Inför första söndagen efter Trettondedag Jul.
JESU DOP
är temat på söndagen efter Trettondedag jul. Himmelen öppnas över oss. Vi ser Jesus som ber och Anden som sänker sig över Jesus som en duva. Vi hör Faderns röst
Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.
Fadern som bortom alla stjärnor tronar,
Sonen, som världen med sitt blod försonar,
Anden, som talar mäktigt och hugsvalar
till oss nedkommer.
(Sv Ps 496:3 och 2)
1. FADERN KOMMER TILL OSS!
Läs och BE-grunda den ruskiga historien i 2 Mos 1:22 – 2:10 i din bibel eller psalmbok
Vilken ruskig historia! Vi ryser! Tänk att detta kunde hända! Och det kan hända! Vi får ju rapporter om liknande varje dag. Maktmänniskor förtrycker. Barn gråter. Vad utsatta barn ofta är! När detta händer, ropar vi och ber: Gud, var är du i allt detta? Gömmer du dig någonstans långt bortom alla stjärnor? Vi blir rädda, upprörda. Kanske knyter näven …
Situationen, som det berättas om är denna: Israels folk har flyttat ned till Egypten på Josefs tid. Där förökar de sig snabbt och blir ett verkligt invandrarproblem för farao och hans immigrationsminister. En otäck tanke dyker då upp i faraos hjärna. Kasta nyfödda pojkar i Nilen! Pojkar kan ju växa upp och bli fäder och fightare och farliga för farao. Men låt flickor leva. Dem kan egyptiska karlar ha roligt med längre fram. Och så ger farao befallning om detta till hela sitt folk: Kasta pojkarna i Nilen!
Så händer det att mamma Jokebed blir havande. Kan du ana hennes förtvivlan och oro? ”Bara det inte blir en pojke! Bara det inte blir en pojke”! Det blir en pojke. Gud, var är du?
Mamma Jokebed var tvungen att göra det som farao befallde. Men hon kastar honom inte i Nilen. Hon gör en korg av papyrus och bestryker den med beck och tjära och lägger honom i korgen. Och där ligger nu gossen Mose. Och gungar och skriker så in i vassen!
Men då kommer prinsessan. Hon adopterar gossen. Och Mose växer upp med sitt identitetsproblem: Är jag prins eller slav? Ett problem han delar med många adopterade barn. ”Vem är jag?” I 40 år får han leva som prins. Han lär sig hitta i palatset och hur man uppför sig där. En bra utbildning för senare uppgifter. I 40 år lär han sig hur man lever i öknen. En bra utbildning för sin stora livsuppgift – att under 40 år leda folket genom öknen ur slaveri och förtryck. Ett långt liv med många erfarenheter av kamp, nöd, lidande, tårar. Ett långt liv med personlig relation till Fadern. I slutet av sitt liv sammanfattar han sina erfarenheter av gemenskapen med Far.
En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder hans eviga armar
2. SONEN KOMMER TILL OSS!
Läs och BE-grunda i din bibel eller psalmbok vad Lukas berättar om Jesu dop i Jordan - Lukas 3:15-17, 21-22.
Lukas tar oss med till Jordan. Folket var fyllt av förväntan, skriver han och alla undrar om inte Johannes kunde vara Messias. Folket var fyllt av förväntan. Men också den himmelska världen var det. Änglarna undrar: Vad ska hända nu? Fadern, Sonen och den helige Ande hade stämt möte. Det är vårt dops Gud, som bjuder oss på kärleksmöte vid floden Jordan.
Rakt emot oss dyker plötsligt en underlig ökenfigur fram. Johannes heter han och Döparen kallas han. Han verkar kärv. Han är klädd i kamelhårsmantel och lädergördel. (Verkar stixigt!) Han äter konstig mat: Gräshoppor och vildhonung! En underlig figur. Han står där mitt i flodens vatten och döper. Massor av folk har kommit dit. Johannes kommer emot oss. Hans ögon ser rakt igenom oss. Han ropar till dig och mig: ”Du går åt fel håll. Vänd om! Det är inte alls synd om dig, det är synd i dig. Bered en väg för Herren! Han kan klara av ditt liv”. Johannes är både kärv och djärv. Han stryker oss inte medhårs. Han avslöjar oss. Men vi anar att den kärve Johannes egentligen vill oss väl.
Johannes Döparen vittnar om Jesus. Johannes säger att det liv vi längtar efter finns hos Jesus. Jesus är större och starkare än jag, säger Johannes. Jag döper er med vatten. Men Jesus skall döpa er med helig ande och eld.
Sedan kommer ord från Johannes som skakar till i oss. Det verkar som han vill säga att det inte bara är saligt att få möta Jesus, utan också farligt. Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar. Säden måste tröskas. Agnarna måste skiljas från vetet. Det blir inte så goda bullar om agnarna ska vara med. Agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar. Men det är bara agnarna som skall brännas upp. Vetet skall ätas upp.
Vad kan agnar vara för oss? Agnar är det som sitter på utsidan. Det är det vi klär ut oss i, fikonlöven. Agnarna står för hyckleri och låtsaslek. Det oäkta. Eller för att tala bibliskt språk: för synden.
Detta som låter hemskt är egentligen något mycket underbart. Gud älskar oss så mycket att han ibland i sin kärlek måste skaka om oss, vända upp och ned på oss. Han vill ta av syndens smutskläder som luktar så illa, och sätta på oss sin rättfärdighets kläder (se Lukas 15:22). Och agnarna – synden, smutsen, skall han bränna i en eld som aldrig slocknar. Om någon vill fiska upp de gamla synderna igen får han/hon vara beredd på svåra brännskador.
Jesus kommer till Jordan. Han går fram till Johannes, för ett samtal med honom. Vi ser hur Jesus liksom de andra stiger ned i flodens vatten. Lukas berättar: När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Medan han bad, öppnades himlen och den helige Ande sänkte sig ner över honom i fysisk gestalt som en duva. Och från himlen kom en röst:
Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.
Det är som om Fadern vill låta denna händelse skölja igenom också oss. Han ser på oss, som nu har ställt oss mycket nära Jesus i flodens vatten. Vi hör hur Faderns röst talar också till oss: Du är min älskade son, min älskade dotter, mitt älskade barn. Du är min utvalde. Jag har en plan med ditt liv.
Vi får se hur den helige Ande sänker sig över oss i en duvas skepnad ... Precis som Jesus hörde och såg detta när han bad, så hör du detta när du är stilla i bön inför Fadern. Låt honom tala.
När vi i dopet döps in i Kristus, blir det som är hans också vårt! Allt det vi längtar efter finns hos honom. Vi klarar inte detta krångliga liv utan honom. Vi som genom dopet hör ihop med honom får höra:
Du är min älskade Son,
min älskade dotter ,
mitt barn.
I dig har jag min glädje.
3. DEN HELIGE ANDE KOMMER TILL OSS.
Läs och BE-grunda i din bibel eller psalmbok vad Johannes skriver om Jesu dop 1 Joh 5:6-12.
Vi har varit vid Nilen och vi har varit vid Jordan och sett hur Gud griper in i mänsklig nöd. Nu tar Johannes oss avsides för att hjälpa oss förstå vad dessa händelser betyder för oss. Han ger oss en stund av begrundan. Johannes avslöjar nu hemligheten med den helige Ande …
1. Först berättar Johannes om Jordan och Golgata.
Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. När Jesus kom, kom han genom vatten och blod. Jesus steg ned i Jordans vatten. Där invigs han till sin frälsargärning. Genom blodet på Golgata fullbordas den. Från Jordan går Jesus mot Golgata, som han också kallar för ett dop (Luk 12:50). Jesus är vår Frälsare, som i Jordan invigdes till vår frälsare och som på korset gav sitt liv för oss.
2. Johannes berättar sedan om vad dop och nattvard kan betyda för oss.
Du får besök av tre vittnen: Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga. Det som binder oss samman med Jesus, som dog och uppstod för oss, är dopet och nattvarden. ”Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds lamm” (Ps 230:1) är en påminnelse om hur vattnet (= dopet) och blodet (= nattvarden) låter oss få del av Jesu seger på Golgata !(se Joh 19:34). Golgata landar där hos oss. Den som hjälper oss se detta är ANDEN.
3. Var noga med ditt inre kärleksrum. Dra dig ibland undan i stillhet.
Låt Anden få ett enskilt samtal med dig. Om du undrar över hur du som är besvärlig och gör så mycket dumt och så många fel, kan vara ett Guds barn, så får du höra Anden trösta dig. Anden gör alltid det genom att peka på Jesus. För Jesu skull får du vara ett Guds barn.
Alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.
Ni har inte fått slaveriets ande,
så att ni på nytt skulle leva i fruktan.
Nej, ni har fått barnaskapets Ande,
i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!”
Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.
(Rom 8:14-16).
Välkommen bland dopets upptäckare!
Bengt Pleijel 91+
som levererar fler upptäckter på bibelskolan.com, tryck här och i Sångpostillan årg 2, sid 74.
