torsdag 24 oktober 2013

Inför tjugoandra söndagen efter Trefaldighet

Carl von Linné - ni vet han som uppfann blommorna – hade ett valspråk: Omnia mirari etiam tritissima. Vilket bra valspråk! Betyder? Förundra dig över allting – även det mest vardagliga. Detta valspråk stod förr på den svenska hundralappen.
Ordet förundran är ett bra ord att smaka på. Du stannar till, häpnar, hittar en glädje som porlar fram inifrån någonstans ...
På söndag träffar vi en bonde som sår sädeskorn (evangeliet från Markus 4:26-29). Med honom förundras vi över växandets under. Säden växer automate – av sig själv. Vi får förundras och häpna över vad som händer i oss när Ordets frö landar i våra hjärtan. Livet från Gud växer, ger ibland växtvärk, men efter ett tag händer detta: det blommar, doftar och ger frukt.
Ett litet frö ser så litet och ynkligt ut. Men det är laddat med rötter, stjälk, blad, blommor, doft, frukt. Ett bibelord kanske inte säger mig så mycket först. Men varje bibelord är laddat av himmelskt EL, av Ande och liv och kraft och glädje och .... När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor, står det i Psalt 119:130. Varje ord som talar till mig är ett möte med Herren. Den som anat detta öppnar gärna sin Bibel, begrundar och förundras. Och kanske gör som det står i nästa vers (Ps 119:131): Jag spärrar upp min mun och flämtar, jag längtar ivrigt efter dina bud.
Frälsningen, som är dagens tema, är en livslång upptäcktsresa och en daglig färskvara. Det börjar med ett litet ordfrö ...
Nu finns det bibelfrön som behöver tid för att öppna sig. Jag läser och grubblar och förstår ingenting. Ett sådant bibelställe är Romarbrevet 5:15-21 (episteln på 22 efter Tref). När du hör den texten läsas hoppar du förmodligen inte högt av glädje. Ditt kroppsspråk börjar mer likna ett frågetecken. Du instämmer i ett bevingat ord som en gång flög ut ur min dator: ”Det är inte så lätt att begripa det som inte är så lätt att begripa”. Eller du säger som Petrus: Vår älskade broder Paulus har skrivit till er ... i dessa brev finns en del som är svårt att förstå ... (läs 2 Petrus 3:14-16).
Ibland är det bra att inte rusa förbi det man inte förstår. När jag dröjer där vid ett bibelställe, funderar, gräver, tänker och ber, är jag inför den Fader som älskar mig och gläder sig över att hans barn är hos honom. Ibland träffar jag syskon i tron som har grubblat och bett och tänkt. Och hittat! En sådan träffar du nu - gubbe 86+ - som har hittat en lösning på vad vår älskade broder Paulus menar. Läs Sångpostillan, adress se nedan).
En annan mycket vis och erfaren man vi möter denna söndag är Nehemja (Den gammaltestamentliga texten är från Nehemja 2:11-20). Han är mycket gammal, 2.500 år ungefär. Han dyker plötsligt upp där vi sitter vid vår Bibel och börjar tala till oss: ”Jag vet mycket om kriser och krascher och hur man bygger upp ruiner. Jag har mycket att lära er”. Det som hände på Nehemjas tid berättas för oss för att vi som lever i de kriser som just nu går över svensk kristenhet, skall förstå hur Gud vill leda också oss. När vi hör om tillståndet där, ser vi också på tillståndet här. Vad händer med Guds folk, med kyrkan idag? Vi lever ju i en av världens mest sekulariserade länder. Kyrkan växer så det knakar i många länder. Men hos oss är hon föraktad och övergiven av människor (jfr Jes 53:3). Varför har det blivit så? Är svenskarna mycket klokare än andra folk? Eller är vi mer manipulerade och grundlurade? Vad kan vi göra åt detta?
Nehemja, en jude som levde i Persien och var i kungens tjänst, får besök av sin bror som kommer från Jerusalem. Han berättar om hur folket i Jerusalem lider stor nöd och vanära. Och stadens murar ligger i ruiner. När du läser om vad Nehemja gör och vilka råd han ger, fundera då och be över om detta kan hjälpa oss i vår kyrka.
Jag vill bara nu peka på en sak som Nehemja gör. När han fick höra om tillståndet i Jerusalem, berättar han: då satt jag gråtande och sörjande i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud (Neh 1:4-6). Är TÅRARNAS NÅDEGÅVA något att be om? Bibeln berättar om många som fick denna nådegåva. Nehemja fick den. Mose fick den. När han ser hur illa hans landsmän handlat, ber han: O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte så utplåna mig ur boken som du skrivit (2 Mos 32:31-32). Vilken kärlek!
Jeremia fick tårarnas nådegåva (Jer 9:1). Paulus fick den. Han berättar om hur han har stor sorg och ständig vånda för sina landsmän (Rom 9:1-3). Om Jesus berättas det att han grät över Jerusalem. Han såg vad konsekvensen skulle bli när de sa nej till Guds kärlek. Och det han såg berättar han om under tårar (läs Lukas 19:41-42).
De som fick denna gåva föraktade inte dem som gjort fel. De ältade inte deras synder. Ofta bad de: Förlåt OSS! Vi får fråga: Har jag del i kyrkans bortvändhet från Gud och skyldig till mer ont än vad jag förstår? Ser det ut som det gör, därför att jag så lite har bett, kämpat och så mycket ältat de andras fel, föraktat, och talat illa om.
Genom tårarnas nådegåva får vi gå in under andras nöd och säga: Förlåt OSS! Jag har del i världens bortvändhet från Gud. Jag har del i kyrkans bortvändhet från Gud. Jag har inte brytt mig.
Men här gäller också detta ord: De som sår med tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de åstad och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar (Psalt 126:5-6).
Nehemja får i gång folket. Han sänder ut folket med detta ord: Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet (Neh 8:10). Med glädjens kraft inom sig tar de itu med uppgiften att bygga upp Jerusalems ruiner. De ber och kämpar. De gråter och jublar. De bekänner synder och sjunger lovsånger. De bygger lövhyddor och går i lovsångsprocessioner. Alla gladde sig, ty Gud hade givit dem stor glädje ... och glädjen i Jerusalem hördes vida omkring (Neh 12: 43).
När vi denna söndag går i Nehemjas skola och lär av hans erfarenheter, kan det hända också i svenska kristenhet det som hände på Nehemjas tid.
Men glöm inte att häpna och förundras över växandets under.
Och grubbla med vår älskade broder Paulus.
Då upptäcker vi det som är dagens tema: FRÄLSNINGEN. Vi befrias, blir förlösta, fördjupas ...
Med Lina sjunger vi in den glädjen:
Frälst genom honom, lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.

Många varma upptäcktsglada och friska erfarenheter i tron önskas er alla av
er älskade broder i Kristus

Bengt Pleijel 86+

PS. Bonden som sår säd och Paulus som grubblar och Nehemja, denne vise gamle man, stämmer träff med dig på 22 söndagen efter Trefaldighet i Sångpostillan årgång 2, sid 417-423. Knacka på här så hamnar du där.


Skriva ut