Inför
tjugoandra söndagen efter Trefaldighet
Carl
von Linné - ni vet han som uppfann blommorna – hade ett valspråk:
Omnia
mirari etiam tritissima.
Vilket bra valspråk! Betyder? Förundra
dig över allting – även det mest vardagliga. Detta
valspråk stod förr på den svenska hundralappen.
Ordet
förundran
är ett bra ord att smaka på. Du stannar till, häpnar, hittar en
glädje som porlar fram inifrån någonstans ...
På
söndag träffar vi en bonde som sår sädeskorn (evangeliet från
Markus 4:26-29). Med honom förundras vi över växandets under.
Säden växer automate
– av sig själv. Vi får förundras och häpna över vad som händer
i oss när Ordets frö landar i våra hjärtan. Livet från Gud
växer, ger ibland växtvärk, men efter ett tag händer detta: det
blommar, doftar och ger frukt.
Ett
litet frö ser så litet och ynkligt ut. Men det är laddat med
rötter, stjälk, blad, blommor, doft, frukt. Ett bibelord kanske
inte säger mig så mycket först. Men varje bibelord är laddat av
himmelskt EL, av Ande och liv och kraft och glädje och .... När
dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla
människor,
står det i Psalt 119:130. Varje ord som talar till mig är ett möte
med Herren. Den som anat detta öppnar gärna sin Bibel, begrundar
och förundras. Och kanske gör som det står i nästa vers (Ps
119:131): Jag
spärrar upp min mun och flämtar, jag längtar ivrigt efter dina
bud.
Frälsningen,
som är dagens tema, är en livslång upptäcktsresa och en daglig
färskvara. Det börjar med ett litet ordfrö ...
Nu
finns det bibelfrön som behöver tid för att öppna sig. Jag
läser och grubblar och förstår ingenting. Ett sådant bibelställe
är Romarbrevet 5:15-21 (episteln på 22 efter Tref). När du hör
den texten läsas hoppar du förmodligen inte högt av glädje. Ditt
kroppsspråk börjar mer likna ett frågetecken. Du instämmer i ett
bevingat ord som en gång flög ut ur min dator: ”Det är inte så
lätt att begripa det som inte är så lätt att begripa”. Eller
du säger som Petrus: Vår
älskade broder Paulus har skrivit till er ... i dessa brev finns en
del som är svårt att förstå ...
(läs 2 Petrus 3:14-16).
Ibland
är det bra att inte rusa förbi det man inte förstår. När jag
dröjer där vid ett bibelställe, funderar, gräver, tänker och ber,
är jag inför den Fader som älskar mig och gläder sig över att
hans barn är hos honom. Ibland träffar jag syskon i tron som har
grubblat och bett och tänkt. Och hittat! En sådan träffar du nu - gubbe 86+ - som har hittat en lösning på vad vår
älskade broder Paulus
menar. Läs Sångpostillan, adress se nedan).
En
annan mycket vis och erfaren man vi möter denna söndag är Nehemja
(Den gammaltestamentliga texten är från Nehemja 2:11-20). Han är
mycket gammal, 2.500 år ungefär. Han dyker plötsligt upp där vi
sitter vid vår Bibel och börjar tala till oss: ”Jag vet mycket om
kriser och krascher och hur man bygger upp ruiner. Jag har mycket att
lära er”. Det som hände på Nehemjas tid berättas för oss för
att vi som lever i de kriser som just nu går över svensk
kristenhet, skall förstå hur Gud vill leda också oss. När vi hör
om tillståndet där, ser vi också på tillståndet här. Vad händer
med Guds folk, med kyrkan idag? Vi lever ju i en av världens mest
sekulariserade länder. Kyrkan växer så det knakar i många länder.
Men hos oss är hon föraktad
och övergiven av människor
(jfr Jes 53:3). Varför har det blivit så? Är svenskarna mycket
klokare än andra folk? Eller är vi mer manipulerade och
grundlurade? Vad kan vi göra åt detta?
Nehemja,
en jude som levde i Persien och var i kungens tjänst, får besök
av sin bror som kommer från Jerusalem. Han berättar om hur folket i
Jerusalem lider stor nöd och vanära. Och stadens murar ligger i
ruiner. När du läser om vad Nehemja gör och vilka råd han ger,
fundera då och be över om detta kan hjälpa oss i vår kyrka.
Jag
vill bara nu peka på en sak som Nehemja gör. När han fick höra om
tillståndet i Jerusalem, berättar han: då satt
jag gråtande och sörjande i flera dagar och fastade och bad inför
himmelens Gud (Neh
1:4-6). Är TÅRARNAS NÅDEGÅVA något att be om? Bibeln berättar
om många som fick denna nådegåva. Nehemja fick den. Mose fick den.
När han ser hur illa hans landsmän handlat, ber han: O,
detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld.
Men förlåt dem nu deras synd. Om inte så utplåna mig ur boken som
du skrivit
(2 Mos 32:31-32). Vilken kärlek!
Jeremia
fick tårarnas nådegåva (Jer 9:1). Paulus fick den. Han berättar
om hur han har
stor sorg och ständig vånda
för sina landsmän (Rom 9:1-3). Om Jesus berättas det att han grät
över Jerusalem. Han såg vad konsekvensen skulle bli när de sa nej
till Guds kärlek. Och det han såg berättar han om under tårar
(läs Lukas 19:41-42).
De
som fick denna gåva föraktade inte dem som gjort fel. De ältade
inte deras synder. Ofta bad de: Förlåt OSS! Vi får fråga: Har
jag del i kyrkans bortvändhet från Gud och skyldig till mer ont än
vad jag förstår? Ser det ut som det gör, därför att jag så lite
har bett, kämpat och så mycket ältat de andras fel, föraktat, och talat illa om.
Genom
tårarnas nådegåva får vi gå in under andras nöd och säga:
Förlåt OSS! Jag har del i världens bortvändhet från Gud. Jag har
del i kyrkans bortvändhet från Gud. Jag har inte brytt mig.
Men
här gäller också detta ord:
De som sår med tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de
åstad och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina
kärvar (Psalt
126:5-6).
Nehemja
får i gång folket. Han sänder ut folket med detta ord: Var
inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet
(Neh 8:10). Med glädjens kraft inom sig tar de itu med uppgiften
att bygga upp Jerusalems ruiner.
De
ber och kämpar. De gråter och jublar. De bekänner synder och
sjunger lovsånger. De bygger lövhyddor och går i
lovsångsprocessioner. Alla
gladde sig, ty Gud hade givit dem stor glädje ... och glädjen i
Jerusalem hördes vida omkring
(Neh 12: 43).
När
vi denna söndag går i Nehemjas skola och lär av hans erfarenheter,
kan det hända också i svenska kristenhet det som hände på
Nehemjas tid.
Men
glöm inte att häpna och förundras över växandets under.
Och
grubbla med vår älskade broder Paulus.
Då
upptäcker vi det som är dagens tema: FRÄLSNINGEN. Vi befrias, blir förlösta, fördjupas ...
Med
Lina sjunger vi in den glädjen:
Frälst
genom honom, lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.
Många
varma upptäcktsglada och friska erfarenheter i tron önskas er alla
av
er
älskade broder i Kristus
Bengt
Pleijel 86+
PS.
Bonden som sår säd och Paulus som grubblar och Nehemja, denne vise
gamle man, stämmer träff med dig på 22 söndagen efter
Trefaldighet i Sångpostillan årgång 2, sid 417-423. Knacka på
här
så
hamnar du där.