måndag 30 april 2018



BÖNSÖNDAGEN 

   är söndagens namn. Rogàte (= bed) heter den på latin. Alla söndagar och alla vardagar är böndagar. Men nu har vi fått en söndag som påminner oss om hur rikt vi kan få leva alla dagar intill tidens ände. Gud sänder både änglar, profeter, envisa damer och många andra till oss med ord som tröstar, lär, förmanar och varnar, muntrar och lyfter.
   Först kommer Abraham. Han berättar om vad han gör med sin nöd för samhället. Läs Första Moseboken 18:26-32. Sedan träffar vi Paulus. Han påminner oss om vad rikt livet kan bli om vi tillsammans lär känna Kristi kärlek. Läs Efesierbrevet 3:14:21. I dagens evangelium träffar vi kvinnan som lär oss ”tjötmetoden” - att be utan att tröttna. Läs Lukas 18:1-8.
   När vi läst och begrundat vad vi fått lära oss av dessa personer kommer Jesus allra sist med en fråga – den får oss att stanna, studsa och tänka: Ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?
   Dagens texter hjälper oss att våga tro att vi kan svara JA på den frågan.


1. Först träffar vi Abraham, han som ibland kallas ”trons fader”. Vad säger han?
JAG HAR VÅGAT TALA TILL HERREN
Läs Första Moseboken 18:26-32, i din bibel eller psalmbok! Gör det!

   Ja, hör vad Abraham säger: Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska.
   Att komma inför Gud är inget ”hejsvejsförhållande – här kommer jag! Se mig!” Gud är HELIG, HELIG, HELIG! Jesaja möter Den Helige! Han ser honom som ser honom… och utbrister ”Ve mig...” (Jes 6).
   Men Gud förkastar inte Jesaja. Han gör något med denne man vars självbild är ”stoft och aska”. Altarets kärlekseld bränner bort synderna och tänder profetglöd i honom.
   Att komma inför Gud är både ”tremendum et fascinosum” – både förfärande och fascinerande, både skrämmande och ljuvligt. Och vi – ja, vi kommer inför den Gud som ser oss och vet allt om oss. Och älskar att få göra något riktigt av oss (kanske profet!)



Jag kommer Jesu på ditt bud, 
men kläd mig själv i helig skrud, 
min Herre och min Gud. 
Ikläd mig din rättfärdighet 
att jag må se din salighet. 
(Sv Ps 390:2). 

   Abraham ber för Sodom och Gomorra. En märklig bön! Abraham lider med människorna i dessa korrupta städer, som bara Gud kan korrigera. Abraham vet det och ber. En bön full av smärta, oro. Han kämpar med Gud, för att människorna där skall överleva. Gud säger att staden kan räddas om där finns rättfärdiga.
   Vem är rättfärdig? Märk att det inte frågas efter egenrättfärdiga. Sådana var det gott om då, och är det gott om nu. Han frågar inte efter perfekta. Sådana fanns inte då och finns inte nu. Rättfärdig är den som håller ledningen öppen mot Gud och låter ljuset, kraften och renheten från Gud strömma igenom sig. Då hittar han en rätt färd genom livet, som gör honom färdig att handla rätt.
   Vi hör hur Abraham talar med Gud om detta. Om där finns 50 rättfärdiga… om där finns 40, 30, 20, och till sist 10 rättfärdiga? Varför stannar Abraham där? Det är som om texten pekar fram mot Jesaja 53, där vi möter en som verkligen är rättfärdig - Guds rättfärdige tjänare, som ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld (vers 11), och som bad för syndarna (vers 12). Har du prövat Jesus?
   Hur skall gamla Sverige räddas? Ska Människosonen finna tro i Norden, när han kommer? Finns här 50 rättfärdiga som ber. Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan (Jakob 5:16).
   Vad är svaret? Kom ihåg Herrens stora längtan efter var och en av oss! Han vill umgås förtroligt med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem. Mina ögon ser alltid upp till Herren, för han drar mina fötter ur nätet (Psalt. 25:14-15). Där växer och fördjupas tron. Och kärleken! ”Jesus jag dig älskar, du som älskar mig” (Sv Ps 359).

2. Nu får vi läsa Efesierbrevet 3:14-21, där Paulus påminner oss vad rikt livet kan bli om VI TILLSAMMANS LÄR KÄNNA KRISTI KÄRLEK

   Paulus hade ett rikt böneliv. Han älskar att komma inför Fader VÅR som är i himlen. Hela kroppen är med i bönen. Hans KNÄN är med. Paulus böjer sina knän inför Fadern. Det är ett uttryck för djupaste vördnad, hängivenhet och kärlek.
   Hans HÄNDER är med. Han knäpper dem inte. Han lyfter dem mot Gud. När man gör så släpper man taget om sitt eget. Nu kan de tomma men lyftade händerna ta emot gåvor från Fadern.
   Hans HJÄRTA är med. Jag har er i mitt hjärta, skriver han. Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er… för er alla ber jag alltid med glädje… jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta (Fil 1:3ff). Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan. Paulus påminner oss om vad rikt livet kan bli om vi tillsammans lär känna Kristi kärlek. När vi blir rotade och grundade i kärleken då växer vi och mognar. Vår inre värld töms på ”egosnurrets fulhet”, och vi kan bli helt uppfyllda av Guds fullhet,
   Paulus har burit sina medkristna in i Guds kärlek. Nu slutar han sin förbön i lovsång. Han har inte blivit trött av bönen. Han är själv förnyad. Strålglansen från Jesu härlighets rikedom lyser igenom honom. Han har bett ”trons bön”. Han ber i förvissningen om att Far kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss. 
   Lägg märke till att Paulus lugnt räknar med att kraften redan är verksam. Och att jublet, lovsången aldrig skall tystna. Den skall finnas genom alla generationer i evigheters evighet. Vad rikt livet kan bli om vi tillsammans lär känna Kristi kärlek! Sv Ps 369:2 berättar om var vi hittar detta rika liv:

Därinne Anden bor. I lågor hit han sändes, 
Och gnistor av hans eld i tusen själar tändes. 
Han är i Ordets ljus, i sakramentens tröst, 
av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst. 


3. Nu får vi träffa en gammal envis, tröttsam dam, som lär oss BE UTAN ATT TRÖTTNA. Läs Lukas 18:1-8

Hon har det svårt med någon relation. Hon har blivit nedtryckt, kanske manipulerad, utnyttjad, vi vet inte. Hon går till en domare för att få ut sin rätt. Han verkar inte särskilt intresserad av att hjälpa henne. Men hon är envis och ger inte upp. Domaren, han som struntar i både vad Gud och vad människor tycker, han kapitulerar inför denna kvinna. Hon tröttnar inte. Men Domaren blir hemskt trött på henne. Hon får sin vilja fram därför att hon är så besvärlig, står det. Domaren var så illa tvungen att ge henne rätt. Annars hade hon alldeles pinat livet ur honom.
   Hon är vårt föredöme i ”att be utan att tröttna”. Men hon ber till fel person. Vår himmelske Fader är inte som denne dumme domare. Jesus säger: Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem. Gud tröttnar inte på vår bön. Gud hör bön och bönhör! Men han ger oss nycklar som öppnar oss för den himmelska hörlängden. Pröva dessa två nycklar: Jesusbönen och ”Tre-sju-metoden”.

JESUSBÖNEN - "Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig syndare”.
   Upprepa den stilla för dig själv. Jesus är vägen till Guds hjärta. Han hjälper dig förstå att Gud har hjärta för dig. Han bryr sig. Den öppnar himmelska möjligheter för dig. Använd Jesusbönen också som förbön för andra, för människor du har omkring dig, för grannar, för nödens drabbade som du möter på TV – ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över dem”. Eller dröj bara i namnet Jesus. ”Det är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn” (Sv Ps 42:1).

TRE-SJU-metoden.
Det finns tre saker du bör göra varje dag och sju andra…
TRE – Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga och han skall höra min röst (Psalt 55:18).
SJU - Jag prisar dig sju gånger om dagen för dina rättfärdiga domar (Psalt 119:164).
   Det händer mycket som får oss att sucka och klaga. Det fyller oss, följer oss, plågar oss. Det kommer, men låt det inte få stanna, det gör dig bara hård, bitter och dum. Sucka fram det och klaga ut det inför Far i himlen. Han lyssnar tålmodigt. Ja, sucka och klaga tre ggr om dagen. Men prisa och lovsjung, tacka och gläd dig i Herren sju gånger. Lovsången inför Gud har en märklig lyftkraft. Våra hjärtan lyfts upp till Guds hjärta!
   Vet att ditt dops Gud längtar efter dig. Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom (2 Krön 16:9). Plötsligt blir han så glad, när han upptäcker dig, du gamle suckian. Han har funnit EN som lever i Psaltaren 25:14-15, som använder TRE-SJU-metoden och ber Jesus-bönen. 

Vad rikt livet kan bli! 


Påsktidens glädje och rika liv
fortsätter då vi läser Sångpostillan årg 1 sid 240, eller i datorn: bibelskolan.com tryck här. Vill du viska till någon om hur man hittar HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS säg: gå till www.bibelskolan.com / rulla ned första sidan, där finns godis. Och den som håller fram godisskålen och bjuder heter

Bengt Pleijel 91+





PS.
Vill du ta del i ett bönenätverk för Sverige, kan du gå till Nätverket Vägen, som inbjuder dig att delta i en kort bön för Sverige och för aktuella böneämnen, måndagar kl. 21.00 (eller annan lämplig tidpunkt på kvällen) Plats: var du än befinner dig." Klicka här!




måndag 23 april 2018


Inför femte söndagen i Påsktiden

ATT VÄXA I TRO
är temat på femte söndagen i Påsktiden. Ja, säger det inom oss, ja, låt mig växa till och trösta mig igen, (Psalt 71:21 Bibel 1917). Vi växer i tro, då vi låter oss dras in i Guds kärlek. Det är växthuset, grönområdet, där vi får näring, omsorg, värme, vägledning. Där formas vi tillsammans. Alla märkliga, underbara och underliga JAG kryper in i ordet OSS. Det vi är som kristna är vi tillsammans. Lemmar i samma kropp. Grenar samma vinstock, bräkande får i samma fårskock. Fader min, är FADER VÅR!
   Där upptäcker vi hur god Herren är. Tonen från himlen når oss. Vi börja sjunga. Söndagens latinska namn är Cantáte, som betyder ”sjung”. Vi hittar ord för vår lovsång med de ord som man förr började högmässan: Jag vill sjunga till Herrens ära ty han är god mot mig (Psalt 13:6b).
Slut med det gamla torra, vissna, tröstlösa livet. Vi kan få växa och mogna, förnyas och blomma ut, Och ur blommorna tittar frukten fram. Vi får något gott att ge åt dem som kommer i vår väg. Vi dras in i
DEN STORA KÄRLEKSRÖRELSEN!
Ty det händer något när vi låter oss dras in i Guds kärlek. De tre texterna talar om det: Jag spikar upp denna tes: GUDS KÄRLEK MOTTAGEN – GÖR GUD SYNLIG – OCH VÄRLDEN FÖRSTÅR

  1. GUDS KÄRLEK MOTTAGEN... - Hosea 11:1-4 (Fb)
Herrens ord kom till Hosea: När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. Men ju mer man kallar dem, desto mer drar de sig undan. De offrar åt baalerna och tänder rökelse åt avgudabilderna. Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band. Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.

Hosea verkade omkring 750-725 f. Kr. i Nordriket, som ibland kallas för Efraim eller Israel.  Tillsammans med Hosea får vi vara med om hur Far sätter i gång DEN STORA KÄRKEKS-RÖRELSEN. Herren själv talar till Hosea om sin kärlek till Israel, det folk han väljer att få förmedla kärlek till alla andra folk. Vi ser hur Gud är mot Israel som en kärleksfull Far. Han leder sitt folk ur fångenskap i Egypten. Han löser dem från deras bundenhet till baalerna och andra ockulta makter. Han lättar oket över deras nackar.
Men folket är besvärligt. Det krånglar och konstrar. De förstod inte att jag ville hela dem. Gud lider med dem. Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar (Hosea 11:8). Herren är som modern som vårdar sitt barn, såsom fadern som bär barnet på sina armar, som läkaren som griper in och helar så snart hälsan sviker. Där fanns många då och många nu som tog emot denna kärlek och kunde säga: vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Och sjunger: ”O kom låt oss tillbedja, o kom låt oss tillbedja, o kom låt oss tillbedja vår Herre Krist” (Sv Ps 122).
  1. …GÖR GUD SYNLIG… - Första Johannes brev 4:10-16
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 

Johannes börjar med att berätta om DEN STORA KÄRLEKSRÖRELSEN. Den startar inte med oss, utan genom att Gud har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Och det gäller inte bara oss. ”Jesus för värden givit sitt liv, öppnade ögon, Herre mig giv” (Sv Ps 45.1).
När vi tillsammans tar emot denna kärlek händer något märkligt. Den osynlige guden blir synlig. Två gånger skriver Johannes ”att ingen har någonsin sett Gud”.
Första gången i Johannes evangelium 1:18 - Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och står Faderns hjärta närmast, han har gjort honom känd (Giertz). Jesus vet att Fadern har hjärta för oss och han har kommit för att tala om det för oss. Gud blir synlig genom Jesus! Jesus säger: Den som har sett mig har sett Fadern (Joh 14:9).
      Andra gången Gud blir synlig är här i Johannes brev.   älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra
   Gud blir synlig då vi älskar varandra! När DEN STORA KÄRLEKSRÖRELSEN drabbar oss, häpnar världen: ”Dina händer är fulla av blommor… Dina läppar är fyllda av sånger… Dina ögon är fyllda av glädje… Vad har hänt? GUD BLIR SYNLIG! Jesus från Nasaret går här fram… Vi tillsammans är Kristi kropp…

  1. …OCH VÄRLDEN FÖRSTÅR - Johannes 16:5-11
Jesus säger: Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du?  Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. När han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.

Situationen är denna: Jesus håller sitt avskedstal. Han förbereder lärjungarna på stora svårigheter. De kommer att bli utstötta ur synagogan, en del blir dödade. Ja, det blir bråkigt och tråkigt i församlingshemmet! Kyrkans bed-arbetare förlorar livsmod och tappar livsglädje (se 16:1-2).
När de behöver Jesus som mest, säger han att det är bra att han lämnar dem. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Hjälparen, den helige Ande, fortsätter Jesu verk. Han ska bl.a. visa och överbevisa världen om tre ting: OM SYND… OM RÄTTFÄRDIGHET… OM DOM.
Hur klarar den helige Ande det? Världen går ju inte i kyrkan, läser inte Bibeln och inte vår goda andaktslitteratur. Och har aldrig smakat på Himmelskt Söndagsgodis.
Nej, men VÄRLDEN läser OSS! När hjälparen kommer till er ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. När världen ser vad den helige Ande gör med oss, då får världen se vad den missat. Den har missat det rika livet med Kristus. Världen skall förstå tre ting. Först

Vad synd är
Synd: de tror inte på mig. Grundsynden är otron. Den synden är som att dra ur kontakten ur väggen. Gör man det blir det mörkt och kallt. Av otrons synd kommer allt annat ont som vi har för oss i mörkret eller halvdunklet: Fiffel och oärlighet och kärlekslöshet. Det blir kallt och mörkt omkring oss när vi drar ur kontakten med Jesus. Men om vi bekänner otrons synd och släpper på strömflödet från Jesus, då kommer världen att se detta rika liv och se vad de missat.  

Vad rättfärdighet är.
  Den helige Ande övertygar också om vad rättfärdighet är. Rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Sanningen om rättfärdighet är inte, att man blir rättfärdig genom att göra så gott man kan. Meriterna öppnar inte himmelens port. Det finns bara en som gått in i himmelen på grund av sina meriter. Det är Jesus. Han var lydig intill döden på korset. Därför kan han säga: Jag går till Fadern. När vi som Paulus slänger vår egen rättfärdighet på sophögen och sedan tar Jesus i handen, då kan var och av oss tillsammans med Jesus säga:Jag går till Fadern. Den helige Ande längtar efter att få visa upp människor som är iklädda Kristi rättfärdighet. Människor som har sin förankring i vad Jesus gjort och inte i vad de själva gjort. Då kommer världen att få ett nytt hopp. Ser ett nytt liv där man inte längre behöver digna under krav och skuld.  

Vad dom är.
   Människor kommer också att förstå vad dom är. 
Dom: Denna världens härskare är nu dömd. När den helige Ande kommer över församlingen då övertygas världen om dom. Man ser att det finns sådana som går in under Guds dom redan nu. Det finns sådana som gör upp med sitt förflutna och som avsvär sig djävulen och alla hans gärningar och med glädje i rösten ropar ut att JESUS ÄR HERRE!!!
Gud låt ditt ord i mitt få råda 
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda, 
då kan din vilja ske (Sv Ps 89).

Påsktidens glädje
fortsätter då vi läser Sångpostillan årg 1 sid 233, eller i datorn: bibelskolan. com tryck här. Vill du viska till någon om hur man hittar HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS säg: gå till www.bibelskolan.com / rulla ned första sidan, där finns godis. Och den som håller fram godisskålen och bjuder heter
Bengt Pleijel 91+




måndag 16 april 2018


inför fjärde söndagen i Påsktiden.

VÄGEN TILL LIVET
uppmanas vi på söndag att slå in på och vandra. Vi får sluta LEVA LIVAT för att i stället LEVA LIVET. Det märkliga är att vi då hittar djupglädjen - då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er, säger Jesus idag. Den glädjen är smittosam. Den vill nå ut till alla länder. Söndagens latinska namn är Jubiláte. Förr började man högmässan med uppmaningen från Psaltaren 66:1 Jubilate Deo omnis terra - höj jubel till Gud alla  länder… ( jfr Sv Ps  680 – ”sjung lovsång alla länder”).
Det underliga är att söndagen har detta namn. Ty när vi läser texterna möter vi ord som vrede, vanära, gråt och jämmer, smärta, sorg. Men det är just i dessa bedrövliga situationer vi kan upptäcka lovsången och jublet. Det bor en lyftkraft i lovsången! Vi får kontakt med den himmelska EL-kraften. Ett nytt skapelseunder sker.  Gud som sade: "Ljus ska lysa ur mörkret", han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus Men denna skatt har vi i lerkärl… (2 Kor 4:6-7).
Har ni tänkt på att vi alltid börjar högmässan med att göra änglarna glada! Jesus säger: det blir glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig (Luk 15:7, 10). Synderna är som tyngder som bara drar mig neråt. Men där syndernas bekännelse finns, där finns syndernas förlåtelse LIV och SALIGHET. JUBILATE! Ja, detta vill vi hitta och få mer av. Därför går vi in i dagens texter med den bönen: ”Säg mig den vägen som drager till Livet…”

  1. Jesaja 54:7-10 (Fb) - LÖFTETS BÅGE.
Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag nu samla dig. När min vrede vällde fram dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men nu vill jag med evig nåd förbarma mig över dig, säger Herren din återlösare. Jag ska göra som vid Noas flod. Liksom jag gav min ed att Noas flod inte mer skulle drabba jorden, så ger jag nu min ed att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig. Även om bergen viker bort och höjderna vacklar, så ska min nåd inte vika från dig eller mitt fridsförbund vackla, säger Herren din förbarmare.

”Löftena kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar” sjunger vi i Sv Ps 254:1. Jesaja påminner om fridsförbundet som Gud ingick med Noa och alla varelser… Förbundstecknet var LÖFTETS BÅGE – den sjufärgade regnbågen. Om detta kan vi läsa i 1 Moseboken kapitel 6-9. (Se särskilt 9:16).
Jesaja börjar med att citera några skakande ord som Herren säger: Jag övergav dig… min vrede vällde fram… I 1 Mos 6:6 läser vi att Gud ångrade att han hade gjort människorna på jorden och han var bedrövad i sitt hjärta. Gud engagerar sig i mänsklig problematik. Gud lider med sin skapade värld. Det gör ont i Gud då han ser ondskan… Gud reagerar. Vreden är Guds kärleks reaktion då han ser hur vi förstör livet på jorden för varandra. Gud reagerar precis som människor idag reagerar och demonstrerar mot orättvisor, korruption och ondska.
I Noa-berättelsen ser vi Guds reaktion då han låter vattenmassorna dränka jorden. Alla vänder ryggen åt Gud. Alla? Nej inte alla. Inte Noa! Men Noa hade funnit nåd för Herrens ögon (1 Mos 6:8). Noa hade inte vänt ryggen åt Gud. Han vandrade i umgängelse med Gud. Han lyssnade till Gud. Och han lydde. Noa gjorde i alla stycken såsom Herren hade bjudit honom.
Och så ser vi hur Noa – mitt på torra land – bygger ett märkligt fartyg. Folk skrattar åt den gamle gubben – ”katastrofer drabbar andra, inte oss”. Noas ark räddar Noa och hans familj. Läs om det i 1 Mos 6-9. Jesaja påminner idag om det fridsförbund som Herren ingick med Noa. Liksom jag gav min ed att Noas flod inte mer skulle drabba jorden, så ger jag nu min ed att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig. Gud sluter förbund med Noa. Regnbågen är tecknet på förbundet. När regnbågen syns i skyn och jag ser på den skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla varelser …(1 Mos 9:16).
Kriser och krascher, stormar och oväder, olyckor och olydnor kommer. Men förbundslöftet står kvar. Far låter sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga (Matt 5:45). När allt detta händer vet vi att Far ser hur vi har det. Far säger: ”Jag ser… Jag skall tänka…” Far griper in.
I stor barmhärtighet vill jag nu samla dig. Löftets båge gäller också oss. När vi ser bågen förstår vi att Far vill få kontakt med oss. Ske sin vilja! (Kontaktadress Psaltaren 25:14-15).
Noa blev Herrens redskap. Han var en hedersman så länge han hade kontakten med Far. Men bibeln är stark och mycket realistisk i sin människoskildring.”Höjdarna” vacklar. När Noa gick ur arken planterade han på marken… ja, ni vet. Vi får se den fromme gudsmannen stupfull. Men Gud tog inte sin hand ifrån honom. Han fick leva 350 år till. Noa blev 950 år (1 Mos 9:28-29). Bellman kallar honom ”gubbe” – En titel som alla hedersmän får som fyllt 950.

  1. Hebreerbrevet 13:12-16 (Fb) - LOVETS OFFER
Jesus har lidit utanför stadsporten, för att helga folket med sitt eget blod. Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära. Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma. Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud.

   De som skulle korsfästas fördes ut ur staden, de stöttes ut ur den mänskliga gemenskapen, föraktade, hånade. Där fick de dö en långsam, fasansfylld död. När de dött slängdes deras kroppar i Hinnoms dal, (Gehenna), Jerusalems soptipp.
Nu kommer budskapet till oss: Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära. Det märkliga är att när vi bär hans VANÄRA blir vi burna av hans ÄRA. DIN ÄR ÄRAN! En befrielsekraft möter oss. Vi hittar ett nytt liv. Vi får leva ut ett nytt liv. Texten uttrycker det så: Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud.
Jesaja har en liknande uppmaning: Dra ut från Babel, fly från kaldeerna! Förkunna det med fröjderop, ropa ut det, för ut det till jordens ände, säg: "Herren har återlöst sin tjänare Jakob! (Jesaja 48:20).
Träldom under människors krav, slit och rädslor förvandlas till LOVETS OFFER. JUBILATE!!!!

      Johannes 16:16-22 (Fb) - LIVETS GLÄDJE
Jesus säger: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig."  Några av hans lärjungar sade då till varandra: "Vad menar han när han säger till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig? Och att han går till Fadern?" De frågade: "Vad menar han med en kort tid? Vi förstår inte vad han säger." Jesus märkte att de ville fråga honom, och han sade till dem: "Ni frågar varandra om det jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, ännu en kort tid och ni kommer att se mig. Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje. När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen. Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.

Jesus håller här sitt avskedstal. Johannes har nedtecknat det i kapitel 14-16. När du läser detta upptäcker du vilken likhet du har med de stora apostlarna. De säger och vi säger: ”Vi förstår inte vad han säger”. En kort tid, en kort tid – sju gånger upprepar han de orden. 60 år senare skriver Johannes ned dessa ord. Han har burit dem med sig under alla år. För Johanns var orden laddade med liv och tröst.
  En kort tid! Så var det mellan Långfredag och Påskdag Jesus dog på Långfredag – uppstod tredje dagen – en kort tid. Tiden för lärjungarna bakom stängda dörrar var kort. Men de fick se den uppståndne Jesus - inte att undra på att de blev glada. Men världens glädje över Jesu död var kort. Varje människa föds hit till världen med stor smärta. Men smärtan var kort i jämförelse med de många lyckliga år barnet fick leva. Lärjungarnas svårigheter då förvandlas till glädje när de ser Jesus. Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.
    Kan du höra detta budskap till dig. Den uppståndne vill dela sin segerglädje med dig.  Herren umgås förtroligt med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem. Mina ögon ser alltid upp till Herren, för han drar mina fötter ur nätet. Det är mycket som kan hända i sådana möten – LIVETS GLÄDJE. JUBILATE!!!
   Vill du fördjupa dig och vill veta mer om LÖFTETS BÅGE, LOVETS OFFER, LIVETS GLÄDJE så kan vi stämma möte i Sångpostillan, årg 3, sid 226 eller på bibelskolan.com tryck här

I PÅSKTIDENS GLÄDJE
Bengt Pleijel 91


måndag 9 april 2018


Inför tredje söndagen i Påsktiden

DEN GODE HERDEN
  får vi umgås förtroligt med denna söndag. När vi gör så är det en sång som vill gnola fram inom oss: Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar evinnerligen (Psaltaren 89:2). Söndagens latinska namn är ”Misericordia Domini” – det översätts med ”Herrens nådegärningar”. Med den psaltarpsalmen började man förr högmässan denna söndag. På tyska översätts ”misericordia” med ”barmherzigkeit” (= bei den armen Hertz). På svenska fick vi ordet barmhärtighet, som betyder ”hjärta för de arma”. Herren har hjärta för de miserabla, de usla, de arma… När vi får veta detta, vill vi gärna umgås med honom. Kom som du är! Men du behöver inte förbli som du är. Herrens nådegärningar gör något spännande med oss.
Ha förväntningar, käre medusling!

  1. Hesekiel 34:11-16 svämmar över av ”nådegärningar”.
 Uppgift: Läs Hesekiel 34:11-16 i din bibel. Herren Gud är Herden – du utnämns till får. Vad vill Herden göra i ditt liv och i din församling? Får han göra det han vill göra? Hur många nådegärningar säger Hesekiel att han ger. Kan du räkna dem alla?
Läs och be: Ske din vilja!!

  1. Petrus berättar i sitt första brev 2:22—25 om Jesu ”annorlundaexempel”
Jesus hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

Vi får se hur Jesus gör när han blev hånad och mobbad, när man skrattade och gycklade med honom, när man gav honom örfilar, slog honom, misshandlade honom, torterade honom. Jesus hotade inte med vedergällning. Han gav inte igen. Han bad: Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34).
Jesus ger genom sitt liv skissen. Vi får en "målarbok" som vi ska fylla i och färglägga genom våra egna liv. Han gav oss ett exempel på hur vi skall göra när vi får det svårt.
Hur kunde Jesus stå ut med detta? När liknande saker drabbar oss blir vi bittra, arga. Och dumma! Vi försöker svälja förtreten, men det onda sitter kvar inom oss och gör ont. Vi kan inte skaka det av oss. Besvärliga människor sätter sig i magen och krampar i hjärtat och stör vår nattsömn. Vi behöver få hjälp med att förflytta besvärliga människor från hjärta och mage, till ”honom som dömer rättvist”.
Hemligheten med Jesus ligger i de ordenHan överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. Detta vill han hjälpa oss med. Dagens Petrustext berättar för oss om hur vi kan få överlåta och hur vi kan få läkedom i våra inre sår. Texten finns förklarad på bibelskolan.com. Se ”Bengts återvändsgränd” /adresslista 7 ”Oaser i öknen”.
Artonde oasen, 1 Petrus 2:21-23, tryck här
Nittonde oasen, 1 Petrus 2:24-25 tryck här

  1. Johannes berättar i 10:1-10 (Fb) om den gode Herdens överflöd
 Läs texten långsamt och eftertänksamt i din bibel. Han vill att du ska upptäcka hemligheterna bakom dessa ord:

FÅRFÅLLAN
Det är platsen där den gode Herden tar hand om oss bråkiga och bräkande får. På andra ställen i Bibeln heter platsen ”i Kristus”. Där får vi leva i personlig relation med den gode Herden. Vi lär känna honom. Och Han oss. Han kommer ihåg vad du heter. Vi lär oss lyssna till hans röst. Där får vi näring för vår själ. Där finns glädjen som aldrig tar slut. Där finns ingen fördömelse. Himmel på jorden!

PORTEN
Bibel 2000 kallar den för grinden, Bibel 1917 för dörren, Folkbibeln för porten.
Om den porten sägs i Matteus 7:13 att den är trång. I dagens text få vi veta att där finns en portvakt. Han ser till att bara vi kommer in. Bagaget får vi lämna – skrytsäcken med medaljer och minnen, som talar om vår märklighet. Och smutspåsen – där vi samlat på bitterhet, elakheter, lögner. Ingenting av det får vi ta med. Porten är en befrielsens port. När vi lämnat det får vi gå igenom porten in i fårfållan. Och porten – ja, den är Jesus själv. Jag är porten, säger han. Den trånga porten hjälper oss att stanna till och tänka till. När man kommit igenom porten – mött Jesus – då vet man det. ”Du ska inte tro att du är något”, säger Jante. Och han har rätt. Jag ska veta det. Jag har mött Jesus. Genom honom klarnar livets mening.

UTANFÖR
fårfållan händer något. Några smyger omkring, lurpassar. Där är främlingar som vill locka oss ut på skumma äventyr, tjuvar och rövare som vill ta ifrån oss glädjen i Gud och meningen med livet. Där finns vargen, den stygga, som längtar efter lammkotlett till lunch. Ja, där finns någon som klätt ut sig till lejon. Vi blir rädda och osäkra. Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron (1 Petrus 5:8-9).

INNANFÖR
Där möter du honom som säger: Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd. Dagens psaltarpsalm sjunger om honom.

  1. Kung David sjunger i Psaltaren 23 om HERDEN och hans hjord och om VÄRDEN och hans gäst
Herden och hans hjord – 23:1-4
Herren är min herde, mig skall inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.

Lägg märke till
1) växlingen mellan han och du då Mörkret anfaller. Då behöver jag det personliga ”du”
2) Herden leder mig på rätta vägar. Inte alltid lätta.
3) Herdens käpp var en klubba som han slog till mot den hungriga vargen. Herdens stav hade klyka överst (jfr biskopsstaven). Med den fångade han upp lammungen som ramlat ned i klyftan. För oss: Herden har resurser som kan rädda oss.
4) jag behöver inte vara rädd: DU ÄR MED MIG.

Hör vad din gode Herde säger till dig:
   När jag får vara din Herde kommer ingenting att fattas dig. Jag låter dig vila i min kärlek och slappna av där. Du får andas ut din sorg och saknad och andas in mitt liv, min friskhet.   
     Jag för dig till vatten där du finner ro. Kom till mig och drick. Min källa har levande vatten så det räcker (läs Joh 7:37-38). Jag upplivar din inre människa. Jag ger ny kraft åt dina trötta tankar.    
 Jag leder dig på rätta vägar. Jag leder dig inte alltid på lätta vägar. Det vore inte bra för dig. Men jag hjälper dig att hitta en rätt färd genom livet. I dödsskuggans dal, i allt mörker och alla svårigheter som kan drabba dig, där är jag med dig. Jag är där med min tröst och min kraft. Sträck ut din hand. JAG ÄR med dig!

Värden och hans gäst - 23:5-6
Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn: Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall få bo i Herrens hus för alltid.

Lägg märke till:
1 ) glädjens Herre är inte en tillfällig gäst. Han är värd. Vi är gäster. HEDERSGÄSTER!
”Glädjens Herre bjud till fest vid ditt bord idag. Gör envar till hedersgäst efter ditt behag”.
2) Har du blicken på Herden tappar du rädslan för besvärliga människor.
3) Andens olja gör dig till kungabarn
4) Fint folk – som du – får två livvakter – Godhet och Nåd.

Hör vad din gode Herde säger till dig:
Jag bereder för dig ett bord där du tar emot mig i den heliga nattvardens kärleksmåltid.  Där finner du vila och tröst, befrias från rädslor. Jag smörjer ditt huvud med olja och kröner dig till himmelrikets kungabarn. Jag låter din inre bägare flöda över så att den fylls med liv och liv i överflöd. Gårdagarna tar jag hand om. När du ser dig tillbaka ser du endast de två vännerna: Godhet och Nåd, som följer dig. Framtiden tar jag hand om. Jag går före med segerns banér. Jag vill vara din Herde och ha dig nära mig. Evinnerligen.   

Sedan du läst detta vill jag se dig som min hedersgäst på adress Sångpostillan, årg 1 sid 220/ bibelskolan.com tryck här
Bengt Pleijel 91+




tisdag 3 april 2018



Inför andra söndagen i Påsktiden.

PÅSKENS VITTNEN
får vi träffa på andra söndagen i Påsktiden. Mötet med dem kan bli helt revolutionerande, för oss som går där och snurrar runt omkring oss själva och mals sönder av alla problem och gåtor – allt det där som gör att vi blir alldeles vissna och vilsna och vimsiga – vad är meningen med allt? Vem är jag? ”Vem bryr sig om att jag är rädd?” (Sv Ps. 255:1). Dagens texter ger svar som får oss att häpna.

1. JAG ÄR säger DU ÄR!
Jesaja skriver till oss i Jesaja 43:10-13 (Fb):
Ni är mina vittnen, säger HERREN, och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig och förstå att Jag Är. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig ska ingen komma. Jag, jag är HERREN. Förutom mig finns ingen frälsare. Det är jag som har förutsagt och frälst och förkunnat, ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger HERREN, och jag är Gud. Jag Är, redan från första dagen. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då hindra det?

   Dessa ord riktades en gång till Guds folk Israel. De riktas nu till oss. Genom dopet och tron är vi Abrahams barn (se Gal 3:26-29). Vi är inympade i samma olivträd (Rom 11:17). Ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus (1 Petrus 2:9).
   När vi umgås förtroligt med Herren börjar han tala med oss om att vi är hans bundsförvanter (Se Psalt 25:14-15). Han presenterar sig som den som är JAG ÄR (Se 2 Mos 3:14). I Nya Testamentet hör vi hur Jesus gång på gång säger detta namn om sig själv – JAG ÄR… (t ex JAG ÄR vägen, sanningen och livet, Joh 14:6).
   I dopet möter vi vår himmelske Fader. Han säger om oss det som han sa om sin son Jesus vid hans dop: Du är min son, den Älskade. I dig har jag min glädje (Luk 3:22). JAG ÄR säger till dig: DU ÄR! Vad då? Mitt älskade barn! Han blir så glad då han förstår att du lyssnar till honom. Också vi är kallade att vara vittnen. Söndagens latinska namn är Quasimodogéniti. Det betyder: ”såsom nyfödda barn”. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken för att växa genom den och bli räddade. Ni har ju lärt känna Herrens godhet. Det var rådet som de nydöpta fick. Det är rådet till dig som vänder om och blir som barn. Du får en nystart. Du får växa in i din nya status – ett kungabarn. 


”Ett litet kungabarn jag är och glad jag är för det. 
Jag vet min gode Fader kär, bär omsorg om oss här”.


   Denna glada upptäckt gör dig till ett bra vittne. Ni är mina vittnen, säger HERREN.
   Inte kan väl jag? säger du. Jesus säger: Också ni kan vittna eftersom ni har varit med mig (Joh 15:27 Bibel 1917). Där – i Kristus – blir vi smittobärare: Vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört.

2. HÅLL FAST VID ORDET
skriver Paulus till alla kungabarn. Läs första Korinthierbrevet 15:1-11 i din bibel (Fb).

Håll fast vid Ordet!!
   Det händer något med oss om vi gör det. Genom evangeliet blir ni frälsta, skriver han till oss. Vi dras in i den stora Berättelsen om Jesus. Det som hänt med Jesus angår oss. Jesu liv, hans korsdöd, hans uppståndelse vänder upp och ned på oss. Vi som gått där och stirrat ned på allt och alla, vi får nu höra hur Fadern genom Jesu Kristi uppståndelse fött oss på nytt till ett levande hopp (1 Petrus 1:3). ”O härliga lott att leva där döden sin överman fått” (Sv Ps 258:2).

Håll fast vid Ordet!
   Kom ihåg vad som hände. Vi fick vara med om kraschen på Golgata. Jesus pinades till döds. När vi gick från Golgata hörde vi officeren säga ”den mannen var verkligen rättfärdig”. Vi såg många som slog sig för sitt bröst. I Bibeln är det ett uttryck för syndabekännelse. Motsatsen är ”att brösta sig. Hurra vad jag är bra!” Kanske var det någon av bödlarna som slog sig för bröstet. Vad har jag gjort! Ve mig!!

Håll fast vid Ordet!
    Vi hör hur Jesus öppnar HIMLEN över tre personer:
Fader förlåt dem… de hårdhjärtade bödlarna får ny chans. Vi ber: Öppnade hjärtan oss giv...

Idag skall du vara med mig… Ett löfte till alla som levt rövare. Vi ber: Öppnade öron oss giv.

Se din mor... se din son… en möjlighet för alla förblindade och blundande. Vi ber: Öppnade ögon oss giv.

Sedan kom HELVETET till Golgata. Det drabbar Jesus.
Helvetet är ”mörker”. Då kom över hela landet ett mörker…
Helvetet är ”törst”. Jag törstar.
Helvetet är att vara ”utan Gud och utan hopp”. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

   Jesus håller fast vid Ordet. Han ber Psaltaren 22, som börjar i övergivenhet, men slutar i lovsång. Det sista han säger enligt Psalm 22 är ”…han har gjort det”. Det är fullbordat!
   Sedan ropar Jesus med hög röst en aftonbön som han lärt sig som barn: i dina händer överlämnar jag min ande. Nu gör Han ett tillägg till den Psaltarversen – Far, i dina händer överlämnar jag min ande.

Håll fast vid Ordet!
   Paulus ger vidare av det viktigaste som sägs om Jesus: 

1. Jesus dör för våra synder.
   Att ta tag i synder är livsfarligt. Synder smittar. Vad vi gör eller inte gör påverkar barn och efterkommande i tredje och fjärde led. Och många andra. Synder är som kärnkraftsavfall. Det måste tas om hand, låsas in förvaringsrum. Vilket ansvar vi har! För oss själva och för människor omkring oss!!!
   Jesus dör för våra synder. Han tar tag i livsfarligt syndavfall. Det kostar honom livet att göra så. Han bär våra synder till Golgatas förvaringsrum. Detta är vår stora chans: Jesus kan ta bort våra synder. Om vi ger dem till honom! Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:9).

2. Jesus blir begravd
   Om man dör blir man också begraven. Varför sägs detta självklara i trosbekännelsen? Läs bibelskolan.com / Bengts återvändsgränd / adresslista 2 / Vandring 29 - Begraven

3. Jesus uppstår på tredje dagen.
   Han visade sig för Kefas... för de tolv... för mer än femhundra bröder... för Jakob... för alla apostlarna... också för mig. De första kristna gick inte på vad som helst. De ville ha bevis. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde (Apg 1:3).

”Varför tro att Jesus uppstod?” Stefan Gustavsson- Credoakademin – svarar bra på den frågan, se Youtube.

4. DET ÄR HERREN!
   Detta glada rop får du höra om du nu följer med på en fisketur till Gennesaret sjö. Biljetten dit ligger i din Bibel. Slå upp Johannes 21:1-14. Efter många jobbiga och djupa tankar får du nu koppla av, andas in friskhet och vår och plocka händerna fulla av blommor. Livet vann, dess namn är Jesus!

1. När du kommer dit träffar du först herrarna, sju av Jesu lärjungar. Bekanta dig med dem. Upptäck om du känner igen dig i någon av dem. Känner du igen dig i deras pigga initiativ? Och hur förväntan byts till fiasko?

2. HERREN är också där. Jesus står på stranden. Har nog stått där länge. Men du och lärjungarna förstår det inte. Känner du igen dig? Du säger att du tror på HERREN, men spelar herre själv. Du umgås inte förtroligt med HERREN. Duktig kristen utan Kristus???!!! Men HERREN bryr sig om dig. Han undrar om du fått frukost. Han bryr sig… Men du?

3. HERREN ger order, lekmannen Jesus talar om för yrkesfiskarna hur och var de ska fiska.

4. DET ÄR HERREN – vem upptäcker det?

5. Petrus ger sig i väg. Men varför klär han på sig? Vi klär av oss när vi ska bada.

6. 153 fiskar. Vilken fiskelycka. Men varför berättar Johannes att det var just 153?

7. Måltid på stranden. Petrus såg glödhögen? Vad tror du han tänker på då?

När du grubblat färdigt vill jag träffa dig i Sångpostillan, årg 1, sid 211. Bibelskolan.com tryck här så kan vi dela med varandra vad vi kommit fram till.



Tro inte att Jesus är borta. Tro inte att Jesus är död. 
Han lever och ger oss att äta av livets bröd.



God påsktid önskar

Bengt Pleijel 91+



Skriva ut