tisdag 20 februari 2018


Andra söndagen i Fastan.
DEN KÄMPANDE TRON
handlar det om denna söndag. Låter det kämpigt? KAMP… BRÅK… STRID. Det tycker vi inte om. Vi vill hellre få höra hur vi kan få vila på gröna ängar, lukta på blommor och ha det skööönt… Men, ”själen måste utstå en kamp för den tron, varpå vår salighet hänger” (Sv Ps 265:1).
Upp till kamp emot kvalen! Sista tiden det är!
Dagens texter handlar mycket om kamp, motstånd, gåtfulla kraftmakter som får oss att gråta och snubbla och ge upp. Vi får lära oss att kämpa trons goda kamp. På andra sidan kamp och brottning väntar himmelska krafthemligheter!
   Denna söndag är en ”komihågsöndag”. Vi påminner Herren om att Han skall komma ihåg! Söndagens latinska namn är Reminiscere (=kom ihåg, tänk på). Förr började man mässan med att be ur Psaltaren 26:6f :Tänk på din barmhärtighet och din nåd, Herre, för de är av evighet. Tänk inte på min ungdoms synder och brott utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, Herre (Fb15).

1 Mos 32:22-31 – läs och be-gunda texten i din bibel. Du kommer in i en brottning. Efter den kan detta hända med dig: OCH HERREN VÄLSIGNADE HONOM DÄR…
Nu får vi träffa Jakob, Abrahams sonson och sannerligen inte Guds bästa barnbarn. Jakobs historia är full av fula svek, bedrägerier, lur. Han har lurat sin bror, sin far, sin familj, ja, också lurat sig själv.
Bibelns stora män var inga hjältar. Långt ifrån perfekta. Bibeln berättar inte om märkliga människor. Den berättar om vilken märklig och mäktig Gud vi har. Han kan ta hand om och ta itu med dåliga och knepiga människor. Så häng med nu alla ”ohyggliga Svenssons”. Det är inte kört! De finns hopp!
Vi träffar Jakob på väg hem efter många år tillsammans med sin stora familj, som han lämnar vid Jabboks vad. Det är natt. Jakob blev ensam kvar. Det blir alldeles stilla omkring honom. Inga får bräker, inga barn skriker. Allt är tyst, alldeles stilla. Men där i ensamheten kan Gud nå honom. Och nå också oss och ta itu med oss! Vi får sårbehandling. Han blottlägger såren, opererar, ger salva, binder om. Många som varit med om detta vet att det kan vara mycket smärtsamt. Så var det för Jakob.
Detta händer nu med Jakob. Han är inte ensam längre. Där i mörkret kommer det fram en man. Mannen börjar brottas med Jakob. Brottningen pågår hela natten.
Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 
Av sammanhanget förstår vi att det är Herren själv. Vilket underligt möte! Ibland talar vi om själens jakobskamp, om hur vi brottas med Gud, kämpar med Gud, skakar i Gud. Gud, varför sover du??
Men här är det ju Gud som kämpar med Jakob. Och den han kämpar med är inte en hedning. Det är ett av hans barn som han mött 20 år tidigare. Ett olydigt och felande barn. Ett barn som fuskat och ljugit och lurats. Och glömt sina fäders Gud. Gud kunde förkastat honom. Men Gud möter honom.  Han väntar på Jakob precis som han väntar på dig och mig. 
   Mitt i denna brottningskamp står det ett märkligt ord: När han såg att han inte kunde besegra Jakob. Gud rår inte på honom. Gud, den allsmäktige, står maktlös inför en människa. Jakob var för stark för Gud. Är detta vår historia? Vi vill inte låta Gud råda. Vi vill spela herrar själva. Vi ger oss inte. Herren får inte bukt med oss. Och så står det i texten att Herren gav honom ett slag på höftbenet.
Är det verkligen Gud, vår käre himmelske fader, som gör så? Är det inte en mörkrets ande, en demon?  När en människa kommer i nöd och anfäktelser kan hon verkligen fråga vem det är hon brottas med. Är det Gud eller satan?  Men när kampen är över vet Jakob, att det är Gud som han kämpat med.
    Jakob förstår och vi förstår: Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig. I prövningarna kan vi förstå det. Det är något stort som Gud vill. Jag förmår inte draga himlen till mig ner. Men mitt i prövningen ligger himmelsk välsignelse och väntar på oss. Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig....
   Jakob får en välsignelse. Han blir upprättad och upprätad. Av Herren får Jakob nu ett nytt namn. Inte längre Jakob - skammens och nederlagets namn. Inte längre Jakob - den svekfulle, den listige. Jakob blir en ny skapelse, en ny människa. Det gamla livet blir förgånget och ett nytt liv kan börja.     Gud säger: Ditt namn skall inte längre vara Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.   Israel betyder: Gudskämpe.  Han har kämpat med Gud och vunnit seger. En underlig seger. Ja, det är en seger att i kamp med Gud blivit så besegrad att det hädanefter inte är min vilja, min lycka, det gäller, utan Guds vilja. Den största seger är segern över mig själv. 

   2 Kor 6:1-10 – läs och BE-grunda texten i din bibel. Du kommer in i kamp, nöd, påfrestningar. falska anklagelser. På andra sidan kan du upptäcka: Jag har ingenting men äger allt.
Du utnämns först till Guds medhjälpare. Det är inte uppdraget att ”pösa påve”. Du får stiga ned från tronen, bli tjänare. Där nere vill Gud ha dig som sitt speciella sändebud. Där nere - i kampen, nöden, påfrestningarna, fängelsehålan, bråken – där väntar Herren på dig. Räkna med bråk. Men räkna ännu mer på att Herren redan är där. Du är med mig! (Psalt 23:4). Också i det mörkaste mörker!
En som hade erfarenhet av nåden mitt i nöden var tjänaren Petrus. Han skriver till oss: Mina älskade , var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er (1 Petr. 4:12-13).
I vår text räknar Paulus upp 20 olika slags svårigheter han hamnat i. Stanna till vid varje i fyra sekunder. Inse ditt behov av att tanka Guds nåd redan nu. Då upptäcker du att det i varje nöd finns en nåd – Den Onde får inte sista ordet! En välsignelse väntar…
Receptet är detta: Kasta inte bort Guds nåd. Glöm inte vad gott han dig redan gjort. Det han gjort, det gör han. Nu är frälsningens dag. Rusta dig! Bli starka i Herren och i hans väldiga kraft (Ef 6:10). Upptäck nåden i varje liten nöd du hamnar i. Du får då erfarenhet att möta de större.
Vi undrar hur Paulus stod ut. Hur orkade han? Är du nyfiken på hur han kunde säga efter alla dess mödor, kamp och lidanden:
plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, 
jag har ingenting men äger allt ...
Ja, hur orkade han? Svaret kan du få i Psaltaren 25:14-15. Ett ”by-heart-ord”!!!

Matteus 15:21-28 – läs och BE-grunda texten i din bibel. Efter gåtfullt samtal med Jesus kan du få höra: Det skall bli som du vill.
Jesus drar sig undan. Mötet med plågade människor har gjort honom trött. Han behöver återhämtning. På sin vandring bort hamnar han i kananeernas land – bland folk som under långa tider vållat Israel stora problem. De förde in Baalskulten i landet. Där förekom både extas och sextas i gröna lunder. Stort problem för Israels pojkar som smög sig dit om kvällarna och kikade genom stängslet…
Kananeernas slagord var: ”Baal är gud!” Men då kom Elia. Hans namn betyder ”Herren är Gud”. Han behövde bara visa sig så förstod folk vad som höll på att ske. Läs 1 Konungaboken kapitel 18-19.
Jesus möts nu av en kvinna från detta folk. Ryktet om Jesus hade nått henne. Hon ropar: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.”  Hennes dotter var svårt sjuk. Lägg märke till att hon tar in dotterns nöd i sig. …förbarma dig över mig... min dotter plågas svårt...
Nu händer något som får oss att häpna. Vi känner inte riktigt igen Jesus. Han är tyst. Han gav henne inget svar. Eller känner vi igen vår egen erfarenhet? Var finns Gud i våra frågor?
Lärjungarna blir på dåligt humör och försöker få fram ett svar från Jesus. Jesus svarar med att säga att hans uppdrag gällde först de förlorade fåren av Israels folk. Juden först men också greken (Rom 1:16). En gång kommer hedningarnas tid då han som är ”Världens ljus” skall skina för dem. Men först efter Påsk och Pingst. Då skall de se ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet för ditt folk Israel (Luk 2:12).
Men kvinnan – slagfärdig och envis – ger sig inte. Hon följer efter, ropar, argumenterar, ger svar, faller ned för Jesus. Nu är det Jesus som får ge sig. Han stannar, vänder sig till kvinnan, säger: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk.
Vad lär vi oss här? Vi är ju vana vid snälltåg, snabbtåg, snabbkaffe – allt ska gå så snabbt. Vi ger snart upp om snälltåget blir styggt och stannar. Vi får sitta där utan snabbsvar och snabblösning på våra problem – vi ”mikrovågskristna”, som blir sura om inte mikron säger pling efter några sekunder - bön besvarad! Men Guds folk nu övas i uthållighet, att stå fasta, att vandra i tro utan att se.
Bön: ”Mer tålamod giv mig, mer salighetshopp, att frigjord från världen mot målet se opp. Mer uthållig gör mig, på frukter mer rik, mer redo för himlen, mer Jesus, dig lik” (Sv Ps 281:3).
På andra sidan alla ”kamper” kanske du förvånat hittar svaret:
Det skall bli som du vill!
Om det skall bli som jag vill, så kommer du till ett möte som jag och Jakob kallar dig till. Adress: Sångpostillan, årg 1, sid 146 eller bibelskolan.com tryck här

Bengt Pleijel 91+



1 kommentar:

Skriva ut