Fjärde söndagen efter Trefaldighet

ATT INTE DÖMA

är det befriande budskapet till oss denna söndag. Det finns bättre metoder att komma till rätta med andra människors galenskaper och elakheter än att svara med samma mynt, kasta sten på dem och gå med i drevet …

Vi lever FARLIGT då vi gör som alla andra, snokar, ser och bekänner andras synder.

Vi kan få leva SALIGT. Hur då?

1. Se in i Guds Fadershjärta

Läs och BE-grunda Sakarja 7:8-10

Herrens ord kom till Sakarja. Han sade:  

Så säger Herren Sebaot: ”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”

Den gamle Sakarja berättar för oss att Herrens ord kom till honom. Precis som Herrens ord kommer till oss, då vi öppnar våra hjärtan för Bibelns ord. Genom det som Herren säger får vi blicka in i Guds Fadershjärta. Hjärtat är i Bibeln säte för tanke och handling. Gud ser nöden och vill göra något åt den. Han har ”mod i barm”. Känslorna sitter i magen.

Hör vad han säger: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”

Vilken omsorg, vilken nöd, vilken kärlek han har för de människor som han sänder i vår väg. Stanna till här. Tänk efter om du ser ett ansikte bakom dessa ord: änkan … den faderlöse … invandraren … den fattige.

Behöver du en attityd-förändring? Fäll rättfärdiga domar … visa varandra kärlek … barmhärtighet … förtryck inte.
   Stanna till och tala med Herren om det som nu dyker upp i dina tankar

2. Gud slår vakt om vårt människovärde.

Läs och BE-grunda Romarbrevet 14:11-14

Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud. Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.

Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder. Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent.

Paulus ställer oss inför den levande Herren, han som säger: Så sant jag lever! En utstrålning av liv, härlighet, kärlek slår emot oss. Vi bländas, slår ned ögonen. Vi faller ned inför tronen ty varje knä skall böja sig. Vi lyftes upp genom den himmelska lovsången. Varje tunga skall prisa Gud …

Vi hör ett budskap från tronen som nog får oss att darra: Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud. Ja, en gång skall vi få göra räkenskap för våra liv. Gud räknar med oss. Han slår vakt om vårt människovärde!!!

Ett djur som bär sig illa åt ställer man inte till ansvar. Men en människa är så mycket mer än ett djur. En människa har ansvar. När man tar ifrån någon hennes ansvar, tar man ifrån henne hennes människovärde. Därför slår yttersta domen vakt om vårt människovärde.

Och varje gång jag bekänner min synd, slår jag själv vakt om mitt människovärde. Jag reser mig ur min förnedring och hävdar mitt människovärde.

Ute i världen kan man tala mycket om synd (helst andras synd). I kyrkan har vi fått den unika möjligheten att berätta för alla om hur man blir av med synden! Jesus har tagit de yttersta konsekvenserna av vår synd. Det skedde på Golgata.

Vid korset bekänner vi vår synd. Jesus bär bort allt det som smutsat ned och gjort oss omänskliga. När vi blivit överraskade av denna kärlek, vill vi gärna överraska andra med den. Paulus säger: Vi dömer inte längre varandra. Vi lägger inte något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.

Jag får en ny syn på tingen. Ingenting är orent i sig självt. Det orena finns i våra hjärtan (jfr Titus1:15, och Mark 7:23).

Men om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:9). Men om vi bråkar om oväsentligheter kan vi göra vår broder eller syster i tron väldigt illa. Jag oroar dem i onödan. Och jag själv ramlar då ut ur kärlekens kraftfält – lever inte längre i kärleken, och kan då bli orsaken till att den som Kristus lidit döden för går förlorad. Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat, säger Paulus. Ett ord att ta med hem …

3. Jesus stryker två streck över vår synd.

Läs och BE-grunda i din Bibel Johannes 8:1-11

Plötsligt händer något på tempelområdet i Jerusalem. Man hör upprörda röster. Någon skriker, gråter. En klunga människor kommer. I mitten en kvinna. Man drar henne i håret. Man vrider hennes armar, slår henne. Vi ser hur hon ramlar. Man släpar henne fram.

Vad har hänt? Jo, denna kvinna har begått äktenskapsbrott. Man kommer på henne när hon just håller på. På bar gärning. Mannen som begått äktenskapsbrott med henne har tydligen smitit undan. Karlar är duktiga att hitta gömställen då det osar hett.

Men innan vi nu tar itu med kvinnan ska vi stanna till och fråga hur vi ska ta itu med karlen om vi träffar på honom. Vad tycker ni? Ska vi stena honom? Men vem av oss ska kasta första stenen? Ska vi skälla ut honom? Han skulle nog behöva det. Men tänk om han svarar: ”Ska du säga. Jag vet nog något om dig som ingen annan vet …”

Nu finns bara kvinnan kvar. Och nu ska man döma henne. Hon har gjort vad man kallade en galenskap i Israel (5 Mos 22:21, Bibel 1917). Så allvarligt tog Mose lag på en sådan synd att den som gjort den inte längre fick vara med bland Guds folk. Hon skulle stötas ut ur folket. Hon fick inte leva längre. Två bra saker gjorde man nu: 

1. De tog Guds lag på allvar. Det är allvarligt att bryta mot Guds bud. Kärlekens Gud har givit oss kärlekens bud som skyddsräcken omkring det ömtåliga människolivet. Buden är Faderns kupade händer omkring oss. Skyddsräcket är inte till för att stänga in oss, utan för att stänga ute det som vill förstöra våra liv. Om man hoppar över rutschar man utför. Något inom oss dör. Vi rör vid dödens krafter när vi struntar i livets bud. Många i vårt land mår inte bra. Kanske man kan hitta en orsak här.

2. De tog den här kvinnan till Jesus. Så ska vi göra när vi träffar på en människa som begått synd, lever fel eller kommit snett. Ta med henne till Jesus. Be för henne. Försök få henne med till kyrkan. Det är mycket som kan hända där. Vi hittar en ny melodi. Inte dödens melodi utan livets. Och vi hittar den tillsammans med många andra. 

Men vad ville männen egentligen?

De ville sätta Jesus på prov. De ville inte ha bort kvinnan. De vill ha bort Jesus. De ville få något att anklaga honom för. I Johannes 8:59 står det att de vill stena Jesus

Om Jesus säger: ”Stena henne”, kunde man anklaga honom för romarna, ty bara de kunde avkunna dödsdom. Om Jesus säger: ”Fria henne!” kunde man anklaga honom för att inte ta Moses lag på allvar.

Vad gör Jesus? 

Först säger han ingenting. En lång stund är det alldeles tyst. Men han gör något. Han böjer sig ned, skriver med fingret på marken. Vad skriver han?  De bibelsprängda fariseerna började kanske tänka på Jeremia 17:13. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden …

Varför svarar inte Jesus?  Han bara sitter där och ritar.  De upprepar sin fråga?

Då säger Jesus: Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne. Vilket fantastiskt svar! Jesus ändrar varken på Roms eller Moses lag. Han säger till dem att stena henne. Gör det! Lyft era händer och kasta stenen. Men den ska börja som är utan synd. Den som själv aldrig begått äktenskapsbrott. Den som är ren i sina tankar, han börjar. Vad händer? Männen sänker sina händer, slår ned sina blickar. De troppar av, den ene efter den andre. De gamle gick först. Störst självkännedom. Känner sig genomskådade..

När alla är borta ser Jesus upp. Kvinnan står kvar. Hon ensam är kvar inför Jesus. Jesus kunde kastat den första stenen. Han var utan synd. Men han gör inte det. Han frågar: Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig? Hon svarade: Nej, herre. Jesus sade: Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer.

Vilken kärlek! Men inte en kärlek som slätar över. Vi möter inte en hygglig snällhet när vi kommer inför Jesus. Han säger aldrig att det inte spelar någon roll hur vi lever. När vi syndar mot sjätte budet och mot femte och mot sjunde och mot åttonde, är vi inne på dödens område.

Vår enda räddning är att få stanna kvar med den här kvinnan inför Jesus. Stå vid hennes sida och bara vara där inför Jesus. När vi är där inför Jesus förstår vi att Jesus inte kommit för att döma. Han har kommit för att rädda och upprätta och hjälpa oss till en ny start. Jesus stryker inte ett streck över vårt förflutna. Vi måste läsa denna text tillsammans med allt som sägs om Jesus i hela Nya Testamentet. Han stryker inte ETT streck. Jesus stryker TVÅ STRECK - korsets två bjälkar. Jesus dör i vårt ställe och han tar in vår synd i sina sårmärkta händer. Och bär bort …

Frälst genom honom, lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.

RECEPT

för den som blivit sårad, förnedrad, tillknycklad av andra och har svårt att glömma och förlåta och vandra vidare …  Läs Jesu ”annorlundaexempel” i 1 Petrus 2:21-26.

Det finns fler skatter att upptäcka i i dagens texter i boken SÅNGPOSTILLAN, årg 2, sid 287. På bibelskolan.com tryck här.

Och med Jeremiaordet i våra hjärtan

tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan

”rullatorerar” vi vidare i Jesu namn.

Bengt Pleijel 92+