mer att upptäcka, mer att erfara, mer att få förändra i ditt liv. Kom som du är. Men förbli inte som du är. Bibeln talar om en spännande omformning (se Rom 8:29 och 1 Joh 3:1-3).
Vägen har diken. En del hamnar i laglöshetens dike och klafsar omkring i syndens geggamoja, satsar på sig själva och ropar ”Happy, happy”. Ibland kikar de över dikeskanten och ser hur löjliga de ser ut som kämpar i lagiskhetens dike. Där aktar de sig för synden där nere i diket, men vaktar på syndarna i andra diket, som de uschar och tycker ser löjliga ut.
Men han som är VÄGEN räcker ena handen åt de laglösa och andra handen till de lagiska. Båda grupperna saknar ”härligheten från Gud” (Rom 3:23) och båda grupperna får hitta en rätt färd (Rom 3:21), och på vandringen genom de fagra riken på jorden bildar de en kyrkokör: O hur saligt att få vandra ....

I Fastlagssöndagens texter träffar du många både underliga och underbara människor. I dagens evangelium (Mark 10:32-45) möter du Jesu lärjungar. Jesus talar om sitt lidande. De drömmer om äreposter. Tittar du noga på dem, upptäcker du att var och en av dem håller upp en spegel. Tittar du i spegeln känner du snart igen den självupptagna person, som du själv har så mycket besvär med. Men alldeles nära dig står Jesus och hjälper dig att hitta en ny förankring i ditt liv. Din ängslan försvinner. Mungiporna går upp. Du ser riktigt stolt ut. Ty den stolte har sin stolthet i Herren (1 Kor. 1:31).
I en annan av söndagens texter (Luk 18:31-43) ser du hur Jesus stannar till hos den blinde Bartimaios. Bredvid honom har du satt dig. Jesus frågar både honom och dig: Vad vill du att jag skall göra för dig? Den frågan ställer Jesus till dig varje gång du går i kyrkan eller öppnar din Bibel. Läs Lukas 18:41 och hör vad både Bartimaios och du svarar.
Tänk dig nu att du öppnar kyrkporten eller öppnar din bibel och du ställer en fråga till Jesus: Vad vill du, Jesus, göra för mig? Jesus svar läser du i Lukas 4:18-19.
Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Glädje! Befrielse! Klarsyn! Frihet! Framtid!

Jesus kan ge dig allt detta. Men nu är det ett stort problem med Jesus. Eftersom han är KÄRLEKEN kan han inte tvinga sina lösningar på dig. Då vore han inte kärlek utan diktator. Därför säger han: Kom till mig.... Omvänd dig.
När du vänder dig om och kommer till Jesus händer detta: Du ser hur han ser på dig med sina möjligheter. Du hör hur hans mun frambär ett glädjebud till dig. Du anar hur hans händer löser dig från dina låsningar och lyfter av dig det som gör dig betryckt. Och framför allt hittar du detta: Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem. Mina ögon ser alltid upp till Herren, ty han drar mina fötter hur nätet... (Psalt 25:14-15).
Vilken rik tid vi går in i nu under kyrkoåret!
Sångpostillan, årg 3, sid 135-140, kan bli för dig en rikedomsöppnare. Har du inte boken tryck här så hamnar du där.

Bengt Pleijel 87+

PS! – ett böneämne under fastetiden:
Som ni kanske redan vet så kommer framtiden för Åh Stiftsgård att avgöras under våren. Där finns förslag om nedläggning men också om andra lösningar. Be om Guds Andes vishet över stiftets visa män och kvinnor som skall besluta i denna fråga.
Frågan om vad som skall hända rör kanske inte bara denna gård. Den rör vid kristenhetens framtid i vårt land. Kyrka, vart är du på väg?
Gud vill det som står i Lukas 4:18-19, se ovan.
Gud vill att det skall bli såsom i himlen i Sverige.
Men om vi inte vänder om kanske Herren säger till oss det han säger till församlingen i Efesus:
Men det har jag emot dig att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du fallit och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats (Joh Upp 2:4-5 (Fb)

Kyrie eleison!

En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam.
Då kallar Guds Ande de kristna till bot,
att bedja sig samman att världen må tro.
O, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt försoningens kalk.
(Sv Ps 62:6).








fredag 21 februari 2014

Inför söndagen Sexagesima

Vi befinner oss nu ca 60 dagar före Påsk. 1983 fick denna söndag också namnet Reformations-dagen. Temat är DET LEVANDE ORDET.
Det händer något när Guds levande ord drabbar både kyrka och folk. Vi reformeras, omskapas, nydanas. Vi hittar det friska Livet.
Detta beror på att Guds ord är levande och verksamt. Det kan lysa upp dunkla områden i våra liv. Ingenting kan döljas och smusslas undan. Allt ligger naket och blottat för Guds öga. Hans ord av Ande och liv kan nå in med befrielse, tröst och läkedom i hjärtats alla uppsåt och tankar (Läs epistel i Hebr 4:12-13).
Men Bibeln är inte alltid så lättsmält. Den får oss att tänka, brottas. Man blir ofta inte klok på Bibeln. Men man kan bli klok av den. En som blev det är Göran Skytte. I den lilla skriften ”Bibeln idag”, skrev han för många år sedan:

Man skall läsa Bibeln för att det är den rikaste bok som finns, en ojämförlig höjdpunkt i världslitteraturen, enormt mångfacetterad. Spännande, utmanande, grov, våldsam, förfärlig, poetisk, vis och helig, motbjudande och grovkornig: allt finns där. Jag läser en liten bit varje dag, inte för att jag måste, utan för att det blivit ett behov, som att jogga, eller andas. Det är en "helig" bok, men den är inte snäll och mjäkig, den ställer väldiga och ibland orimliga krav. Den är inte inställsam, den är djupt utmanande. Det är en bra bok för den som vill växa. Den bästa som finns.

Dessa ord citerade jag i bibelskolan.com som startade vid påsk år 2000. Jag skrev då bl.a 75 vandringar genom trosbekännelsen och buden. ”Nyfikenvandring 55” handlar om att Kyrkans folk lever av Ordet. Jag försöker där bibelsmitta nyfikna läsare med att presentera nio bibelstudiemetoder:

  1. Glädje-metoden
  2. Åh-metoden
  3. Skop-metoden
  4. Läsa högt-metoden.
  5. Fyrafärgs-metoden
  6. Ät-metoden
  7. Kommentar-metoden
  8. Sång-metoden
  9. Vandrings-metoden

Vill du veta vad de handlar om så tryck r så hamnar du på vandring 55 i www.bibelskolan.com / Nyfikenhetsskolan. Läs, begrunda, låt dig fördjupas, besmittas, ”förklokas”. Om du vågar!

I texten på söndagen Sexagesima (Johannes 6:60-69) ställer Jesus en fråga till oss: Inte vill väl också ni gå er väg? Det var många som gjorde det då. Det finns många som gör det nu. Man retar sig på Jesus. Det är outhärdligt det han säger, sa man. Jesus har presenterat sig själv som LIVETS BRÖD (Joh 6:48). Vill man ta emot livet med stort L måste man äta det. Man får inte stanna vid att bara ”betrakta” ordet. Det måste tas emot, ätas, smältas om i vårt allra innersta. Jesus vill inte bara ge oss kloka regler för livet. Han vill oss LIVET. Han själv är detta liv. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen (Joh 6:54).
Här rör vi vid kristendomens allra innersta hemlighet. Jesus – LIVETS BRÖD – vill ge sig själv åt oss. Bud och regler gör dig modlös, trött och svag. Men om du inte äter, tacklar du av, blir sur och besvärlig, bitter och besviken. Du drabbas av bön-förlamning och blodbrist. Kraftkällan måste få flytta in i dig. Sjung:

O kärlek, som har en sprudlande källa av liv för envar,
du fyller i kraft av vår frälsares ord,
välsignelsens kalk på hans heliga bord.
Din hälsodryck bjud oss härnere och bliv, vårt eviga liv. (Sv Ps 258:6).

Det som gör att du får denna aha-upplevelse av Bibelns ord beror på att den helige Ande andats in ljus och liv och kraft och tröst i Ordet. När du öppnar Bibeln och ber om Andens ledning, då öppnar sig Ordet för dig. När dina ord öppnas ger de ljus (Psalt 119:130). Jesus säger idag: Det är Anden som ger liv. De ord jag har talat till er är Ande och liv (Joh 6:63 Fb).

Inte vill väl också ni gå er väg? Den frågan i dagens evangelium (Joh 6:60-69) ställer Jesus till oss. Vi behöver stanna till och tänka. Det är lätt att komma bort från Jesus. Man gör som alla andra... men bara döda fiskar följer med strömmen...
Idag får vi tröst och hjälp från ett oväntat håll. En kanadensare dyker upp och öppnar våra ögon för vad vi har i Jesus. Han heter Joseph Scriven. Han kom ursprungligen från Irland. Där hade han fått utbildning som lärare. Han var förlovad och skulle gifta sig. Men det tragiska inträffade att hans blivande hustru omkom just före den planerade vigseln. Han emigrerade då till Kanada. Också där hittade han en kvinna, som blev hans fästmö. Men även hon dog innan de hann att gifta sig.
Joseph Scriven hade verkligen erfarenhet av sorg och motgång. Men han gjorde inte det som många besvikna skulle göra: gå bort från Jesus. I dödsskuggans dal, när all svartnade för honom, kände han en hand som sträcktes ut mot honom. DU ÄR MED MIG! (Psalt 23). Han hade mött vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader och all trösts Gud (2 Kor 1:3-5). Med den tröst han själv fått kunde han trösta dem som kom i nöd. Bland andra fick han också trösta sin mor. Vad som hänt med henne vet vi inte. Men han skrev sången VILKEN VÄN VI HAR I JESUS, till henne. 1986 kom den in i Svenska Kyrkans Psalmbok (Sv Ps 48). Under 1900-talet har den ansetts höra till de 10 mest älskade andliga sångerna. Den psalmen är Sångpostillan sång i dagens predikan.

Det är en underbar psalm att ta till sig och gnola på
när man frestas och prövas
när man tyngs av oro, sorger och bekymmer
när man känner sig modlös, trött och svag
när man blir bitter och besviken
Joseph Scriven påminner oss då om vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god ...

Jesus frågar oss:
Inte vill väl också ni gå er väg?
Vi svarar:
Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår att du är Guds Helige.

Sångpostillans predikan på Sexagesima hittar du på sid 128 i boken. Eller tryck här så hamnar du där.

Helig glädje av himmelskt söndagsgodis önskas dig av

Bengt Pleijel 87+





torsdag 13 februari 2014

Inför söndagen Septuagesima och Alla hjärtans dag 14 februari

Julen varade i år ända till femte söndagen efter Trettondedag Jul. Men sjätte söndagen får vänta till år 2038. Det är det år jag blir 111+. Eftersom jag är lite osäker på om de elektroniska processerna i hjärnan då är så friska att jag orkar skriva en predikan, har jag redan gjort en. Den söndagen handlar om att Gud verkar NU. Är du nyfiken på NU-fiken så tryck här så hamnar du mitt i budskapet om vad Gud gör NU.
Den som bestämmer hur många söndagar efter Trettonde det skall bli, är som vi vet Gubben i månen. Han säger att påsken kommer efter första söndagen efter fullmånen efter vårdagjämningen. Kommer påsken sent bli söndagarna efter trettondedagen fler.
Tisdag natt den 15 april detta år händer det att Gubben i månen då är full – full av kärlek och full av glädje. Han ropar ut: ”På söndag 20 april är det Påskdag. Den stora segerdagen är inne, segern över synd och död och allt djävulskap. Livet vann, dess namn är Jesus. Jubla och triumfera!”

Att julen varar än till påska, är som vi vet inte sant. Däremellan kommer fastan. Och före fastan kommer FÖRFASTAN, som är veckorna efter de tre söndagarna Septuagesima, Sexagesima och Fastlagssöndagen. Då skruvar vi ned takten och ställer in oss på ASKONSDAGEN den 5 mars, onsdagen efter Fastlagssöndagen, då fastan börjar. Och fastan varar än till påska.
På söndag är det söndagen SEPTUAGESIMA. Det är latin och betyder den sjuttionde. Vi befinner oss i 70-dagarsförberedelsen före Påsk. (Egentligen är det bara 64 dagar till Påskdagen, men 64 med råge blir 70). Det är sådant man behöver veta om man vill ställa upp i TV:s VEM VET MEST.
Söndagen handlar om NÅD OCH TJÄNST. Först kommer nåden – Guds obegripliga och oförtjänta godhet. Den fungerar som en drivkraft som lockar ut mig i tjänst. Först fyller jag på bilen med bensin. Sedan kan jag tuta och köra. Mer om detta i dagens predikan.
Jesus har en plan med oss under tiden fram till Påsk: Han vill utbilda oss till tjänare. Han själv är HERRENS LIDANDE TJÄNARE. Han vill lära ut sin livsstil. Att spela herrar klarar vi av oss själva. Men för att bli tjänare krävs ett gudomligt under. Paulus skriver i 2 Kor 3:6 ”han har gjort oss dugliga till att vara tjänare”.
I TV-reportagen från OS i Sotji har man pekat på många missförhållande i Ryssland. Arbetare får inte sin lön. De trakasseras. De får inte opponera sig m.m. Man har sagt att detta hör till ryska kulturen. Tsar Putin härskar. Och dem han härskar över härskar över andra. Rörelsen sker uppifrån och ned. Trampa på ...
Men är vi inte lite ”ryska” i Sverige också. Man mobbar och förtrycker, skriver hotmail och hatmail, face-boxar och twittrar, registrerar och skadegläder sig över andras dumheter, fel och misstag. Man har sin glädje i orättfärdigheten. (Tänk efter själv: Vad pratade ni om med varandra? Det vackra vädret – eller andras dåligheter, sjukdomar och ”det var allt bättre förr”? Eller .... ).
Vi är tjänare, men vi talar hellre latin och då heter det minister. Statsminster som Reinfeldt. Eller komminister som jag var i sju år och sju månader i Fjällbacka. Själv lyckade jag aldrig bli ”statstjänare” – till stor glädje både för mig själv och för hela svenska folket. Nu är jag sedan 61 år präst och VDM. Det är latin och betyder Verbi Divini Minister - Guds ords TJÄNARE. Ibland glömmer och gömmer vi bokstaven M i VDM och då blir man VD ­- verkställande direktör. ”Superkyrkoherde” kallas det idag. Själv nöjer jag mig med att vara ”superpensionär”. Det blir man då man fyllt 75 år. Då får man åka gratis buss på Västtrafik.
Jesus, Herrens lidande tjänare, lär oss en helt annan livsstil. Han kommer till oss nedifrån. Han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och letar rätt på oss och alla barn som inte lyckats vara snälla hela året. Han är därnere för att ta tag i oss och älska oss tillbaka till Gud (se SvPs 62:2). I hans efterföljd lär vi oss inte att ”nedrätta” utan att upprätta. Inte att ”nedmuntra” utan att uppmuntra.
Paulus berättar att han vid Jesu kors förstått att Jesus dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull. När han upptäckt detta säger han: Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. (2 Kor 5:15-16, Bibel 2000). Vi bedömer ofta människor på människors vi: Den är vacker, den är ful, den är smal och den är tjock, den är smart och den där är alldeles hopplös. Tillsammans med Jesus får vi se på varje människa med hans möjligheter. Där kommer ett möjligt helgon! Han är kanske inte ett helgon, men vad kan inte hända om Jesus får hedersplatsen i hans hjärta?
På fredag – den 14 februari – är det ALLA HJÄRTANS DAG. I Sångpostillans predikan på Septuagesima har jag något på hjärtat för just dig och denna dag. Jag berättar om DET INRE KÄRLEKSRUMMET. Det kallar man ibland för hjärtat, ibland för anden i oss. I Ordspråksboken 4: 20-23 står ett ord som du nu får som läxa. Lär dig det by heart!

Min son, min dotter, tag vara på mitt tal , vänd ditt öra till mina ord.
Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp
Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.

Man kan fylla sitt inre med det som är fult: bitterhet, elakhet, ondska, avund, jämförelse ... Vad hjärtat är fult av det talar munnen. Vi får en konstig atmosfär omkring oss.
Man kan fylla sitt inre med Gudsordets liv – godhet, nåd, kärlek, inlevelse, förlåtelse. Vad hjärtat är fullt av det talar munnen. En doft av liv till liv, som Paulus uttrycker i 2 Kor 2:16
Nu händer något med hjärtat, vårt inre kärleksrum. Fyller vi det med fult drar det allt fult som en magnet till sig. Fyller vi det med Gudsordets ord om liv, kommer den helige Ande på besök. Han har redan andats in ande och liv i bibelorden (Tim 3:16-17). Paulus berättar att Anden börjar tala med oss om bibelorden. När vi tar emot bibelord och vattnar dem med bön så vittnar Anden med vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16). Vi får en underbar självbild: Vi är Guds barn. Den himmelske konungens barn. Det största och finaste man kan bli. Sträck på dig kungabarn!
Människor omkring Paulus insåg att han talade av personlig erfarenhet. Innan han blev kristen hade han dålig andedräkt. Han andades hot och mordlust (Apg 9:1). Sedan Jesus intagit hedersplatsen i hans hjärta (Gal 2:20) fick han sprida en kristusdoft omkring sig (2 Kor 2:15 Bibel 2000).
Det är mycket som kan hända med vårt hjärta, vårt inre kärleksrum, när Jesus får ta hand om oss.
  1. Hans Majestät JAG avsätts och Jesus får sitta på tronen
  2. Vi får tillgång till den helige Andes himmelska resurser
  3. Vi öppnar vårt hjärta för Herrens minsta syskon. jag har er i mitt hjärta skriver Paulus och ger oss ett recept på syskonkärlek (Fil 1:7). Ja, finns det hjärterum finns det .... plats!

HJÄRT-liga hälsningar till er alla från

Bengt Pleijel 87+

PS! Sångpostillans predikan på söndagen Septuagesima anhåller om bostad i ditt hjärta. Tryck här så kommer den med en gång. Eller öppna boken Sångpostilla årg 3 sid 122.

En fråga: Kommer du ihåg ”byheart-ordet”?

onsdag 5 februari 2014

Inför femte söndagen efter Trettondedagen

Temat är SÅDD OCH SKÖRD.
De som är från landet vet mycket om detta. Vi andra har lärt oss det på TV. Men skruvar vi tillbaka vår egen tidsmaskin upptäcker många att det flyter bondeblod i ådrorna. Jag själv är stolt över min farfars farfar, bonden Sven Månsson från Bästhult i Barkeryd (1765-1841). Han visste mycket om sådd och skörd. Han hade två musikaliska söner: min farfars far Anders Svensson och min farfars farbror Jonas Svensson. De kunde sjunga om sin far:
Far min han sådde, han sådde si så här
och sedan så hvila han armen.
Han stampa med sin fot.
Han klappa med sin hand ...
Ja, så gjorde man i början på 1800-talet då man sådde. Anders och Jonas kunde också berätta om att far min var ”gladelig” över sitt arbete. Det gick som en dans, sa de. Han var ”gladelig” att så säden och ännu mera ”gladelig” att få skörda. Han häpnade över det han fick i sin hand. Han kunde inte nog uttrycka hur underbart det var. Min farfars farfar var mycket generös. Han ville inte behålla skörden för sig själv. ”Jag låter det stå för en annan”, sa han.
Så kan jag berätta att de två musikaliska sönerna tog värvning vid Smålands husarregemente och blev stabstrumpetare där. Som soldater på den tiden fick de nya namn. Eftersom de var vid musiken, bestämde översten att min farfars far Anders Svensson skulle heta Pleijel, efter Ignaz Joseph Pleyel, Haydns främste lärjunge och känd tonsättare på den tiden. Brodern Jonas fick namnet Mozart. Det lär ha funnits en musiker vid den tiden som hette så...
Om sådd och skörd talas det mycket i Bibeln. Jesus berättar om fyrahanda sädesåker i Lukas 8:3 ff. Och Paulus talar om att det vi sår skall vi också skörda. När skörden var inbärgad blev det fest. En av de stora festerna var Lövhyddohögtiden på hösten, den gladaste festen under året. Man byggde lövhyddor och bodde i dem. Man öste vatten med fröjd ur frälsningens källor och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring, berättas det om Lövhyddofesten på Nehemjas tid (läs Nehemja 8:13-18). I lövhyddorna umgicks man med gamla Testamentets stora gestalter: Mose, Elia m. fl. Deras närvaro var så levande. Man samtalade med dem bl.a. om den tid då Messias skulle komma. Och när Petrus såg Mose och Elia tillsammans med Jesus på förklaringsberget, förstod Petrus att Messias tid var inne. Därför ville Petrus bygga lövhyddor åt dem.
De flesta av oss är inte jordbrukare. Man alla är vi kallade att bli ORDBRUKARE. Precis som bonden plöjer och harvar och sår i jorden så arbetar en ordbrukare med ordet. Han läser, forskar, be-grundar, prövar. Och hittar skatter och bortgömda och bortglömda rikedomar (Jes 53:3).
På femte söndagen efter Trettondedagen får vi höra Jesus tala om sådd och skörd. Men varför verkar han så allvarlig? Han säger sådant som får oss att stanna och tänka till. Han påminner oss om vårt ansvar – det vi sår skall vi också få skörda. Jag måste fråga mig själv: Vad sår jag?
Man kan bli bedragen, grundlurad. Därför ser Jesus på oss med stor kärlek. Vi hör hur han nästan gråter fram sitt budskap. Han får frågan ”är det bara några få som blir räddade?” Det är ju den frågan vi ofta ställer – hur går det för hottentotter som aldrig fått höra evangeliet? Hur går det för svenska barn som aldrig fått veta något om en Gud som haver barnen kär? Eller hur går det för människor som aldrig hört om att Jesus är ett tröstrikt namn?
Vad svarar du på det, Jesus? Jesus svarar inte med statistik. Han tycks inte vara intresserad av sånt. Men Han ger som vanligt ett svar, där vi måste tänka till. Kämpa för att komma in genom den trånga porten, säger han.



Här ser vi hur Jesus står bredvid korset. Han öppnar armarna mot oss och säger: Kom till mig! Vi ser hur korset har en öppning. Jesus har genom korset öppnat pärleporten så att du och jag kan komma in. Men porten är trång! Varför? Den trånga porten har ett underbart budskap. Den säger till de höga apostlarna och till oss: Vänd om och bli som barn (Matt 18:3). Bara barn kommer genom den trånga porten. Vill Jesus säga att också de frälsta behöver bli frälsta?

Det som hindrar oss är två ting:
  1. Vår SYNDIGHET.
Den får du inte ta med dig till himlen. Synd, smuts och skräp förvandlar himlen till ett helvete och förpestar doften av salighet. Försöker du ta sopsäcken med dig dit fastnar både du och sopsäcken i den trånga porten. Janne Josefsson kan avslöja syndsopor. Jesus Josefsson är den ende som kan ta bort dem (se Joh 1:29. Men han kan inte ta bort dem om du inte ger dem till honom. Därför bekänn! Och upptäck vad han gör sedan han tagit bort synden, (se Joh 1:33).
  1. Vår STÖDDIGHET.
Det går inte att komma igenom den trånga porten med medaljsäckar i bagaget. Tar du dem med dig släpper du in de tröttsamma demonerna Jämförelse och Avund. Du har fått alldeles nog av dem på jorden. Paulus ger oss ett fint råd med det som för oss är en vinning: Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom (Fil 3:8-9). När man kommer in i himlen kläs alla i vita fotsida kläder och allas ögon strålar av glädje därför att de fäster sina ögon på Jesus och alla (även du) sjunger himmelskt!
Jag har läst i en bok som jag själv skrivit (Älska Sverige tillbaka till Gud) att när det blir en paus i lovsången inför Guds tron, ordnar man med en skönhetstävlan. Resultatet blir: Alla är vackrast!
Poängen med ordet om den trånga porten är att när vi fått se och erfara det rika livet på andra sidan korsets trånga port vill vi gärna göra allt för att andra skall få erfara det.
Det är en allvarlig text som vi läser i Lukas 13:22-30. Allvarlig - men också rik och fylld av tröst och glädje. Den väntar nu på att du, käre ordbrukare, skall gräva fram och upptäcka skatterna i den. Du gör det med att slå upp sid 105 i Sångpostillan, årg 3. Eller tryck här så hamnar du där.

Jag gläder mig med dig över de välsignelser som du nu skall få!

Bengt Pleijel 87+

PS!
Korset är snidat av Anders O. Johansson i Broby. Han är kyrkoherde där och har liksom jag varit präst i Fjällbacka. Han är duktig på allt möjligt. Han har i Broby tagit initiativ till verkstaden AlltMöjligt. Den är en mötesplats för dem som hamnat utanför arbetsmarknaden (se AlltMöjligt-verkstaden på Google). Anders har en hustru som heter Maggan, en fin och god och ”underbra” kvinna. Åtminstone var hon det för 15 år sedan då jag träffade henne. Men folk blir ju bara bättre och bättre... Hon har blivit nominerad som Lunds stifts nästa biskopsfru. Vi får vänta på vad man i vår säger om det i Lunds stift. Det kanske våras för kyrkan!


Skriva ut