tisdag 13 juni 2017



Inför första söndagen efter Trefaldighet – DOPETS SÖNDAG.

GLAD JAG STÄDSE VILL BEKÄNNA
JAG ÄR DÖPT …

Så sjöng Johan Alfred för oss år 1910 (J.A. Eklund, biskop i Karlstad, Sv Ps 69:1). Är du nyfiken på hur en biskop kan bli så glad, häng med på denna söndags upptäcktsvandring i dopglädjen.
   Den startar som en kärleksrörelse mot dig redan i tidernas begynnelse. Ditt dops Gud var engagerad i dig redan då. Förr än världens grund var lagd har han utvalt oss, påstår Paulus i Ef 1:4. Ja, det är mycket som händer då …
   FADERN är där. Han talar skaparord. Världen springer fram ur Guds skaparhand. Varde ljus!
   SONEN är med . Fadern talar i begynnelsen. Det kan också översättas ”i Begynnaren”. Genom honom har allt blivit till (Joh 1:3, Kol 1:16, Hebr 1:2).
   ANDEN är också med. Jorden var öde och tom och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet (1 Mos 1:2). Här skildras urtidskaos - ”öde, tom, mörker, djupet”. Kaos är det oordnade, det livshindrande, virrvarret, oredan. Men över urtidskaos svävar Guds Ande. Motsats till kaos är kosmos. Kosmos betyder ordning. Det kan också betyda världen. Där Guds Ande är, blir det ordning och reda i världen. Det är Anden som gör levande (Joh 6:63).
   Men också över nutidskaos svävar Guds Ande. Är det inte kusliga kaosmakter vi upplever i dessa dagar? Vi undrar: Vad är det som håller på att ske? Riken mot riken, krig och kriser, bomber och granater, hot och hat, oordning och oreda. Våra duktiga politiker står villrådiga. Våra fina ungdomar fular ned sig. Kyrkans folk i Lagomicea har somnat. Hela världen skakas av våldsamma skakningar. Plötsligt vaknar alla yrvaket upp.. Vad händer? Hur kan det finnas en kärleksfull gud….? Det drar åt helvete med oss…

Från Nicaea hör vi en sång, en hoppets sång i nicenska trosbekännelsen. En motrörelse är på väg:
Vi tror på ett enda dop till syndernas förlåtelse
Här är motrörelsen som sätter stopp för SYNDERNAS FÖRFÖRELSE, SYNDERNAS FÖRNEDRING, SYNDERNAS FÖRTVIVLAN …
   Ingen tycker om att höra om synd. Men alla älskar att tala om den – om andras synder. Media rapporterar varje dag om syndare som syndar och får många att gråta. Genom våra synder går det sönder för oss. Synden smittar som obola genom beröring. Dödlig smitta – vi förlorar livsglädjen. Synden skadar och dödar barn och efterkommande som kärnkraftsavfall, om man inte får bort den och förvarar den. Synden binder och förblindar och låser och fångar oss och förslavar oss. ”Jag kan inte fatta att jag har blivit sån här!” Jag arma människa!
   Denna söndag berättar om motrörelsen – ett enda dop till syndernas förlåtelse. Där finns Livet. Ty där syndernas förlåtelse är där är liv och salighet. Media meddelar hur dåligt det är. Kyrkans uppgift är att tala om hur bra det kan bli.
   Vi kan lära oss mycket om detta genom denna söndags texter och genom de människor vi träffar och umgås med där.

1. Vi träffar hedersmannen Noa i första Moseboken 7:11-23.
   Vi finner Noa idag i en märklig husbåt, som han själv snickrat ihop - 150 m lång, 25 m bred och 15 m hög. Den är flatbottnad och går inte att styra. Överst finns en öppning för ljuset. Noa sitter där med sin familj, åtta personer. Från andra utrymmen hör vi ett väldigt bräkande och kacklande och muande från en massa djur som han tagit med sig. Utanför tjuter stormar. Skyfall skvalar. Regn piskar. Båten gungar och kränger. Men familjen tycks ta det lugnt och må bra. Vad är det som händer? Och varför?
   Det har hänt något förfärligt med den vackra och ljuvliga värld Gud skapat. 1 Mos 6:5-6 berättar:
Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.
   Ondskan börjar i människors hjärtan (Jfr Matt 15:19). Det gör ont i Guds hjärta, när han ser hur mycket ont människorna tänker ut i sina hjärtan. Han låter världen dränkas i ett väldigt reningsbad. Men allt är inte slut då. Världen får en nystart. Gud har barmhärtighet – hjärta för de arma.
   När Petrus läser detta ser han en förebild för oss i dopet. Ty på motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet (Läs 1 Petrus 3:18-22). Det finns en livbåt också för oss. Livbåten heter I KRISTUS. Paulus uttrycker det så här: Vi har döpts in i Kristus ... för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet (Rom 6:3-4). Dopet räddar…
Vi tror på ett enda dop till syndernas förlåtelse 

2. Vi umgås med en etiopisk finansminister i Apostlagärningarna 8:26-39.
   Diakonen Filippos och vi träffar nu finansministern från Etiopien. Han sitter och läser i en bok - inte taxeringskalendern utan profeten Jesajas bok. Han läser om lammet som förs bort till att slaktas. Den helige Ande ger Filippos tanken att inleda ett samtal med mannen. Han frågar: Förstår du vad du läser? Vi dras in i samtalet. Anden är med. Bibelordet som ligger där stumt, tyst, obegripligt, får plötsligt liv. Vi dras in i Golgatadramat. Jesus kallar detta drama för ett dop – Jag måste genomgå ett dop… (Luk 12:50). Vi sjunger om det i Sv ps 378:4

Här den ström går fram vars flöden giva glädje åt Guds stad.
Jesu Kristi dop till döden är det nya livets bad…

Vårt dop blir en nystart därför att vi där möter och förenas med Lammet som tar bort synder och ger nytt liv. Genom dopet är vi inkopplade på Golgata. Där finns el-kraft att tillgå och levande vatten att dricka. Att leva i sitt dop är att dagligen vrida på strömbrytaren - den himmelska kontakten - för att få värme och ljus, och dagligen vrida på vattenkranen för att syndens smuts skall renas och törst släckas. Dopet en daglig nystart! Därför sjunger vi glädjesången från Nicaea:
Vi tror på ett enda dop till syndernas förlåtelse 

3. Vi undervisas av vägarbetaren Johannes i Matteus 3:11-12
   Vi möter den kärve Johannes, han som banar en väg i vår öken så att vi hittar fram till Jesus. Han berättar för oss att det är skillnad mellan det dop han själv döper med och det dop Jesus döper oss med. Johannes döper för att vi ska få göra en U-sväng, en helt-om-marsch. Jesus döper i helig Ande och eld. Elden skall förtära skräpet i våra liv. Anden skall fylla oss med kärlek, inre drivkraft, glädje.
   Han har kastskoveln i handen, och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i den eld som aldrig slocknar. Säden måste tröskas. Agnarna måste skiljas från vetet. Vad är agnarna i våra liv? Det är det ytliga, allt det vi klär ut oss i, våra fikonlöv, vårt hyckleri, det oärliga, det vi smusslat med. Innanför agnarna finns säden, det friska livet. För att agnarna ska komma bort måste de först skakas loss. Skakningarna i våra liv kan bli något gott. Agnarna samlas sedan upp och kastas i elden.
   Det är inte vi som ska kastas i elden. Bara agnarna. Men om vi vill ha kvar agnarna, det ytliga och smutsiga i våra liv, får vi brännskador, när elden börjar brinna i agnarna. Men efter detta eldsprov kommer den helige Ande som strömmar av levande vatten, med en ny friskhet, en ny glädje, en ny kraft. Johannes Döparen säger att det är två ting Jesus gör: 1) han tar bort synder 2) han döper i helig Ande (Joh 1:29 och 33, Fb).
Vi tror på ett enda dop till syndernas förlåtelse.

En som blev glad över sitt dop var biskop J.A. Eklund. J.A. sa JA när man frågade honom: ”Vill du förbli i denna tro och visa den i kärlek till Gud och dina medmänniskor?” Ja, sa han, jag städse vill bekänna, jag är döpt… Vad svarar du?

Vill du bli ”dopglädjeupptäckare”?
Häng då med i dessa vandringar om dopet i bibelskolan.com

1. Sångpostillan årg 3, Första söndagen efter Trefaldighet, tryck här. Boken sid 286

2. Vattenstämpelns hemlighet – en bok om dopet. Se Bengts återvändsgränd, adresslista 5. Tryck här

3. Oaser i öknen – Petrus första brev. Se Bengts återvändsgränd, adresslista 7, Tjugoåttonde oasen, kap 3:21.22 ”där vi lär oss leva i dopet”.Tryck här

4. Nyfikenvandring 52, Kyrkans folk lever i dopet. Tryck här

5. ATT ÄLSKA SVERIGE TILLBAKA TILL GUD, en vandring genom Romarbrevet. Finns nu på bibelskolan. Tryck här. Kapitel 6 handlar om dopet.

I gemensam glädje
Bengt Pleijel 90+



Skriva ut