måndag 27 augusti 2018


Inför fjortonde söndagen efter Trefaldighet

ENHETEN I KRISTUS 
vill denna söndag hjälpa oss att hitta. Den finns, säger Paulus i Ef 4:13, men vi måste tillsammans nå fram till den. Om vi inte bryr oss om det, händer detta:

Med undran och med löje ser världen hur hon slits 
av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid. 
Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred 
om Herrens frid på jorden om Guds barmhärtighet.

Det står så i Sv Ps 57 vers 3. Denna psalm brukar kallas ”den kristna enhetens höga visa”. Olof Hartman skrev texten 1981 på en underbar melodi av organisten Samuel Wesley år 1864. Läs hela psalmen!
   Men vers 3!!!
   Vilken sorglig text!! Fy skäms på oss kristna!
   Många låter sig drivas bort av andra vindar: ”Låt bibeln stå kvar i bokhyllan!” ”Satsa på dig själv!” (jfr 1 Mos 3:1,5). ”Bli NB” (=normbefriad)! Gud ser bara människors ryggtavlor. Sverige är i stor andlig nöd!
   Vems är felet? Biskoparnas? De förtroendevaldas? Regeringens? Dock bör man icke så mycket gå till rätta med någon annan … som man bör gå till rätta med prästen! (Hosea 4:4 Bibel 1917). ALLA har syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23). ”JAG har del i kyrkans bortvändhet från Gud och skyldig till mer ont än jag kan förstå.” Kyrie Eleison!
   När detta skrivs (24 augusti) startar en nationell bönekonferens på Ralingsåsgården. Från Tanzania kommer 40 personer. De har fått stor nöd för Sverige. De fick en gång den kristna tron från Sverige. Nu vill de ge tillbaka. De vill hjälpa oss ATT ÄLSKA SVERIGE TILLBAKA TILL GUD.

En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam. 
Då kallar Guds Ande de kristna till bot, 
att bedja sig samman att världen må tro. 
O lyft i vår söndrings och vilsenhets natt 
försoningens kalk (Sv Ps 62:6). 

Hur kommer vi rätt? Söndagens texter vill hjälpa oss. Först kommer profeten Hesekiel. Han har förstått att Herren har något på hjärtat som han vill säga till oss. Så säger HERREN GUD! 



Läs Hesekiel 37:15-22.
Herrens ord kom till mig: ”Män­niskobarn, ta en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Ta sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. Sätt sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de blir ett i din hand.
   När dina landsmän då säger till dig: ’Förklara för oss vad du menar med detta’, då ska du svara dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska ta Josefs stav i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag ska sätta ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav så att de blir ett i min hand. Stavarna som du har skrivit på ska du hålla i din hand inför deras ögon. Säg sedan till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, och de ska alla ha en och samma kung. De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.


Efter kung Salomos död delas landet upp i två delar – Juda i söder och Israel i norr. Nordriket besegrade av assyrierna på 700-talet f Kr. Sydriket angreps av babylonierna på 600-talet och folket fördes bort till den babyloniska fångenskapen. Bland de fångna var prästen Hesekiel, som sedan kallades till profet. Han får bära fram budskapet att de två rikena skall bli enade. Hesekiel fick inte själv uppleva hur hans profetia gick i uppfyllelse. Ett profetiskt budskap kan dröja. Men när det omöjliga inträffar skall folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt (Hes 27:28). Då händer detta. Två trästavar, två kungaspiror, förs samman och blir ett i Guds hand. Två trästavar pekar fram mot två bjälkar som blir budskapet om att splittringen får ett stopptecken i Jesu kors. Och Uppståndelsens öppna kors öppnar porten mot friheten och enheten i Kristus. Gå in genom uppståndelsens öppna port i korset. Gå in. Men lämna bagaget utanför. Lyssna sedan till vad Herren vill säga dig och göra för dig.

SÅ SÄGER HERREN GUD: JAG SKALL HÄMTA … SAMLA … FÖRA … GÖRA ... 
   Hur kommer vi rätt? Du kan få svar på den frågan i nästa text.

Läs Efesierbrevet 4:1-6
Jag uppmanar er, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek. Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni en gång kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla.

Du hamnar nu i ett fängelse och får träffa fängelsekunden aposteln Paulus. Romerska soldater har placerat honom där. Men han kallar sig en fånge i Herren. Han är fängslad av Herren och därför ”frälst genom honom, lycklig och fri”. Han sjunger lovsånger. Och skriver brev. 
   Läs texten högt för dig själv så att båda öronen hör, och kan sända ned budskapet till ditt hjärta, ditt inre kärleksrum! Du häpnar över hans tro och med vilken kärlek, ömhet och fasthet han förmanar! När du dröjt där en stund i texten, berätta då vad du lärt dig. De som är lyckliga ägare till min bok HIMLAKODEN kan slå upp TANKSTÄLLE 21 och 22. Där finns dagens text tillsammans med ”igångsättningstankar”. De ”olyckliga” kan hitta lyckans glädje hos bokförlaget GAudete i Helsingborg, tryck här. (GAudete betyder: ”Gläd er”) 


Nästa text – Johannes 17:9-11 – för oss in på helig mark. Jesus är i bön inför Far. Vi ser hur Jesus står upp när han ber. Han lyfter händerna, hans ögon är öppna. Han får ögonkontakt med Far. Runt Jesus står elva tysta män – hans lärjungar. Vi ställer oss nu bredvid dem, lyssnar:
   

Jesus säger: Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett.

Det är natt. Jesus och lärjungarna går från salen i övre våningen. Påskmåltiden har firats, Nattvarden instiftats. De är på väg till Getsemane. De stannar till vid tempelområdet. Där brukar översteprästen på den stora försoningsdagen be för sig själv, för sina närmaste och för allt folket. Den stora försoningsdagen är nu inne. Jesus är den store översteprästen som ber denna översteprästerliga förbön, Johannes 17. Vi lyssnar till en del av denna bön.
   Jag ber för dem, säger Jesus. Dessa ”dem” är dem som du har gett mig. Gud har fört dem ut ur det kraftfält som heter ”världen” och placerat dem i det kraftfält som heter i Kristus. Far har gjort det med dem. Och han gör det med dem som genom deras ord kommer till tro. Jesus säger: Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. 
   Jesus sitter nu på Guds högra sida och ber för oss (Rom 8:34). ”Du har gått till Fadern, står inför hans tron, ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu” (Sv Ps 359:3). Jesus säger: Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. Varför? Han älskar ju världen och är sänd för att frälsa världen. Han väntar med det på oss! Genom sitt folk för han ut evangelium. Be för redskapen, som Gud skall sända. Be att de får känslighet, vishet, kärlek. Herren frågar: Vem skall jag sända? Jesaja 6:8 hjälper dig hitta svaret.
   Jesus vill föra in oss i den himmelska livsströmmen. Han säger: Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. Gör dessa ord till dina: Allt mitt är ditt – om du ger allt vad du har och är till Far så finns det plats i ditt liv för allt vad Far har. Fars härlighet börjar stråla ut från dig! Den stygga världen rasar. Men Jesus ”ser vår nöd och hjälpa kan”. Han ber för oss: Bevara dem! När det sker hittar vi varandra, vi upptäcker varandra. Det vi hade svårt att tro skulle hända, det händer: MURARNA RASAR! De är ett liksom vi är ett.

Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, 
Det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. 
Guds helgon och martyrer betygar med sitt blod. 
Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor. 
(Sv Ps 57:5). 

Välkommen att fortsätta gemenskapen i Sångpostillan, årg 1, sid 373, bibelskolan.com tryck här

Bengt Pleijel 91+




tisdag 21 augusti 2018


Trettonde söndagen efter Trefaldighet

MEDMÄNNISKAN
är söndagens ämne. Hur ska vi klara av dessa nästor som ramlar och rumlar in i våra liv? Underliga och underbara, besvärliga, förfärliga. Och härliga? Svar: Lyssna inåt till dagens texter! Upptäck att du själv finns i dem. Herren vill ge dig personlig själavård och nytänkande. Han har något på sitt hjärta som han vill ge till ditt hjärta. Koppla på din nyfikenhet! Och koppla på himlakoden:                                                   A – är Anden som ger liv. Be - arbeta det du läst. Se - vad Jesus gjort för dig. Ge – åt andra vad du fått.
Var är din bror?
Läs första Moseboken 4:8-12
Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken. Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.”

Det börjar så bra. Gud skapar himmel och jord. Anlägger en underbar lustgård. Planterar träd med härliga frukter och blommor som doftar och ”fåglar som sjunger ljuvligt och starkt” (Sv Ps 175:4). Och så alla apor och maskar och lejon… Till sist två söta människor som spatserar omkring, upptäcker, häpnar och arbetar. Ibland. De har det trevligt tillsammans. Leker gömme och datten och sista paret ut…
Men så kommer ormen. Han är smart. Har lärt sig svenska. Pratar med Eva. ”Jag kan tala om hur du ska leva, Eva! Bry dig inte om vad Gud säger…
Det var då allt hemskt och ont började hända. Bryt kontakten med Gud, Livets ljus, källa och glädje. Då blir allt mörkt, svart och tråkigt. Man går vilse (1 Mos 4:13). Man blir kringflackande och hemlös (Fb). Rastlös och rotlös (Bibel 2000). Hemlös och fredlös (nuBibeln).
Vad föräldrar gör påverkar barnen. Två pojkar föder Eva - Kain och Abel. Av dem bryter inte Abel kontakten med Gud. Men Kain gör det.
Kain blir avundsjuk på sin bror. Avunden trasar gemenskapen och föder hat, hatet ruvar på hämnd, hämnden mognar till mord. Kain mördar sin bror! Gud frågar Abel: Var är din bror? Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?”
Gud frågar dig: Var är din bror, din syster, din kollega? Han väntar på ditt svar.
Men kärlekens Gud hör och ser. Men tvingar inte sina lösningar på oss. Men han vill ha kontakt och han frågar: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den”(1 Mos 4:7). Vilken bild! Synden som ett rovdjur utanför dörren. Den väntar på att slinka in i ett obevakat ögonblick. Den har begär till oss. Begär på latin är ”apetitus”. Synden (- ett rovdjur) har aptit på oss.
Men det är inte kört. Du kan välja att inte släppa in den Ondes onda ondo! Ty det finns en annan som vill komma in till dig. Just nu bultar denne på hjärtats dörr: Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig (Joh Upp 3:20). Himmelsk närvaro! Festmåltid!
Din bror, din syster och många medmänniskor får det bra om du öppnar dörren. Lyssna:


Mina älskade, låt oss älska varandra!
Läs 1 Johannes 4:7-10
Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.  Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom den. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
Det är kärlekens apostel Johannes som skriver så. Han säger det till oss: Mina älskade, låt oss älska varandra. Vi kommer in i den DEN STORA GE-RÖRELSEN. Fadern ger sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom den. Sonen ger sitt liv som räddar oss från syndens livsfarliga ”kärnkraftsavfall”. I dop och nattvard landar Golgata seger. FÖR DIG! FÖR DIG! I sitt ord talar Jesus in kärlekens ord i våra hjärtan. Han säger: Dessa ord som jag idag ger dig - 1 Johannes 4:7-10 – skall du lägga på ditt hjärta. "By heart!" Dina nästor överraskas av ditt nya kärleksspråk: Mina älskade, låt oss älska varandra!

Gå du och gör som han.
Lukas10:23-37
Läs denna text i din bibel. Be-grunda. Berätta den för dig själv. Kryp in i texten! Bland de fina människor som Lukas presenterar för dig, finns också du! Stanna till hos var och en. Du upptäcker att de blir så glada över att få träffa just dig? Du ser att de håller en spegel i handen. Du får spegla dig i deras historia. Finns det några likheter?
Kan du se din egen längtan i kungars och profeters, politikers och journalisters längtan? Eller finns du i den laglärdes spegel: Förnäm, dryg, lite översittare. Och en otäckare fråga: Kan du, som är så snäll och trevlig, ibland vara en värsting, en som kan slå på de svaga, förakta dem, ta ifrån dem livsglädje och människovärde? 
Det finns en viktig spegel till: Det är den slagnes spegel?  Finns du där? Många har kanske gett dig törnar i livet, du har blivit trampad på, frånrövad så mycket av glädje och mening och du känner dig sårig långt in i själen. Du hör sången från kyrkan: ”Jag behövde en nästa var du där…" men ingen kom…
Den lagkloke – teologiskt bildad - kan både katekesen och dubbla kärleksbudet och är duktig på att rida på paragrafer – han ställer dagens fråga till Jesus: Vem är då min nästa? Jesus gör inte som västerlänningen – ger ett katekessvar: ”Min nästa är den som kommer i min väg eller i min tanke”. Jesus - österlänningen – berättar en rövarhistoria - Värstingar slår ned en invandrare…
Och när Jesus berättat den, frågar han den lagkloke: Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."
Den lagkloke kunde inte säga ”det var samariern” – judar och samarier tålde inte varandra. Men vi kan fråga: Vem är samariern? Vem syftar Jesus på?
    Ordet ”medlidande” används i Bibeln bara om Gud. ”Ordet steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup”. När Jesus berättar om den barmhärtige samariern, berättar han om sig själv. Benämningen samarit var ett föraktfullt ord, som man sade om Jesus och till Jesus: Har vi inte rätt, när vi säger att du är en samarit och har en ond ande? (Joh. 8:48 Fb).
Jesus, den barmhärtige samariern, kommer i vår väg. Han ser, stannar, tar hand om. Han för de sjuka till härbärget. Det är hans kyrka på jorden.  "Jag kan hjälpa dig i vilken spegel du än ser dig själv och vilka dumheter du än haft för dig", säger han. Han vill ta in dig i härbärget – kyrkan - Guds Närhälsa - och ge dig sårvård. Han gjuter olja och vin i dina sår. Det känns skönt.  Där – i Guds vårdcentral - träffar du på många andra som behöver hjälp med sina liv. De är långt ifrån perfekta. De är rätt så vanliga, trötta och trasiga, med många skoskav i själen. Men med kungars och profeters, politikers och journalisters, prästers och pastorers längtan inom sig efter läkedom, nytt liv, förnyelse. 
De redskap som tar hand om dig där i Guds vårdcentral, de har själva kommit in via patientintaget. De kan berätta om att han, Jesus, var den nästa som såg dem, hjälpte dem. De har låtit sig smittas av den barmhärtige samarierns iver att leta rätt på alla dessa nästor som inte mår bra. Vad kan detta säga oss? Innan du går ut och gör som den barmhärtige samariern, kanske du ska göra som den slagne: Ta emot kärlek, själavård, hjälp för egen del. Gör som han – ta emot! 

Recept: Läs Sångpostillan, trettonde efter Trefaldighet, årg 1, sid 365. Bibelskolan.com tryck här.                   

Vet: ”Himlakoden” finns att köpa på GAudete förlag www.gaudete.se. Tryck här.

Bengt Pleijel 91 +







tisdag 14 augusti 2018


Inför tolfte söndagen efter Trefaldighet.

FRIHETEN I KRISTUS
är söndagens glädjebud till oss. Den fria viljan kan vara så bunden! Bunden av mamma, släkten, partiet, kompisar… Men det är inte kört. Något kan hända om vi kopplar på himmEL. ”Den som var bunden och trött och tom, frihet och glädje får, himmelriket är nära” (Ps 39:2). I dagens texter träffar vi låsta människor som blivit lösta… och idag får du läsa texterna i din egen Bibel. Himlakoden öppnar…

A – är Anden som ger liv, BE -arbeta det du läst
SE – vad Jesus gör för dig,  GE – till andra vad du fått

GT-text från Andra Moseboken 4:10-17. Läs från 2 Mos kapitel 1 och berätta för dig själv vad du läst.

 Så formas en frihetshjälte!
Vi möter Mose. Han är 80 år nu. Bakom honom ligger ett märkligt liv. Han föds av föräldrar som var slavar i Egypten. Han räddas och adopteras av prinsessan som tar hand om honom där han gungar omkring på Nilen i en papyruskorg. Och skriker så in i vassen! Han får bo i Faraos palats i 40 år och får lära sig hur man hittar där och hur man lever där. En viktig lärdom som han får nytta av längre fram i livet. Men under de åren brottas han med frågan: Vem är jag? Är jag slav eller prins? En tragisk konflikt händer då han en gång uppsöker sitt gamla slavfolk och får se hur en egyptier misshandlar en hebreisk slav. Mose blir upprörd, vred, kommer i slagsmål. Egyptiern dör. Mose – en mördare!
   Mose flyr ut öknen. I 40 år vandrar han omkring där. Han får lära sig hur man hittar i öknen och hur man lever där. En viktig lärdom som han får nytta av längre fram i livet. Prinsen som var född slav blir flykting i 40 år. Ensam! Såriga minnen sliter i honom. Är jag slav, prins, brottsling?
  Men i en öken kan mycket hända. Man hör inte slavarnas suckar och man påverkas inte av palatsfolkets rädslor och intriger. Mose flyr från Farao Men Far överger honom inte. Vår himmelske Far möter Mose vid den brinnande busken. Han säger till Mose: 
Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna. Så gå nu! Jag ska sända dig till farao, och du ska föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten (2 Mos 3:9-10).
Vilket hedersuppdrag! Vad stolt Mose borde bli. Folkledare! Befriare!
Men Mose ser det inte så. Han får stora skälvan. Jag kan inte… jag duger inte… vågar inte… jag har trögt målföre och en trög tunga…
Nu är detta nedskrivet för att vi ska spegla oss. Kan du känna igen dig här? Gud kallar dig till en uppgift, kanske att i något sammanhang säga något om din tro. Men du säger: Jag är ingen talare. Jag rodnar och stammar och får inte fram vad jag skall säga. Det bara låser sig för mig. Jag - en ”själ som var bunden och trött och tom…” Men Far ger sig inte…
Vad säger detta till oss? Är receptet för oss att komma UT I ÖKNEN? Där i stillheten hör jag rösten…
Far säger: Jag skall vara med dig. Jesus säger: Gå ut och gör… Jag är med er…
   Där i öknen kan stora saker hända… en gammal buske börjar brinna men brinner inte upp. En knepig gubbe och en misslyckad Miss känner något varmt i hjärtat. ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen (Luk 24:32). Sjung Sv Ps 45:2.
O vilken kärlek underbar sann, 
aldrig har någon älskat som.
  Frälst genom honom, lycklig och fri, 
vill jag hans egen evigt nu bli

Så förvandlas en terrorist!
Det är Paulus, f. Saulus, som åsyftas. Var han en terrorist? Ja, han gjorde sådant som Isis idag gör.Apg 8:3 berättar att han försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse. Apg 9:1 säger att Saulus andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar… I Apg 22:4 säger han att han förföljde dem ända till döds. I Apg 26:11 berättar han att han själv såg det som sin plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn. Många av de heliga satte jag i fängelse… och när man ville avrätta dem röstade jag för det… jag tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.

   Ja, Saulus gjorde sådant som Isis gör och har gjort i våra dagar. Saulus – en terrorist! Men Gud griper in! 
   Paulus berättar själv om det på många ställen. Bl a i dagens epistel från andra Korinthierbrevet 3:4-8. Läs också 1 Tim 1:12-17 och Apg 9:1 ff. Läs eftertänksamt, gärna högt så att båda öronen hör. När du läst: Tänk efter: vad skrev han? Hädaren, förföljaren, våldsmannen (1 Tim 1:12-17) blir bländad av Guds härlighet (Apg 9). Han förlorar synen. Men blir nu alldeles klarsynt. Han möter barmhärtighet. Förföljaren blev efterföljaren. Maktmänniskan blir tjänare. Den skarpsynte studenten som kunde avancerat till professor i Jerusalem, han erkänner att han inte kunnat tänka ut något på egen hand. Hade han blivit professor hade ingen känt till honom idag. Men vad Gud idag gör genom honom påverkar miljarder.
Paulus, den duktige, självmedvetne får en ny förmåga från Gud. Han, som såg var det var för fel med alla andra, får se sig själv som den störste av syndare. Vår Herres nåd överflödade med tro och kärlek i Kristus Jesus. Den hårde, kalle terroristen börjar sjunga lovsånger: Ära och pris åt evighetens Kung, den odödlige, osynlige, ende Guden, i evigheters evighet. Amen(1 Tim 1:17). Den forna glansen bleknar. Han har nu blivit bundsförvant med Jesus och får leva i förtroligt förhållande till honom (Psalt 25:14). Han har hittat en mycket större härlighet - Andens tjänst. Anden avslöjar slöjor (se nedan).
När Anden kommer händer det något med bokstäverna! Bokstäverna ligger där tysta när jag öppnar min bibel. Jag läser, men får inte ut något. Ibland hittar jag en vers som säger mig något. Vi ska älska… göra gott. Krav men inte kraft. Bokstäver utan Anden är dödande läsning. Men när Anden kommer blir det liv i bokstäverna. Det spritter till i dem. Orden öppnas. Vi dras in i texterna. Vi finns där. Och Anden finns där. Vi kan inte gömma oss bakom slöjor av förställning och att låtsas…
Vad händer då? Om det handlar fortsättningen av dagens text. Läs 2 Kor 3:16-18
Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort (vi avslöjas). Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
Så förvandlas en terrorist!

Så förnyas förstockade.
Läs Markus 7:31-37 i din bibel och berätta sedan för dig själv vad du läst.

   Jag vet inte om folket i texten är förstockade. Men när Jesus vill bota den döve får de inte vara med. Jesus tar honom avsides. Varför? Vi vet inte. Var de bara nyfikna, sensationslystna? De skulle bara reagera på det underliga sätt på vilken Jesus botade. Varför stoppar Jesus fingrar i hans öron, varför spottar han och suckar? Och när undret sker bryr de sig inte om vad Jesus säger till dem. De fastnar i att bara stå där och häpna. Sensationslystna. Förstockade.
   Vi utnämner gärna andra till att vara förstockade. ”Dom där”. ”De ytliga”. I nästa kapitel - Markus 8:17 - är det lärjungarna – vi – som får höra hur Jesus suckar om oss: Äro edra hjärtan så förstockade? (Bibel 1917). Går vi sovande genom livet, dragande tunga timmerstockar?
   Men den döve förstår. Det är bara han som får veta vad Jesus gör. Fingrar i öron och spott. Underligt! Men inte underligt för den döve. Han hade säkerligen varit hos helbrägdagörare som gjort så. Jesus talar till den döve om att han vill bota honom, på ett språk som han förstår. Det första han hör är ordet Effata. Ordet betyder ”öppna dig”. Och då - genom Jesu ord händer det - ett helande, en förlösning, ett begripligt språk. Den döve hör, den stumme talar…
   Vad säger detta oss? Är det kanske vi som är både döva och stumma. Döva för Guds röst. Märkligt stumma när det gäller att vittna om vår tro. Andligt förstockade! Jesus behöver få ta oss avsides, beröra både öron, ögon, mun och hjärta. Andra ser och undrar: ”Vad har hänt med dem?” och svaret de får är: 
Allt Jesus har gjort är gott! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala. Och förstockade att förnyas! Och de och vi sjunger ur dagens Psaltarpsalm 145:13b – den vers som inte finns i äldre biblar men som man hittade för några år sen. Ett ”by-heart” ord!
Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör….

Får du mersmak? Läs Sångpostillan, tolfte söndagen efter Trefaldighet, årg 1, sid 358. På bibelskolan.com tryck här. Där kan du också lyssna till Bengt Pleijel som predikar, Annika Pleijel som läser texten och Bodil Landgren som leder oss i dagens sång, som har världens bästa text. 

Påstår
Bengt Pleijel 91+
som också sprider ryktet att Himlakoden A- Be- Se- Ge finns att köpa på GAudete förlag, Helsingborg. www.gaudete.se. Tryck här.










måndag 6 augusti 2018


Inför elfte söndagen i Trefaldighet.

TRO OCH LIV
är söndagens budskap. Hur få TRO och LIV att fungera tillsammans? Det beror på var man hämtar EL-kraften. Om jag styrs av EL från himmEL eller kånkar fram i egen kraft? Är Jesus min KUNG eller är hans Majestät JAG regenten? Änglar som MikaEL och GabriEL får kraft från Guds himmEL. Så också vissa jordiska budbärare. Den som skriver detta - Bengt PleijEL - sänder nu till dig några EL-stötar så att du vaknar upp och kopplar på EL-kraften från honom som är VÄRLDENS LJUS. Då blir det mycket som klarnar för dig. Upptäck receptet från Himlakoden A - Be - Se - Ge:

A – är Anden som ger liv.
Be -arbeta det du läst
Se - vad Jesus gjort för dig
Ge – åt andra vad du fått.

Först kommer idag Jesaja som i 2:12-17 (Fb) berättar om
STOLTHETENS UPPGÅNG OCH FALL
 Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas, mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar, mot alla höga berg och alla stolta höjder mot alla höga torn och alla fasta murar, mot alla Tarsisskepp och alla ståtliga fartyg. Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen.

Vi får vara stolta!
Den stolte skall ha sin stolthet i Herren, skriver Paulus (1 Kor 1:31,Bibel 2000). ”Ett litet kungabarn jag är och stolt jag är för det… ”
Men den glädjen tappar vi när vi börjar malla och "märkla" oss. Jesaja målar bilden av oss som stora cedrar och stolta fartyg… Vi kliver upp på höga berg och sätter oss på höga hästar. Vi berömmer oss själva men bedömer och dömer alla andra… Människor omkring oss tycker vi är tröttsamma, när vi sätter oss på ”dumstolen”. De håller för näsan. Eget beröm luktar illa.
Nu säger Herren att han skall gå till rätta med oss. Han räknar med oss och därför ställer han till med räkenskap. Han vet att om vi klättrar för högt upp blir fallet en katastrof. Han plockar ned oss för att vi ska se upp. När vi har vår blick uppåt vänd mot Herren får vi se på oss själva och andra med hans möjligheter. Med evig kärlek har jag älskat dig därför låter jag min nåd förbliva över dig (Jeremia 31:3). Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

MEN NU …
Det är Paulus som i Romarbrevet 3:21-28 (Fb) brister ut detta kraftiga MEN NU!
Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.  Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade.  I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. 

Men nu …
Ja, nu kommer vändpunkten! Ordet ”men nu” är starkt betonat. Tidigare har Paulus avslöjat både judar och greker, romare och svenskar och sagt atthela världen står med skuld inför Gud. ”Jag har del i världens bortvändhet från Gud och är skyldig till mer ont än jag själv kan förstå…” Livets Gud, som anförtrott oss livet, har fått se hur vi fuskat sönder hans goda skapelse. Genom våra synder går det sönder. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.
MEN NU berättar Paulus om en ny förankring. Han berättar om vad Gud har gjort. Gud har en lösning på våra låsningar. Guds lösning är frälsningen.
Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad.    
Jag får rättfärdigheten som en gåva. Av nåd. Gratis! När Luther upptäckte det berättar han att det var som att gå in genom paradisets portar. Han fick en ljuständning i sitt liv. En aha-upplevelse! Det blev revolution för Luther och "renewal"  för oss! Wow!!!!
  Trots att alla syndat och saknar härligheten från Gud får vi stå som rättfärdiga utan att ha förtjänat det. Varför? Jo, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Nu förklarar Gud den rättfärdig som tror på Jesus.
När vi har vår blick vänd mot Herren får vi se på oss och andra med hans möjligheter. Det vi sett och tagit emot, får vi ge vidare till andra. Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.
TRO och LIV börjar fungera!

Lukas berättar i 18:1-14 om två män som går till kyrkan, där en
BRÖSTAR SIG och den andre SLÅR SIG FÖR BRÖSTET!
För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse:  "Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren.  Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag får in.
Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig.  Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.
Två karlar går till kyrkan. Båda går dit för att be. Bra!
Den ene tackar Gud. Gud och han hade gjort honom skötsam och fin och lyckad. Han bröstar sig. Sväller inifrån. JAG, JAG, JAG… Han var inte så dålig som den där…
Den andre gråter. Han slår sig för sitt bröst. Dumma mig! sa han. Hur kunde jag vara så korkad?
  Han stammar fram en förlåtelsebön: Gud, förlåt en syndare som mig.  OBS! I Bibeln är uttrycket ”att slå sig för sitt bröst” en syndabekännelse!
Plötsligt dyker en tredje man upp i texten. Att möta den tredje mannen i texten är att få möta honom som säger Jag säger er... 
Han kan lösa oss från vårt stora JAG.
Han kan lösa från vårt ynkliga JAG.
Han kan lösa oss från lusten att för oss själva och andra tala om hur bra vi är.
Han kan lösa oss från lusten att för oss själva och andra tala om hur usla vi är.
Målsättningen för Jesus är att upphöja oss. Upprätta oss. Lyfta oss in i sin kärlek. In i sin helande närvaro. Ge oss ett sunt självförtroende.
På korset skedde denna befrielse. Han har friköpt oss, uttrycker Paulus det. Det ordet säger oss, att vi kommit in i något slags slaveri, slaveriet under Hans majestät JAG m. fl. Slaven behöver friköpas. Kristus gör det. Vi befrias. Vi behöver inte upphöja oss och tala om för Gud och alla människor hur vi lyckats. Vi får luta oss mot korset och bara låta oss genomströmmas av en kärlek som befriar, läker, helar, och upprättar. Kristus upphöjer oss. Vi får äta med Konungen vid hans himmelska bord. Vi kan gå ut i vår vardag, befriade och glada som den himmelske Konungens barn. Han ger oss ett nytt liv. Kom ihåg:
Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

Fler friska upptäckter finns i Sångpostillan årg 1. Boken sid 351. På bibelskolan.com, datorn: tryck här.

Boken HIMLAKODEN kan beställas på GAudete förlag, Helsingborg. www.gaudete.se. Tryck här



I Herrens stolthet
Bengt Pleijel 91+



Skriva ut