Inför tionde söndagen efter Trefaldighet.
Kära klasskamrat!
Bakom oss ligger 9 e. Tref. Då började du och jag en förvaltarskola. Och vi hamnade i samma klass. Vad lärde du dig? Framför oss ligger nu 10 e. Tref. Då ska vi få presenter – Nådens gåvor! Är du nyfiken, läs Sångpostillan sid 333-338 eller tryck här så kommer du dit. Är du ännu mera nyfiken kan du på www.bibelskolan.com / Bengts återvändsgränd / nyfikenvandring 57 läsa om hur ”kyrkans folk lever av himmelska gåvor”. Tryck här. Rena julafton!
Men nu vill jag tala om för dig, vad som hände mig under Oasmötet i Kungälv förra veckan. Och det jag berättar är nästan alldeles sant. Ja, mycket intres-SANT!
Mötet hölls i Mimershallen. Mimer var i forna tider en jätte, som vaktade vishetens källa. Han vaktade då och han måste vakta källan nu, så att inte hälso-vårdsnämnden i Kungälv kan komma dit och ta prover. Men annars bjöd han gärna på en klunk ur denna källa. Den smakade gott. Man kände sig happy happy. Man fick klarsyn, samma klarsyn och vishet som Mimer hade. Men en varningsklocka ringde inom mig. Jag hörde Jakobs röst: ”en sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk” (Jak 3:15 Fb).
Jätten Mimer, som har sin grotta i Mimershallen, kan inte undgå att se och höra vad som sker där. Första kvällen får han se Johan1. Han blir glad först. Han ser i honom en like, en verklig rese (= jätte). Johan är ju längre än alla präster. Nordens Överstepräst! Men när Johan börjar tala, mår Mimer illa. Han blir skakad. Han kan inte sova på natten. Nerverna!
En annan som talar i Mimershallen är Gertrud2, en hemsk kvinna som lär gömma sig i en stor sjö. Hon talar illa om alla de värderingar, som han själv har. Mimer får en allergichock. Mimer tänker anmäla henne hos Domkapitlet för diskriminering. Han känner sig kränkt.
Ett par dagar får han lyssna till en man i röd skjorta och med ett plustecken på magen3. Bredvid honom står en annan man. Han ser så snäll ut. Som en nallebjörn. Mimer får veta att han har samma namn som Mimers egna idoler: han heter något på Tor och Frej4. Men när han pratar så pratar han som en apa. Han apar bara efter vad han med plustecknet säger. Har han inget eget att säga?
Men vad säger de? Jo, de berättar om en av Mimers gamla kompisar, som hette Goliat och som också var en jätte. Det var en ruskig historia om hur en liten pojke misshandlade jätten till döds5. Om när de berättar om det, ser Mimer hur några Oas-tanter lutar sig mot varandra och viskar: ”Den pojken kände vi, han hette David och han var med i Credo6 ”.
Det som retar Mimer är att efter flera undervisningspass börjar folk vifta med flaggor och dansa runt i salen och se lyckliga ut. Varför gör dom på detta viset?
En dag går Mimer ned till Kungälvs kyrka. Kanske där finns något bra för en gammal jätte att få höra. Svenska Kyrkan har ju börjat öppna kyrkan för de värderingar Mimer själv har. Många har insett värdet i Q Gong och Tjang-Si och Ping Pong ... Mimer går dit. Han får knappt någon plats. Kyrkan är full. Där framme sitter en gammal gubbe7 och dillar om Jesus och synd och om Anden i hjärtat och sånt. Efter det mötet söker Mimer upp Vårdcentralen. ”Finns det någon hjälp att få mot allergi?”
I väntrummet där träffar han en gammal polare. Han ger rådet: Låt dig inte besegras av det goda! (jfr Rom 12:21). På Vårdcentralen uppmanas han att inte bara lyssna utan också gå i närdebatt med folk från Oasmötet. ”Låt dem inte stå oemotsagda”. Mimer går tillbaka till Mimershallen, söker upp folk med gröna band och med blåa band och med oranga band. De är förebedjare, biktpräster, profetia-bedömare. Han ställer dem mot väggen. Men de ger inte igen. De bara lyssnar på honom. Och de samtalar och ler och ser ut som de tyckte om honom. Mimer blir häpen. Han har aldrig varit med om sådant förut. Den hårde jätten börjar smälta inombords. De frågar om de får lägga händerna på honom, om han vill bikta sig och bli smord med olja. De får göra så och då tänds ett nytt liv i Mimer. Han, som vaktade Mimers källa, han får döpas i vatten från Oas-källan och han får dricka djupt ur källan med levande vatten ... Och vilken festmåltid där var med bröd och vin!!
På måndag efter mötet börjar ett nytt liv för Mimer. Trollguldet, som han lurat till sig, förvandlar han till sedlar och aktier. En stor summa sändes till Skatteverket som bot för syndig skatteplanering. En annan mycket stor summa skänker han till svensk kristenhet att förvaltas av Oasrörelsen och skall användas till förnyelse och fördjupning av kristenfolket.
Eftersom Mimer vände om och blev som barn, gick han ned 20 kg på fem dagar. Jätten blev jätteliten. Men jätten blev jätteglad. Happy, happy, Halleluja! sa han ...
Ja, detta var väl en bra historia! Och att den är nästan alldeles sann betygar
Bengt Pleijel 86 +
1. Johan Candelin, bor ofta i Finland. Ordförande för Martyrkyrkans vänner.
2. Gertrud Storsjö – specialist på Österlandets inflytande i vår tid. Skrivit boken ”Buddha eller Kristus”.
3. Andrew Watson, biskop i Birmingham.
4. Torbjörn Freij, pastor, journalist, tolk m.m. Kan det som inte så många kan: göra en biskops tankar begripliga.
5. Första Samuelsboken 17.
6. Credo – kristen ungdomsrörelse. Tuffingar som säger NO till den ONde men YES till JESus.
7. En f.d. åhkänd man ur prästvimlet.
