Inför
fjärde söndagen efter Trefaldighet.
Bakom
oss ligger ett par söndagar då vi blev bjudna på bröllop, firade
födelsedagar och festade. Nu skulle vi haft Tredje söndagen efter
Trefaldighet. Men Johannes Döparens dag ersatte den. I stället för
DE FÖRLORADES SÖNDAG hamnar vi i DE FÖRFÄRLIGAS SÖNDAG. Vi får
träffa en massa dåliga människor, smutsiga, syndiga, svårälskade.
Vi skakar på huvudet åt dem. Men Jesus säger DÖM INTE. Vi duger
inte till domare. Sätter vi oss på DOMSTOLEN förvandlas den till
DUMSTOLEN! Läs vidare kommer du att förstå det.
- AUDIENS HOS EN FÖRFÄRLIG KUNG.
GT-texten från 2 Samuelsboken 12:1-7 ger oss audiens hos Hans Majestät
konung David. Eftersom vi är lite blyga tar vi sällskap med
profeten Natan. Vi behöver inte säga så mycket. Natan för ordet.
Han berättar för David om vad som hänt i riket: Två män bodde i
samma stad, den ene rik den andre fattig. Den rike var mycket
”fäkreatur-förmögen”. Den fattige ägde bara ett lamm. När
den rike fick gäster och skulle bjuda dem på middag tillämpade han
regeln: Ta från de fattiga och ge åt de rika! Den rike tog den
fattiges lamm och förvandlade det till lammstek. När David hörde
det blev
han alldeles rasande på den mannen och sa: Så sant Herren lever:
den man som har gjort detta förtjänar döden! Natan sade då till
David: Du är den mannen!
Här
träffar vi en kung som lever efter regeln: Ta från de fattiga och
ge åt de rika. Davids
stora nöd var att han inte såg sin egen synd. Han levde i ”sin
egen bubbla”.
Men
vilken smutsig syndare denne store, duktige, vackre kung var!
Han var verkligen förfärlig.
David
hade syndat mot tionde budet och fått begärelse till sin nästas
hustru.
David
hade syndat mot sjunde budet och stulit Batseba från hennes man.
David
hade syndat mot sjätte budet och begått äktenskapsbrott med henne.
David
hade syndat mot femte budet och låtit dräpa Uria, Batsebas man.
Framför
allt hade David syndat mot första budet, mot Livets Gud.
David
såg inte och insåg inte att han hade syndat grovt.
Inte
förrän Herren sände en profet till honom som sa:
Du
är den mannen …
Nu
tar Natan fram spegeln och riktar den mot oss. Jag får se mig själv.
Har du någon likhet med den vackre David? Säger du som han, då du
står framför spegeln: Jag
tackar dig för att jag är så underbart skapad!
(Psalt 139:14). Eller säger du som David, när han ber: Gud
var mig nådig efter din godhet ...tvätta mig ren ...jag känner
mina överträdelse ... Mot dig, just mot dig har jag syndat och
gjort det som är ont i dina ögon
(Psalt 51).
David
förstod att hans sätt att leva var djupast sett en synd mot Gud, en
synd mot den Gud som gett oss livet. Gud reagerar! Han lider när
han ser att vi fördärvar hans mening med livet. Han säger: Mitt
hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar ... jag vill
inte låta dig känna min brinnande vrede ... (Hosea
11:8-9)
Denna
Guds smärta fick vi se i Golgadramat. Vi var där när de korsfäste
vår Herre.
Du
bar ditt kors: Då bar du ock med världens skulder mina (Sv
Ps 140)
När
du läser din Bibel möter du många människor. Lägg märke till
hur de skildras: inte alltid som troshjältar och supermänniskor.
Abraham, Isak, Jakob, David och många andras skildras i all sin
svaghet. De är små, ynkliga, dumma. När apostlarna sätter sig ned
och skriver Nya Testamentet berättar de själva om sina egna
svagheter och syndafall. De förnekar och förråder. De grälar om
vem som är störst, bäst och vackrast. De gjorde så redan efter
den första nattvardsgången, se Lukas 22:24.
Varför
berättar de om detta? Att våga se sin synd kan man bara om man
förstår hur älskad man är. Om man mött honom som var fylld av
nåd och sanning. Först visar han sin nåd, sin godhet och sin
kärlek. Sedan visar han oss våra synder, svagheter och
dumheter. Han visar oss sanningen. Sätter fingret på den ömma
punkten. Men han kan också berätta hur man blir av med synden och
hur vi kan få ”ett rent hjärta och en frimodig ande” (Psalt
51:9-15).
Poängen
med Bibelns människoskildring är inte att berätta om hur märkliga
de är. Den vill berätta om vilken stor Gud vi har, som kan ta hand
om så skräpigt folk! Känns det inte hoppfullt?
- ATT BLI AVSLÖJAD.
Det
sker i episteln från Romarbrevet 2:1-4.
I
verserna före denna text får vi en lång lista på uselheter, som
människor kan ha för sig: ondska,
omoral, girighet, elakhet, avund, mordlust, stridslystnad, svek,
illvilja, skvaller, förtal, skrävel och skryt, hat, förakt ...
När
vi som är väluppfostrade och ”lite fina i kanten” möter dem,
suckar vi nog och säger något om ”tja, människor nu för tiden”.
Vi kanske t.o.m citerar fariseen i templet, han som ”bröstade sig”
och sa: jag
tackar dig Gud att jag inte är som de. Visst
kan vi vara tacksamma. Tänk om Gud inte gripit in i våra liv och
sänt goda människor till oss, då hade vi för länge sedan snurrat
runt i fördärvets grop. Vi hade snattat och rånat och gjort
snedsteg och fifflat med skatter och pengar och fallskärmar. Nej, så
usla är vi inte. Och så ser vi lite föraktfullt och överlägset
på dem. Och kanske kommenterar och kritiserar och ...
Ja,
vi kan se detta hos varandra. Om du ser mig komma gående med min
rullator kan du, som är så skarpsynt, upptäcka vilken självgod,
egotrippad och knepig människa jag är. Det värsta är att du nog
har rätt. Men akta dig! När du pekar ett finger åt mig, finns det
tre fingrar kvar som pekar mot dig själv. Du är tre gånger värre
än jag. Fy skäms på dig!
Den
käre Paulus fortsätter med att avslöja oss. Du dömer och
fördömer. Ditt hjärta är hårt och obotfärdigt.
Och
Jesus, vad säger han? Han ser kanske att ytterst ute är du en fin
människa. Du har goda kristna värderingar. Men du tillämpar dem på
alla andra men inte på sig själv. Ve
er, era hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet men inuti
är ni fulla av rofferi och omåttlighet.
God ytterst ute. Men innerst inne? Ni är blinda , trångsynta, (läs
Matteus 23:25-26).
Du
protesterar. Präster säger ju att Gud är god och tycker om mig
precis som jag är. Du duger, säger de...
Jo,
Gud är god. Du får komma som du är. Men du behöver inte förbli
sådan du är! Gud vill göra något med dig genom sin godhet. Hans
godhet vill föra dig till omvändelse.
I
stället för att vända ryggen åt Gud och bara ha tankar och
åsikter om Gud, får du vända helt om. Då ser du Guds ögon. Han
ser på dig. Du ser hans mun. Du hör hur han talar personligt med
dig. Hans hjärta talar till ditt hjärta. Ord av ande och av liv. Du
anar hur hans kärlek letar sig in i ditt hjärta, ditt inre
kärleksrum.
Paulus
berättar vad som nu händer med dig då du vänder om. Läs 2 Kor
3:16-18 (Fb 2014).
När
någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort.
(Du avslöjas men blir inte utskälld. Du träffar den helige Ande
och något spännande händer då:) Herren
är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi
som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi
förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet.
Det sker genom Herren, Anden.
Avslöjad
– men ÄLSKAD! Herren gör dig god innerst inne.
- ATT BYGGA BJÄLKKYRKA!
Det
lär vi oss när vi gör en charterresa tillsammans till
Bergspredikans berg i Galileen. Matteus är guide, och förbered gärna
resan genom att studera vad han skriver i Matteus 7:1-5.
Jesus
undervisar oss om hur vi ska klara av varandra. Ty det är inte så
lätt att vara människa tillsammans med andra människor. Och inte
heller att vara kristen tillsammans med andra kristna. Det kan bli
upprörda känslor och stormar både i vattenglas och i
församlingshem. Du och många andra sätter sig på domarsätet och
dömer och bedömer och fördömer allt och alla.
På
domarsätet skall Jesus sitta han som skall komma igen för att döma
levande och döda. Han som dömer vet vad det vill säga att vara
människa. Och han vet vad det vill säga att ha himmelsk klarsyn.
Den yttersta rättvisan skall skipas. Stig därför ned från
domarsätet och överlämna din
sak till honom som dömer rättvist
(1 Petrus 2:23).
Men
om du sätter dig själv på Domstolen förvandlas den till
Dumstolen. Vi kan inte se hela sanningen om en annan människa. Vi
kan inte läsa hennes tankar och utröna vad som finns i hennes
innersta. Människan är inte Gud.
Jesus
ställer en fråga till oss: Varför
ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i
ditt eget?
Vi
förstår vad Jesus vill ha sagt. Och vi ser hans humor i detta. Vi
ser alla småfelen hos varandra men inte STORFELEN hos oss själva.
Jesus påstår faktiskt att det är vi som har de största felen.
Vad
heter bjälkarna i ditt öga? Kanske ”oförsonlighet, likgiltighet,
feghet, förakt, självupptagenhet” ... Du mår inte bra av denna
ögonskada. Människor omkring dig får det svårt. Kalla blickar får
dem att frysa.
Men
du klarar inte av att själv få bort bjälkarna. Ta kontakt med
ögonläkaren. Han heter Jesus. Han kan öppna dina ögon och du ser
Guds lamm som borttager dina bjälkar.
Vad
gör han med bjälkarna? Precis som man förr byggde stavkyrkor får
vi nu bygga bjälkkyrkor. Bjälkkyrkor står där som vittnesbörd om
vad Herren fått göra med trångsynta, närsynta och
ögonbjälkskadade syndare. Jo, dessa utrensade bjälkar har en
oerhörd bärkraft när en levande kyrka skall byggas i en ny tid.
När vi kommer in i den kyrkan förnimmer vi en atmosfär av
försoning, kärlek, helande, glädje, beroende. Ingen ser på oss
med bjälkögon för att hitta fel på oss. Bjälkarna är borta från
ögonen.
Bed
med mig för din församling, denna bön från Ef 1:15-19 Fb 2014.
Därför,
när jag har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek till
alla de heliga, kan jag inte sluta att tacka Gud för er när jag
nämner er i mina böner. Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud,
härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så
att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att ERA HJÄRTANS ÖGON
ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er
till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur
oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga
kraft har varit verksam.
Med
många varma hälsningar från
Bengt
Pleijel 88+
som
är Sångpostillans guide och träffas i boken Sångpostillan, årg
1, sid 302 och i datorn: tyck här.
.