INFÖR TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT

Denna söndag utnämns vi till VÄGARBETARE, med denna uppgift: BANA VÄG FÖR HERREN!

Det är inget ”enmansjobb”. Och inget ”enkvinnasjobb”. Vi gör det tillsammans, vi jämolika. Vi rör oss i dessa texter: Malaki 4:4-6, andra Petrusbrevet 1:19-21, Matteus 11:12-19, Psaltaren 146:3-9. Där hittar du namnen på dem som anställts: Mose, Elia, Malaki, Johannes Döparen, Petrus. Och så tillkommer några anonyma: du och jag och en skald som skrivit vägarbetarsången. Den handlar om folk som vi träffar på vägen - ”förtryckta, svältande, fångna, blinda, främlingar, faderlösa, änkor …” Vägarbetarna banar väg så att Herren kan nå fram till dem, och de till honom som längtar så mycket efter att få ta hand om dem.

Ja, en person till dyker upp denna dag – Lucia! Hon ordnar vägbelysningen.

PETRUS

får vi träffa först. Läs hans kärleksbrev till vägarbetarna, 2 Petrus 1:19-21. Ni behöver en lampa, säger han. Arbetsplatsen ligger i mörker. Vi ser varandra dåligt, kolliderar, gör illa, sårar …

Lampan behöver el-kontakt. Och Vägarbetarna behöver lära sig koppla på strömmen. Hjälparen, den helige Ande, vet. Evangeliet är en Guds kraft –Guds dynamis (Rom1:16). Bibelns ord är laddade av himmelskt el! Hela Skriften är utandad av Gud (2 Tim3:16). Ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått av Gud (2 Petr 1:21 Fb14).

De som sysslar med atomsprängning - (jag har ingen personlig erfarenhet av det) - kan berätta att det strömmar ut ljus, kraft då man spränger atomen. Bibelns kraftord gömmer sig i boken på väggens hylla. Tyst det är i boken ... alla sova … Men när bibelordet flyttar från väggens hylla till hjärtats mylla och vattnas med bön, då händer det… När dina ord öppnas ger de ljus (Psalt 119:130). Varje ord som kommer till liv för mig är ett möte med Herren själv.

Är inte detta ”grymt bra”? Vägarbetarna behöver inte gå i egen kraft. Ledda av den helige Ande får de arbeta med Guds dynamit!

MOSE

är nästa person vi träffar. Malaki leder oss till personlig kontakt med honom. Läs Malaki 4:4-6. Han säger: Glöm aldrig den lag som jag gav min tjänare Mose. Men du, du har väl inte glömt de tio budorden? Förhör dig själv!

Det finns de som inte tycker om buden. De känns så tunga. Du skall och skall inte. De ger krav och kramp, skuld och skam. Jag usle man …

Johannes håller inte med. Guds bud år inte tunga, skriver han (1 Joh 5:3). Han går på himmelskt el! Han har träffat den kärlekens Gud som givit oss kärlekens bud. Han lever i kärleksflödet från honom. En annan som upptäckt budens glädje är den som skrivit Psaltaren 119. Läs den. Den innehåller bara 176 verser. Den bubblar av budglädje.

Lägg märke till att många blir glada när du håller buden.

BUD 1: Vår himmelske Fader blir glad. Far har ju befriat från Farao! Och från andra gudar, makter och krafter som låser, lurar och förblindar. Han gläder sig över att vi säger nej till idolerna (idol= avgud) och ja till honom.

BUD 2: Far älskar att få ge tröst, kraft och glädje i våra liv. Vi får det då vi brukar hans namn - tar kontakt med honom, som vill leva i personlig relation med oss.

BUD 3: Far gläder sig då han får träffa sina vägarbetande och trötta barn, och ge dem vila på vilodagen och ställa till med himmelsfest på jorden i den heliga Mässan.

BUD 4: Föräldrar bli glada. De är ofta så stressade, känner sig misslyckade och nedmuntrade. När vi hedrar dem, ser till dem, muntrar upp dem kommer något varmt och gott in i deras hjärtan.

BUD 5: Vi gör det lättare för folk att leva om vi inte dräper dem.

BUD 6: Vår partner blir trygg om vi odlar trofasthet och vibrerar kärlek.

BUD 7: Alla blir glada och mår bra om de får behålla dator, bil, smyckeskrin och sedelfyllda madrasser.

BUD 8: Ovänner blir vänner om de låter bli att mobba, maila elaka hot och hat till varandra, utan i stället tänker och talar väl om varandra och tyder allt till det bästa.

BUD 9 och 10: Alla blir glada om vi inte lurar till oss deras hus och hem, deras ”giftbo”(=maka), lokalvårdare och åsnor.

Kärlekens bud, som är laddade med el från Kärlekens Gud, hjälper oss se människor omkring oss, se hur ledsna de är, se att de är ”förtryckta, svältande, fångna, blinda, främlingar, faderlösa, änkor …”. Ljuset från buden gör oss klarsynta, ömma, uppfinningsrika och påhittiga. Vägarbetarna förstår vilken viktig uppgift de har: Bana väg för Herren. Han kan förvandla, förändra, värma och trösta.

Men Kärlekens bud riktar också sanningens ljus mot oss. Vi får se hur dumma, självupptagna, blinda, elaka, smutsiga vi är. Folk håller för näsan. Vi luktar illa. Sänder en Odör från den Ondes Onda Ondo!

Men nu kan jag berätta att det finns en glädje som väntar på oss styggingar när strålkastaren avslöjar oss och vi bländas och blundar och skäms. DÅ! Någon vägarbetare framför oss säger: Det står någon bakom dig som vill hjälpa dig. Jesus är nära! Vänd om och ge syndaskräpet till honom. Och tro evangelium som säger att

DÄR SYNDERNAS FÖRLÅTELSE ÄR, DÄR ÄR OCK LIV OCH SALIGHET.

   ELIA

får vi också träffa. Det är Malaki som är så ivrig att presentera oss för honom (Malaki 4:5-6). Han säger att innan ”Herrens dag kommer skall Gud sända profeten Elia till oss. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna”. Det är det sista som sägs i Gamla Testamentet. Och bland det första som sägs i Nya Testamentet enligt Lukas 1:17. Elia skall komma igen. Det är Johannes Döparen, Herrens vägröjare i vår öken, som får den rollen. Han vill hjälpa föräldrar och barn att hitta varandra.

Ni, som kan katekesen, vet att Luther gav oss en förklaring till fjärde budet. Den hör inte till hans bättre förklaringar. Jag gjorde en mycket bättre med hjälp av Elia och Johannes Döparen. Du får den till läxa.

Visa aktning för din far och mor

så att du får länge leva i det land som Herren,

din Gud ger dig (5 Mos 20:12, Bibel 2000).

Vad är det?

Vi skall frukta och älska Gud.
Då får föräldrar hjälp att vända sina hjärtan till barnen
och barnen får hjälp att vända sina hjärtan till föräldrarna.

JOHANNES DÖPAREN

är en viktig person denna söndag. Vi träffar honom i Matteus 11:12-19. Han är vägarbetarnas förman. Han hjälper oss att förstå hur viktig öknen, torkan, enformigheten kan vara i våra liv. Där kan vi få höra rösten av en som ropar i öknen. Men rösten dränks av högtalardecibel och stressbrus, av reklam-lockelser, av storstadsbabels babbel. Vi slits hit och dit av viljor, går sönder av att vara alla till lags. Vem skall vi hålla med: Ska vi dansa eller klaga, leka bröllop eller begravning, festa eller fasta?

Herren vill oss något. Men han skriker inte ut sitt budskap. Han talar lågmält. I mässan hör vi hans kärleksviskning: FÖR DIG! FÖR DIG!

Vi hittar Visheten!

Visheten är allt vad Gud sagt, lovat och gjort. Visheten är framför allt Jesus. Paulus skriver: Genom Gud finns ni i Kristus Jesus, som har blivit VÅR VISHET från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren (1 Kor 1:30-31).

Jesus säger allra sist idag: Vishetens gärningar har gett Visheten rätt. Det som produceras i detta kraftfält - i Kristus Jesus - är gärningar och frukter som förhärligar Gud. Där får vi förmedla profetiska ord som gör den fromme vis och gör den vise from (Sv Psalm 63 vers 1). Där träffar vi

LUCIA,

helgonet från Syracusa, hon som fick nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull (Fil 1:29). Allt äkta liv lides fram.

Tillsammans med Lucia tänder vi nu det tredje adventsljuset, det som pekar mot Jesus, världens ljus, han som brann ned för vår skull. Och tillsammans med Lucia och alla vägarbetare i alla tider, ja, med den himmelska härskaran och alla trogna alla tider stämmer vi upp i

VÄGARBETARSÅNGEN

Det är dagens psaltarpsalm 146:3-9, Fb14. Men vi börjar med vers 1

Halleluja!
 Lova Herren, min själ!
 Jag vill lova Herren så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till.


Lita inte till furstar, till människors barn som inte kan frälsa. Deras ande lämnar dem, de blir jord igen. Den dagen går deras planer om intet.


Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare, som sätter sitt hopp till Herren sin Gud, till honom som har gjort
 himmel och jord och hav
 och allt som finns i dem,
 som är trofast för evigt,
 som skipar rätt för de förtryckta
 och ger bröd åt de hungriga.
    Herren befriar de fångna,
 Herren öppnar de blindas ögon,
 Herren reser upp de nerböjda, Herren älskar de rättfärdiga,
 Herren bevarar främlingar
 och stöder faderlösa och änkor,
 men de gudlösas väg
 gör han krokig. 

Herren är kung för evigt,
 din Gud, Sion,
 från släkte till släkte.
 Halleluja!


God fortsättning på Advent önskar dig din vägarbetakollega

Bengt Pleijel 88+

som också träffas i Sångpostillan, årgång 2, sid 21, eller tryck här.

Den som vill repetera den 10 budorden letar på bibelskolan.com fram till Nyfikenvandring 61, tryck här. 

Vill du lära dig mer om fjärde budet, läs Nyfikenvandring 70, tryck här.