Inför fjärde söndagen efter Trefaldighet.

Bakom oss ligger ett par söndagar då vi blev bjudna på bröllop, firade födelsedagar och festade. Nu skulle vi haft Tredje söndagen efter Trefaldighet. Men Johannes Döparens dag ersatte den. I stället för DE FÖRLORADES SÖNDAG hamnar vi i DE FÖRFÄRLIGAS SÖNDAG. Vi får träffa en massa dåliga människor, smutsiga, syndiga, svårälskade. Vi skakar på huvudet åt dem. Men Jesus säger DÖM INTE. Vi duger inte till domare. Sätter vi oss på DOMSTOLEN förvandlas den till DUMSTOLEN! Läs vidare kommer du att förstå det.

1. AUDIENS HOS EN FÖRFÄRLIG KUNG.

GT-texten från 2 Samuelsboken 12:1-7 ger oss audiens hos Hans Majestät konung David. Eftersom vi är lite blyga tar vi sällskap med profeten Natan. Vi behöver inte säga så mycket. Natan för ordet. Han berättar för David om vad som hänt i riket: Två män bodde i samma stad, den ene rik den andre fattig. Den rike var mycket ”fäkreatur-förmögen”. Den fattige ägde bara ett lamm. När den rike fick gäster och skulle bjuda dem på middag tillämpade han regeln: Ta från de fattiga och ge åt de rika! Den rike tog den fattiges lamm och förvandlade det till lammstek. När David hörde det blev han alldeles rasande på den mannen och sa: Så sant Herren lever: den man som har gjort detta förtjänar döden! Natan sade då till David: Du är den mannen!

Här träffar vi en kung som lever efter regeln: Ta från de fattiga och ge åt de rika. Davids stora nöd var att han inte såg sin egen synd. Han levde i ”sin egen bubbla”. Men vilken smutsig syndare denne store, duktige, vackre kung var! Han var verkligen förfärlig.

David hade syndat mot tionde budet och fått begärelse till sin nästas hustru.

David hade syndat mot sjunde budet och stulit Batseba från hennes man.

David hade syndat mot sjätte budet och begått äktenskapsbrott med henne.

David hade syndat mot femte budet och låtit dräpa Uria, Batsebas man.

Framför allt hade David syndat mot första budet, mot Livets Gud.

David såg inte och insåg inte att han hade syndat grovt.

Inte förrän Herren sände en profet till honom som sa:

Du är den mannen …

Nu tar Natan fram spegeln och riktar den mot oss. Jag får se mig själv. Har du någon likhet med den vackre David? Säger du som han, då du står framför spegeln: Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad! (Psalt 139:14). Eller säger du som David, när han ber: Gud var mig nådig efter din godhet ...tvätta mig ren ...jag känner mina överträdelse ... Mot dig, just mot dig har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon (Psalt 51).

David förstod att hans sätt att leva var djupast sett en synd mot Gud, en synd mot den Gud som gett oss livet. Gud reagerar! Han lider när han ser att vi fördärvar hans mening med livet. Han säger: Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar ... jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede ... (Hosea 11:8-9)

Denna Guds smärta fick vi se i Golgadramat. Vi var där när de korsfäste vår Herre.

Du bar ditt kors: Då bar du ock med världens skulder mina (Sv Ps 140)

När du läser din Bibel möter du många människor. Lägg märke till hur de skildras: inte alltid som troshjältar och supermänniskor. Abraham, Isak, Jakob, David och många andras skildras i all sin svaghet. De är små, ynkliga, dumma. När apostlarna sätter sig ned och skriver Nya Testamentet berättar de själva om sina egna svagheter och syndafall. De förnekar och förråder. De grälar om vem som är störst, bäst och vackrast. De gjorde så redan efter den första nattvardsgången, se Lukas 22:24.

Varför berättar de om detta? Att våga se sin synd kan man bara om man förstår hur älskad man är. Om man mött honom som var fylld av nåd och sanning. Först visar han sin nåd, sin godhet och sin kärlek. Sedan visar han oss våra synder, svagheter och dumheter. Han visar oss sanningen. Sätter fingret på den ömma punkten. Men han kan också berätta hur man blir av med synden och hur vi kan få ”ett rent hjärta och en frimodig ande” (Psalt 51:9-15).

Poängen med Bibelns människoskildring är inte att berätta om hur märkliga de är. Den vill berätta om vilken stor Gud vi har, som kan ta hand om så skräpigt folk! Känns det inte hoppfullt?

2. ATT BLI AVSLÖJAD.

Det sker i episteln från Romarbrevet 2:1-4.

I verserna före denna text får vi en lång lista på uselheter, som människor kan ha för sig: ondska, omoral, girighet, elakhet, avund, mordlust, stridslystnad, svek, illvilja, skvaller, förtal, skrävel och skryt, hat, förakt ...

När vi som är väluppfostrade och ”lite fina i kanten” möter dem, suckar vi nog och säger något om ”tja, människor nu för tiden”. Vi kanske t.o.m citerar fariseen i templet, han som ”bröstade sig” och sa: jag tackar dig Gud att jag inte är som de. Visst kan vi vara tacksamma. Tänk om Gud inte gripit in i våra liv och sänt goda människor till oss, då hade vi för länge sedan snurrat runt i fördärvets grop. Vi hade snattat och rånat och gjort snedsteg och fifflat med skatter och pengar och fallskärmar. Nej, så usla är vi inte. Och så ser vi lite föraktfullt och överlägset på dem. Och kanske kommenterar och kritiserar och ...

Ja, vi kan se detta hos varandra. Om du ser mig komma gående med min rullator kan du, som är så skarpsynt, upptäcka vilken självgod, egotrippad och knepig människa jag är. Det värsta är att du nog har rätt. Men akta dig! När du pekar ett finger åt mig, finns det tre fingrar kvar som pekar mot dig själv. Du är tre gånger värre än jag. Fy skäms på dig!

Den käre Paulus fortsätter med att avslöja oss. Du dömer och fördömer. Ditt hjärta är hårt och obotfärdigt.

Och Jesus, vad säger han? Han ser kanske att ytterst ute är du en fin människa. Du har goda kristna värderingar. Men du tillämpar dem på alla andra men inte på sig själv. Ve er, era hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet men inuti är ni fulla av rofferi och omåttlighet. God ytterst ute. Men innerst inne? Ni är blinda , trångsynta, (läs Matteus 23:25-26).

Du protesterar. Präster säger ju att Gud är god och tycker om mig precis som jag är. Du duger, säger de...

Jo, Gud är god. Du får komma som du är. Men du behöver inte förbli sådan du är! Gud vill göra något med dig genom sin godhet. Hans godhet vill föra dig till omvändelse.

I stället för att vända ryggen åt Gud och bara ha tankar och åsikter om Gud, får du vända helt om. Då ser du Guds ögon. Han ser på dig. Du ser hans mun. Du hör hur han talar personligt med dig. Hans hjärta talar till ditt hjärta. Ord av ande och av liv. Du anar hur hans kärlek letar sig in i ditt hjärta, ditt inre kärleksrum.

Paulus berättar vad som nu händer med dig då du vänder om. Läs 2 Kor 3:16-18 (Fb 2014).

När någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. (Du avslöjas men blir inte utskälld. Du träffar den helige Ande och något spännande händer då:) Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Avslöjad – men ÄLSKAD! Herren gör dig god innerst inne.

3. ATT BYGGA BJÄLKKYRKA!

Det lär vi oss när vi gör en charterresa tillsammans till Bergspredikans berg i Galileen. Matteus är guide, och förbered gärna resan genom att studera vad han skriver i Matteus 7:1-5.

Jesus undervisar oss om hur vi ska klara av varandra. Ty det är inte så lätt att vara människa tillsammans med andra människor. Och inte heller att vara kristen tillsammans med andra kristna. Det kan bli upprörda känslor och stormar både i vattenglas och i församlingshem. Du och många andra sätter sig på domarsätet och dömer och bedömer och fördömer allt och alla.

På domarsätet skall Jesus sitta han som skall komma igen för att döma levande och döda. Han som dömer vet vad det vill säga att vara människa. Och han vet vad det vill säga att ha himmelsk klarsyn. Den yttersta rättvisan skall skipas. Stig därför ned från domarsätet och överlämna din sak till honom som dömer rättvist (1 Petrus 2:23).

Men om du sätter dig själv på Domstolen förvandlas den till Dumstolen. Vi kan inte se hela sanningen om en annan människa. Vi kan inte läsa hennes tankar och utröna vad som finns i hennes innersta. Människan är inte Gud.

Jesus ställer en fråga till oss: Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?

Vi förstår vad Jesus vill ha sagt. Och vi ser hans humor i detta. Vi ser alla småfelen hos varandra men inte STORFELEN hos oss själva. Jesus påstår faktiskt att det är vi som har de största felen.

Vad heter bjälkarna i ditt öga? Kanske ”oförsonlighet, likgiltighet, feghet, förakt, självupptagenhet” ... Du mår inte bra av denna ögonskada. Människor omkring dig får det svårt. Kalla blickar får dem att frysa.

Men du klarar inte av att själv få bort bjälkarna. Ta kontakt med ögonläkaren. Han heter Jesus. Han kan öppna dina ögon och du ser Guds lamm som borttager dina bjälkar.

Vad gör han med bjälkarna? Precis som man förr byggde stavkyrkor får vi nu bygga bjälkkyrkor. Bjälkkyrkor står där som vittnesbörd om vad Herren fått göra med trångsynta, närsynta och ögonbjälkskadade syndare. Jo, dessa utrensade bjälkar har en oerhörd bärkraft när en levande kyrka skall byggas i en ny tid. När vi kommer in i den kyrkan förnimmer vi en atmosfär av försoning, kärlek, helande, glädje, beroende. Ingen ser på oss med bjälkögon för att hitta fel på oss. Bjälkarna är borta från ögonen.

Bed med mig för din församling, denna bön från Ef 1:15-19 Fb 2014.

Därför, när jag har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, kan jag inte sluta att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att ERA HJÄRTANS ÖGON ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.

Med många varma hälsningar från

Bengt Pleijel 88+

som är Sångpostillans guide och träffas i boken Sångpostillan, årg 1, sid 302 och i datorn: tyck här.

.