Inför åttonde
söndagen efter Trefaldighet
Kära Du!
En
del människor tar en sängfösare för att kunna sova. Av mig får du en kyrkfösare
för att kunna vakna. Och upptäcka att det bjuds på söndagsgodis.
Bakom
oss finns nu Kristi förklarings dag. Två erfarenheter fick vi: Vi såg hans Härlighet. ”Det är bra att
vi är med”, sa Petrus och vi sa det också. Det är bra för oss att få vara med, där vi lär
känna Jesus.
På
berget såg vi HÄRLIGHETEN. På vägen ned,
såg vi FÖRFÄRLIGHETEN. Vi mötte nöd, smärtor, ondska och människor vi inte
klarade av. HJÄLP!! Ni kommer ihåg att vi då sa till Jesus: ”Det är bra att du
är med”.
Vi
behöver båda dessa erfarenheter: Stunder då vi får umgås med Jesus och får lära
känna honom. Och stunder då han får lära känna oss och berätta för oss vad han
kan och vill göra för oss och i oss ”då mörkret begär oss”.
I
nästa vecka kommer en del av oss att träffas på Oasmötet i Kungälv 23-28 juli.
Just nu förebereder jag ett seminarium i Kungälvs kyrka på fredag kl 15. Jag är
så stolt över att jag lyckats hitta på ett långt och krångligt ämne:
Hur kristendom i huvudsak blir en hjärtesak om vi
går från tankesmedjan vars dunk, dunk ger oss huvudvärk och får oss att känna
oss dumma och i stället går till hjärtesmedjan där våra hjärtan smälts om i
altarets glöd, där vi renas, och glada får känna som eld i vårt blod de levandes
mod.
Lär
dig detta ämne utantill så vet du allt som skall manglas ut där på 90 minuter. Då kan du sedan leta rätt på ett
annat och nyttigare seminarium.
Vi
behöver kärleksstunder med Jesus: söndagens
högmässa i vår församling. Bönevrån
hemma där vi blir stilla och förundras över att Guds Ande talar med vår ande
att vi dummingar trots allt får vara Guds barn (Rom 8:16, 1 Joh 3:1). Vi behöver oaser där vi släcker vår törst. Vi
behöver grönområden där vi växer och
mognar i vår tro. Då kan bibelns ordfrö slå rot i oss. Vi blir rotfasta och trofasta.
En
del åker till Oasmöten för att ladda batterierna. Det tycker jag är korkat. Ett
batteri blir snart urladdat. Sommarkraften räcker inte till vintermörkret och
kylan. Golvlampan i min bönevrå har ständig kontakt med väggurtaget. Vi som vill vara Vägens folk får ständigt
vara uppkopplade på honom som är Vägen. En lätt tryckning med pekfingret får
ljuset och värmen från Jesus att flöda in i
rum och i hjärta.
Innan
vi hamnar i nästa veckas oaser, stannar vi till inför Åttonde söndagen efter
Trefaldighet (21.7
2013).
Där lär vi oss mycket om ANDLIG KLARSYN. Att vi inte ser klart, kan bero på att
vi drar ned rullgardinen för ögat – vi blundar, vill inte se ... Brist på
klarsyn kan också bero på att vi är förblindade. Det låter otäckt. Och det är
det också. Paulus talar om det i 2 Kor 4. Läs särskilt vers 4 och 6. Vi behöver
be: ”Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon, Herre, mig giv ....”
I
söndagens evangelium från Matteus 7:22-29, möter vi några som vi tycker är
duktiga, kloka och ser andliga ut. Det verkar som de varit på Oasmöten. Men
Jesus kallar dem ondskans hantlangare.
Han säger att han inte känner dem. Här är några kloka män som tydligen inte är
riktigt kloka. Vad menar Jesus? Varför så upprörd? Kan det vara så att Jesu kärlek är så stark
att han vågar säga rakt ut till oss att allt inte står bra till. Han måste
skaka om oss för att kunna ge oss klarsyn. Vad är det som sker i det som sker? Jag
har brottats mycket med dessa kärva ord av Jesus. Vill du veta var jag hittat för
svar, så slå upp boken Sångpostillan sid
318 ff eller gå in på www. Bibelskolan.com
eller tryck bara här. Läs om du vågar!
Bengt Pleijel 86+
