måndag 27 januari 2020


Inför Kyndelsmässodagen – Jungfru Marie Kyrkogångsdag

UPPENBARELSENS LJUS                                       
tänds denna söndag för oss som tycker att mycket är så mörkt, dimmigt och dunkelt. Vi snubblar och faller. Kriser och krascher överallt. Vad är det som sker i allt som sker?
I dagens texter får vi träffa många ljusmänniskor: profeten Mika, apostlarna, Simeon, Maria, Josef, Jesus och den fina gamla damen Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. En manlig bonde och en kvinnlig bagare möter vi i dagens bonus-text. Var och en av dem tänder ljus åt oss. Vi blir klarsynta. Ett gammalt ord för ljus är ”kyndel”. Vi får många ljus i vår ljushållare - i vår kandelaber. Var beredd på öppnade ögon, saliga möten och himmelskt söndagsgodis.

  1. Herren är mitt ljus
Läs och BE-grunda Mika 7:7-8.
 Jag ska skåda efter Herren, jag ska hoppas på min frälsnings Gud. Min Gud ska höra mig. Gläd dig inte   över mig, du min fiende. Har jag fallit ska jag resa mig   igen, sitter jag i mörkret är Herren mitt ljus.

Vi startar vår vandring med att skåda efter Herren. Han vill umgås med oss personligen (Psalt 25:14). Han kan rädda, frälsa, befria, och resa oss upp när vi faller.
  Ty också den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp (Ordspr 24:16). Det finns en Far som ser till mig, lyssnar på mitt rop, reser mig upp … När det mörknar på vägen är Herren mitt ljus. Be Psaltaren 43:3-4.
Sänd ditt ljus och din sanning

  1. Alla de troende
Läs och BE-grunda Apostlagärningarna 2:42-46.
De höll troget fast vid apostlarnas undervisning  och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 

Vi får göra en snabbvisit på Pingstdagen hos de troende i Jerusalem. De gick stadigt på fyra ”ben” - Bibeln, Bönen, Brödsbrytelsen, Brödragemenskapen. Det lyser om dem. Vi låter oss smittas av deras varma gemenskap, deras jubel och innerliga glädje …
Kom … låt oss vandra i Herrens ljus (Jes2:5).

  1. Förstfödd son
Läs och BE-grunda Lukas 2:22-24.
När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det står skrivet i Herrens lag: "Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren". De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor.

Josef och Maria går nu till kyrkan tillsammans som en kärlekshandling. De vill tacka Gud för barnet och bära fram honom inför Gud. Det var också en lydnadshandling. Gud hade sagt i Mose lag att när tiden var inne för deras rening skulle varje förstfödd av mankön helgas åt Herren.  Vi kan tycka att dåtidens hälsolagar var både svårbegripliga och stränga. Reningen som det talas om här beror inte på att man ser sexualliv och barnafödande som syndigt. Barn såg man i Israel som en rikedom och välsignelse. Kvinnan som föder barn ärar och upphöjer man. 
Kärlekens Gud ger kärlekens bud. Kvinnan som fött barn behöver få ta ledigt efter förlossningen. När Gud talar om orenhet och behov av rening talade han på ett språk som männen på den tiden kunde begripa. Lämna Maria i fred! Ligg inte med henne! Maria blev inte mammaledig, men hon blev ”make-ledig”. Och vi blir Guds folk som hittar hem, ty …
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus (Jes 8:2)

  1. Simeon
Läs och Be-grunda Lukas 2:25-32.
I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat, för mina ögon har sett din frälsning som du har berett inför alla folk: ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel."

Lukas berättar för oss nu om den gamle Simeon. Hur gammal han är sägs inte. Enligt mina ovetenskapliga beräkningar bör han vara 93 år.
Tre ting berättar Lukas om honom:
  1. Han var rättfärdig och from –  Han ville rätta sig efter Fars vilja.
  2. Han väntade på Israels tröst – på Messias, på Menachem - tröstaren.
  3. Den helige Ande var över honom – Simeon lärde sig lyssna till Andens röst.

En dag talar den helige Ande på ett särskilt sätt till Simeon. Gå till templet, säger han. Han säger inte endastnär, utan ocksåvar den utlovade frälsaren skall visa sig. Och Simeon går, och finner Josef, Maria och barnet Jesus. Simeon tar nu barnet i sin famn och börjar sjunga. Han prisar Gud och säger:
Herre, nu låter du din tjänare gå hem, 
i frid, som du har lovat. 
Ty mina ögon har skådat frälsningen 
som du har berett åt alla folk, 
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna 
och härlighet åt ditt folk Israel.

Vad säger detta oss?  Vi måste lära oss lyssna till Anden. Och sedan ta trossteg för att komma vidare i vår tro.  Gå dit … gå till kyrkan ... gå till nattvarden ... öppna din bibel … läs ...
Kan du ana att detta är nedskrivet i Bibeln för att också du skall hitta himmelsk kontakt, tröst och vägledning? Jag tror att Anden vill säga dig, att du inte får dö förrän du tar emot Jesus i ditt liv. Du behöver inte vara rädd att gå över tröskeln till Livets land, om du som Simeon först fått ta emot Jesus och bära honom i din famn. Du kommer att upptäcka en stor sak då: Barnet du bär, bär dig! Ty detta barn är
ett ljus med uppenbarelse för hedningarna
och härlighet för ditt folk Israel

  1. Maria, Josef och Simeon
 Läs och Be-grunda Lukas 2:33-35.
Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras.

Framför Simeon står nu två häpna föräldrar: Jesu far och mor förundrades över vad som sades om honom. Simeon har sjungit om vad detta barn skall få ge åt dem som tar emot honom: frid, frälsning, ljus, härlighet. Vilka starka ord! De orden kan bli våra när vi tar emot Frälsaren.
  Men sedan han sjungit sin sång för de häpna föräldrarna, ser han på Maria. Hans ansikte blir mörkt. Ett uttryck av smärta kommer över hans ansikte. Detta barn kommer att bli ett skiljemärke för hela mänskligheten, ett tecken som väcker strid. För eller emot. Varm eller kall. Fall och upprättelse. Ja, Maria, också genom din egen själ skall det gå ett svärd. 
   Guds ord har en stark ljuseffekt. När dina ord öppnar sig ger de ljus, (Psalt 119:130). Ordets ljus avslöjar vad som finns inne i oss.  Dit inga röntgenstrålar når, det som inga psykiatriska metoder kan åstadkomma, det kan den helige Ande göra genom Ordet: avslöja vad som finns inne i oss på djupet. Skingra mörkret inuti. Men också ge upprättelse, nytt liv. Vi lär oss tänka Guds tankar.
Låt oss stanna till i tillbedjan bredvid Josef och Maria och Simeon. Där får vi hjälp att komma loss från oss själva och stanna inför det som är större
För de ärliga går han upp som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig 
(Psalt 112:4)

  1. Hanna, Fanuels dotter av Asers stam
Läs och Be-grunda Lukas 2:36-38 i din Bibel.
Lukas berättar om henne att hon var åttiofyra år, hade varit gift i sju år. Hon var fattig, levde nu som änka, ensam, men inte bitter.
Ingen bryr sig om henne. Men hon bryr sig om andra. Hon tackar och prisar Gud så att alla hör henne. Hon talar med alla om barnet som Maria bär. Och där, när hon är inför Jesusbarnet, visar det sig att hon har en profetisk gåva. Hon förstår och kan uttrycka vad Herren just nu vill uppenbara.
Vilken förebild! Vi får se en som kunnat lämna bitterhet, besvikelser och sorger och i stället blivit fylld av  himmelsk glädje, och kan tala med alla andra om vad hjärtat är fullt av. Umgås med henne! Hennes recept:
Låt er uppfyllas av Anden  och tala till varandra …

7. Att växa
Läs och Be-grunda bonustexten Matteus 13:31-33 och Lukas 2:39-40.
Matteus låter oss träffa en manlig bonde och en kvinnlig bagare. Med dem får vi häpna över den ringa början och det stora slutet. Lukas skriver att pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Ja, låt mig växa till alltmer och trösta mig igen 
(Psalt 71:21 Bibel 1917)


Så får du och jag be, uppmanar
Bengt Pleijel 92+

Mer växtkraft kan du hitta i boken Sångpostillan, årg 3,  sid 483, och på datoradressen: bibelskolan.com tryck här




måndag 20 januari 2020


inför tredje söndagen efter Trettondedagen

Jesus skapar tro
är budskapet till oss denna söndag. Även vi som tror eller tror att vi tror, behöver fördjupas i vår tro. ”Giv oss, Herre, av den tro…” som inte är bara åsikter och teologiska djuptankar utan också är en tro som sorgerna betvingar … som missmod icke hinner ... som bär oss under färden ... som härlig tröst i tvivlen har … som segrar över döden. Ida Granqvist, en gång missionär i Sydafrika, bad så och skrev ned sina tankar i Sv Ps 253.
TRO stavas BE-RO-ENDE.
BE - jag hittar tron i bönen. Eller kanske: tron hittar mig. Och gör något med mig. Herren är förtrolig med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem.
RO – jag kan slappna av, stressdemonen får inte tag i mig.
Jag lyssnar:
Till David: Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning.
Till Far: Dessa ord som jag i dag ger dig ska du lägga på hjärtat.
Till Jesus: De ord som jag har talat till er är Ande och liv.
ENDE – jag får djupkontakt med ”HERREN VÅR GUD, HERREN ÄR EN”. (5 Mos 6:4). Han är DEN ENDE - inga andra gudar göre sig besvär.
Men vi får träffa gudsmän, profeter och apostlar – och ibland också präster och predikanter och ovanligt vanliga människor, som kan dela med sig av sina erfarenheter av trons många rika hemligheter.

  1. Vi träffar general Naaman och profeten Elisa
Läs och BE-grunda dagens GT-text från andra Kungaboken 5:1-4, 9-15 i din Bibel. Men läs gärna hela kapitlet.
General Naaman var den arameiske kungens högste befälhavare. En duktig karl. En modig stridsman, som hade vunnit många segrar och hade stort anseende hos kungen i Aram. Men vad hjälper alla segrar när lepra-smittan angriper. Spetälskan gör den starke generalen svag. Kroppen bara ruttnar bort och kungens duktiga medicinalråd står alldeles handfallna
Men en liten judisk slavflicka, som man hittat och tillfångatagit i ett plundringståg, viskar en lösning i örat på fru Naaman: Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.
Vilken social spännvid! Slavflickan berättar det för generalskan och generalskan för generalen och generalen för kungen.
Kungen i Aram uppmanar Naaman att resa till kungen i Israel och skriver själv ett rekommendationsbrev till Israels kung. Och Naaman reser och har med sig gåvor av ”silver och guld och högtidsdräkter”.
Så långt berättar dagens text i 2 Kung 5:1-4. Sedan hoppar texten till vers 9. I v 5-8 berättas det att generalen kommer till Israels kung och lämnar över brevet från kungen i Aram. Där blir det en politisk kollision, de missförstår varandra. Det brukar bli så när politiker träffas. Är du nyfiken läs v 5-8. Texten fortsätter sedan i v 9 och där blir en ny kollision. General kolliderar med profet.
Profeten heter Elisa. Han är Elias efterträdare. Han tar upp Elias fallna mantel och går in profetämbetet efter Elia (läs 2 Kung 2:11-14).
Vad som hände i kungens palats mellan generalen och Israels kung fick profeten Elisa veta. Han sänder bud till generalen och ber honom komma. Och han kommer. Generalen hade väntat sig en härlig bönestund med handpåläggning och healing och annat sådant. Men profeten gör inget sådant. Han skickar i väg generalen med receptet att bada och tvätta sig i Jordan sju gånger. Generalen blir vred. Alldeles rasande for han sin väg. Så behandlar man inte en general.
Men en slavflicka, en betjänt och en egendomlig profet får generalen att vända om. Ja, han vänder om, far till Jordan, doppar sig sju gånger. Hans hud läks och blir som ett barns. Efter detta börjar general Naaman tro på Gud.
Det började med dop i Jordan.

  1. Vi träffar aposteln Paulus
Läs och Be-grunda andra Korinthierbrevet 1:3-7
Vi stannar till vid en mening: Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. Paulus skriver i 2 Kor 11:26 ff om de lidanden och svårigheter han haft därför att han följer Kristus.

Kristi lidanden flödar över!
Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett. Tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav. Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken.

Hur stod han ut? Försök leva dig in i varje prövning som han talar om. Hur står du ut? Och hur står de många förföljda kristna idag ut därför att de vill följa Jesus?
Paulus sjunger om hemligheten i allt detta i dagens epistel från 2 Kor 1:3-7

Kristi tröst flödar över!
Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud! Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden.

Paulus välsignar Gud. Han prisar honom. Han sjunger lovsång. Han gjorde det den gången han var bojad tillsammans med Silas. Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem (Apg 16:25).
Det bor en lyftkraft i lovsången. Han får kontakt med vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud. Och han får kontakt med den helige Ande. Ordet tröst, paráklesis, är släkt med ordet parákletos, hjälparen, benämningen  på den helige Ande. Talar vi latin heter det advocatus = den man kallar på att stå vid ens sida.
TRO kan stavas BE-RO-ENDE. Men också FÖR-TRO-LIG (se Psalt 25:14). Sök kontakt med ditt dops Gud – Fadern, Sonen och den helige Ande. I alla prövningar och svårigheter är han TRO-fast. Ty urtidens Gud är nutidens Gud. En tillflykt (refug) är han och här nere råder hans eviga armar (5 Mos 33:27). Han ger tröst i överflöd. Inte bara snäll smekning på kinden, utan en kärlek som lyfter och bär.

Då händer det något inte bara med dig och mig. Utan också med dem vi möter. Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud

I dina händer, Herre Gud, befaller jag min ande …

  1. Vi träffar kunglig minister.
Läs och BE-grunda Johannes evangelium 4:46-54 i din bibel.
Jesus kommer nu tillbaka till Kana i Galileen. Jesus har varit där förut. Han var med om bröllop där. Då hade han förvandlat vatten till vin. Nu är Jesus tillbaka i Kana. Och där skall det bli ett nytt under. Nu skall han förvandla sjukdom till liv.
I Kafernaum möter vi en man i kungens tjänst. Han är rik. Han är förnäm. Han är kunglig minister. Mannen reser runt med en tyngd i hjärtat. Hans son ligger sjuk. Ingen tillfällig sjukdom. Han har tydligen varit sjuk länge. Det blir bara värre och värre. Om ingenting händer kommer pojken snart att dö. Men ibland hjälper varken titlar eller aktier eller bankböcker eller euron.
Mannen får nu höra om Jesus. Jesus är tillbaka i Galileen. Han beger sig den tre mil långa vägen från Kafarnaum till Kana. Vad händer?

Nu ska vi inte rusa in i texten. Vi ska vandra in i den. Tillsammans med varandra och med ministern. Långsam BE-grundan. Och upptäcka vad TRO är, hur vi kommer till tro, lever i tro, växer och mognar i tro.
Vill du följa med träffas vi i boken SÅNGPOSTILLAN, årg 3, sid 91. Eller på adress bibelskolan.com. Tryck här så hamnar du där. Den som ingen dator har, kan gå till grannen rar, så kan ni läsa och lyssna tillsammans. Jag tror att det är det som kallas evangelisation. Predikan är inspelad. Du hör en gubbig röst. Och du hör Anne-Mette som läser text och leder lovsång. 

Ministern var miljöuppfostrad. Han tar inte bil eller buss eller moped. Han går de tre milen från Kafernaum till Kana. När gick du tre mil sist? Men vad gör man inte för sitt barn? Han skyndar till Jesus. "Kom ned, Jesus, till Kafarnaum förrän mitt barn dör. Du, Jesus, kan göra det som ingen läkare kan göra. Kom ned, lägg händerna på honom, be för honom". Vilken tro, vilken längtan, han sträcker sig mot Jesus. Han väntar allt från Jesus.  Och ändå hade han en liten tro. Det var en tro med många förbehåll. Där fanns många OM. Vi får se hur denna tro växer och fördjupas.
På vår vandring in i texten får vi se hur Herren leder inte bara den här mannen utan också oss djupare in i en tro och förtröstan som håller. Lägg märke till att efter många trossteg som mannen tar, står det: Han kom till tro liksom alla i hans hus!
Den tron påverkade hela familjen. ”Vad har hänt med pappa?”

Låt oss vandra tillsammans. Men ta det lite lugnt så att jag som går med rullator hinner med.

Bengt Pleijel 92+



måndag 13 januari 2020


Inför andra söndagen efter Trettondedagen

Livets källa 
är temat för denna söndag. Många psalmer sjunger om ”en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor” (Sv Ps 235). Det friska livet porlar och sjunger. ”Hör hur bäck och flod sorlande mot hällen sjunger: Gud är god, Gud är god” (Sv Ps 179). Det finns tillräckligt med vatten i källan som räcker inte bara för dig utan faktiskt också för mig (Ps 236). Man undrar var man kan hitta den. Sv Ps 246 svarar:   
"Här en källa rinner, säll den henne finner! Hon är djup och klar, gömd men uppenbar" (246).
Men nu undrar vi:  Var finns ”här”? Varför är den gömd, men ändå uppenbar? Vi får ge oss ut och leta. Eller kanske hellre ”ge oss in och leta”. In i dagens texter. När vi borrar djupt hittar vi inte bara vatten. Livets källa rymmer himmelska skatter.
Var nyfiken! I den gammaltestamentliga texten finns inte vatten, men ..

  1. ANDENS OLJA
Läs och Be-grunda 5 Moseboken 5:23-27
När ni hörde rösten ur mörkret medan berget brann i eld, kom ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. Och ni sade: ”Se, Herren vår Gud har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. Varför ska vi nu dö? Den stora elden kommer att förtära oss. Om vi får höra mer av Herren vår Guds röst kommer vi att dö. För vem bland allt kött har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och överlevt? Träd du fram och hör allt som Herren vår Gud säger, och tala du till oss allt som Herren vår Gud talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.”

Vi hittar inte källan med porlande vatten i denna text. Vatten brinner inte. ”Eld och lågor” slår emot oss. Det var olja vi fann. Andens olja. När Anden tänder kärlekslågan i våra hjärtan blir vi glada. Vi får öppnade ögon: Se, Herren vår Gud har låtit oss se sin härlighet och sin storhet. Vi får öppnade öron: Vi har hört hans röst ur elden.
Kapitel 5 i femte Moseboken börjar med att Mose håller en konfirmandlektion. Han ser till att folket lär sig ”de tio orden”, som ”tio Guds bud” kallas i Bibeln. De buden kan du ju. Eller? Förhör dig själv …
Dessa tio ord är kärlekens skyddsräcke som kärlekens Gud har satt omkring det dyrbara och ömtåliga människolivet. När vi håller oss till dem blir vi både kloka och glada. Vi ser Guds härlighet och storhet. Vi tar emot hans omsorg om oss. Vi lever i kraftfältet, där vi hör Fars röst och tar emot Fars tröst. Det blir varmt inom oss. Vi ser hur Bibelns bokstäver får liv, de drar oss in i ett kraftfält. Brann inte våra hjärtan då han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss? (Lukas 24:32).
När vi lyssnar till Ordet kan vi bli eld och lågor. Men var försiktig …
Elden kan både brinna och bränna.
BRINNA: vi har sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. 
BRÄNNA: Varför ska vi nu dö? Den stora elden kommer att förtära oss.
Det är något stort och dyrbart som sker med oss. Vi fröjdar oss med bävan. Vi lär oss både att frukta och att älska Gud.
FRUKTA – ha vördnad, respekt för Gud, lyda hans bud. Tjuven fruktar att någon skall komma. Barnet fruktar att mamma skall gå.
ÄLSKA - Andens olja blir drivkraft – Kristi kärlek driver mig, skriver Paulus. Vi får personlig relation med Far. Herren är förtrolig med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem. Mina ögon ser alltid upp till Herren, för han drar mina fötter ur nätet (Ps 25:14-15).
Men det finns mer att hitta i Livets källa. Vi hittar ett kors och får ta emot …

  1. KORSETS KRAFT
LÄS och BE-grunda Hebreerbrevet 2:9-10
Vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.

Vi hittar ett kors i Livets källa. När vi är stilla inför korset förnimmer vi en kraft.
I episteltexten ser vi hur Jesus gör V-tecknet med sitt liv. V = victory.
Bokstaven V pekar först nedåt. Vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna. Han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup. Han lämnar den himmelska härligheten för att leta rätt på oss i förfärligheten. Han led döden. Jesus ger sitt liv för världen. Jesus är den fullkomlige frälsaren som kan klara av att göra oss fullkomliga ty Gud har fullkomnat honom som för dem till frälsning. Och därför kan vi av hans fullhet få nåd och åter nåd (Joh 1:16). Livets källa ”har vatten till fyllest, en gåva av strömmande liv (Sv Ps 236).
Bokstaven V pekar sedan uppåt. Korset är inte nederlagets tecken. Det är segertecknet, V = victory, seger. Jesus är uppstigen till himmelen och sitter nu på allsmäktig Gud Faders högra sida. Han är den store Översteprästen, försonaren av våra synder, den som framburit ett evigt giltigt offer och förblir den store förebedjaren. Nu krönt med härlighet och ära.
När han vandrade här på jorden kunde han bara umgås med några åt gången. Himmelsfärden är budskapet om hans närvaro här och nu. Nu kan han föra många söner och döttrar till härlighet och till frälsning. ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet”.
”Ängsliga hjärta upp ur din dvala, glömmer du alldeles bort vad du har: Frälsarens vänskap, nåd och gemenskap. Ännu han lever, densamme han var” (Sv Ps 572:1).
Det finns kraft i korset. Öppnade ögon, Herre, mig giv! Öppnade öron, Herre, mig giv. Hör pulsslagen från Fars hjärta: För dig! För dig! Korsets kraft landar i bröd och vin. Upp min tunga att lovsjunga!
I nästa text – dagens evangelium - lär vi känna …

  1. TRE STARKA VITTNEN
LÄS och BE-grunda Johannes 5:31-36
Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.  Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen.  Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta.  Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.
 Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig.

Hur kan man vara säker på att det Jesus säger om sig själv är sant?  Frågan ligger i luften och Jesus svarar: Om jag vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. Det han vittnar om sig själv räcker inte. Ett enda vittnesbörd är inte nog, står det i 5 Mos 19:15. Det måste finnas fler som vittnar. Jesus pekar på tre starka vittnen: Fadern, Johannes Döparen och Jesu gärningar.
  1. Fadern
Jesus säger: det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt.  Jesus säger inte direkt här att en annan syftar på Fadern. Men sammanhanget visar det. Han har strax innan talat om sin relation till Fadern. Sonen kan inte göra något av sig själv utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen (Joh 5:19) Jesus gör ingenting och han säger ingenting utan att få order från Fadern.
Fadern vittnar om Jesus. Han gör det i Jesu dop: detta är min älskade Son. Han gör det på Förklaringsberget: Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom  (Matteus 3:17 och 17:5).  
Fadern talar till oss genom Jesus. Jesus säger: De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv, Fadern är i mig (Joh 14:10). Därför är det som Jesus säger så fyllt av liv och kraft. Alla mina ord är ande och liv, säger Jesus. De är liv för var och en som finner dem och en läkedom för hela hans kropp (Ordspr 4:22).

  1. Johannes Döparen
Jesus säger: Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen.
Vad är det för sanningar som Johannes ger oss om honom?
  1. Jesus kan ta bort våra synder
Se, Guds lamm som tar bort världens synd. Han lyfter av och bär bort. Jesus är den ende som kan klara av världens största sopproblem. Ty synderna är ju verkligen ett fruktansvärt problem. De är som sopor som sprider smitta, stinker och förstör vår miljö och vår och andras hälsa. Precis som kroppen behöver tvättas behöver själen, vårt inre barn det.
  1. Jesus döper oss i helig Ande
Gud använder människor som hjälper oss att ta emot Jesus och ha vår förankring i honom. Johannes Döparen var en sådan. Johannes var en lampa som brann och lyste och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. Det brann en kärlekens eld i Johannes. Han älskade oss så mycket att Han skakade om oss och vände upp och ned på oss och lät oss se ”sanningar” om oss själva som inte var så behagliga.  Men han fick oss att vända oss bort från vår synd och gå Livets väg med Jesus. Johannes säger: han är den som döper i den helige Ande (läs Joh 1:32-34).
Jesus tar först bort synder som vi ger till honom. Sedan fyller han på med Andens olja så att vår inre motor kan börja fungera. Utan Anden hackar motorn och det säger stopp. Men med Anden går det som smort.

3. Jesu gärningar

Jesus gör många under. Han förvandlar vatten till vin, sjukdom till hälsa, död till liv. Jesus säger: De verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig
Just nu vänder han sig till dig och frågar: Vad vill du att jag ska göra för dig? (Markus 10:51). Försök hitta en liten stund med Jesus (läs Sv Ps 207).
Och en lång stund med Sångpostillan årg 3 sid 84, eller på bibelskolan.com tryck här. Detta föreslår med många hälsningar
Bengt Pleijel 92+




måndag 6 januari 2020


Inför första söndagen efter Trettondedagen

Jesu dop
är temat för denna söndag. Först träffar vi Markus som tar oss med till Jordan. Där får vi se vad som händer vid Jesu dop och förstå vad Jesu dop betyder för oss. Sedan kommer två apostlar - Petrus och Johannes - som hjälper oss upptäcka hur dopglädjen kan spridas, när vi ”tar händer” om andra och varandra. Den gamle Jesaja öppnar till sist en skattkista. I den finns tröst och rikedomar att hem-ta. Du får höra vad Far säger just till dig!

1. Markus berättar för oss om Jesu dop i Jordan  
   Läs och BE-grunda dagens evangelium i Markus 1:9-12
Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan. Genast, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst kom från himlen:
Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.


Markus tar oss först med till floden Jordan – jordens lägsta punkt. Jordan ligger i en väldig förkastningsspricka som börjar vid Gennesaret, fortsätter ned genom Döda havet, Röda havet, Etiopien, och ned genom Afrika till Mosambique. Den lägsta punkten på den förkastningssprickan ligger vid Jordan - 400 m under havsytans nivå. 
   Det ligger något mycket viktigt i detta. Jesus börjar nedifrån. Han börjar på jordens lägsta punkt. Ingen människa kan ha sjunkit så djupt att inte Jesus finns där nedanför henne. Vid jordens lägsta punkt tar världens högsta makt kontakt med oss. 
   Men vi möter först en vägröjare som varit i full gång att bereda väg för Herren. Vägröjaren får oss att stanna upp. Johannes Döparen – denne kärve och djärve profet har något att säga också oss.
   Han är KÄRV – lever på gräshoppor och vildhonung och klär sig i sticksig kamelhårsmantel. Han är DJÄRV - han säger inte som nutida förkunnare att ”du duger, Gud tycker om dig som du är …” Johannes ord träffar oss som blixtar och skakar om oss ordentligt. Han kallar oss ”huggormsyngel” – djävulens barn. Det är alldeles kört om du inte vänder om! ”Redan är yxan satt till roten”. 
  Man kan undra över att folk stod ut med hans predikningar. Varför tog de inte första bussen hem? Men Markus berättar att ”hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan”. Det blev bara fler och fler som kom … 
   I Sverige glesnar det i kyrkbänkarna. Tänk om vi förkunnare kunde lära oss att predika som Johannes! Några blev kanske då ”avkragade” och ”utköpta”. Ja, men tänk om! Det blev bara fler och fler som kom … 
   Bland dem som kom var Jesus från Nasaret i Galileen. Han kom till jordens lägsta punkt. ”Han steg ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud (Sv Ps 62:2). 
   Markus berättar inte om samtalet mellan Jesus och Johannes Döparen. Bara att Jesus blev döpt. Och att Jesus såg att Anden komma ner över honom som en duva. Då fick Jesus höra en röst som kom från himlen: Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje. 
   Också Johannes Döparen såg, hörde och kunde vittna om detta. Han berättar om det i Johannes 1:32-34.
Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."

Men vad är innebörden i Jesu dop? Svar: 
I DOPET I JORDAN INVIGS JESUS TILL SIN FRÄLSARGÄRNING!
Före dopet i Jordan är det tämligen tyst om Jesus. Inga märkliga under. Inga träffande predikningar. En gång gick han i kyrkan (Luk 2:21ff).
   Men efter dopet kommer mängder av skildringar av hur Jesus botar, hur han talar in ord i människor som får dem att resa sig upp. Faderns röst vid Jordan är startordet för Jesus, invigningen till hans räddningsaktion "mot dem som klagar i denna jämmerns dal". Han satsar sitt liv för att rädda oss och hjälpa oss att hitta det förtroliga umgänget med Far (Psalt 25:14). 
   Det blev häftiga reaktioner från mörkrets makter (Matt 4). Men saliga krafter för oss!
   Vi ser hur Jesus stiger ned i Jordans vatten. Innan Livet rinner ut i Dödens hav vänder han strömmen. Han fångar upp oss som så ofta bara glider med strömmen och glider bort i meningslöshet och död. Jesus vänder strömmen. Livet får inte längre rinna ut i döden. Från Jordan går Jesus mot Golgata, som han också kallar för ett dop. ”Jesu Kristi dop till döden är det nya livets bad” (Sv Ps 378:4).
   På vägen från Jordan och mot Golgata ser vi hur Jesus möter människor. Där är de sjuka, sargade, de hungriga, de längtande, men också de självgoda, de färdiga, de hårdhjärtade. I alla dessa många berättelser kan vi känna igen oss. Vi finns med där och han tar oss med på vägen upp till Golgata, där Makterna måste släppa taget om oss, bördorna lyfts av och vi hittar ett nytt liv. Och från Golgata går det en frälsningens kraftledning ut i världen. Den når oss i vårt dop. Allt det som hände på Golgota blev vårt i vårt dop. Ja, allt går ut på att Far ska säga om dig:
Du är mitt älskade barn. I dig har jag min glädje.

2. Två apostlar berättar om hur dopglädjen kan spridas
Läs och BE-grunda dagens epistel i Apostlagärningarna 8:14-17
När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande,  eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn.  Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Efter stenandet av Stefanus utbryter en svår förföljelse av de kristna. Många flyr från Jerusalem. Det märkliga är att man inte finner dem deppande. De hamnar i diasporan = ”frön som spreds” ... De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet (Apg 8:4). Ja, det var mycket som hände. Människor befriades från onda andar, lama kunde gå. Och det blev stor glädje i den staden.
   Det märkliga hände att samarierna hade tagit emot Guds Ord och de förkunnade Guds ord och Guds ord verkade, men de hade inte fått den helige Ande. Apostlarna i Jerusalem får höra om detta. De sänder Petrus och Johannes till dem. De lägger händerna på dem och ber för dem att de skall få den helige Ande eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem.
   Det står inte: Den helige Ande hade inte fallit på dem. Det står: ännu inte. 
   Det var något högst onormalt som hade inträffat. De första kristna var vana att tänka på att dopet och Anden hörde samman. För dem fanns en klar enhet mellan Anden och Dopet. Varför ”ännu inte”? 
   Det sägs ingenting om att det var något fel på samarierna. Eller på Filippos. Det var heller inte så att det bara var apostlarna som kunde förmedla Andens gåva. Det måste finnas en annan förklaring. Filippos mission i Samarien var den första kristna kyrkans första steg mot andra folk. Samarierna var ett halvjudiskt folk. De var föraktat av judarna. Det var säkert ett större problem för judarna hur de skulle förhålla sig till samarierna än hur de skulle förhålla sig till direkta hedningar. 
   Men för Gud finns inga barriärer. Andens gåva är fri. För att lära apostlarna detta drar Gud tillfälligt tillbaka sin gåva. Han vill att apostlarna med egna ögon skall se att Gud ger sin helige Ande åt samarierna och hur den urgamla barriären mellan judar och samarier rämnar. Gud använder människors bön och händer för detta befrielseverk. 
   Idag drar han in oss i detta befrielseverk. Det finns så många trötta och uppgivna kristna hos oss. Vi får uppdraget att ta kontakt med den helige Ande och ”ta händer” om varandra.
  1. Be om Anden eld. ”Låt Guds församling än få se eld ifrån himmelen falla” .
  2. Ta ”händer om varandra”. Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande. När bilmotorn hackar behövs startkablar. När livet dör kan två händer, som lyfts i bön och sedan läggs på skuldror, befria från skuld och förmedla liv och startkraft. (Men fråga först: Får jag lägga händerna på dig och be …) Då hände det:
de tog emot den helige Ande.

  1. Jesaja öppnar döptas skattkista
Läs och BE-grunda Jesaja 43:1-4
Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du går genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar så ska de inte dränka dig. Om du går genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig. För jag är Herren din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösen för dig, Nubien och Seba i ditt ställe. Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv.

”Evangelisten” Jesaja läser här ur ”trösteboken” (Jesaja 40-66). Den är som en skattkista. När vi öppnar den och ser vad där finns så häpnar vi. Far berättar om vad Han gjort för dig och vad han gör för dig och vad han kommer att göra för dig.
Om du är stilla och lyssnar kan du höra hur ditt dops Gud nu säger just till dig:
Du är så dyrbar i mina ögon
och så högt aktad och älskad av mig

Fler dopupptäckter i Sångpostillan årg 3 s 78 och www.bibelskolan.com. tryck här. Himmelskt söndagsgodis på adress bengtpleijel.blogspot.com. 

Kom ihåg:
Ta händer om varandra!
Bengt Pleijel 92+




Skriva ut