fredag 30 augusti 2013

Inför 14:e söndagen efter Trefaldighet.

Kära pilgrim!
Gud ditt folk är vandringsfolket” sjöng vi på Medmänniskans söndag i Åh kyrka. Kyrkan var full av medmänniskor. Pilgrimsrörelsen från hela Norden hade stannat till på sin vandring. Lovsången var stark. Kristusdoft kändes i luften (2 Kor 2:15). De som samlats måste tydligen ha personlig relation till dagens huvudperson (Kol 1:18). Och jag förmodar att du som läser detta gärna vill tituleras ”Kära pilgrim”.
Jag är inte engagerad i pilgrimsrörelsen. Men gillar idén. De kristna kallas ibland för Vägens folk. Vi är inte framme eller färdiga. Vi är på väg. Det finns mer att upptäcka och erfara. Vi är på vandring. Och skön är själarnas pilgrimsgång ...
Alla de böcker jag skrivit har som underrubrik ”en vandring genom ...”. Rusa inte fram genom livet, öva dig ibland i ”långsamhetens kultur”. Stanna till, begrunda, förundra, häpna. Öva dig i syskons inbördes tröstande, ta kontakt med dina himmelska vänner ... Så gör pilgrimer.
Att jag inte är engagerad i pilgrimsrörelsen beror på att benen säger nej. Med möda stavar jag mig fram 1 km varje dag. Men jag är duktig på att sitta. När jag satt i Åh kyrka i söndags bland pilgrimerna plockade jag fram en ”by heart psalm” :
Jag är en pilgrim 
som ibland blir trött på levnadsvägen.
Dock vill jag söka livets land, i
 bön och möda trägen ... (Sv Ps 546:4).
Eftersom jag hör till dem som levde förr i världen, kommer jag ihåg hur vi sjöng då vi hade 1937 års psalmbok:
Jag usle mask och vandringsman 
på tunga levnadsvägen,
jag söka vill mitt rätta land 
i bön och möda trägen” (273:4).
År 1983 tog Britt G Hallqvist hand om psalmen. Förmodligen skulle hon ut och meta och tog därför bort masken och placerade pilgrimen där.
Många blev glada. De tyckte inte om masken. Jag förstår inte det. Vilken masksyn har de egentligen? Masken är en duktig jordbruksarbetare. Luckrar upp den hårda jorden. Arbetar flitigt. Maskar maskar aldrig. För oss som arbetar med kyrkans underjordiska verksamhet är de goda föredömen (Jer 17:7-8, Jes 41:13-14).
På pilgrimsmässan i Åh kyrka lästes texterna på Nordens alla språk. En dam som satt framför mig fick läsa en av texterna på finska. När vi sedan i mässan fick ge varandra fridshälsning sa jag till henne den enda mening jag kan på finska: Rakastan sinua! Det lär betyda: Jag älskar dig! Hon blev glad. Är det inte underbart att man på medmänniskans söndag kan få gör en enda människa glad!
Annars är det inte alltid så lätt att vara människa. Att vara människa bland människor är ännu svårare. Ibland går det verkligt illa. Till och med i vår kära Svenska Kyrka och vår egen församling. Det finns en hemsk psalmvers om det:
Med undran och med löje 
ser världen hur hon (Kyrkan) slits
av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.
Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred
om Herrens frid på jorden, 
om Guds barmhärtighet.
Det är Sv Ps 57:3. Den har en underbar melodi. Men när jag får leda gudstjänsten ser jag till att den versen inte sjungs. Jag läser den ensam med allvarlig röst. Om man sjunger om splittring på en tjusig melodi kan man tro att splittring är bra.
På söndag – 14 efter Tref - är ämnet enheten i Kristus. Texterna vill hjälpa oss hitta lösning på splittringens låsningar. Jesaja bäddar ned i den gammaltestamentliga myllan (Jes 11:10-13) ett frö, som växer upp med detta budskap till oss: När kyrkans träd (av)faller och det bara blir en stubbe kvar, låter Gud ett livets skott skjuta fram ur stubben, en ros, som doftar salighet. Ja, när Jishaj - som förr hette Jesse, som fick en son som hette David, och som fick en ättling vid vår tideräknings början – ja, när denne ättling höjer baneret, händer det spännande saker: Vi går från krasch till krasch, så träda vi fram inför Gud på Sion ...
I episteln (Fil 2:1-5) berättar Paulus om din församling. Det är så mycket fint som finns där, säger han. Men plötsligt, någon gång, ibland, händer sådant som gör att det känns ruttet och luktar illa där. Eget beröm! Egotrippande! Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig. Många blir ledsna. Men Paulus ger ett recept på konfliktlösning. Gör V-tecknet säger han. Läs om det i Sångpostillan.
I evangeliet händer det som ibland händer i vår gemenskap: Sådant som är PINSAMT och SKRYTSAMT, TRÖTTSAMT och ENSAMT och som gör att vi skäms. Men om Jesus får ta hand om oss kan han förvandla allt detta till FRUKTSAMT. Han vet en hel del om återvinning, påstås det i Sångpostillan, sid 362-367. Har du inte boken och ändå är nyfiken så tryck här
Lösningen på splittringens problem uttrycker Olof Hartman i Sv Ps 62:6
En ångest går fram 
och ofreden rister i livsträdets stam.
Då kallar Guds Ande de kristna till bot
att bedja sig samman att världen må tro.
O lyft i vår söndrings och vilsenhets natt
försoningens kalk.
En god, nyttig och innehållsrik helg
önskar

Bengt Pleijel 86+




fredag 23 augusti 2013

Inför 13:e söndagen efter Trefaldighet.

Kära du!
För några söndagar sedan träffade vi på denna blogg profeten Amos, som ville väcka DET SOVANDE FOLKET. För tjugo år sedan uppträdde en folkväckare i vårt land. Hans namn är Fredrik. Han skrev en bok som just hette DET SOVANDE FOLKET. Jag har inte läst den, men jag har förstått att den handlade om hur han ville väcka DET SOVANDE FOLKET, som slumrat till på bidragskudden. Upp med er. Sätt igång. Arbeta flitigt. Tills ni blir 75. Arbete befordrar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd.
Den sista meningen hade dock inte Fredrik hittat på. Inte heller Martin – han på 1500-talet – som man ibland påstår. Den som sa de orden var Jacob Axelsson Lindblom, som var ärkebiskop 1805-1819. Han citeras i 1878 års katekes, den som farmorsfarfar kunde så bra. Lägg märke till att han inte talar om arbete, utan om arbetsamhet:
Arbetsamhet befordrar hälsa och välstånd,
hindrar många tillfällen till synd,
hjälper oss att motstå onda begärelser,
bidrager till tröst och sinnesstyrka under motgången.

Nyttiga och kloka ord. Men ...
Vi arbetar. Vi får mer i plånboken. Vi kan köpa apparater som gör slitgörat åt oss.
Men trötta blir ändå bara tröttare och sjuka blir sjukare. Sjukvårdsbudgeten ökar med en miljard nästa år. Det sovande folket har blivit sömngångare som traskar på i jäktträsket och stressar förbi både sig själva och varandra. Många frågar: Varför mår vi inte bra, när vi har det så bra?
Flera orsaker till det. En är, påstår jag: Vi har tappat SÖNDAGEN!
Söndagen har två meningar:
  1. Vi får VILA på vilodagen. Vi får en dag då vi övar oss i den ”Långsamhetens kultur”, som tjuren Ferdinand lär oss, han som luktar på blommor och njuter av livet. Vi behöver det för att orka med varandra. När Ferdinand blev stucken av en humla ger han inte igen. Han gör något annat i stället. Han tar en joggingtur runt ängen för att bli av med sina aggressioner. Sedan lär han oss förundran inför blommors skönhet och doft. Smaka på det ordet ”förundran” en hel minut.
  2. Vi får HELGA vilodagen. Vi får möta den HELIGE, som ger oss HELande och friska krafter. En bil behöver fyllas på för att kunna gå. Vår inre människa behöver fyllas på för att orka ge. Vi behöver återerövra söndagen då vi unnar oss att dricka av det friska vattnet vid oasen och suga in himmelsk kraft i torrlagda hjärtan. Man behöver inte gå in i väggen om man hittar dörren. Lyssna inåt till honom som säger: Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete (Joh 10:9 Fb). Vårt inre barn får näringsriktig föda. Himmelsk söndagsgodis. Men om man ändå gått in i väggen är det inte kört. Hör hur någon säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila (Matt 11:28).
Citat:
Vi behöver vilodagen för att orka med oss själva. Och för att inte bli allt för jobbiga för andra. På söndag är det den trettonde söndagen efter Trefaldighet. Temat är då Medmänniskan. Vi möter många medmänniskor. En del är härliga. Andra besvärliga. Somliga trevliga, andra otrevliga. En del tycker du om, andra har du hemskt svårt med – konstigt folk som ibland gör dig illa, talar illa, luktar illa och inte tycker om dig. Hur skall du klara av dem? ”

Ja, detta är citat från Sångpostillan för denna söndag. Är du nyfiken på svaren så hittar du dem här eller på sid 354 – 360 i boken. Där får Du får lära dig öppna din hand, fylla ditt inre kärl med kärlek, svära på himmelska och att vända andra kinden till.
Eftersom du också vill vara med bland dem som vill återerövra söndagen, rekommenderar jag dig ta kontakt med bibelskolan.com / Nyfikenvandring 67, som handlar om tredje budet. Tryck här så hamnar du där. Du får många kloka tankar om söndagen, som jag skrivit för en del år sedan, men inte riktigt begriper var jag fått dem ifrån.
Bengt Pleijel 86+










fredag 16 augusti 2013


Inför 12:e söndagen efter Trefaldighet.

Kära du!
Har du träffat en visselblåsare någon gång? Ordet kommer från den tid då poliser blåste i visselpipan, då de upptäckte brott. En visselblåsare är en som upptäckt korruption, brott, oegentligheter och slår larm.
En sådan är Edward Snowden. Han visade att allt vi mobilat och googlat och twittrat och bloggat och mailat går inte att deleta bort. Det försvinner inte. Lisbeth  Salander och andra smartingar kan leta rätt  på det. FBI kan det också. Och gör det!!!
När detta blev känt i media blev Barack alldeles uppskrämd och hela USA och EU med honom. Den snälle Vladimir tog hand om samma person och utövade livräddning. Ja, ni vet ...
Själv blev jag glad! Jag har ju skrivit en massa på www.bibelskolan.com. På sista tiden har jag också börjat blogga. Nu kommer den åttonde bloggen om himmelskt söndagsgodis. Men vem läser? Nu vet jag: FBI gör det!
Ibland har jag skrivit om att evangelium är dynamit. Jag har skrivit om vapenrustning och andlig krigföring. När FBI-folk plockar fram detta blir de misstänksamma och springer till Barach och berättar. Här finns nog en terrorist! Då får FBI order att översätta allt jag skrivit och lämna det till Obama.
Och Hans majestät Presidenten läser och läser och läser ... Och upptäcker snart hur underbart det är med himmelskt söndagsgodis. ”Det här är något jag ska läsa för min familj”, säger han. När söndagskvällen kommer, tänder han därför en brasa i Vita huset, samlar familjen -  sin söta fru Michelle, döttrarna Malia och Sasha och svärmor Marian. (Och några livvakter och hunden Bo). Sedan läser han dagens predikan från Sångpostillan. Och familjelyckan blir mycket stor ...
Du undrar hur jag vet detta. Jag svarar: ”Ställ inte sådana svåra frågor”. Men vill du läsa samma predikan som familjen Obama lyssnar till så tryck här, och du får fram Tolfte söndagen efter Trefaldighet, andra årgången. Eller – om du är lycklig ägare till boken - slå upp sid 347-353.
Där träffar du en kung som är 2.700 år. Han blir sjuk. Han gråter, suckar och lipar fram sin nöd. Gud hör och ger honom några bonusår. Och vi lär oss hur viktigt det är att se om sitt hus och tänka igenom hur man bör leva resten av sitt liv (GT-text från Jesaja 38:1-6).
På söndag får du också lära dig av Paulus hur han ser på alternativet till världens storkrasch och jordens undergång (Epistel från Rom 8:18-23). Du får också träffa en krokryggig kvinna som får räta på ryggen (Evangeliet från Lukas 13:10-17). Hon träffar en vars kropp kroknar när han får hjälpa henne, en som steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud. Och då hände det: Det brustna blev helt i hans kärlek till oss på Golgata kors (Ps 62:2).
Dataskräp går inte att få bort. Men hur är det med synderna? Elakhet, ondska, mobbing, förakt, hagalenskap, hor, porrsurf, stöld? Blir vi inte av med det, sätter det sig i atmosfären omkring oss. Ja, det påverkar barn och efterkommande i tredje och fjärde led.
En del försöker skaka det av sig. Men det skakas inåt och blir en stenklump i hjärtat. Man blir förhärdad! Förhårdad! HÅRDHJÄRTAD!!!
Men det är inte alldeles kört. Hesekiel har en lösning på det problemet. Är du intresserad läs Hesekiel 36:25-27.
Ett bra recept är att ta personlig kontakt med Jesus. Johannes uppmanar oss att se Guds lamm som borttager världens synd (Joh 1:29). Jesus – världens främste sophämtare!  Men han kan inte ta bort synderna om man inte ger dem till honom.  Kärleken kan inte tvinga! Säg till dig själv det som den förlorade Sonen sa : Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far jag har syndat ... (Luk 15:18). Bekänn! Ärligt! Uppriktigt!
Vad gör Jesus sedan med synderna? Förr kastade han dem i havets djup (Mika 7:19). Men det blev så mycket miljöförstöring av det att han har slutat göra så. Tänk på vad som hänt med Östersjön!
Från välunderättat håll har jag lärt mig att Jesus bränner upp bekända synder i en eld som aldrig utsläckes (Matteus 3:12).  Han kastar inte oss i elden, Han kastar agnarna i den, det ytliga, det vi klär ut oss med, det falska och oärliga, synderna, skräpet.
  Men har du gett detta till honom, gå inte sedan och leta efter det i eldsglöden. Du kan få svåra brännskador då.
Denna och andra bloggar skriver jag för att berätta att det inte  är kört när vi tar slut och blir trötta på oss själva och allt annat. Det finns himmelskt söndagsgodis, som kan ge oss livsmod, glädje och framtidshopp.
Men problemet för mig är: Hur ska jag få ut detta budskap? Tala om det för mig. Räcker det om man skaffar en visselpipa?
undrar
Bengt Pleijel 86+



fredag 9 augusti 2013

Inför elfte söndagen efter Trefaldighet.

Kära du som är så klok!
Hur vet jag att du är det? Av två skäl:
  1. Du läser denna blogg. Med det anger du att du är så klok att du förstår att du ändå inte är riktigt klok. Du behöver lära dig mer. Du behöver himmelskt söndagsgodis för att komma vidare.
  2. Jag läste om dig i Göteborgsposten för en tid sedan. Jag känner på mig att det måste vara du, som sa så klokt till den som suckade över att han inte hade tid. Du sa: Hur kan du klaga på att det fattas tid – det kommer ju en ny tid hela tiden! (P.S. 31/7).
Den nya tid som just nu kommer till dig, använder du till himmelskt söndags-godis. Under veckan, som nu gick, dröjde du då och då i det du fick förra söndagen, Nådens gåvor. Den himmelske Slösaren sänder ju gåvor och överraskningar till dig varje dag. Du får paketen – men öppnar du dem?
Problemet med Gud är faktiskt att han är KÄRLEKEN. Kärleken kan aldrig tvinga någon att ta emot kärlekens gåvor. Om han vore diktator som Pol Pot eller Kadaffi eller Hitler eller Stalin, skulle han kunna skrämma oss till lydnad. Men Kärleken kan inte det. Men han ropar på oss, han lider med oss, han längtar. Han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar världen tillbaka till Gud (Sv Ps 62:2). ...
På söndag, som är 11 efter Trefaldighet, är temat TRO och LIV. De två vill höra ihop i våra liv. De gör det om vi ställer oss i flödet från Guds källa, som hjälper oss att leva ut hans kärlek under veckan.
Frågan är bara om vi vill? Vi har ju frihet att välja. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ”ja” till Gud och säga ”nej”. (Sv Ps 289:1). Men har du upptäckt problemet med VILJANS FRIHET? Den är så bunden! Bunden av vad andra säger. Vad ska mamma säga? Eller kompisarna? Eller vad ”spegel, spegel på väggen där” säger! Man kan vara bunden av trenderna! Postkodlotteriet!
På söndag lyssnar vi till texter som får oss att brottas med detta. Först dyker en besvärlig profet upp som heter Amos (Amos 5:21-24). Han kallar inte sig själv för profet. Han är inte med i profetfacket. Han bor i Juda, men där ägnar han sig åt får och fikon (Amos 7:14). Men Herren sänder honom till Israel (och till Sverige) med ett kärvt budskap. Han skakar om oss. Vill han väcka DET SOVANDE FOLKET? Men det han säger vill vi inte lyssna på. Vi slänger ut honom ur vårt fina församlingshem. Han vänder ju upp och ned på allt! Vi har ju t.ex. hört att Gud hör all bön. Men Amos säger att Gud faktiskt ibland måste hålla för öronen. Varför? Ja, läs och fundera. Adress, se nedan.
Matteus berättar om två söner, som velar med sina TVIVEL (Matt 21:28-31). (Tvi = två, vel = vela. TVIVEL = vela åt två håll). Men som väl är för den som velar, dyker där upp en tredje son, som hjälper dem. Vem denne är vet bara du, då du får veta vad jag vet, som skrivit om honom. Adress, se nedan.
Vi träffar också Paulus (Rom 7:14-25). Han vet vad han vill. Men problemet är, säger han, att det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. Är jag, suckar han, oomvänd eller omvänd eller bakvänd eller rättvänd? Han kämpar och undrar och tvivlar och brottas. Adress, se nedan.
Dagens texter ger kraftig föda. Läs långsamt, tugga ordentligt. Det finns, som du vet, godis som smakar gott, men inte är bra för midjemått och gör mig ”viktig”. Det finns godis som smakar illa som medicin, men är bra för både hjärta och mage. Bibelns människor visste en hel del om detta. De gick inte på allt som sas. De kunde tvivla (Joh 20:24-29), de letade efter bevis (Apg 1:3). De brottades med Gud. Läs t.ex. om Jakob i 1 Mos32:22-32. Men de fick lära sig att på andra sidan brottningskampen väntade en välsignelse. Jag såg Gud ansikte mot ansikte, utropar Jakob. Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre, utropar Paulus.
Genom brottningen med texterna på söndag får du gnola med i en sång som återkommer då och då: Låt rätten flyta fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig källa. Karin Braw har gett oss en fin melodi till de orden. Adress, se nedan.
Låt den få sjunga i dig då du velar och brottas med den beska medicinen i dagens budskap. Ställ dig i flödet från Guds källa, som hjälper dig att leva ut hans kärlek under veckan som kommer.
Jag är glad över att du som läser detta är så klok att du också tar dig tid att ta emot den tid som ständigt kommer till dig.

Bengt Pleijel 86+

Adress: Sångpostillan, årgång 2, sid 359-346 eller på bibelskolan.com . Tryck här.






fredag 2 augusti 2013

 Inför tionde söndagen efter Trefaldighet.

Kära klasskamrat!
Bakom oss ligger 9 e. Tref. Då började du och jag en förvaltarskola. Och vi hamnade i samma klass. Vad lärde du dig? Framför oss ligger nu 10 e. Tref. Då ska vi få presenter – Nådens gåvor! Är du nyfiken, läs Sångpostillan sid 333-338 eller tryck här så kommer du dit. Är du ännu mera nyfiken kan du på www.bibelskolan.com Bengts återvändsgränd / nyfikenvandring 57 läsa om hur ”kyrkans folk lever av himmelska gåvor”. Tryck här. Rena julafton!
Men nu vill jag tala om för dig, vad som hände mig under Oasmötet i Kungälv förra veckan. Och det jag berättar är nästan alldeles sant. Ja, mycket intres-SANT!
Mötet hölls i Mimershallen. Mimer var i forna tider en jätte, som vaktade vishetens källa. Han vaktade då och han måste vakta källan nu, så att inte hälso-vårdsnämnden i Kungälv kan komma dit och ta prover. Men annars bjöd han gärna på en klunk ur denna källa. Den smakade gott. Man kände sig happy happy. Man fick klarsyn, samma klarsyn och vishet som Mimer hade. Men en varningsklocka ringde inom mig. Jag hörde Jakobs röst: ”en sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk” (Jak 3:15 Fb).
Jätten Mimer, som har sin grotta i Mimershallen, kan inte undgå att se och höra vad som sker där. Första kvällen får han se Johan1. Han blir glad först. Han ser i honom en like, en verklig rese (= jätte). Johan är ju längre än alla präster. Nordens Överstepräst! Men när Johan börjar tala, mår Mimer illa. Han blir skakad. Han kan inte sova på natten. Nerverna!
En annan som talar i Mimershallen är Gertrud2, en hemsk kvinna som lär gömma sig i en stor sjö. Hon talar illa om alla de värderingar, som han själv har. Mimer får en allergichock. Mimer tänker anmäla henne hos Domkapitlet för diskriminering. Han känner sig kränkt.
Ett par dagar får han lyssna till en man i röd skjorta och med ett plustecken på magen3. Bredvid honom står en annan man. Han ser så snäll ut. Som en nallebjörn. Mimer får veta att han har samma namn som Mimers egna idoler: han heter något på Tor och Frej4. Men när han pratar så pratar han som en apa. Han apar bara efter vad han med plustecknet säger. Har han inget eget att säga?
Men vad säger de? Jo, de berättar om en av Mimers gamla kompisar, som hette Goliat och som också var en jätte. Det var en ruskig historia om hur en liten pojke misshandlade jätten till döds5. Om när de berättar om det, ser Mimer hur några Oas-tanter lutar sig mot varandra och viskar: ”Den pojken kände vi, han hette David och han var med i Credo”.
Det som retar Mimer är att efter flera undervisningspass börjar folk vifta med flaggor och dansa runt i salen och se lyckliga ut. Varför gör dom på detta viset?
En dag går Mimer ned till Kungälvs kyrka. Kanske där finns något bra för en gammal jätte att få höra. Svenska Kyrkan har ju börjat öppna kyrkan för de värderingar Mimer själv har. Många har insett värdet i Q Gong och Tjang-Si och Ping Pong ... Mimer går dit. Han får knappt någon plats. Kyrkan är full. Där framme sitter en gammal gubbe7 och dillar om Jesus och synd och om Anden i hjärtat och sånt. Efter det mötet söker Mimer upp Vårdcentralen. ”Finns det någon hjälp att få mot allergi?”
I väntrummet där träffar han en gammal polare. Han ger rådet: Låt dig inte besegras av det goda! (jfr Rom 12:21). På Vårdcentralen uppmanas han att inte bara lyssna utan också gå i närdebatt med folk från Oasmötet. ”Låt dem inte stå oemotsagda”. Mimer går tillbaka till Mimershallen, söker upp folk med gröna band och med blåa band och med oranga band. De är förebedjare, biktpräster, profetia-bedömare. Han ställer dem mot väggen. Men de ger inte igen.  De bara lyssnar på honom. Och de samtalar och ler och ser ut som de tyckte om honom. Mimer blir häpen. Han har aldrig varit med om sådant förut. Den hårde jätten börjar smälta inombords. De frågar om de får lägga händerna på honom, om han vill bikta sig och bli smord med olja. De får göra så och då tänds ett nytt liv i Mimer. Han, som vaktade Mimers källa, han får döpas i vatten från Oas-källan och han får dricka djupt ur källan med levande vatten ... Och vilken festmåltid där var med bröd och vin!!
På måndag efter mötet börjar ett nytt liv för Mimer. Trollguldet, som han lurat till sig, förvandlar han till sedlar och aktier. En stor summa sändes till Skatteverket som bot för syndig skatteplanering. En annan mycket stor summa skänker han till svensk kristenhet att förvaltas av Oasrörelsen och skall användas till förnyelse och fördjupning av kristenfolket.
Eftersom Mimer vände om och blev som barn, gick han ned 20 kg på fem dagar. Jätten blev jätteliten. Men jätten blev jätteglad. Happy, happy, Halleluja! sa han ...
Ja, detta var väl en bra historia! Och att den är nästan alldeles sann betygar
Bengt Pleijel 86 +

1. Johan Candelin, bor ofta i Finland. Ordförande för Martyrkyrkans vänner.
2. Gertrud Storsjö – specialist på  Österlandets inflytande i vår tid. Skrivit boken ”Buddha eller Kristus”.
3. Andrew Watson, biskop i Birmingham.
4. Torbjörn Freij, pastor, journalist, tolk m.m. Kan det som inte så många kan: göra en biskops tankar begripliga.
5. Första Samuelsboken 17.
6. Credo – kristen ungdomsrörelse. Tuffingar som säger NO till den ONde men YES till JESus.
7. En f.d. åhkänd man ur prästvimlet.

Skriva ut