Inför första söndagen efter Trettondedagen

Jesu dop

är temat för denna söndag. Först träffar vi Markus som tar oss med till Jordan. Där får vi se vad som händer vid Jesu dop och förstå vad Jesu dop betyder för oss. Sedan kommer två apostlar - Petrus och Johannes - som hjälper oss upptäcka hur dopglädjen kan spridas, när vi ”tar händer” om andra och varandra. Den gamle Jesaja öppnar till sist en skattkista. I den finns tröst och rikedomar att hem-ta. Du får höra vad Far säger just till dig!

1. Markus berättar för oss om Jesu dop i Jordan  

   Läs och BE-grunda dagens evangelium i Markus 1:9-12

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan. Genast, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst kom från himlen:

Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.

Markus tar oss först med till floden Jordan – jordens lägsta punkt. Jordan ligger i en väldig förkastningsspricka som börjar vid Gennesaret, fortsätter ned genom Döda havet, Röda havet, Etiopien, och ned genom Afrika till Mosambique. Den lägsta punkten på den förkastningssprickan ligger vid Jordan - 400 m under havsytans nivå. 

   Det ligger något mycket viktigt i detta. Jesus börjar nedifrån. Han börjar på jordens lägsta punkt. Ingen människa kan ha sjunkit så djupt att inte Jesus finns där nedanför henne. Vid jordens lägsta punkt tar världens högsta makt kontakt med oss. 

   Men vi möter först en vägröjare som varit i full gång att bereda väg för Herren. Vägröjaren får oss att stanna upp. Johannes Döparen – denne kärve och djärve profet har något att säga också oss.

   Han är KÄRV – lever på gräshoppor och vildhonung och klär sig i sticksig kamelhårsmantel. Han är DJÄRV - han säger inte som nutida förkunnare att ”du duger, Gud tycker om dig som du är …” Johannes ord träffar oss som blixtar och skakar om oss ordentligt. Han kallar oss ”huggormsyngel” – djävulens barn. Det är alldeles kört om du inte vänder om! ”Redan är yxan satt till roten”. 

  Man kan undra över att folk stod ut med hans predikningar. Varför tog de inte första bussen hem? Men Markus berättar att ”hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan”. Det blev bara fler och fler som kom … 

   I Sverige glesnar det i kyrkbänkarna. Tänk om vi förkunnare kunde lära oss att predika som Johannes! Några blev kanske då ”avkragade” och ”utköpta”. Ja, men tänk om! Det blev bara fler och fler som kom … 

   Bland dem som kom var Jesus från Nasaret i Galileen. Han kom till jordens lägsta punkt. ”Han steg ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud (Sv Ps 62:2). 

   Markus berättar inte om samtalet mellan Jesus och Johannes Döparen. Bara att Jesus blev döpt. Och att Jesus såg att Anden komma ner över honom som en duva. Då fick Jesus höra en röst som kom från himlen: Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje. 

   Också Johannes Döparen såg, hörde och kunde vittna om detta. Han berättar om det i Johannes 1:32-34.

Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."

Men vad är innebörden i Jesu dop? Svar: 

I DOPET I JORDAN INVIGS JESUS TILL SIN FRÄLSARGÄRNING!

Före dopet i Jordan är det tämligen tyst om Jesus. Inga märkliga under. Inga träffande predikningar. En gång gick han i kyrkan (Luk 2:21ff).

   Men efter dopet kommer mängder av skildringar av hur Jesus botar, hur han talar in ord i människor som får dem att resa sig upp. Faderns röst vid Jordan är startordet för Jesus, invigningen till hans räddningsaktion "mot dem som klagar i denna jämmerns dal". Han satsar sitt liv för att rädda oss och hjälpa oss att hitta det förtroliga umgänget med Far (Psalt 25:14). 

   Det blev häftiga reaktioner från mörkrets makter (Matt 4). Men saliga krafter för oss!

   Vi ser hur Jesus stiger ned i Jordans vatten. Innan Livet rinner ut i Dödens hav vänder han strömmen. Han fångar upp oss som så ofta bara glider med strömmen och glider bort i meningslöshet och död. Jesus vänder strömmen. Livet får inte längre rinna ut i döden. Från Jordan går Jesus mot Golgata, som han också kallar för ett dop. ”Jesu Kristi dop till döden är det nya livets bad” (Sv Ps 378:4).

   På vägen från Jordan och mot Golgata ser vi hur Jesus möter människor. Där är de sjuka, sargade, de hungriga, de längtande, men också de självgoda, de färdiga, de hårdhjärtade. I alla dessa många berättelser kan vi känna igen oss. Vi finns med där och han tar oss med på vägen upp till Golgata, där Makterna måste släppa taget om oss, bördorna lyfts av och vi hittar ett nytt liv. Och från Golgata går det en frälsningens kraftledning ut i världen. Den når oss i vårt dop. Allt det som hände på Golgota blev vårt i vårt dop. Ja, allt går ut på att Far ska säga om dig:

Du är mitt älskade barn. I dig har jag min glädje.

2. Två apostlar berättar om hur dopglädjen kan spridas

Läs och BE-grunda dagens epistel i Apostlagärningarna 8:14-17

När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande,  eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn.  Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Efter stenandet av Stefanus utbryter en svår förföljelse av de kristna. Många flyr från Jerusalem. Det märkliga är att man inte finner dem deppande. De hamnar i diasporan = ”frön som spreds” ... De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet (Apg 8:4). Ja, det var mycket som hände. Människor befriades från onda andar, lama kunde gå. Och det blev stor glädje i den staden.

   Det märkliga hände att samarierna hade tagit emot Guds Ord och de förkunnade Guds ord och Guds ord verkade, men de hade inte fått den helige Ande. Apostlarna i Jerusalem får höra om detta. De sänder Petrus och Johannes till dem. De lägger händerna på dem och ber för dem att de skall få den helige Ande eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem.

   Det står inte: Den helige Ande hade inte fallit på dem. Det står: ännu inte. 

   Det var något högst onormalt som hade inträffat. De första kristna var vana att tänka på att dopet och Anden hörde samman. För dem fanns en klar enhet mellan Anden och Dopet. Varför ”ännu inte”? 

   Det sägs ingenting om att det var något fel på samarierna. Eller på Filippos. Det var heller inte så att det bara var apostlarna som kunde förmedla Andens gåva. Det måste finnas en annan förklaring. Filippos mission i Samarien var den första kristna kyrkans första steg mot andra folk. Samarierna var ett halvjudiskt folk. De var föraktat av judarna. Det var säkert ett större problem för judarna hur de skulle förhålla sig till samarierna än hur de skulle förhålla sig till direkta hedningar. 

   Men för Gud finns inga barriärer. Andens gåva är fri. För att lära apostlarna detta drar Gud tillfälligt tillbaka sin gåva. Han vill att apostlarna med egna ögon skall se att Gud ger sin helige Ande åt samarierna och hur den urgamla barriären mellan judar och samarier rämnar. Gud använder människors bön och händer för detta befrielseverk. 

   Idag drar han in oss i detta befrielseverk. Det finns så många trötta och uppgivna kristna hos oss. Vi får uppdraget att ta kontakt med den helige Ande och ”ta händer” om varandra.

1. Be om Anden eld. ”Låt Guds församling än få se eld ifrån himmelen falla” .
2. Ta ”händer om varandra”. Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande. När bilmotorn hackar behövs startkablar. När livet dör kan två händer, som lyfts i bön och sedan läggs på skuldror, befria från skuld och förmedla liv och startkraft. (Men fråga först: Får jag lägga händerna på dig och be …) Då hände det:

de tog emot den helige Ande.

3. Jesaja öppnar döptas skattkista

Läs och BE-grunda Jesaja 43:1-4

Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du går genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar så ska de inte dränka dig. Om du går genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig. För jag är Herren din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösen för dig, Nubien och Seba i ditt ställe. Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv.

”Evangelisten” Jesaja läser här ur ”trösteboken” (Jesaja 40-66). Den är som en skattkista. När vi öppnar den och ser vad där finns så häpnar vi. Far berättar om vad Han gjort för dig och vad han gör för dig och vad han kommer att göra för dig.

Om du är stilla och lyssnar kan du höra hur ditt dops Gud nu säger just till dig:

Du är så dyrbar i mina ögon

och så högt aktad och älskad av mig

Fler dopupptäckter i Sångpostillan årg 3 s 78 och www.bibelskolan.com. tryck här. Himmelskt söndagsgodis på adress bengtpleijel.blogspot.com. 

Kom ihåg:

Ta händer om varandra!

Bengt Pleijel 92+