Inför Domssöndagen

Kyrkoåret börjar: Se din Konung kommer till dig! Vi hör Konungens trontal: Han har sänt mig att förkunna befrielse... (Luk 4:18)

Kyrkoåret slutar: Människosonen kommer i sin härlighet! Konungen proklamerar sin seger över ondska och djävulskap. Domssöndagen är KRISTUS KONUNGENS DAG!

Om alltings början berättar Bibelns två första kapitel: Gud skapar himmel och jord.

Om alltings framtid berättar Bibeln två sista kapitel: Gud skapar en ny himmel och en ny jord.

Låt oss nu gå in i dramat mellan forntid och framtid,

Kommer du ihåg hur det började?

Den himmelske Fadern planterar en lustgård i Eden, i landet ”ljuvlighet”. Där placerar han Adam och Eva, och dig och mig. Vi fick gå omkring där och häpna över allt fint vi såg. Vi fick höra småfåglarna sjunga morgonpsalmer, tillsammans med rosor och akvileja. Vi fick förundras över träd som var ljuvliga att se på och träd som var goda att äta av. Mitt i trädgården växte Livets träd, ljuvligare och vackrare än alla andra träd.

Men du kommer ihåg att du inte fick slå dank. Du sattes i arbete. Du fick uppdraget att bruka och bevara lustgården. Men arbetet var inte tungt. Arbetet i lustgården var en lust, fritt från stress och trötthet, från svett och ryggvärk. Det var spännande och roligt från morgon till kväll.

Gud gav dig goda regler och bud. Och du fick lära dig lyda. Du fick lära dig arbeta och ta ansvar. Där var många ”får-bud”. Ät fritt av alla träd. Gud är generös. Du får...

Där vara bara ett förbud: Av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta.

Varför, undrar du. Av två skäl:

1. För att påminna dig om hans omsorg om dig.

Kunskapen om gott och ont skall du inte skaffa dig själv. Gud som uppfunnit dig, vill först tala om vad som är gott och rätt. Sedan vad som är ont och orätt. När du rycker till dig kunskap, är det risk att du börjar med det som är ont. Du säger: ”Inget (o)mänskligt skall vara mig främmande”. Sedan kommer skylten ”UPPTAGET” på dörren till ditt inre. Det finns ingen plats för det som är gott. Lägg märke till resultatet: Du pratar mer om det som är ont och eländigt, än det som är vackert och gott. Eller?

2. För att påminna dig om din höghet.

Gud skapar dig inte till en maskin som spottar ut godhet bara man trycker på en knapp. Du är inte en marionett. Du är en människa! Gud skapar dig till sin avbild. Du får förmågan att välja. Du kan säga ja till Gud och du kan säga nej. Kärlekens Gud vill inte tvinga dig att älska.

Kommer du ihåg hur det fortsatte?

Gud gav mannen en fin gåva (på englarnas språk: ”gift”). Bibel 1917 kallade denna gåva för ”en hjälp”. Mannen kallade henne ”maninna” (Bibel 1917), Senare upphöjdes hon till ”medhjälpare”(Fb). En del tänkte snett och fick för sig att mannen nu fick ett oavlönat hembiträde. Adam själv ropade till oss då: Nej, jag kallade henne kvinna – queen – drottning. Vi fick varandra för att älska och ära varandra, underordna oss varandra, upphöja varandra. Här startade jämlikhetstanken!!

Men så hände det som gjorde att jämlikheten gick sönder och blev jämmerlikhet. Vad hände? Det prasslar till i buskarna i Edens lustgård. En orm slingrar sig fram. Ormen börjar prata med Adam och hans drottning. Han talar på ren svenska. ”Skulle då Gud ha sagt”? Bry dig inte om vad Gud säger. Nej, du ska bli som Gud. Satsa på dig själv, förverkliga dig själv. Sköt dig själv och... Ja, resultatet blev, som du fick bitter erfarenhet av, murar, avund, gräl, missförstånd, ensamhet mitt i tvåsamheten. Vi blev blinda för egna fel och klarsynta över den andres fel.

Om Gud gav mannen "a gift", så sprutade ormen in ett gift i både Adam och Eva. Det är detta gift som vi nu lider av, ett gift som förvränger och fördärvar allt. Den Onde som älskar bokstaven O sätter denna bokstav framför allt som är fint och vackert: lust blir olust, lycka blir olycka, frid blir ofrid, den salige blir osalig... I stället för att leva i förtroligt förhållande till vår himmelske Fader dyker ”denna tidsålders gud” upp (2 Kor 4:4), denna otäcka makt som kallas ”den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen” (Joh Upp 12:9), och som förblindar, förvränger, förgiftar och förstör... (läs ”svarta listan” i Romarbrevet 1: 29-32 och 2 Tim 3:1 ff).

Genom mänsklighetens historia ser vi hur dessa mörka makter drar in människor i själviskhet, girighet, kärlekskyla. ”En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam” (Sv Ps 62:6). Människors barn gråter, blöder, förtvivlar...

Men – ja, det finns ett viktigt MEN NU (Rom 3:21). En kraftig motrörelse sätts i gång mot ondskan attacker. Den börjar i Faderns hjärta. ”Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar” (Hosea 11:8b) Han som ”var närmast Faderns hjärta” (Joh 1:18, Giertz) , honom sänder Gud och ”han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar världen tillbaka till Gud. Det brustna blir helt i hans kärlek till oss på Golgata kors” (Sv Ps 62:2).

Slutet gott! Eller... ?

Gud vill att alla skall bli frälsta. Han har byggt en bro över syndens sund. Han har gjort det därför att han så älskade världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16).

Man kan gå förlorad. Man kan stanna kvar på den öde ön och strunta gå över bron – KORSETS BRO - till andra stranden. Problemet med Gud är att han är KÄRLEKEN. Kärleken kan inte tvinga oss att älska. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ”ja” till Gud och säga ”nej” (Sv Ps 289:1). Gud ställer sig gång på gång i vår väg, han tröstar, lär, förmanar, varnar. Men han tvingar inte. Vi får välja. Och då kan vi ana följden: Trots Guds kärlek ”är det murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag” (Sv ps 289:3).

I trosbekännelsen står det att Jesus skall komma tillbaka för att döma levande och döda. En gång skall vi få göra räkenskap för våra liv. Gud räknar med oss. Han slår vakt om vårt människovärde. Ett djur som bär sig illa åt ställer man inte till ansvar. Men en människa är så mycket mer än ett djur. En människa har ansvar. Men tar man ifrån någon hennes ansvar, tar man ifrån henne hennes människovärde. Därför slår yttersta domen vakt om vårt människovärde.

Om detta kan man läsa och begrunda i Sångpostillan årg 2, för Domssöndagen.

I GT-texten från Daniel 7:9-10 ställs vi inför Guds tron. Vi får se att Gud inte sitter ensam i sin himmel. Där finns ”tiotusen och åter tiotusen” som står inför tronen. De är Guds tjänare som omger honom och lovsjunger honom. Vi anar att de sjunger om det vi sjunger om, att ”härlig är Guds himmel” och vi gläder oss över ”tonen från himlen”, en lovsång som ”stiger starkt som havets brus” (Sv Ps 297 och 298).

I episteltexten från Johannes Uppenbarelse 20:11-15 och 21:1-5 får du bl.a annat möta två advokater som tar hand om dig då du skall avlägga räkenskap för ditt liv. Du gör klokt i att ta kontakt med dem redan nu. Du får av Johannes också veta att rörelseriktningen på yttersta dagen är från himlen till jorden. Det är inte vi som skall komma från jorden till himlen utan Jesus som skall från himlen till jorden. Om detta ger dig myror i huvudet, kryper myrorna bort när du läser om detta i Sångpostillan.

I evangeliet från Johannes 5:22-30 får du gripa fast om ett stort löfte från Jesus, som Karin Braw har satt noter till och som du kan gå och gnola på under veckan:

Den som hör mitt ord

och tror honom som har sänt mig,

han har evigt liv, han har evigt liv.

PS!

Domssöndagen hittar du i Sångpostillan årg 2 på sid 440-447. Den finns också på nätet och om du trycker här hamnar du där. På www.bibelskolan.com hittar du den gammaltestamentliga texten i Daniels bok. Boken heter ”I Guds händer vad som än händer” och om du trycker här hamnar du på vägsträcka 31 som är dagens text. Vill du veta mer om Adams och Evas äventyr i landet ”ljuvlighet (Eden) finns de på nyfikenvandring 12 och följande på bibelskolan. Tryck här så hamnar du där

Vill du dessutom ta emot något hetare än varma hälsningar, så gör det nu från

Bengt Pleijel 86+