torsdag 31 oktober 2013

INFÖR TRE DAGAR.

DAG 1: Den 31 oktober – ALLA MÖRKA MAKTERS NATT – HALLOWEEN.
När det lider mot afton denna dag och mörkret sänks till jorden ner, kommer all hallows'eve – alla helgons afton. Då firas i många länder halloween. Barn klär ut sig i spökkostymer. De går runt i kvarteret och knackar på och säger ”Bus eller godis!” Seden kommer ursprungligen från Irland. Man hade med sig ljusförsedda rovor med utskurna ansikten (idag pumpor) s.k. Jack-0´-lanterns. Smeden Jack var för ond för att komma till himlen, men lurade djävulen så att han inte kunna komma till helvetet. I stället fick han irra runt på jorden och skrämma folk.
Denna sed nådde Sverige i slutet av förra århundradet. Buttericks införde den. En lyckad affärsidé som lär omsätta en miljard kronor.
Varför är vi i vårt land så intresserade av ondskan? En dag med mycket olyckor och elände kallas på TV för en ”dyngs-spännande dag”.
Såg ni programmet med Skavlan den 23 oktober? Vi träffade den underbara hjältinnan Malala. Vilken fantastisk tjej, som vågade stå ondskan emot. Hennes stolte pappa dök också upp. På frågan om Malala nu i England fick leva som alla andra ungdomar, ha pojkvänner osv. svarade Malala till allas överraskning med självklar glädje: Absolut inte! Och pappan talade om en pappas ansvar för sina tonåringar. Han sa: ”Det finns så många tonåringar som hittar på dumheter som de senare i livet får ångra djupt. En pappa måste ta sitt ansvar”.
I programmet fick vi också träffa Knut Naerum som berättade om sitt intresse för deckare. Jag delar det intresset. Att läsa deckare är en nyttig läsning, särskilt för präster. Man lär sig lösa problem. Man får se hur ondskan, våldet inte får sista ordet. I samtalet med Knut Naerum kom man in på fenomenet ”Nordic Noir”, samhället som sysslar med jordens undergång och är nästan sjukligt intresserad av brott och korruption och mörka makters lur och svek. Knut Naerum påpekade att det inte fanns någon humor i moderna deckare. Ingen skrattar. Ingen mer än brottslingen. Han hånskrattar. Varför Nordens folk så gärna sysslar med ondskan beror på, påstod Knut Naerum, att vi har det så bra ...
Vad anser du själv? Varför låter vi barn leka med ondskan? Är det bara lek? Eller ...?
Finns det någon alternativrörelse? I Uddevalla samlar man barnen till ängla-lekar ...
De närmaste dagarna berättar om en himmelsk motrörelse!! En Hallofor – en Framåt-rörelse. Onward Christian soldiers ...

DAG 2: Den första och andra november - ALLA HELGONS DAG.
Denna dag har 48 timmar! Den börjar med den 1 november, som i almanackan har namnet All-helgonadagen och fortsätter dagen efter med kyrkans festdag - ALLA HELGONS DAG. ”Almanacksmakarna” tycker tydligen att vi behöver lång tid för att umgås med helgonen.
Helgonen - vad är det för folk? De liknar dig och mig på många sätt - små, svaga, knepiga med många brister. De har tappat intresset för sin egen märklighet. Äro så höga, se det så föga (Ps 572:3). Men en viktig sak har de förstått: De klarar inte av detta krångliga liv i denna bråkiga värld utan himmelska kontakter. De inser att de behöver HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS varje vecka. De är som lerkärl med många kantigheter och sprickor men i lerkärlet har de tagit emot värmeljuset, som heter Jesus, världens ljus. Och det ljuset lyser genom sprickorna. Vi blir glada när de kommer i vår väg. Vi möter människor, som har öppnat ett fönster mot himmelen och låtit oss ana friskheten, glädjen och kraften från Gud. De berättar för oss hur också vi kan hitta det öppna fönstret mot himmelen.
Vi gör det då vi öppnar vår Bibel och låter Andens vind genom Ordet blåsa ut allt unket och in all friskhet. Vi gör det då vi går till nattvarden, eukaristin – tacksägelsens måltid. Där drabbas vi av Korsets kärlek: FÖR DIG! FÖR DIG! Där umgås vi med hela den himmelska härskaran av alla helgon och Herrens trogna i alla tider. Ja, med en sky av vittnen – en himmelsk hejarklack, som skickar uppmuntrande tillrop till oss som löper här nere i det lopp vi har framför oss, som episteln från Hebr 12:1-3 säger. Här ligger mycken tröst, glädje och kloka råd och väntar på oss. Begrunda!
Den gammaltestamentliga texten från Jesaja 60:18-22 berättar för oss vad som kan hända med Xby församling, där du bor. När vi ber om att Guds vilja skall ske i Xby såsom den sker i himlen, skall man inte mer se våld i sitt land, förtryck och förödelse inom dina gränser. Dina murar skall du kalla ”räddning” och dina portar ”lovsång”. Räddning är samma ord som JESUS. Fundera vad den versen kan betyda för Xby, där du bor. Och för Y-tofta, grannförsamlingen, där det är så bråkigt. Och för gamla Sverige, som har fastnat på tronen från fornstora dar och drömmer sig bort från det som behöver ske nu. ”Jesusräddning” och lovsång! Vilken effektiv motrörelse!!
I evangeliet på Alla helgons dag får vi en fin uppgift av Jesus: Ni är jordens salt och världens ljus (Matt 5:13-16). Saltet räddar rutten värld, ger smak och krydda åt livet och gör oss törstiga efter mer av Jesus (Joh 7:27-38). Vi behöver idag många saltmänniskor! Vi kan svara dem som suckar över kyrkans tillstånd. Skall vi lämna kyrkan, frågar de? Vi svarar: Var skall saltet vara om inte i soppan???!!!
Och var skall världens ljus lysa om inte i världen. Hur blir man världens ljus? Jo, genom att låta JESUS STÖPAREN ta hand om oss. Han tar emot dig, du svaga veke, doppar dig i sin varma kärlek. Han tar upp dig och doppar dig igen. Om och om igen. Varje gång fastnar något av hans kärlek på dig. Du blir ett ljus som får lysa för någon som fryser och huttrar i nattmörkret. De kanske häpnar och säger: Vilken fantastisk Gud vi har som kan få det att lysa om sådana knepiga människor!

DAG 3: Den tredje november - ALLA SJÄLARS DAG.
Söndagen efter Alla Helgons dag har benämningen ALLA SJÄLARS DAG. På denna dag minns vi särskilt våra kära som gått före oss i döden. Vi överlåter dem på nytt åt Guds barmhärtighet och vi påminns om vårt evighetshopp, som är dagens tema. Vi får sjunga in löftet som Jesus ger oss i dagens evangelium: Alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. (Joh 6:37-40). Jesus som ser dig, vill ha ögonkontakt med dig. Fäst dina ögon på Jesus! Han har stora planer för dig!
Vad händer sen, på andra sidan dödsögonblicket? Vi undrar, grubblar. Tankarna går i krok.
Vi möter den store grubblaren Job som har det jobbigt nu (Job 17:15-16). Han är alldeles slut. Han är skakad av alla lidanden och olyckor som drabbat honom. Hela hans liv har körts i botten. Framför honom ligger Döden och lurar. Han vet det. Och vi vet det. Men är det slut då allt tar slut? Vad händer när jag stoppats ned i mullen? Tre skovlar mull över kistan, men sen då? Av jord är du kommen. Jord skall du åter bli. Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen.
En del tycker de orden är skrämmande. Men inte du, ty du läser Sångpostillan sid 496 (adress se nedan). Där får du en bra förklaring som gör att du börjar sjunga: O härliga lott att leva där döden sin överman fått (Sv Ps 258:2).
Det budskapet når oss också i dagens epistel (1 Kor 15:35-49). Paulus svarar där på frågan: Hur uppstår de döda? Precis som Jesus uppstod kroppsligen skall vi göra det. När Jesus uppstod visade han sin kropp för lärjungarna. Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har." Och han visade dem sina händer och fötter (Luk 24:37-43)
Det är inte bara Jesus som efter sin uppståndelse har en kropp. Vår andliga framtid i himlen är en framtid med kroppar. Vi ska inte sväva kroppslösa omkring i himlen. Vi ska kunna krama varandra och dunka varandra i ryggen. Vi kommer att ha riktiga kroppar som Jesus, kroppar som man kan ta på, kroppar, som är fria från de begränsningar vi nu har, men ändå riktiga kroppar. När Gud frälser dig är han intresserad av hela dig. Inte bara din själ och din ande utan också hela din kropp. Vi tror på syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv. Kristendomen har höga tankar om kroppen. Den är den mest materialistiska av alla religioner. Kroppen är den helige Andes tempel.
Tänk dig in hur det skall bli. Du har kommit in genom pärleporten. Du ser hur jag skyndar fram trots oväns hot förrn porten sluten bliver (Ps 223:3), i allra sista omgången (de första skall ju bli de sista, Matt 19:30). Du ser hur jag häpen går in genom porten (Ps 172:1). Du kramar mig och du säger: Hej Bengt, hur har du kommit in här? Jag svarar lycklig: Jag fick en sista minuten-biljett av Jesus. Alldeles gratis! Av nåd!

Låtom oss häpna!

Bengt Pleijel 86+

PS! Om lyckliga ägare av Sångpostillan årgång 2 slår upp sid 489 så kommer de till Alla helgons dag och sid 495 så kommer de till Alla själars dag. Om icke-ägare trycker här så kommer ni till Alla Helgons dag och kan sedan av egen kraft rulla fram till Alla själars dag.







torsdag 24 oktober 2013

Inför tjugoandra söndagen efter Trefaldighet

Carl von Linné - ni vet han som uppfann blommorna – hade ett valspråk: Omnia mirari etiam tritissima. Vilket bra valspråk! Betyder? Förundra dig över allting – även det mest vardagliga. Detta valspråk stod förr på den svenska hundralappen.
Ordet förundran är ett bra ord att smaka på. Du stannar till, häpnar, hittar en glädje som porlar fram inifrån någonstans ...
På söndag träffar vi en bonde som sår sädeskorn (evangeliet från Markus 4:26-29). Med honom förundras vi över växandets under. Säden växer automate – av sig själv. Vi får förundras och häpna över vad som händer i oss när Ordets frö landar i våra hjärtan. Livet från Gud växer, ger ibland växtvärk, men efter ett tag händer detta: det blommar, doftar och ger frukt.
Ett litet frö ser så litet och ynkligt ut. Men det är laddat med rötter, stjälk, blad, blommor, doft, frukt. Ett bibelord kanske inte säger mig så mycket först. Men varje bibelord är laddat av himmelskt EL, av Ande och liv och kraft och glädje och .... När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor, står det i Psalt 119:130. Varje ord som talar till mig är ett möte med Herren. Den som anat detta öppnar gärna sin Bibel, begrundar och förundras. Och kanske gör som det står i nästa vers (Ps 119:131): Jag spärrar upp min mun och flämtar, jag längtar ivrigt efter dina bud.
Frälsningen, som är dagens tema, är en livslång upptäcktsresa och en daglig färskvara. Det börjar med ett litet ordfrö ...
Nu finns det bibelfrön som behöver tid för att öppna sig. Jag läser och grubblar och förstår ingenting. Ett sådant bibelställe är Romarbrevet 5:15-21 (episteln på 22 efter Tref). När du hör den texten läsas hoppar du förmodligen inte högt av glädje. Ditt kroppsspråk börjar mer likna ett frågetecken. Du instämmer i ett bevingat ord som en gång flög ut ur min dator: ”Det är inte så lätt att begripa det som inte är så lätt att begripa”. Eller du säger som Petrus: Vår älskade broder Paulus har skrivit till er ... i dessa brev finns en del som är svårt att förstå ... (läs 2 Petrus 3:14-16).
Ibland är det bra att inte rusa förbi det man inte förstår. När jag dröjer där vid ett bibelställe, funderar, gräver, tänker och ber, är jag inför den Fader som älskar mig och gläder sig över att hans barn är hos honom. Ibland träffar jag syskon i tron som har grubblat och bett och tänkt. Och hittat! En sådan träffar du nu - gubbe 86+ - som har hittat en lösning på vad vår älskade broder Paulus menar. Läs Sångpostillan, adress se nedan).
En annan mycket vis och erfaren man vi möter denna söndag är Nehemja (Den gammaltestamentliga texten är från Nehemja 2:11-20). Han är mycket gammal, 2.500 år ungefär. Han dyker plötsligt upp där vi sitter vid vår Bibel och börjar tala till oss: ”Jag vet mycket om kriser och krascher och hur man bygger upp ruiner. Jag har mycket att lära er”. Det som hände på Nehemjas tid berättas för oss för att vi som lever i de kriser som just nu går över svensk kristenhet, skall förstå hur Gud vill leda också oss. När vi hör om tillståndet där, ser vi också på tillståndet här. Vad händer med Guds folk, med kyrkan idag? Vi lever ju i en av världens mest sekulariserade länder. Kyrkan växer så det knakar i många länder. Men hos oss är hon föraktad och övergiven av människor (jfr Jes 53:3). Varför har det blivit så? Är svenskarna mycket klokare än andra folk? Eller är vi mer manipulerade och grundlurade? Vad kan vi göra åt detta?
Nehemja, en jude som levde i Persien och var i kungens tjänst, får besök av sin bror som kommer från Jerusalem. Han berättar om hur folket i Jerusalem lider stor nöd och vanära. Och stadens murar ligger i ruiner. När du läser om vad Nehemja gör och vilka råd han ger, fundera då och be över om detta kan hjälpa oss i vår kyrka.
Jag vill bara nu peka på en sak som Nehemja gör. När han fick höra om tillståndet i Jerusalem, berättar han: då satt jag gråtande och sörjande i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud (Neh 1:4-6). Är TÅRARNAS NÅDEGÅVA något att be om? Bibeln berättar om många som fick denna nådegåva. Nehemja fick den. Mose fick den. När han ser hur illa hans landsmän handlat, ber han: O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte så utplåna mig ur boken som du skrivit (2 Mos 32:31-32). Vilken kärlek!
Jeremia fick tårarnas nådegåva (Jer 9:1). Paulus fick den. Han berättar om hur han har stor sorg och ständig vånda för sina landsmän (Rom 9:1-3). Om Jesus berättas det att han grät över Jerusalem. Han såg vad konsekvensen skulle bli när de sa nej till Guds kärlek. Och det han såg berättar han om under tårar (läs Lukas 19:41-42).
De som fick denna gåva föraktade inte dem som gjort fel. De ältade inte deras synder. Ofta bad de: Förlåt OSS! Vi får fråga: Har jag del i kyrkans bortvändhet från Gud och skyldig till mer ont än vad jag förstår? Ser det ut som det gör, därför att jag så lite har bett, kämpat och så mycket ältat de andras fel, föraktat, och talat illa om.
Genom tårarnas nådegåva får vi gå in under andras nöd och säga: Förlåt OSS! Jag har del i världens bortvändhet från Gud. Jag har del i kyrkans bortvändhet från Gud. Jag har inte brytt mig.
Men här gäller också detta ord: De som sår med tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de åstad och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar (Psalt 126:5-6).
Nehemja får i gång folket. Han sänder ut folket med detta ord: Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet (Neh 8:10). Med glädjens kraft inom sig tar de itu med uppgiften att bygga upp Jerusalems ruiner. De ber och kämpar. De gråter och jublar. De bekänner synder och sjunger lovsånger. De bygger lövhyddor och går i lovsångsprocessioner. Alla gladde sig, ty Gud hade givit dem stor glädje ... och glädjen i Jerusalem hördes vida omkring (Neh 12: 43).
När vi denna söndag går i Nehemjas skola och lär av hans erfarenheter, kan det hända också i svenska kristenhet det som hände på Nehemjas tid.
Men glöm inte att häpna och förundras över växandets under.
Och grubbla med vår älskade broder Paulus.
Då upptäcker vi det som är dagens tema: FRÄLSNINGEN. Vi befrias, blir förlösta, fördjupas ...
Med Lina sjunger vi in den glädjen:
Frälst genom honom, lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.

Många varma upptäcktsglada och friska erfarenheter i tron önskas er alla av
er älskade broder i Kristus

Bengt Pleijel 86+

PS. Bonden som sår säd och Paulus som grubblar och Nehemja, denne vise gamle man, stämmer träff med dig på 22 söndagen efter Trefaldighet i Sångpostillan årgång 2, sid 417-423. Knacka på här så hamnar du där.


torsdag 17 oktober 2013

Inför tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet

Kära samhällsmedborgare!
Får jag kalla dig så? På söndag får vi påminna varandra om vårt ansvar för det samhälle vi lever i. SAMHÄLLSANSVAR är söndagens tema. Vi får lära oss hur man håller samman i ett samhälle. ”Det är inte så lätt”, läser jag i Sångpostillan. ”Vi delar upp oss i rödgröna, ljusblåa, svartvita och gråbleka”. Vi gör ofta som Sackaios, som vi får träffa i dagens evangelium (Luk 19:1-10) Han klättrar upp i ett träd och betraktar allt och alla von oben. Men det som händer Sackaios kan hända med oss: Jesus kommer i hans väg. Jesus säger till Sackaios och till Sakaja och till dig och mig: Skynda dig ned! Där nere möter vi Jesus som nu hjälper oss att se på oss själva och på andra och på varandra med hans möjligheter.
   Vi får vandra tillsammans med Jesus genom söndagens texter. Vi talar med honom om vad vi kan göra för invandraren, den faderlöse och änkan, som Mose fyra gånger påminner oss om i den gammaltestamentliga texten (5 Mos 24:17-22).
   Jesu bror Jakob får vi också träffa. Han påminner oss om hur dumma vi är när vi gör skillnad på folk (Jakob 2:1-8). Vi får möta några helt olika människor, som råkat gå i kyrkan idag: Där kommer bonusmiljonären i sin Rolls och i flotta modekläder. Hans närvaro lockar fram avundsdemonen hos en del. Några stökiga ungdomar i trasiga jeans och med kepsen på bullrar in. De får oss att sucka ”Ja, ungdomar nuförtiden...” Sedan kommer gubben Jansson, en smutsdoftande uteliggare, som kommer in i kyrkan för att värma sig. Han är både lusrik och luspank.
   Jakob går rätt hårt åt oss som har förakt i blicken och stenar i hjärtat och händerna fromt låsta i varandra i stället för att vara rikt öppna mot andra.
   Efter kyrkan slår vi oss ned i TV-soffan efter söndagssteken och låter nöden från Syrien och Egypten fladdra förbi och ståuppkomiker roa ihjäl oss för att vi inte skall dö i tråkighet.
Vad gör vi åt oss själva så att vi inte drunknar i YT-lighet och dör i LIK-giltighet?
   Det finns en psalm som talar om att hela världens nöd vilar på Jesu hjärta (Ps 102:1) Samma vers säger att han kallar oss att dela denna bördas tyngd och smärta. En annan psalm säger att han steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud (Ps 62:1).
   Kan du ana hur Herren denna söndag kallar oss att gå in i denna kärleksrörelse mot samhälle och värld? SVERIGEBÖN och VÄRLDENS BARN-BÖN! Vi klarar inte av att engagera oss i all nöd och i alla hemskheter vi får se. Men vi får dela en del av dem med Jesus och med Mose och Jakob och Sackaios som denna söndag tittar fram ur texterna och ropar till oss: Skynda dig ned! Vi vill komma hem till dig och in i ditt liv och dela våra erfarenheter med dig och hjälpa dig in i denna kärleksrörelse. Vi som vilja kristna vara må vi icke Kristus svika (Ps 102:1).

Några praktiska förslag:
  1. Ockupera något land, som är i nöd. Bombardera ditt BÖNELAND med kärlekstankar.
  2. Adoptera en politiker, en journalist, en TV-kändis och andlig ledare. De är dina BÖNEBARN.
  3. Avmaskera likgiltighet och ytlighet och försoffning genom JESUSBÖNEN: Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig /dem /oss. Ta med Jesus i det du ser och hör.

Jesus och Jakob och Mose och Sackaios har så mycket att lära oss. Det är en spännande söndag som ligger framför oss. Du träffar dem i Sångpostillan 2 årg sid 410 – 416. Eller tryck här så hamnar du där.

Varma ...

Bengt Pleijel 86+


torsdag 10 oktober 2013

Inför Tacksägelsedagen.

TACKOM OCH LOVOM HERREN!
Så sjöng jag i slutet av högmässan varje söndag, från och med min prästvigning för 61 år sedan. Och orglar brusade, ögon glittrade, gubbar brummade och barn i alla åldrar sjöng med alla änglar och helgon: 
Herren var tack och lov. Halléluja! Halléluja! Halléluja!
(Ett språkgeni upptäckte senare att man kunde sjunga: ”Låt oss tacka och lova Herren). Nu på söndag påminns vi om denna sång. Vi har i kyrkoåret kommit fram till ”tackomochlovomsöndagen” - Tacksägelsedagen som har temat Lovsång.
    Man har undrat över var betoningen skall ligga i ordet halleluja. Skall vi säga halléluja som de kyrkliga,  eller hallelúja som pingstvännerna? Idag vill jag lösa denna svåra ekumeniska tvist genom att föreslå att vi säger: HalleluJÁ! Ordet JA är så viktigt!
    Ordet JA har vi i det hebreiska ordet för tacka: jada. Grundbetydelsen av jada är räcka ut handen. När jag ställer mig nedanför Jesu kors, ser jag hur hans händer sträcks ut mot hela mänskligheten. Jesus för världen givit sitt liv. När jag gör som Jesus – sträcker ut mina händer och lyfter dem upp mot honom, händer följande: Jag tappar allt mitt eget – skryt och skräp, medaljer och missmod. Jag kan nu ta emot allt det goda från Jesus: tack och lov, pris och nåd, kärlek och glädje. Hemligheten med att hitta in i lovsången är att lära sig sägaNO till den ONde och YES till JESus!”
    Martin Luther frågar i lilla katekesen vad ordet "amen" betyder. Han väntar inte på ditt svar,  utan svarar själv : Det betyder JA, JA, DET SKALL SÅ SKE. Vi säger inte så ofta AMEN. Vi säger i stället MEN. Jag skulle gärna vilja, men ... Men lägg märke till vad som händer när änglarna lär oss stämma in i AMEN-sången i Joh Upp 7:11-12, (Bibel 1917). Vi bubblar över av glädje och hopar det enda lovsångsordet efter det andra:

Amen! Lovet och priset och visheten
och tacksägelsen och äran och makten och starkheten
tillhör vår Gud i evigheternas evigheter, amen.

    Tacka på hebreiska heter jada . Låt oss nu gå över till grekiska i stället. På grekiska heter tacksägelse eucharistia . I det ordet gömmer sig ordet charis som betyder nåd. När vi blivit berörda av Guds charis, hans nåd, kärlek och omsorg,  kan vi inte låta bli att tala om vad vi sett och hört och fått. En del kallar nattvarden för eucharistin, tacksägelsen. Måltiden med Jesus är platsen där himmelen landar allra tydligast på jorden. Ja, där hör jag pulsslagen från Guds hjärta: FÖR DIG! FÖR DIG!
    På söndag får vi möta Jeremia (Jer 31:3-7). Han talar direkt till oss där vi traskar fram i vår vardagsöken och får sand i sandalerna och skoskav i själen, och tycker att vi inte begriper oss på varken Gud eller oss själva. Vad säger han? Hör: Med evig kärlek har jag älskat dig. Därför låter jag min nåd förbli över dig. (Bibel 1917). Sucksångernas Håhåjaja kommer när vi stirrar nedåt. Jublets Hallelujá kommer när vi upptäcker vad som sker over head i kyrkan. Min nåd förblir ÖVER dig.
    Ja, det är mycket som sker över huvudet på oss i kyrkan. Vill du upptäcka det, gå då till nattvarden. Ordet nattvard kommer av att Jesus instiftade denna måltid i den natt då han blev förrådd. Budskapet är i detta: I den mörkaste natten, övergivenhetens, förräderiets, dödskuggans natt, tänds ett ljus. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5). Hamnar jag i det mörkret fruktar jag intet ont, ty DU ÄR MED MIG. Himmelen öppnas och eucharistin, tacksägelsen, börjar höras från många.

Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda
sjunga med alla heliga, saliga
JESUS ÄR HERREN.

Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit, 
är och skall komma, en dag bekänna det:
JESUS ÄR HERREN.
(Psalm 38:4-5. Jfr Fil 2:8-11 Fb).

    I Tacksägelsedagens epistel (Joh Upp 4:8-11) är det någon som öppnat pärleporten så att vi kan titta in. Det blixtrar av starka färger från ädelstenar. Vi anar Guds närvaro. Vi får se 24 äldste (eller präster, som någon översättning kallar dem). De är alla vitklädda och bär på sina huvuden kransar av guld. Vi får höra The Priests som sjunger himmelskt: Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig, han som var och som kommer. Och vi som är trasiga och halva och besvärliga, låter oss bestrålas av den Heliges helande och läkande kärlek.
    I Tacksägelsedagens korta evangelium från Matteus 15:29-31, får vi se en massa människor samlade omkring Jesus. När vi ser dem får vi först tårar i ögonen. Vad mycket smärta de bär på dessa lama, blinda, lytta, stumma, och många andra.
    Men det underliga är att vi inte hör gråt och klagan och suckar. De prisade Israels Gud, står det. Det händer något underbart med de sjuka som möter Jesus i Galileen. Jesus ser dem, tar emot dem, ger dem en beröring. Det friska livet från Jesus strömmar in i dem. Ögonen öppnas, benen bär dem, värken släpper, krokiga ryggar rätas på, stumhet förvandlas till lovsång. De har mött honom som säger: Se, jag är Herren ... skulle något vara så underbart att jag inte förmådde det (Jer 32:27, Bibel 1917).
    Hur hade alla dessa sjuka människor kommit till Jesus? Där finns i texten några som kallas DE. Det är människor som träffat dem, hört deras gråt och klagan. De hade inte tröstat dem genom att uppmana dem att bara tacka och lova Gud, eller ”upptäcka Guds makt genom tacksägelse” eller dylikt fromt. Nej, deras ord nådde inte in i dem. Det enda de kunde göra var släpa på dem, kånka på dem och bära dem till Jesus.

Påven Franciskus yttrade i en intervju för en tid sedan: ”Kyrkan är ett fältsjukhus för sårade, ej ett kapell för några utvalda”. Det var bra sagt. När jag läste om detta undrade jag om påven läst min bok, Sångpostillan årg 1, sid 371. Där skriver jag om den barmhärtige samariern:

Han (den barmhärtige samariern = Jesus) vill ta in dig i härbärget – kyrkan, Guds vårdcentral – och ge dig sårvård. Han gjuter olja och vin i dina sår. Det känns skönt. Där - i Guds vårdcentral – träffar du på många andra som behöver hjälp med sina liv. De är långt ifrån perfekta. De är rätt så vanliga, trötta och trasiga, med mycket skoskav i själen. Men med kungars och profeters,(se Luk 10:23) politikers och journalisters, prästers och pastorers längtan inom sig efter läkedom, nytt liv och förnyelse. De som tar hand om dig där i kyrkan, Guds vårdcentral, de som är Jesu redskap, har själva kommit in via patientintaget. De kan berätta om att han, Jesus, var den nästa som såg dem och  hjälpte dem.

Det finns alltså en hel del HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS att upptäcka och ta emot på Tacksägelsedagen. Och när vi ser detta får vi uppmana varandra:

TACKOM OCH LOVOM HERREN.
HERREN VARE TACK OCH LOV! 
HALLELUJA!  HALLELUJA! HALLELUJA!

Tacksägelsedagens budskap hittar du i Sångpostillan årg 2 sid 482 ff. Om du inte är lycklig ägare av boken trycker du här så hamnar du där.

Glad söndag önskas dig av
Bengt Pleijel 86+




fredag 4 oktober 2013

Inför nittonde söndagen efter Trefaldighet

Bakom oss ligger nu den helige Mikaels dag. Då fick vi möta änglar, som fick möta andra änglar. Heavens angels kom i strid med hells angels. Det blev kollissioner, urladdningar, blixt och dunder, kamp och lidande. Vi hörde om makternas kraftmätningar. Och vi fick viktig fiendekännedom.
Nu på söndag flyttar kraften ned till jorden, TRONS KRAFT är temat. Det kan bli såsom i himlen i Ljungskile, Varberg och i X-by, där du bor.
I dagens första text får vi möta Abram (1 Mos 15:5-6). Där står en rad som lyser med eldskrift emot oss, ett av Bibelns starkaste ord: Abram trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Vad säger det oss?
Känner du Abram? Abram växte upp i staden Ur som var en kultplats för måndyrkan. Men Gud grep in i hans liv. Han kom ur Ur och blev räddad från det ”ockulta köret”. Han blev både utvandrare och invandrare (1 Mos 12:1-3). Genom att han lydde Gud blev han till välsignelse för många. Vi kallar honom TRONS FADER. För judarna blev han det genom sonen Isak, för araberna genom sonen Ismael, för oss kristna genom dopet och tron (Gal 3:26.29). Vi tillhör familjen Abrahamsson. Eller för att tala fotbollssvenska: Ibrahimovic. I den familjen får vi möta många som umgåtts med Abraham. Bland andra Anders Frostenson som vet att ”med Abraham är du och jag kamrat(Sv. Ps 396:2).
Abram är en intressant nittonhundratalsmänniska. Han levde på 1900-talet f. Kr. Han fick vara med om det första världskriget, står det i 1 Mos 14. Fyra kungar går i krig mot fem kungar. När det berättas för Abram att man erövrat Sodom och tagit brorsonen Lot till fånga, drar Abram ut med hela sin krigshär – 318 man – och gör ett nattligt anfall och befriar både Sodom och Lot.
Efteråt händer detta: Vi ser hur Abram ligger där i sitt tält och vrider sig i sängen. Han kan inte sova. Hustrun Sarai snusar tryggt bredvid honom. Hans tjänare drar tunga timmerstockar. Men Abram får inte en blund i ögonen. Problemen jagar honom. Vilka problem?
1. Tänk om fienden ville hämnas och göra som Abram själv gjort och överfalla honom om natten. Vartenda råttprassel fick Abram att hoppa till.
2. Hur skall det gå i framtiden? Vem ska ta över efter honom? Han hade inte fått någon arvinge.
Oroliga tankar kan också plåga oss. När de kommer, gör då som Abram gjorde. Ta in din himmelske Fader i dem. Då förlorar tankarna sin makt. Gud säger till honom: Frukta inte, Abram, jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor. Följ mig och du får se hur jag ställer mig mellan dig och det som ska hända. De orden vill Gud säga också till oss (läs Psalt 3:4).
Sedan är det Abrams problem med arvingen. Hur svarar Gud på det problemet? Gud för honom ut ur tältet. Det är fortfarande natt. Ett gnistregn av stjärnor. Titta på stjärnorna, Abram, och räkna dem. Om du kan! Hur många får du dem till? Tusen, sextusen… Ja, fler än så är de. Så skall din avkomma bli.
Hur reagerar Abram på det löftet? Han kunde ha sagt: Jag tror det inte. Han kunde ha sagt: Jag tror det först när jag får vara med om det och se det. Men så sa inte Abram. Abram trodde på Herren (1 Mos 15:6). Vad menas med tro? Det är inte bara att tro att det finns en Gud. Eller att acceptera ett trospaket – ”tror du på det och på det i Bibeln! Tro är att umgås förtroligt med Gud (Psalt 25:14).
Nu kommer vi till den andra delen av 1 Mos 15:6. Det är den mest revolutionerande versen i hela Bibeln. Det finns ingen annan religion som har en sådan utsaga: Och han räknade honom det till rättfärdighet (1 Mos 15:6). Alla andra religioner säger att du måste få balans på dina goda och dåliga sidor. Dina dåliga sidor måste vägas upp av dina goda gärningar och din fromhet.
Guds vilja med oss människor är att vi lever rättfärdigt. Det räcker inte med att göra en god gärning varje dag. Att vara rättfärdig är att vara helig som Gud är helig. Älska som han älskar. Vem kan erbjuda Gud ett sådant liv? Hur ska det gå för Abram? Hur ska det gå för oss?
Abram hade – precis som du och jag – gjort en del bra saker i sitt liv. Han hade lytt Gud och tagit trossteg i hans efterföljd. Han hade gjort en del dumma saker i sitt liv också. Han hade två gånger ”halvljugit” om sin fru (1 Mos 12:14 ff och 1 Mos 20). Han skulle fortsätta att göra dumma saker. Han hade inte mycket hopp om att bli rättfärdig i Guds ögon. Han hade inte mycket att berömma sig av, som Paulus uttrycker det. Men då gör Gud något alldeles fantastiskt. Han tar Abrams bok och han ritar rakt över boken bokstäverna T R O. Och han stänger boken och säger: Abram är rättfärdig.
Denna vers hör till Bibelns stora verser. Den öppnar nya möjligheter för oss alla. Gör såsom Abram gjorde, blicka mot himlen opp! (Sv Ps 254:2). Då växer din tro, ditt hopp. Tro är inte en belöning för dina duktigheter. Tron är startgåvan! Tro är att Fadern räcker dig sin hand och du tar emot den. Du häpnar över budskapet att du kan bli accepterad utan att vara acceptabel. Och på din trosvandring stiger du från klarhet till klarhet. Du upptäcker att HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS inte bara är för de snälla barnen.
Ja, Abram häpnade. Han blev den förste i världshistorien som fick en aha-upplevelse. Han ändrade sitt namn från Abram till AbrAHAm! (1 Mos 17:5).

I dagens evangelium från Johannes 9 hamnar vi i ett fantastiskt kapitel. Det berättar om att en man som var född blind plötsligt kan se. Läs gärna hela kapitlet i din Bibel. Evangelieboken hoppar över verserna 8-23.
Kapitlet öppnar våra ögon för Guds makt och härlighet. Det öppnar också våra ögon för människors förfärlighet. Vi möter här människor som inte kan glädjas över det som skett. De kan inte ropa halleluja! De kan inte säga: Vad underbart! De debatterar, diskuterar, tar upp det i TV:s granskning. Allt de säger och gör känns långt och trångt och ”tjötigt”. Vi känner oss förflyttade till TV:s soffor, där vackra människor sitter och pratar i mun på varandra och dissekerar och diskuterar och ifrågasätter allt.
Men mitt i denna text möter vi den blindfödde. Han möter motstånd. Han blir ifrågasatt. Han blir utstött ur gemenskapen. Trots detta stärks han och växer i sin tro. Han finns där i texten och vill gärna möta oss och berätta om trons erfarenhet och mognad.
På söndag får vi också möta Paulus. I ett kärleksbrev till Timotheos och oss uppmanar oss Paulus att kämpa trons goda kamp. Han öppnar också sex fönster mot himlen som förmedlar himmelska D-vitaminer och läkande lovsång och styrka i vår svaghet.
Om detta står det på sid 396-403 i Sångpostillan andra årgången, Tryck här så hamnar du där.
Jag önskar dig många aha-upplevelser på TRONS KRAFT-söndagen!

Bengt Pleijel 86+






Skriva ut