torsdag 27 mars 2014

Inför Midfastosöndagen.
Nu har vi - snälla och osnälla barn - hamnat mitt i Fastan.

De som är LYCKLIGA ÄGARE av en psalmbok upptäcker att söndagarna i fastan också har ett andra namn. Midfastosöndagen heter också Lætare. Det betyder Var glad! Ordet kommer från Jesaja 66:10 Gläds med Jerusalem, och fröjda er över henne, alla ni som har henne kär. Jesaja berättar om hur Gud bryr sig om sitt prövade folk: Som en mor tröstar sin son skall jag trösta er (Jes 66:13).

De som är LYCKLIGA LYDARE kommer om en stund att följa min uppmaning att läsa dagens predikan i boken Sångpostillan årg 3, sid 162, eller på bibelskolan.com. De kommer då att upptäcka att söndagen har ännu ett namn. Den heter också ROSENSÖNDAGEN. Det växer 14 rosor i Johannes sjätte kapitel, nio av dem i dagens text från Johannes 6:48-59. Den späda rosen fina som doftar salighet, i mörkret skall en skina, besegra dunkelhet... (Sv ps 113:3)

En doft av salighet slår emot oss också i dagens tema LIVETS BRÖD. Johannes kapitel 6 börjar med brödundret i öknen. Jesus mättar 5000 familjer med fem kornbröd och två fiskar. En liten pojk hade dem med sig och Andreas talade om det för Jesus. Vilket HÄRLIGT STORMÖTE i öknen! Fem tusen män + hustrur och barn. Hur många blir det? Du kan inte räkna dem alla!

Pojkens fem bröd och två fiskar kan tala till oss om vad som kan hända med våra små resurser, när vi överlämnar dem till Jesus. Vi säger ibland att våra goda insatser är som droppar i havet. De försvinner i vattenmassorna. Men när vi kommer till Jesus tänder han trons och kärlekens ljus. Det lilla ljus jag har och som jag fått av Jesus, försvinner inte i mörkret. Det är i stället mörkret som måste ge vika. Ljuset lyder i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5).

Men mörkret drabbar oss! Svårigheter, bekymmer, plötsliga olyckor, stormar... De kommer till oss precis som till Jesu första lärjungar (läs Joh 6:16-21). De undrade och vi undrar: Var är Jesus i allt detta? Han försvinner efter det härliga mötet i öknen. Och lärjungarna råkar ut för storm och oväder. Han försvinner ofta för oss och tycks lämna oss kvar i vår öken. Varför? Vill han få oss att tänka efter vilken Jesus han får vara för oss? Då ville man göra honom till kung. Och vi vill kanske ha en lycko-Jesus, en storfixare, en vilokudde...

Men Jesus ställer inte upp på sådana drömmar. Han ser inte fram emot att få Herodes krona på sitt huvud. Han vet att vi får det bättre om han får törnekronan. Han vet att ”skönaste rosor på törnbusken glöder” (Sv Ps 269:4). Och glöden från de rosorna tänder kärlekens eld i våra hjärtan. Detta händer i NATT-varden. Vi går till nattvarden därför att Jesus är där och vi klarar inte detta krångliga liv utan honom. Han kommer till oss i vår natt och våra vardagsstormar och hjälper oss se ljuset i natten och höra hans trygga stämma: Det är jag, var inte förskräckta, var inte rädda. (Joh 6:16-21).

Efter stormen kommer Andens vind med en stilla susning. Jesus tar oss in i sitt kärleksrum, där han talar personligt till oss. Han räcker oss den ena rosen efter den andra. Ja, det blir nio rosor i dagens text. Rosorna heter liv, leva, levande.
Men rosorna växer på törnbusken och på törnbusken finns det taggar. Man kan sticka sig på taggarna så att det blöder och gör ont. Dessa ord om liv, om hur vi blir levande, finns mitt inne bland ord som är vassa och skarpa. Vi har svårt att förstå vad Jesus menar, när han säger att vi skall äta honom. Tar vi på dessa ord med klumpiga händer, så sticker vi oss och märker inte rosorna och känner inte doften av salighet som slår emot oss i denna text. Vi har svårt att förstå...
Men kanske vi ändå anar hemligheten här. Det som Jesus ger – sig själv - måste komma in i oss. Jesus - LIVETS BRÖD – måste komma in i oss som brödet kommer in i vår kropp och bli liv, kraft och hälsa i oss.

ROSEN - det är Jesus. Han kom till oss ”den signade dag, den signade tid vår Frälsares födelsetimma. Då var det som ljus i natten bröt in, Guds mäktiga ord ifrån himlen. Och herdarna hörde Guds änglar som sjöng att äntligen dagen var kommen” (Sv Ps 175:2).
Jesus kom i julnatten. Han kommer till oss i vår natt i en måltid av bröd och vin. Vi tar då emot Kristi kropp och blod. Det är inte främst åsikter och läror och djupa tankar vi tar emot. Han vill inte plåga våra hjärnor. Han vill trösta våra hjärtan. Därför gör vi som Bibelns människor: Vi lyssnar med hjärtat. Guds ord lägger vi ned i hjärtat (5 Mos 6:6).

Guds närvaro är obegriplig för oss. När kung David får veta att Gud omsluter honom på alla sidor utropar han enligt Bibel 2000 i Psaltaren 139:6: Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Enligt Folkbibeln säger han: Den är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den . Han kan inte begripa. Men han blir gripen! Vi tar emot Jesus själv. Vi tar emot Livet.

Det händer något med oss inuti: Hans kropp och blod smälter om våra hjärtan i altarets glöd att glada vi känna som eld i vårt blod, de levandes mod (sv Ps 258:7).
Nu upptäcker vi denna måltid som evkaristi – tacksägelsen. Himmelsk fest! Salighetsdofter! Lovsång tillsammans med änglarna och med Herrens trogna i alla tider! Det är i denna måltid Jesus vill bli ihågkommen. Gör detta till min åminnelse! Vi får minnas honom som den som steg ned i vår skuld och vårt lidande djup och älskade världen tillbaka till Gud (Sv Ps 62:2).

Jesus, du är med oss, genom liv och död,
Nu mitt hjärta brinner av din kärleks glöd

Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd:
Jesus är min Herre, han gör allting nytt
Sv ps 359:4-5


Några viktiga adresser:
Vill du gå på skattjakt är adressen bibelskolan.com
Bloggadress som bjuder på himmelskt söndagsgodis är: bengtpleijel.blogspot.se
Midfastosöndagens predikan finns på sid 162 i boken Sångpostillan årgång 3. Men också på bibelskolan.com Tryck r så hamnar du där.
Ett gott råd: när du läser upptäck långsamhetens glädje. Stressa inte. Stanna upp, tänk till, andas in doften av salighet.

Bengt Pleijel 87+







Skriva ut