Inför Midfastosöndagen

Välkommen till Midfastosöndagen, som heter så eftersom den kommer mitt i Fastan. Söndagen har också ett latinskt namn – LÆTARE. I gamla introitus för denna söndag från Jesaja 66:10 står det: ”Lætare Jerusalem”. Gläds med Jerusalem och fröjda er över henne, alla ni som har henne kär. Mitt i denna allvarliga fastetid har vi fått en ”var glad söndag”, en ljusstrimma mitt i fastemörkret. Och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5).

Det är inte så underligt att denna söndag är en ”var glad söndag”. Temat är LIVETS BRÖD – Himmelens Gud öppnar sin himmel över oss. Han låter manna från himlen regna över oss, en måltid av bröd och vin, Eukaristi, tacksägelse, himmelsk närvaro. Vi får smaka Herrens godhet: ”Glädjens Herre bjud till fest vid ditt bord idag. Gör envar till hedersgäst efter ditt behag”.

1. MANNAFEST I ÖKNEN

berättar Mose om i dagens GT-text från 2 Moseboken16:12-18. Vi hamnar mitt i en av tidernas största folkvandringar. Ut ur Egypten beger sig Israels barn. Två miljoner säger de som kan räkna. Slaveriet är slut. Framtiden väntar. Målet är Kanaans land.

Uttåget är noga planerat från högsta ort. Vår himmelska Fader ser, vet, hör hur hans folk har det. Han genomför nu sin plan. Han börjar med att utse en ledare – en tre månader gammal babypojk, som flyter omkring i en papyrusark på Nilen (och skriker så in i vassen!). En prinsessa ser barnet, tar hand om det, ger det namnet Mose ”ty ur vattnet har jag dragit upp honom” (2 Mos 2:10).

Folkledaren får en god utbildning: I fyrtio år mår han som en prins i Faraos palats. Där lär han sig bl.a att hitta i maktens korridorer. En erfarenhet som han senare hade nytta av. I fyrtio år får han leva ökenliv och lära sig hur man kan existera där. I fyrtio år är han sedan ledare för detta folk.

Gud kunde väl hittat ett bättre redskap. Mose hade häftigt humör. En gång råkade han slagsmål (2 Mos 2:11 f). En egyptier dog. Det minnet plågar honom. Ett identitetsproblem plågar honom också: Vem är jag? Är jag prins eller slav? I ensamma ökengrubbel ser han sig som en nolla.

När Gud sedan kallar Mose att bli folkledare, säger han inte som presidentkandidater i USA: ”Jag är bäst! God bless Israel!” Han bubblar fram hela sitt dåliga självförtroende: Jag duger inte, kan inte, är ingen talare, klarar mig inte i debatter, vet inte vad jag skall svara, får tunghäfta …

Men Gud vet vad han gör. Han kallar inte alltid de smartaste och skickligaste. Men den han kallar gör han skicklig att bli tjänare … (2 Kor 3:4-6). När HERREN kommer som nummer ett i hans liv blir nollan plötsligt värdefull: 10! Nollan Mose lyder Herren. Före går Herren, sedan nollan Mose och efter honom 2 miljoner andra nollor…

Och sedan: Under över alla under! Två miljoner slavar blev HÄRLIGT FRÄLSTA ur Egypten. Nu kan vandringsfolket börja vandra.

Vi tycker att det är ”saligt att få vandra”. I alla fall när vi sitter i kyrkan och sjunger så … Men det är ingen dans på rosor att vandra med Gud. Vandringsfolket ur Egypten kan ge oss en mer realistisk syn: Det kan vara FARLIGT att få vandra. Hur får man mat och vatten till alla? Hur klara av eftersläntarna, de som inte orkar? Hur klara suckiner och jämmerlika? Hur klara angrepp från oväntat håll? M.m. m.m. m.m.

De skyndar ned mot Röda Havet. Där blev situationen förtvivlad. Bakom dem Faraos mäktiga härar som förföljer dem. Ingen i Israel hade gjort militärtjänst. Framför dem Röda Havets vatten. Ingen hade gått i simskola.

Faraos härar hann upp oss vid stranden just som vi kommit till Pi-Hairot … Men då, i den sista förtvivlade stunden brast för Guds vindar förskräckelsen hav. Vägen låg öppen. Vi som var döda gick ut ur vår grav (Sv Ps 618). Gud griper in! De blir HÄRLIGT FRÄLSTA vid Röda havet.

Man hör inte mycket av lovsång bland vandringsfolket. Men på andra sidan Röda Havet hör vi den. Herren är min starkhet och min lovsång och han blev mig till frälsning. Mose och allt folket sjunger så (2 Mos 15:2). Jesaja sjunger så i Jesaja 12:2, Jesus sjunger så i salen i övre våningen Psaltaren 118:2, Den sången har hittat in till oss i våra gudstjänster. Vi se också hur lovsången spritter till i benen på gamla Mirjam, Moses och Arons syster. Hon bör vara i åttionioårsåldern nu. Hon tar med sig de äldre damerna i kyrkliga syföreningen och ställer till med dans till Herrens ära ( 2 Mos 15:20-21). Men rätt snart hamnar folket i öknen SUR och i öknen SIN. Där surar, knorrar och syndar de …

Men i alla dessa prövningar ser vi hur Mose mognar och växer. Vi möter Mose som BEDJARE. Hans böneliv börjar med tre ord: Här är jag (2 Mos 3:4). Sedan finner vi ett tjugotal böner nedtecknade. Mose ber för sitt folk. Mose ber för Farao. I slutet av 2 Mos. står det att Herren talade med Mose ansikte mot ansikte såsom när den ena människan talar med den andra (2 Mos 33:11).

Gud hör folkets knorr och lyssnar till Moses böner. Slavarna från Egypten får vatten och bröd.

VATTEN: De kom till Elim där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd. Och slog läger där vid vattnet (2 Mos 15:27).

BRÖD: Den stora MANNAFESTEN börjar. Gud låter bröd regna ned från himlen. ”Vad är det?” Det smakar som semla med honung. De kallar det ”manna”. Till den festen anknöt Jesus i dagens evangelium.

Jublande lyfter vi upp våra händer vi som vår räddning ej mer kunde tro.

Nyfött står folket på skimrande stränder, snart skall i Kanaan trygga vi bo.

Manna från himlen är reskost på vägen, brödet vi bryter och vinet ur lägeln.

Halleluja! Halleluja! (Sv Ps 618:3)

2. SMAKA HERRENS GODHET

Petrus berättar i första Petrusbrevet 2:1-3 hur vi kan få smaka det.

Episteln slutar med de orden: Ni har ju fått smaka Herrens godhet. Ordet godhet heter på grekiska krästos. Herren Kristus ger krestos! Godheten skall smakas. Vi ska inte sitta och titta på Livets bröd. Det ska smakas, ätas. Det är då den himmelska näringen flyttar in i oss.

Jesus som är full av nåd och sanning vill att hans rika liv skall få flytta in i oss, så att vi kan säga: Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd (Joh 1:14,16).

Men nu kan det hända något hemskt. Det finns ingen plats för Herrens godhet i oss!!!! Det är redan fullt av det som är fult!

Före mässan får vi stanna till i bön och självrannsakan. Vad är det som hindrar mig att leva ”himmelriktigt” på jorden. Petrus hjälper oss: Lägg därför bort all ondska, falskhet och förställning, avund och förtal (2:1).

Allt slags ondska - det är allt det som är motsatsen till kärlek. Dit hör lusten att ge igen, såra någon, hämnas...

Falskhet - svek, människor kan inte lita på en, man är oäkta, lever på lögner och halvsanningar, manipulerar …

Förställning - skrymteri, hyckleri, man spelar sin roll, sätter på sig en mask, är inte sig själv, lever en låtsaslek, ler sitt karismatiska leende för att dölja sin inre osäkerhet.

Avund - man ser med oblida ögon på att någon får det bättre, har bättre betyg, tjänar mer, är vackrare. Avunden är som ett gift. Giftet ger självömkan, smittar och smiter ut i tankar, ord och gärningar.

Förtal - man tänker och talar illa om andra, blir ovänlig, försöker nedsätta den andre.

Om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig

så att han förlåter oss alla våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

(1 Joh 1:7)

3. ALDRIG HUNGRA … ALDRIG TÖRSTA

Hur är det möjligt, frågar vi. Jesus ger svaret i Johannesevangeliet 6:14-35.

Alla denna söndags evangelietexter utgår från Johannes kapitel 6. Först får vi vara med om den stora festen, då 5000 män + kvinnor och barn mättas med fem kornbröd och två fiskar. Det bli tolv korgar över efter måltiden. Folk häpnar! De säger inte: Jesus måste vara en profet. De säger: Han måste vara PROFETEN (varför? Svar: 5 Mos 18:15,18).

När Jesus märker att de ville göra honom till kung, drar hans sig undan. Han försvinner. Hans lärjungar hittar honom på andra sidan sjön. De hade åkt båt dit, Jesus hade gått på vattnet.

Där får nu lärjungarna ett underbart samtal med Jesus. Jesus talar med dem om mannat i öknen på Mose tid.

 De undrar vad de ska göra för att bli bättre kristna. Jesus svarar genom att tala om vad han ger.

Vi får ibland vara med om rika gudstjänster. Vi anar, förstår, häpnar. Himmelen är nära! Efteråt får vi dröja oss kvar i den personliga gemenskapen och samtalet med Jesus.

Vandra nu gärna långsamt genom Johannes 6 med hjälp av Midfastosöndagens tre årgångar.

Sångpostillan årgång 1, boken sid 160, bibelskolan.com tryck här.

Sångpostillan årgång 2, boken sid 150, bibelskolan.com tryck här.

Sångpostillan årgång 3, boken sid 162, bibelskolan.com tryck här.

Jesus säger idag till oss:

Guds bröd är det som kommer ner från himlen och ger världen liv."  

Vi säger till honom:

"Herre, ge oss alltid det brödet!"

Jesus svarar:

Jag är livets bröd.

Den som kommer till mig ska aldrig hungra,

och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta (Joh 6:33-35).

Aldrig hungra – men jag behöver äta.

Aldrig törsta - men jag behöver dricka.

Med ”lætarehälsning”

Bengt Pleijel 89+