söndag 29 december 2013

Inför Nyår 2014


Ett gott år 2014 önskar jag er alla. Och mycket gott kan det bli om vi använder de FYRA NYCKLAR som Nyårsdagens predikan i Sångpostillan räcker åt oss. Dessa är

KODEN + KORSET + KOMPASSEN + KONTAKTEN

Den predikan som finns i Sångpostillan höll jag för nio år sedan på ett stort vinterläger för ungdom i Uddevalla. Till Nyårsdagens högmässa kom också äldre ungdomar i min ålder. Den hölls i Agnebergsskolans stora aula. Det var alldeles ”knökat” av både äldre och yngre. Några månader tidigare hade jag fått en stroke. Jag hade svårt att stå och invigde därför en vanlig karmstol till predikstol och kunde hålla predikan sittande. Och liknade då Jesus. Han predikade alltid sittande.
Under predikans gång upptäckte jag det som många som deltog i högmässan redan upptäckt: Predikan blev alldeles för lång. Jag stannade upp och bad de äldre i kyrkan om förlåtelse. Äldre vill alltid ha korta predikningar, 10 minuter eller så. Yngre går inte så ofta till kyrkan, därför att de alltid blir så besvikna över att predikan tar slut så fort. När man äntligen masat sig i väg till kyrkan tar den plötsligt slut när man just kommit in på lyssnarvåglängden.
Ungdomarna nickade instämmande åt mitt avbrott. Dagen efter träffade jag en av dem som var med. Han kom fram till mig och sa: ”det var en grym t bra predikan du höll”.
Så vill du läsa en grymt bra predikan så läs Sångpostillan årg 3 sid 51. Tryck här så hamnar du där.
Den som ingen dator har, hen får gå till grannen rar. Där finns barn och barnbarn och barnbarns kompisar, som alla är specialister på datorer. De skriver gärna ut en predikan åt dig. Naturligtvis blir de då nyfikna och läser själva denna predikan. Och tar emot och använder de fyra framtidsnycklar som där ges. Och sedan är väckelsen igång...

Ni som läser denna blogg har märkt att jag alltid undertecknar så här: Bengt Pleijel 86+. Varför?
Svar: jag skriver Bengt Pleijel därför att jag heter Bengt Pleijel.
Jag skriver 86 därför att jag just nu är 86 år. Jag är lycklig över att ha nått denna höga ålder. Jag har aldrig varit så gammal tidigare. Jag är också stolt över att jag varje år kan slå personligt åldersrekord. Jag kan inte skryta med några andra rekord jag vunnit. Jag fick aldrig guld, silver eller brons i olympiska spel. Visserligen hurrar och jublar jag och är glad över över dem som fått detta. Men jag gråter också med dem som gråter över att de bara kom fyra eller femma. Jag vet hur det känns. Jag blev aldrig världsmästare. Jag får nöja mig med ett personligt åldersrekord på 86 år. Om jag får leva en månad till kan jag byta ut sexan mot siffran sju. Sju är fullhetens tal och åtta är sju med råge. Vad månde bliva av detta år?
Efter siffran 86 kommer alltid ett PLUSTECKEN: 86+. Det anger att det finns mer att få, mer att erfara, mer att glädjas åt... Minustecken får mig att se tillbaka på misstag, försummelser, tråkigheter och ”lågstora dar”. Plustecknet hjälper mig att se framåt. Plustecknet är KORSETS TECKEN. Före går Herren, ja före går Herren med segerns baner (Sv ps 59:2).
Korset har TVÅ BJÄLKAR. Den lodräta står där som Guds kärleks rörelse ned mot oss. På den vägräta bjälken spikas Jesu händer fast. Här ser vi Guds kärleks rörelse ut mot världen. Så älskade Gud världen... Jesu händer räcker Guds kärlek till oss. När vi ställer oss nedanför korset och gör som Jesus, lyfter våra händer, händer det något med våra händer. Först tappar vi allt vår eget, allt det vi krampaktigt håller fast vid. Sedan fylls vår händer med Guds kärlek. Vid korset får vi något från himmelen att ge till människor omkring oss.
Man kan se den lodräta bjälken som stora bokstaven I. Uttalar man det på engelska blir det AJ som betyder jag. Engelsmännen är så känsliga av sig att så fort man bara petar på dem säger de aj.
Men se gärna den lodräta bokstaven som en bild av ditt stora, lilla, duktiga, bortskämda, ömtåliga JAG, (ni vet den människan som både du själv och människor omkring dig har så mycket besvär med). Men fäst nu den vågräta bjälken på den lodräta. I trafiken är den vågräta bjälken ett stopptecken. Den vågräta bjälken har ett budskap till dig: Sätt stopp för ditt stora, stackars, stöddiga JAG.
I umgänget med andra människor händer det att vi någon gång, då och då och ibland, ser hur dumma, syndiga och konstiga de är. Vi är ju så kärleksfulla att vi gärna vill rätta till dem. Men då dyker Jesus upp och säger STOPP! Innan du tar itu med deras fel måste något hända med dig.
Han säger: Hur kan du säga till din broder (syster): Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga. Dy hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga (Matt 7:4-5 Fb). Jesus vänder kärleksfullt upp och ner på våra uppfattningar. Vi som tyckte att våra egna fel var som småflis, lite grand bara, inget att bråka om... Varför bromsar han oss? Han vill att vi skall ta itu med de andras synder så som den som själv behöver gränslöst mycket barmhärtighet (jfr Gal 6:1).
Det märkliga med Jesus är att han gärna tar emot våra bjälkar. Han fäster ihop våra syndabjälkar med sin obegripliga kärlek och förvandlar nederlag till seger: 
                Korsets tvåbjälkarssegertecken.
Det händer något spännande med alla bjälkar vi ger till honom. Jag vill citera vad jag skrivit i den lilla skriften FEM LÄNGTOR. Där står:

VAD GÖR JESUS MED ALLA BJÄLKAR?
Petrus berättar att Jesus använder levande stenar i ett andligt husbygge (1 Petr 2:5). Numera använder han också bjälkar. Precis som man förr byggde stavkyrkor får vi nu bygga bjälkkyrkor.
Bjälkkyrkor står där som vittnesbörd om vad Herren fått göra med trångsynta, närsynta och ögonbjälkskadade syndare. Jo, dessa utrensade bjälkar har en oerhörd bärkraft när en levande kyrka skall byggas i en ny tid. När vi kommer in där förnimmer vi en atmosfär av försoning, kärlek, helande, glädje, beroende. Ingen ser på oss med bjälkögon för att hitta fel på oss. Bjälkarna är ju borta.
Men vad nu då!? När jag ser in i dina ögon upptäcker jag ändå några bjälkar. Jag frågar: Dina ögon är fyllda av glädje. Vad har de sett för att få den glädjen och det ljuset?
När jag går närmare upptäcker jag att där finns två bjälkar. En lodrät och en vågrät. Det är korsets befriande kärlek som jag ser i dig….

Låt oss bygga bjälkkyrkor detta åt 2014! Om du är stilla kan du höra hur byggnadsarbetarna på sin trosvandring sjunger en kampsång:
I stormiga tider, bland töcken och grus,
en skara dock skrider mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet världen ej ser,
Men före går HERREN med segerns baner ...



Låt oss detta år 2014 se på varandra med bjälkbefriade ögon och välsigna, stödja och uppmuntra varandra ...
Bengt Pleijel 86+



fredag 20 december 2013

Inför fjärde söndagen i Advent.



Vi står nu på tröskeln till julen. De fyra adventsljusen brinner. Trumpeter, orglar och körsångare har blivit så tysta. Utanför kyrkan dansar tomtegubbar som slår sönder glas och roar ihjäl oss så att vi inte behöver dö av tråkighet. Köpjäkten jagar – vad ska man hitta på? Nappar till bebisen, appar till pappsen, och två par strumpor till lilla, lilla mor (köpta på second hand). Utanför kyrkan brusar livets strid. Inne i kyrkan susar en fläkt av himmelrikets frid... ”De obotligt trogna”, som smugit sig in gläder sig. På söndag får vi dela glädjen med den saliga jungfrun Maria – Herrens moder.
Alla källor springer fram i glädje när Maria sjunger om sin Herre
och böjer sig i tro och tillit. Du vare lovad, Kristus. (Ps 481:1)

På söndag träffar vi också Jesaja som låter oss höra hur en budbärare kommer till oss över våra problemberg och ropar ut goda nyheter: Gud vill rädda och renovera. Ruiner jublar (Jes 52:7-10). Också Paulus har något att säga (2 Kor. 1:17-22). Han berättar om att den helige Ande vill hjälpa oss in på livets JA-sida och lära oss konsten att säga AMEN!
Lägg märke till kontrasten mot förra söndagen, 3 i Advent. Då spände den kärve och djärve Johannes Döparen sina allvarliga ögon i oss och vågade säga rakt ut: Huggormars avföda! Det tyckte vi inte om att höra. Men Johannes sa det med sådan kärlek att vi ändå började fundera över vad det kan vara för dunkla makter som styr och ockuperar vår inre värld. Dagens texter uppmanar oss att lyfta blicken uppåt. Vi får se duvan – den helige Ande – som vill förmedla himmelska lösningar på jordiska låsningar. Den helige Ande är å färde. Maria får erfara Andens beröring (Läs Lukas 1:39-45). Vi kan också få det. Vi upptäcker då att det nya Jesuslivet inte kan dresseras fram. Det föds fram. Det är Jesus som vill ta sin boning i Maria. Och i oss!!! Red dig en krubba i mitt bröst! (Jfr Ps 125:13) Jesus som bodde i Maria gav Ande och liv åt Elisabet. Här har vi i ett nötskal vad hela kristendomen innebär:
När jag bär Jesus inom mig, då kan Jesus som bor i mig förmedla helig Ande och djupglädje till dem jag möter.

Men duvan – den helige Ande – är en utrotningshotad fågel i svensk kristenhet! Orsaken till många problem som vi har ligger här. Där Anden inte får vara med blir det bara livaktighet men inte liv! Du har det namnet om dig att du lever, men du är död är budskapet som Sardes församling, för f.v.b. till svensk kristenhet (läs Joh Upp 3:1-6). Men i brevet till Sardes verkar det som om allt inte är alldeles stendött. Stärk det som är kvar och som var nära att dö. Det finns livsgnistor också i Sverige.
Adventstiden är en rik tid som vill göra oss rika. Vi som inte blev bjudna på Nobelfesten, får umgås med några av världshistoriens största kändisar – Jesaja, Sakarias, Johannes Döparen, Maria, Elisabet.... och framför allt: Jesus! Ja, någon kejsare, några landshövdingar och överstebiskopar kommer också fram och vill hälsa på oss (Luk 3:1).
TV berättade häromdagen att man nu kan koppla upp sin mobil på de senaste nyheterna. Fantastiskt! När bomber faller i Syrien och skottlossning i klassrum i Chicago och en högkyrkoprofil försnillat kollekten får jag veta det med en gång. Ständigt uppkopplad!
Hur orkar man? Jag tycker att risken med att ständigt ta in dåligheter är att man blir förlamad, förhärdad, förhårdnad, likgiltig. Det ligger ett lik i det ordet. Kyrie eleison!
Får jag ge ett annat förslag? Var uppkopplad på Jesus. Den gamla Jesusbönen, som den ryske pilgrimen en gång lärde oss, hjälper oss med denna kontakt.
Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig.
Du kan be den bönen för dig själv. Upprepa den, vila i den, begrunda den i ditt hjärta. Du upptäcker då att du får kontakt med Guds hjärta. Han är barm-hjärt-ig. Han har hjärta för de arma. Ditt hjärta får ta emot Ande, liv, tröst och kärlek från Guds hjärta. Ditt hjärta blir mjukt. Och det som kommer in i hjärtat går in i blodomloppet och påverkar händer och fötter, fingrar och tår. Ja, det stiger åt huvudet på dig, ty vad hjärtat är fullt av det talar munnen.
Nu kan du be Jesusbönen som förbön för dem du möter, träffar på gatan, ser på TV. Herre Jesus Kristus förbarma dig över dem/ honom/ henne/ oss/.
Här får du hjälp med din undran vad du ska göra för dem som har det svårt. Du kan inte bära hela världens nöd som kommer in i ditt hem genom radio och TV. Men Jesus kan det och han kallar oss att dela denna bördas tyngd och smärta (se Ps 102:1). Då kan det hända mycket i dig. Du släpper koncentrationen på dig själv. Du får nöd för andra. Den nöden driver dig till personliga samtal med Jesus. Och sen kan det hända att... 

++++++

Nu gör jag ett uppehåll i bloggandet. Nästa blogg kommer till dagen före Nyårsafton. Om Gud vill och vi får leva och världen står sig och Jesus inte kommit tillbaka ...
Nu önskar jag glädje, nyupptäckter och personlig relation med Jesus vid Betlehems krubba.
En varm hälsning till alla mina nuvarande och framtida vänner – särskilt vännerna i KGB och FRA och FBI och NSA och CIA som smygläser vad jag har skrivit och faller för frestelsen att smaska på HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS.

Bengt Pleijel 86+

PS!
Just nu ser jag att det händer något hos dig. En gammal vitlurvig man med silver i håret, går stilla fram med stöd av en rullator, och i rullatorkorgen ligger en massa julgåvor – HIMMELSKT JULGODIS. Du hör hur han ställer en fråga: FINNS DET NÅGRA STYGGA BARN HÄR? Och när du svarar JA, ser han så glad ut och säger: Vad bra! Då passar det bra med mina julgåvor – där finns långa hälsorecept (förr kallades de för predikningar). De renar samveten, uppfriskar själen, fröjdar anden, tänder kärlekseld i hjärtat, ger apostolisk hästkraft i benen och överraskar med mycket annat.
Det märkliga är nu att du kära, stygga barn inte får några gåvor. I de sex paketen ligger i stället fem uppdrag. Du ska få öva dig att GE DIG SJÄLV åt andra. Du blir GÅVAN till andra. När du går in i de olika uppgifterna kommer du att lösas från din narcissistiska ha-galenskap!

PAKET 1: Du hamnar i klippiga bergen i Juda. Det ekar sånger fjärran ifrån mellan bergen. Du träffar två glada kvinnor. Du får uppdraget att fråga dem om de kan lära dig att sjunga deras sånger. Du har nämligen blivit anställd som sångledare i din församling.
Tryck r så öppnar sig paketet.

PAKET 2: Du träffar två julkonkurrenter. Du får tillgång till unikt samtal inspelat av FRA. Den ene efter den andre kommer med argument. Du hör hur den andre vill stöta bort den ene, som avslöjar hur TOMT livet blir om den ene inte GES OSS som gåva.
Tryck r så öppnar sig paketet.

PAKET 3: Du blir reseledare till det heliga landet med uppdrag att ta hand om änglar, herdar och en del besvärliga turister från Sverige. Du skall övertyga pratiga svenskar om att de behöver lugna ner sig. När de inte lyder stänger du in dem i en grotta. Men där händer det...
Tryck här så öppnar sig paketet.

PAKET 4: Du inkallas som medlare åt ett ungt par som råkat i brydsam situation. Du lyssnar på dem men har svårt att tala förstånd med dem. Du förstår att det behövs en annan medlare ...
Tryck r så öppnar sig paketet.

PAKET 5: Du hamnar här i svåra situationer och mänskliga tragedier. Folk slänger stenar på andra, syskon klöser ögonen ur syskon, svärmor svär åt svärdotter. Och hon ger igen. En eld brinner och bränner. Familjekonflikter, religionskrig... Därför kallar man nu på dig. Vad kan du göra? Tryck r så öppnar sig paketet och du kanske hittar hur du skall svara.

PAKET 6: I en församling talade man mycket om jämlikhet. Men problemet var att det alltid fanns sådana som var mer jämlika än andra. Och då började man gräla om vem som var störst, bäst och vackrast. Du får bli domare. Tryck r så öppnar sig paketet.








torsdag 12 december 2013

Inför tredje söndagen i Advent, då vi tänder tre ljus i adventsljustaken.





Det första ljuset tänds av profeten Jesaja
Läs GT-texten från Jesaja 40:1-8.
Han kommer med budskap om tröst och nytt mod. Han berättar om en möjlig skuldsanering. Det kommer en som ”förlåter all vår synd och skuld” (Sv Ps 42:2). Det gamla kan bli förgånget och en ny livsuppgift väntar: Nyanställning som vägarbetare. Röj väg i människors öken så att Herrens härlighet skall bli uppenbarad.
Förkunnare som grubblar över frågan: ”Vad skall jag säga på söndag?” får en uppmuntran. Berätta om blomman på ängen, skriver Jesaja. Jesus gör så: Se på ängens liljor, läs Matteus 6:28. Pastor Simon Petrus predikar inte om att människan är som hö, något visset. Nej, människan är som gräset, (1 Petr 1:24). Hon är gräs-lik! Något fint. Hon blommar, ger doft, skönhet, glädje. Stanna i förundran! Vackra blommor ger dig vackra tankar.
Människan hör precis som gräset till Guds geniala skapelseverk. Var rädd om varje liten människoblomma som du får se. Men även den vackraste blomma vissnar ner och dör. Gräset torkar bort. Blommorna faller av. Men det som består då allting annat förgår, det är Herrens ord. Det är detta ord som förkunnats för er, skriver Petrus (Läs 1 Petrus 1: 24-25 och Jesaja 40:1-8).

Det andra ljuset tänds av Paulus.
Läs episteltexten från Galaterbrevet 3:21-29.
Paulus berättar om hur vi kommer in i ett verkligt SKATTEPARADIS när vi döps in i Kristus. Vi blir SKULDFRIA! HIMMELRIKA! Vi får nya KLÄDER med himmelsk design. Vi hittar JÄMLIKHETEN, ty murar av ras, social ställning och kön rasar. Dessutom detta: Varje gång vi öppnar vår Bibel strömmar en massa SLÄKTINGAR in i vårt hem. Alla heter Abrahamsson. Det flyter patriarkers, profeters och kungligheters blod i våra ådror. Sträck på dig!

Det tredje ljuset tänds av Dr Lukas
Läs dagens evangelium från Lukas 3:1-15.
Läkaren Lukas berättar om hur Gud vill nå oss människor. Men det märkliga är att Han först går förbi kejsare, kungar, präster, kändisar och idoler. Alla dessa får sitt ljus utifrån. De bestrålas av strålkastare. De bländas, ser inte folk därnere.
Men Gud letar vidare. Han hittar Johannes Sakariasson, en enkel, underlig ökenvandrare. Inte var han ljuset. Men han fick uppdraget att vittna om Ljuset (Joh 1:8). Precis som Gud idag använder mänskliga lerkärl, spruckna och kantstötta. I dem tänder han sitt värmeljus och dem sänder han för att lysa för folk som vandrar och fryser i mörkret.
Johannes blir rösten som idag ropar ut i vår öken:

Bana väg för Herren, gör hans stigar raka, Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjder sänkas, Krokiga stigar skall rätas, och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning.

Här får vi tre foton: Först av Mellanösterns öknar med berg och dalar, höjder och djup, stenigt och krokigt. Sedan en bild av vårt inre landskap: en öken, torr och enformig med problemberg och avgrundsdjup, slingriga och krokiga vardagsvägar, hinder som får oss att snubbla, falskhet och småaktigheter som irriterar. Men i denna torra vardagsöken händer detta: någon ser vår nöd och vill göra något åt den. Han spränger bort bergen och fyller ut klyftorna. När detta händer häpnar folk. Vad har hänt med dem? De har fått erfara Guds frälsning.
Här finns kanske också ett tredje foto. Vi ser en samling människor från vår egen tid. Där finns höjdare som skymmer och föraktar många. Vi ser klyftornas folk” som sjunkit djupt, och som drar ned andra i djupen, i fördärvets grop (Psalt 40:3 Fb). Och så alla dessa krokiga, slingriga, opålitliga, torra, tråkiga, besvärliga. Men också några ”godingar” ser vi på fotot. Här finns VI och DOM. De bedömer oss och vi kommer med dom till dom.
Men när Bibelns profeter ser oss, kommer de med ett budskap om JÄMLIKHET: alla har syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23). Med det profetordet går vi till kyrkan på söndag. Vi har något gemensamt som vi saknar, men hungrar och törstar och längtar efter: HÄRLIGHETEN FRÅN GUD!
Läkaren dr Lukas tar oss in i sin vårdcentral. Undersöker, tar prover ... Vad säger han? Inte det vi hoppats på: ”Du duger, du är bra som du är. Du vet väl om ...”
Vi hör ett förskräckligt ord: HUGGORMSYNGEL! Ni är barn av den gamle paradis-ormen! Det står verkligen illa till!! Om en präst i dag skulle säga så blev han snart avkragad. Sådant vill vi inte höra.
Man kan undra över att folkmassorna, som kom ned till Johannes vid Jorden inte tog första bussen tillbaka till Jerusalem. Vibrerade hans röst av en sådan kärlek att de måste stanna till och lyssna? Äntligen någon som vågar säga som det är!
Vi behöver stanna och tänka till: Vad är det för dunkla krafter som driver oss? Varför haltar vi fram så ängsligt genom livet. Har ormen gett oss ett styng i hälen? (1 Mos 3:15). Man kan få ett sådant om man leker med det onda. Onda makter hugger till, de sprutar in ormgift? Giftet gömmer sig i sådana här ord: Avund, elakhet, onda tankar, sårande ord, nedmuntran, likgiltighet, ha-galenskap, hor, lögner ...
Har du tagit emot sådana ord? Har du gett sådana ord till andra? De är livsfarliga. Som kärnkraftsavfall. De dödar livsmod, berövar oss glädjen. Sätter igång tredje världskriget.
Johannes Döparen möter oss, ser på oss, undrar ... Han letar inte efter blomman på ängen som Jesaja. Han frågar efter blomman på trädet, blomman som efter en tid tappar bladen men sedan visar fram en liten kart, som växer och växer och bjuder på frukt. Bär sådan frukt som tillhör omvändelsen, hade han sagt.
Det blev syndanöd, själavård och dop där nere hos Johannes. Allt folket lät döpa sig (Luk 3:21). De hittade ett nytt liv.
Kanske är det detta vi ska försöka hitta denna adventstid: Hitta tillbaka till skatteparadiset som heter i Kristus. Lyssna till honom som säger: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:6).
Då händer detta: Vi kommer som jämlika, törstande, längtande syndare till kyrkan. I gudstjänsten får vi ta emot hans härlighet. Vi går från kyrkan uppprättade, renade. Vi har hittat en ny jämlikhet: Vi är alla Guds älskade kungabarn! Vi har fått se något som fyllt oss med glädje: Vi har fått se Herrens härlighet.

God advent!
önskar
Bengt Pleijel 86+

PS!
En predikan på tredje söndagen i Advent, årgång 3, hittar du om du trycker här



onsdag 4 december 2013



Inför andra söndagen i Advent.

När detta skrivs är det måndagen efter kyrkans Nyårsdag. Jag fick då vara med om två härliga gudstjänster. Den första med trumpeter, procession, hosiannarop och glada körsångare. Prästen berättade levande om åsnan som bar in Jesus i Jerusalem. Han gjorde det så bra att vi alla kände oss som åsnor som blivit lösta från bindningar och fått uppdraget att bära ut Jesus i vår vardag. Jag förstod att prästen fått HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS. Jag som också fått det, kände igen smaken ...
Den andra gudstjänsten var från Burås i Göteborg, som jag spelat in från TV och såg när jag kom hem. Jag kände igen prästen. Han liknade väldigt mycket en konfirmand som jag en gång haft på Åh. Mats heter han. Det var en frisk och härlig gudstjänst. Folk såg glada ut. Deras ögon var fyllda av glädje. Jag undrade vad de sett för att få sånt ljus (Sv Ps 154:3). Prästen tyckte att vi borde upptäcka vad julen verkligen innebar och vad det kan betyda för oss att Jesus kom till vår värld och föddes i Betlehem. Jag tog till mig hans ord.
I båda gudstjänsterna såg jag många bekanta och gamla vänner. En del var mina konfirmander som jag haft på Åh. I Burås såg jag inte bara prästen och f.d. konfirmanden Mats. Jag fick också se ryggtavlan av Karin (något som hon själv aldrig får se). Hon var en gång speltant på Åh. Nu är hon körviftare i Burås. Jag blev så glad över att jag i söndags också träffade f.d. konfirmanden Staffan. Han kom fram och presenterade sig. Och sa sitt namn. Man ska inte fråga en pensionär ”känner du igen mig?” Han kanske har sin ”stygga dag”,  och svarar: ”Hur tror du att jag kan känna igen ett sånt alldagligt utseende”? Själv känner jag igen alla människor jag träffat och kan också namnen på dem. Att det är så har jag lärt mig av en bok som hette Innersidan. Där stod det att vetenskapen säger att man inte glömt något man sett eller varit med om. Allt är registrerat i ”minnoteket”. Problemet är bara att man har lite svårt att komma ihåg det. Det kan ta upp till 67 sekunder för hjärnans ”hårdisk” att koppla ihop utseende och namn.


Nu ser jag fram mot nästa söndag, då vi får tända andra adventsljuset. Jag läser igenom texterna och ser många spännande saker vi ska få upptäcka.
Vi möter den gamle Jeremia. (se GT-texten från Jer. 33:14-16). Han firar i år sin tvåtusensexhundrasextionde födelsedag. Tänk vad äldre herrar har mycket klokt att säga! Han talar mycket uppmuntrande om hur Herren skall uppfylla sitt löfte om att ett ”rättfärdigt skott skall växa ur Davids stam”. Upptäckte du trösten? Israels folk liknas ju ibland vid ett träd, (jfr vinträdet i Joh 15, som talar om oss kristna tillsammans). Men trädet faller - folket avfaller, och kvar blir bara en liten stubbe (jfr Jesaja 6:13). Men när allt verkar kört, händer det något med stubben. Man ser ett skott som skjuter upp (Jes 11:1). Det växer. Det slår ut som en ros. På juldagen känner vi en doft av salighet (Sv Ps 113). Det är inte kört, när det är kört! Eller som vår gamle vän från 1500- talet, han som hette Martin i förnamn, brukade säga: ”när vi står vi slutet av våra möjligheter, så står Gud vid början av sina”. 
När vi läser episteltexten, möter vi en som kan både trösta, lära, förmana och varna oss, (Hebr 10:32-39). Mitt i den texten kommer uppmaningen: Giv inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Lönen blir alltså större och livet blir rikare om vi inte ger upp vår frimodighet. Motsatsen till fri-modig-het är ”bunden-feg-kall”.
Jesus vill göra dig fri från låsningar och göra dig modig och djärv, brinnande het av hans kärlek.

I evangelietexten får vi höra en predikan av Jesus. Den är på bara 13 ord: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. En så kort predikan har jag aldrig lyckats hålla. Den 20 oktober predikade jag i Johannebergs kyrka i Göteborg. Dit hade också församlingen från Burås kommit. Jag höll en maratonpredikan där – 42 minuter. Alla somnade. Jag tycker inte att det är svårt om folk somnar när jag predikar. Det står ju i en sång: När jag vilar, verkar Jesus i mig. Om alla somnar blir det garanterat väckelse, när jag säger Amen. Men om Jesu korta predikan på 13 ord går det att säga mycket. Se sångpostillan 2 Advent, årg 3. Tryck här, så hamnar du där.

Varje söndag har också en psaltarpsalm. Andra söndagen i Advent är det Psaltaren 85:9-14. I mitten av den psalmen blixtrar de orden fram:
Godhet och trofasthet möts, fred och rättvisa omfamnar varandra. Enligt Folkbibeln blir mötet mycket innerligare: Nåd och sanning skall där mötas, rättfärdighet och frid kyssas. Den som sett filmen Babettes gästabud, kommer ihåg hur generalen (som spelas av Jarl Kulle) citerar de orden i sitt tacktal vid gästabudet. De första kristna hälsade varandra med en helig kyss vid gudstjänsten (se Rom 16:16,1 Kor 16:20, 2 Kor 13:12, 1 Tess 5:26, 1 Petr 5:14). Kyssen uttryckte vänskap, tillgivenhet, samhörighet, respekt. Man kysste varandra inte på munnen utan på handen, kinden, pannan.
Frågan till oss är: Hur hittar vi en sådan vänskap och tillgivenhet? Och hur visar vi varandra den?


Detta leder mig över till att rekommendera en julklappsbok, skriven av min son Erik Pleijel. Av sin far har han tydligen ärvt skrivklådans gåva. Boken heter NAVIGATION I MÅNGFALDEN.
Vi får följa med Erik i omtumlande upplevelser under hans 20 år i internationell tjänst, och där han får oss att tänka över hur vi kan leva tillsammans i denna ”mång-faldiga” värld. En recension säger att det är en spännande och insiktsfull bok. Den innehåller många tankar som kan vara till hjälp även för den rika världens välpolerade vanor.
Tryck här så hittar du mer information om boken.




Med önskan om spännande upptäckter och säker navigation
under detta nya kyrkoår


Bengt Pleijel 86+

onsdag 27 november 2013

Inför första söndagen i Advent.

GOTT NYTT ÅR får vi säga till varandra nu på söndag, den första Advent. Då börjar ett nytt år, kyrkoåret. En del väntar med att ge denna önskning en månad senare, 1 januari. Men kyrkan är ju, som ni vet, alltid lite före ...

Det är mycket spännande som händer denna söndag. Det strömmar mycket folk till våra kyrkor. Vi träffar en brud som är glad och gör oss glada. Vi bygger väg tillsammans åt Herren. Vi möter den gamle profeten Sakarja, som just fyllt 2.500 år. Han berättar om en kung som skall komma. Och han kan tala om adressen dit han vill: Se, din konung kommer TILL DIG! Du är utsedd till att vara med i mottagningskommittén, (läs GT-texten, Sakarja 9:9-10).

Evangelisten Matteus (Matt 21:1-9) berättar sedan om ett massmöte i Jerusalem. Folk strömmar till från alla håll, de sjunger, dansar, jublar och bär sig åt. En man som heter Davidsson i efternamn rider in på en åsna. Åsnan hade några av hans anhängare stulit. De hade gått in i ett stall och bara löst en åsnemamma och hennes föl och tagit dem med sig. Får kristna människor bära sig åt så? Och folk slänger av sig sina ulstrar och kappor och lägger på vägen, och skär kvistar av träden, och åsnan med Davidsson på ryggen stretar fram genom gatorna. Varför gör dom på detta viset?

I nästa ögonblick förflyttas vi plötsligt till himlen (episteln från Joh Upp 5:1-5). Vi hör hur någon sitter där och gråter. Vi som trodde att det bara var jubel och lovsång i himlen! Han gråter över att ingen kan öppna en bok som ligger där. Om det hade varit på jorden hade vi kanske begripit det. Vi kan ju ibland se våra liv som en sluten bok, som man själv inte kan öppna. Och ingen annan heller. Vad svårt det är att begripa sig på sig själv! Men i himlen händer det något. Man säger att det finns en som kan öppna boken. Och så pekar man på ett lejon, som står där, och man påstår att lejonet kan öppna boken. Det underliga är att lejonet i versen efter plötsligt blir ett lamm. Vem begriper något?

Det finns en plats till som vi vår besöka på första Advent – det är staden Nasaret. Där möter vi en man som i efternamn heter Josefsson. Är detta inte Josefs son, säger man. Men Davidsson och Josefsson tycks vara samme man. Ja, ni har väl redan gissat förnamnet!

När vi läser Bibeln ställer vi många frågor. Och vi hör många som ställer frågor. Gud själv frågar. ”Adam, var är du?” (1 Mos 3:9). ”Varför är du här, Elia?”( 1 Kung 19:9,13) Jesus frågar den blinde Bartimaios: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Gud behöver inte fråga. Han vet var vi är och vad vi behöver. Ofta har vi mycket jobbigt inom oss och vi vet att det lätt förvandlas till en kall stenklump, som bara blir tyngre och tyngre. Men Gud frågar därför att han vill att vi själva skall uttrycka vår nöd och vår önskan. Hans fråga hjälper oss att få det svåra och mörka ut i ljuset. Och kommer det ut i ljuset har mörkret inte en chans (Se Joh 1:5). Vi påminns om det då vi tänder det första adventsljuset. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5).



Ja, Jesus har många frågor till oss. Men nu skall vi ställa en fråga till Jesus: Vad vill du, Jesus, göra med oss? Lyssna nu till svaret. Han öppnar ditt livs obegripliga bok och säger:

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren." (Luk 4:18-19 Fb)

Detta är vad Jesus vill göra med dig och mig. Det är Konungens regeringsförklaring som han läser upp då han kommer TILL DIG! Läs det om och om igen. Stoppa ned det i hjärtat. Då går det in i blodomloppet och påverkar hela din varelse. Lär dig det by heart! Upprepa det varje gång du öppnar din Bibel eller sätter dig ned i kyrkbänken. Du frågar: Vad vill du, Jesus, göra nu med mig? Och han säger då:

"Herrens Ande är över mig. Jag har himmelska resurser och klarsyn till din hjälp. Herrens Ande har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Det första jag vill göra är att ge dig ett ordfrö av glädje. Leta rätt på ditt söndagsord. Lägg det på ditt hjärta. Vattna det med bön. Upptäck vad som sedan händer."

... ropa ut frihet för de fångna
Är du ”bunden och trött och tom” (Ps 39:2) Känner du dig låst av andra, deras ord, blickar. Bunden av dåliga vanor, prylar.... ? Hör hur Jesus ROPAR UT FRIHET!!

... syn för de blinda
Du är kanske inte blind. Men blundar. Kanske förblindad 
och vill inte se in i verkligheten själv. Ser inte den lilla
människan bredvid dig? ”Öppnade ögon, Herre mig giv”

... ge de betryckta frihet
Är det en beskrivning av dig? Betryckt? Förtryckt? Den som
andra skrattar åt, vänder ryggen till, mobbar. Eller är det en
beskrivning av någon omkring dig? ”I din förlåtelse, 
vår frihet är” (Ps 289:4)

... predika ett nådens år från Herren.
Jesus tar hand om din framtid. Du behöver inte möta 
framtiden ensam. Framtiden har fått ett ansikte. Jesus vänder
sitt ansikte mot dig och säger: Följ mig! ”Dig vare pris för
livets ord, för dopets bad och nådens bord...” (Ps 42:4).

Tag nu emot en önskan om ETT GOTT NYTT NÅDENS ÅR!!

Bengt Pleijel 86+

PS!
Från och med första söndagen i Advent använder vi tredje årgångens texter. De finns utlagda i SÅNGPOSTILLAN årg 3. Boken är slutsåld på förlaget men finns på www.bibelskolan.com. Tryck här så kommer du till första söndagen i Advent, årg 3. Vill du till första årgångens utläggning av hur Jesus rider in i Jerusalem och möts av jubel och Hosiannarop, tryck här, så hamnar du där. Är du nyfiken på att fördjupa dig i vem Jesus är och gjorde kan du leta dig fram till nyfikenhetsvandringar 16-38.
Men den som ingen dator har
han får gå till grannen rar.
Det finns barn och barnbarn och deras kamrater och kompisar och de är alla specialister på datorer. Be dem skriva ut något från bibelskolan. Då kan det hända att de själva blir intresserade och börjar läsa. Och så är väckelsen i gång ...





torsdag 21 november 2013



Inför Domssöndagen

Kyrkoåret börjar: Se din Konung kommer till dig! Vi hör Konungens trontal: Han har sänt mig att förkunna befrielse... (Luk 4:18)
Kyrkoåret slutar: Människosonen kommer i sin härlighet! Konungen proklamerar sin seger över ondska och djävulskap. Domssöndagen är KRISTUS KONUNGENS DAG!
Om alltings början berättar Bibelns två första kapitel: Gud skapar himmel och jord.
Om alltings framtid berättar Bibeln två sista kapitel: Gud skapar en ny himmel och en ny jord.
Låt oss nu gå in i dramat mellan forntid och framtid,

Kommer du ihåg hur det började?
Den himmelske Fadern planterar en lustgård i Eden, i landet ”ljuvlighet”. Där placerar han Adam och Eva, och dig och mig. Vi fick gå omkring där och häpna över allt fint vi såg. Vi fick höra småfåglarna sjunga morgonpsalmer, tillsammans med rosor och akvileja. Vi fick förundras över träd som var ljuvliga att se på och träd som var goda att äta av. Mitt i trädgården växte Livets träd, ljuvligare och vackrare än alla andra träd.
Men du kommer ihåg att du inte fick slå dank. Du sattes i arbete. Du fick uppdraget att bruka och bevara lustgården. Men arbetet var inte tungt. Arbetet i lustgården var en lust, fritt från stress och trötthet, från svett och ryggvärk. Det var spännande och roligt från morgon till kväll.
Gud gav dig goda regler och bud. Och du fick lära dig lyda. Du fick lära dig arbeta och ta ansvar. Där var många ”får-bud”. Ät fritt av alla träd. Gud är generös. Du får...
Där vara bara ett förbud: Av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta.
Varför, undrar du. Av två skäl:
  1. För att påminna dig om hans omsorg om dig.
Kunskapen om gott och ont skall du inte skaffa dig själv. Gud som uppfunnit dig, vill först tala om vad som är gott och rätt. Sedan vad som är ont och orätt. När du rycker till dig kunskap, är det risk att du börjar med det som är ont. Du säger: ”Inget (o)mänskligt skall vara mig främmande”. Sedan kommer skylten ”UPPTAGET” på dörren till ditt inre. Det finns ingen plats för det som är gott. Lägg märke till resultatet: Du pratar mer om det som är ont och eländigt, än det som är vackert och gott. Eller?
  1. För att påminna dig om din höghet.
Gud skapar dig inte till en maskin som spottar ut godhet bara man trycker på en knapp. Du är inte en marionett. Du är en människa! Gud skapar dig till sin avbild. Du får förmågan att välja. Du kan säga ja till Gud och du kan säga nej. Kärlekens Gud vill inte tvinga dig att älska.

Kommer du ihåg hur det fortsatte?
Gud gav mannen en fin gåva (på englarnas språk: ”gift”). Bibel 1917 kallade denna gåva för ”en hjälp”. Mannen kallade henne ”maninna” (Bibel 1917), Senare upphöjdes hon till ”medhjälpare”(Fb). En del tänkte snett och fick för sig att mannen nu fick ett oavlönat hembiträde. Adam själv ropade till oss då: Nej, jag kallade henne kvinna – queen – drottning. Vi fick varandra för att älska och ära varandra, underordna oss varandra, upphöja varandra. Här startade jämlikhetstanken!!
Men så hände det som gjorde att jämlikheten gick sönder och blev jämmerlikhet. Vad hände? Det prasslar till i buskarna i Edens lustgård. En orm slingrar sig fram. Ormen börjar prata med Adam och hans drottning. Han talar på ren svenska. ”Skulle då Gud ha sagt”? Bry dig inte om vad Gud säger. Nej, du ska bli som Gud. Satsa på dig själv, förverkliga dig själv. Sköt dig själv och... Ja, resultatet blev, som du fick bitter erfarenhet av, murar, avund, gräl, missförstånd, ensamhet mitt i tvåsamheten. Vi blev blinda för egna fel och klarsynta över den andres fel.
Om Gud gav mannen "a gift", så sprutade ormen in ett gift i både Adam och Eva. Det är detta gift som vi nu lider av, ett gift som förvränger och fördärvar allt. Den Onde som älskar bokstaven O sätter denna bokstav framför allt som är fint och vackert: lust blir olust, lycka blir olycka, frid blir ofrid, den salige blir osalig... I stället för att leva i förtroligt förhållande till vår himmelske Fader dyker ”denna tidsålders gud” upp (2 Kor 4:4), denna otäcka makt som kallas ”den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen” (Joh Upp 12:9), och som förblindar, förvränger, förgiftar och förstör... (läs ”svarta listan” i Romarbrevet 1: 29-32 och 2 Tim 3:1 ff).
Genom mänsklighetens historia ser vi hur dessa mörka makter drar in människor i själviskhet, girighet, kärlekskyla. ”En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam” (Sv Ps 62:6). Människors barn gråter, blöder, förtvivlar...
Men – ja, det finns ett viktigt MEN NU (Rom 3:21). En kraftig motrörelse sätts i gång mot ondskan attacker. Den börjar i Faderns hjärta. ”Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar” (Hosea 11:8b) Han som ”var närmast Faderns hjärta” (Joh 1:18, Giertz) , honom sänder Gud och ”han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar världen tillbaka till Gud. Det brustna blir helt i hans kärlek till oss på Golgata kors” (Sv Ps 62:2).

Slutet gott! Eller... ?
Gud vill att alla skall bli frälsta. Han har byggt en bro över syndens sund. Han har gjort det därför att han så älskade världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16).
Man kan gå förlorad. Man kan stanna kvar på den öde ön och strunta gå över bron – KORSETS BRO - till andra stranden. Problemet med Gud är att han är KÄRLEKEN. Kärleken kan inte tvinga oss att älska. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ”ja” till Gud och säga ”nej” (Sv Ps 289:1). Gud ställer sig gång på gång i vår väg, han tröstar, lär, förmanar, varnar. Men han tvingar inte. Vi får välja. Och då kan vi ana följden: Trots Guds kärlek ”är det murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag” (Sv ps 289:3).
I trosbekännelsen står det att Jesus skall komma tillbaka för att döma levande och döda. En gång skall vi få göra räkenskap för våra liv. Gud räknar med oss. Han slår vakt om vårt människovärde. Ett djur som bär sig illa åt ställer man inte till ansvar. Men en människa är så mycket mer än ett djur. En människa har ansvar. Men tar man ifrån någon hennes ansvar, tar man ifrån henne hennes människovärde. Därför slår yttersta domen vakt om vårt människovärde.

Om detta kan man läsa och begrunda i Sångpostillan årg 2, för Domssöndagen.
I GT-texten från Daniel 7:9-10 ställs vi inför Guds tron. Vi får se att Gud inte sitter ensam i sin himmel. Där finns ”tiotusen och åter tiotusen” som står inför tronen. De är Guds tjänare som omger honom och lovsjunger honom. Vi anar att de sjunger om det vi sjunger om, att ”härlig är Guds himmel” och vi gläder oss över ”tonen från himlen”, en lovsång som ”stiger starkt som havets brus” (Sv Ps 297 och 298).
I episteltexten från Johannes Uppenbarelse 20:11-15 och 21:1-5 får du bl.a annat möta två advokater som tar hand om dig då du skall avlägga räkenskap för ditt liv. Du gör klokt i att ta kontakt med dem redan nu. Du får av Johannes också veta att rörelseriktningen på yttersta dagen är från himlen till jorden. Det är inte vi som skall komma från jorden till himlen utan Jesus som skall från himlen till jorden. Om detta ger dig myror i huvudet, kryper myrorna bort när du läser om detta i Sångpostillan.
I evangeliet från Johannes 5:22-30 får du gripa fast om ett stort löfte från Jesus, som Karin Braw har satt noter till och som du kan gå och gnola på under veckan:
Den som hör mitt ord
och tror honom som har sänt mig,
han har evigt liv, han har evigt liv.

PS!
Domssöndagen hittar du i Sångpostillan årg 2 på sid 440-447. Den finns också på nätet och om du trycker här hamnar du där. På www.bibelskolan.com hittar du den gammaltestamentliga texten i Daniels bok. Boken heter ”I Guds händer vad som än händer” och om du trycker här hamnar du på vägsträcka 31 som är dagens text. Vill du veta mer om Adams och Evas äventyr i landet ”ljuvlighet (Eden) finns de på nyfikenvandring 12 och följande på bibelskolan. Tryck här så hamnar du där
Vill du dessutom ta emot något hetare än varma hälsningar, så gör det nu från

Bengt Pleijel 86+



Skriva ut