Inför nionde söndagen efter Trefaldighet

GODA FÖRVALTARE AV GUDS NÅD

kan vi få bli på Nionde söndagen efter Trefaldighet. Vi får då upptäcka glädjen och storheten i att vara goda förvaltare. I kollektbönen för denna söndag ber vi: Gud, du som anförtror ditt rike till svaga människor... Med Kung David häpnar vi i dagens Psaltarpsalm:

Vad är då en människa att du tänker på henne en människoson att du tar hand om honom? En liten tid lät du honom vara lägre än Gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom att härska över dina händers verk, allt lade du under hans fötter (Ps 8).

Gud ger oss uppdraget att förvalta hans skapelse. Ingenting är vårt. Allting är Guds.  Allt skall förvaltas i trohet mot Herren och i kärlek till våra medmänniskor. Vi har ansvar för det som Gud har anförtrott åt oss. Det vi har fått ger vi tillbaka till honom. David ber över kollekten till templet: Från dig kommer allt och ur din hand har vi gett det åt dig (1 Krön. 29:14). När vi ger tillbaka det vi fått, kan han förvandla det till något större än vad det är i våra händer. Så välkommen till Herrens förvaltarskola!

Först möter vi i dagens texter den kärve profeten Amos. Han påminner oss att …

1. GODA FÖRVALTARE VARKEN FIFFLAR ELLER FUSKAR.

Läs och BE-grunda Amos 8:4-7 i din Bibel.

När vi går in i denna text förflyttas vi till mitten av 700-talet f. Kr.  Vi får möta den djärve och kärve profeten Amos. Amos kallar inte sig själv profet. Han är inte med i profet-facket. Jag tillhör inte det skrået, säger han. Han är en enkel man, som sysslar med boskap och fikon. Han bor i Juda, men Herren kallar honom till Israel. Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. 

Gud kallar Amos. Han blir Guds språkrör. Och Herren låter honom få se det som alla ser men inte vågar säga högt. Gud lägger sina ord i hans mun. De ord Gud en gång gav åt profeten Jeremia, gäller också Amos: Se jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig idag över folk och riken för att du skall rycka upp och bryta ned, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera (Jer 1:9-10, SFB). Det kan göra ont innan det blir bra. Man sätter inte plåster på infekterat sår. Man behandlar det först med vass kniv och svidande  jod.

Amos avslöjar hur man fifflar och fuskar. Man trampar på de svaga. Man tar från de fattiga och ger åt de rika. Men Herren har svurit vid Jakobs stolthet: Aldrig ska jag glömma någon av deras gärningar. Jakobs stolthet är Herren själv. Det är en synonym för det namn som inte får nämnas - JHVH

Herren registrerar våra fiffel och vårt fusk. Men om vi bekänner våra synder försvinner de ur Gud minne! Han säger: jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder (Jeremia 31:34).

Vad skulle Amos säga om han plötsligt dök upp i Hemmaboda (där du bor)? Såg han fiffel och fusk? Upptäckte han att du som många andra svenskar tog från de fattiga och gav åt de rika? Fick han höra din bön: Gud var mig nådig efter din godhet… för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig. Mot dig, just mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon (Psalt 51).

2. GODA FÖRVALTARE HÅLLER HUVUDET KALLT OCH HJÄRTAT VARMT

Läs och BE-grunda dagens epistel från andra Timotheosbrevet 8:4-7 i din Bibel.

Paulus riktar sig först till Ordets förkunnare.

Ordet måste komma i rörelse.

Paulus blir så allvarlig när han säger detta. En Ordets förkunnare har ansvar inför Gud för vad han säger i predikan: Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike:  predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning

Som präst i Svenska kyrkan fick jag i prästvigningen (1952) ge detta löfte: ”allt detta lovar jag inför den allvetande Guden och med den stor räkenskapsdagen för ögonen att redligt och samvetsgrant med Guds nåd och hjälp efterkomma”.

Prästens uppdrag är att förkunna Ordet. Och inte bara göra det då det passar: Träd upp i tid och i otid.

I tid - det är söndag kl 11.

I otid: det är att ständigt vara redo att säga ett ord från Herren. Gripa varje lägligt tillfälle även om det är olägligt för en själv. Detta betyder inte att man i alla sammanhang ska tvinga människor att lyssna. Men man ska lära sig att vara känslig för de rätta tillfällena som Herren ger. Låt människor få höra vad ditt hjärta är fyllt av, höra din kärlek till dem, din nöd för dem, din omsorg om dem. Vederlägg - avslöja lögnen. Tillrättavisa - visa dem till den Rätte. Vädja - trösta, uppmuntra tålmodigt - bli inte irriterad om de inte tycks lyssna. Ha mod att tåla om de inte tar emot ordet. Släpp inte in bitterhet och släpp inte fram stingslighet. Gör det med ständig undervisning - öva dig i att berätta om Jesus. Tala om vad han har gjort, och hur man tar emot honom och lever i tro på honom och hur man blir fylld av Guds Ande och Guds kärlek.

Paulus riktar sig sedan till Gudsfolket 

Det är de som genom dopet och tron vill höra ihop med Jesus och hans kyrka (ordet kyrka, ”kyriakä” betyder: ”det som hör HERREN till” 

Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. Man vill ha omväxling och underhållning. Man vill höra något nytt och något spännande. Man vill inte ha grovt bröd utan lättsmält öda. Man vill inte bara lyssna till en utan vill ha den ene läraren efter den andre. 

Lekmännens uppgift : Be för förkunnaren. Be om beskydd. Be om glädje och mod att förkunna Ordet rent och klart, vasst och varmt. Kom i tid till kyrkan och fäst varma böner i kyrkväggarna! Be under förkunnelsen om helig Ande … 

Förkunnarens uppgift: Håll huvudet kallt och hjärtat varmt (Bibel 2000) 

Folkbibeln översätter: Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande. Med andra ord: var nykter i allt. Behåll sans och besinning. Låt dig inte blåsas omkull av opinionens vindar. Var beredd att slita ont. Att vara förkunnare av Ordet kan innebära ett lidande som man inte får dra sig undan. Därför uppmanar Paulus Timotheos: utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst. Sedan kommer en vers till som varje förkunnare önskar att kunna säga om sig själv:

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.

3. Goda förvaltare handlar klokt

Läs och BE-grunda Lukas 16:1-13 din Bibel

Vi får med denna text umgås med storfinansen. Vi träffar en rik man, en multimiljardär, en som badar i pengar som farbror Joakim. En rik man, avundad av många, fruktad för sin makts skull, älskad av Magdalena Andersson. Nu kan hon lagligt ta från de rika och ge åt de fattiga.

Ja, han var rik, det medger han själv. Men han hade alltid varit en rättskaffens människa. Han hade skaffat sina miljarder på ett hederligt sätt.

Han hade anställt en förvaltare. En duktig karl med goda vitsord.  Han hade alltid litat på honom.. Men nu hade det hänt något väldigt tråkigt. Han hade upptäckt att många miljoner bara runnit iväg. Mannen var en förskingrare.

Och vad värre är, sa den rike mannen, det är att han fortsatte med sitt fiffel sedan jag gett honom sparken. Jag kom på honom med en massa urkundsförfalskningar. Han fick folk att skriva ned sina skuldebrev.

Men faktiskt tyckte jag, sa den rike mannen, att han trots allt  var rätt så smart.  Han hade inte handlat rätt. Men klokt.

Men vi gör inte så. Saliga är de enfaldiga, sa Jesus (Matteus 11:25, Bibel 1917). En enfaldig människa är som knivbladet på en pennkniv.  Hon faller bara åt ett håll. Det är bra att vara enfaldig. Annars blir vi så lätt mångfaldiga och faller än hit och än dit, precis som mormors små kråkor. Och hamnar i själafara.

Eftersom vi har så goda kontakter i finansvärlden tar vi kontakt med en annan multirik man. Han heter Jesus. Han är himmelrik! Vi tar med den rike mannen till Jesus, som idag vill starta en förvaltarkurs så att vi inte går i konkurs. Han löser oss från Mammons grepp. I stället för att ”tjäna pengar” får vi lära oss att ”tjäna honom”.  När han tar in oss i sitt kraftfält blir vi förändrade, förvandlade, förnyade i våra tankar, våra känslor, vår vilja, ja hela vårt sinne. Vi blir tjänare. Störst är den som tjänar mest.

Många herrar och makter och rika män (och kvinnor) vill ta hand om oss. Men vi bekänner Jesus som vår Herre. Han vill hjälpa oss med tankar vi tänker, med ord vi säger och med våra vardagsgärningar.

Förskingraren, som Jesus berättar om, kan lära oss något mycket klokt. Han tog hand om människors skuldsedlar. Gör du så också. Vad gör du sedan med dem? Du lurar inte folk att förringa sin skuld. Men du berättar för dem att du känner en rik man som heter Jesus och som kan ta hand om deras skuld och betala den. Inte med guld eller silver utan med sitt heliga och dyra blod och sitt oskyldiga lidande och död.

Det är mycket som händer när Jesus blir min Herre och min kung och jag får vara hans förvaltare. Jag får både mål och mening med mitt liv. Jag lär mig handla både rätt och klokt.

Om man har mycket pengar och inte är särskilt ekonomisk och smart och inte begriper hur man placerar pengar i aktier och fonder, behöver man en advokat, en duktig affärsjurist. Bibeln berättar om en advokat, som du kan anlita. Det är den helige Ande. Anden kallas ibland för Hjälparen. På grekiska säger man parákletos och på latin advocátus, orden betyder en man som kallar på för att stå vid ens sida. Advokatarvodet är inte särskilt högt. Det är gratis och det ordet betyder av nåd.

Den helige Ande hjälper oss först och främst att se vad det betyder för oss att Jesus får vara Herre i våra liv. Om han inte får vara Herre då kommer det andra makter och krafter som rycker i oss. Vi blir splittrade och trasiga långt in i själen. Vi låter oss ryckas och slitas av mammon och många andra herrar. Men Herrens förvaltare häpnar med kung David över vad som kan hända i Herrens tjänst (Psalt 8).

Vad är då en människa att du tänker på henne en människoson att du tar hand om honom? En liten tid lät du honom vara lägre än Gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom att härska över dina händers verk, allt lade du under hans fötter.

Vi möts i förvaltarskolan!

Bengt Pleijel 93+

som bjuder på fler ”grubblor” över dagens text i Sångpostillan årg 3 sid 352, eller på bibelskolan.com tryck här