Inför
Tacksägelsedagen.
TACKOM
OCH LOVOM HERREN!
Så
sjöng jag i slutet av högmässan varje söndag, från och med min
prästvigning för 61 år sedan. Och orglar brusade, ögon
glittrade, gubbar brummade och barn i alla åldrar sjöng med alla
änglar och helgon:
Herren
var tack och lov. Halléluja! Halléluja! Halléluja!
(Ett
språkgeni upptäckte senare att man kunde sjunga: ”Låt oss tacka
och lova Herren). Nu
på söndag påminns vi om denna sång. Vi har i kyrkoåret kommit
fram till ”tackomochlovomsöndagen” - Tacksägelsedagen som har
temat Lovsång.
Man
har undrat över var betoningen skall ligga i ordet halleluja. Skall vi säga halléluja som de kyrkliga, eller hallelúja som
pingstvännerna? Idag vill jag lösa denna svåra ekumeniska tvist
genom att föreslå att vi säger: HalleluJÁ! Ordet JA är så
viktigt!
Ordet
JA har vi i det hebreiska ordet för tacka: jada.
Grundbetydelsen
av jada
är räcka ut handen. När jag ställer mig nedanför Jesu kors, ser jag
hur hans händer sträcks ut mot hela mänskligheten. Jesus
för världen givit sitt liv. När
jag gör som Jesus – sträcker ut mina händer och lyfter dem upp
mot honom, händer följande: Jag tappar allt mitt eget – skryt och
skräp, medaljer och missmod. Jag kan nu ta emot allt det goda från
Jesus: tack och lov, pris och nåd, kärlek och glädje. Hemligheten
med att hitta in i lovsången är att lära sig säga
”NO
till
den
ONde
och YES
till
JESus!”
Martin
Luther frågar i lilla katekesen vad ordet "amen" betyder. Han väntar
inte på ditt svar, utan svarar själv : Det betyder JA, JA, DET
SKALL SÅ SKE. Vi säger inte så ofta AMEN. Vi säger i stället
MEN. Jag skulle gärna vilja, men ... Men lägg märke till vad som
händer när änglarna lär oss stämma in i AMEN-sången i Joh Upp
7:11-12, (Bibel 1917). Vi bubblar över av glädje och hopar det enda
lovsångsordet efter det andra:
Amen!
Lovet och priset och visheten
och
tacksägelsen och äran och makten och starkheten
tillhör
vår Gud i evigheternas evigheter, amen.
Tacka
på hebreiska heter jada
. Låt oss nu gå över till grekiska i stället. På grekiska heter
tacksägelse eucharistia
. I
det ordet gömmer sig ordet
charis
som betyder nåd. När vi blivit berörda av Guds charis,
hans nåd, kärlek och omsorg, kan vi inte låta bli att tala om vad
vi sett och hört och fått. En del kallar nattvarden för
eucharistin, tacksägelsen. Måltiden med Jesus är platsen där
himmelen landar allra tydligast på jorden. Ja, där hör jag
pulsslagen från Guds hjärta: FÖR DIG! FÖR DIG!
På
söndag får vi möta Jeremia (Jer 31:3-7). Han talar direkt till oss
där vi traskar fram i vår vardagsöken och får sand i sandalerna
och skoskav i själen, och tycker att vi inte begriper oss på varken
Gud eller oss själva. Vad säger han? Hör: Med
evig kärlek har jag älskat dig. Därför låter jag min nåd förbli
över dig. (Bibel
1917). Sucksångernas Håhåjaja
kommer
när vi stirrar nedåt. Jublets Hallelujá
kommer när vi upptäcker vad som sker over
head
i kyrkan. Min
nåd förblir ÖVER dig.
Ja,
det är mycket som sker över huvudet på oss i kyrkan. Vill du
upptäcka det, gå då till nattvarden. Ordet nattvard kommer av att
Jesus instiftade denna måltid i
den natt då han blev förrådd.
Budskapet är i detta: I den mörkaste natten, övergivenhetens,
förräderiets, dödskuggans natt, tänds ett ljus.
Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det
(Joh 1:5). Hamnar jag i det mörkret fruktar
jag intet ont, ty DU ÄR MED MIG. Himmelen
öppnas och eucharistin, tacksägelsen, börjar höras från många.
Därför
skall alla sargade, döende, alla de dömda
sjunga
med alla heliga, saliga
JESUS
ÄR HERREN.
Därför
skall alla världar och varelser, allt som har varit,
är och skall komma, en dag bekänna det:
är och skall komma, en dag bekänna det:
JESUS
ÄR HERREN.
(Psalm
38:4-5. Jfr Fil 2:8-11 Fb).
I
Tacksägelsedagens epistel (Joh Upp 4:8-11) är det någon som
öppnat pärleporten så att vi kan titta in. Det blixtrar av starka
färger från ädelstenar. Vi anar Guds närvaro. Vi får se 24
äldste (eller präster, som någon översättning kallar dem). De är
alla vitklädda och bär på sina huvuden kransar av guld.
Vi
får höra The Priests
som sjunger himmelskt: Helig,
helig, helig är Herren Gud allsmäktig, han som var och som kommer.
Och
vi som är trasiga och halva och besvärliga, låter oss bestrålas
av den Heliges helande och läkande kärlek.
I
Tacksägelsedagens korta evangelium från Matteus 15:29-31, får vi
se en massa människor samlade omkring Jesus. När vi ser dem får
vi först tårar i ögonen. Vad mycket smärta de bär på dessa
lama,
blinda, lytta, stumma, och många andra.
Men
det underliga är att vi inte hör gråt och klagan och suckar. De
prisade Israels Gud,
står det. Det händer något underbart med de sjuka som möter Jesus
i Galileen. Jesus ser dem, tar emot dem, ger dem en beröring. Det
friska livet från Jesus strömmar in i dem. Ögonen öppnas, benen
bär dem, värken släpper, krokiga ryggar rätas på, stumhet
förvandlas till lovsång. De har mött honom som säger: Se,
jag är Herren ... skulle något vara så underbart att jag inte
förmådde det
(Jer 32:27, Bibel 1917).
Hur
hade alla dessa sjuka människor kommit till Jesus? Där finns i
texten några som kallas DE. Det är människor som träffat dem,
hört deras gråt och klagan. De hade inte tröstat dem genom att
uppmana dem att bara tacka och lova Gud, eller ”upptäcka Guds
makt genom tacksägelse” eller dylikt fromt. Nej, deras ord nådde
inte in i dem. Det enda de kunde göra var släpa på dem, kånka på
dem och bära dem till Jesus.
Påven
Franciskus yttrade i en intervju för en tid sedan: ”Kyrkan är ett
fältsjukhus för sårade, ej ett kapell för några utvalda”. Det
var bra sagt. När jag läste om detta undrade jag om påven läst
min bok, Sångpostillan årg 1, sid 371. Där skriver jag om den
barmhärtige samariern:
Han
(den barmhärtige samariern = Jesus) vill ta in dig i härbärget –
kyrkan, Guds vårdcentral – och ge dig sårvård. Han gjuter olja
och vin i dina sår. Det känns skönt. Där - i Guds vårdcentral –
träffar du på många andra som behöver hjälp med sina liv. De är
långt ifrån perfekta. De är rätt så vanliga, trötta och
trasiga, med mycket skoskav i själen. Men med kungars och
profeters,(se
Luk 10:23)
politikers och journalisters, prästers och pastorers längtan inom
sig efter läkedom, nytt liv och förnyelse. De som tar hand om dig där
i kyrkan, Guds vårdcentral, de som är Jesu redskap, har själva
kommit in via patientintaget. De kan berätta om att han, Jesus, var
den nästa som såg dem och hjälpte dem.
Det
finns alltså en hel del HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS att upptäcka och ta
emot på Tacksägelsedagen. Och när vi ser detta får vi uppmana
varandra:
TACKOM
OCH LOVOM HERREN.
HERREN
VARE TACK OCH LOV!
HALLELUJA! HALLELUJA! HALLELUJA!
Tacksägelsedagens
budskap hittar du i Sångpostillan årg 2 sid 482 ff. Om du inte är
lycklig ägare av boken trycker du här
så hamnar du där.
Glad
söndag önskas dig av
Bengt
Pleijel 86+