Lördag
den 6 juli 2013. Inför sjätte söndag efter Trefaldighet.
I
min förra blogg, kära teofiler, skrev jag att veckan på den gamla goda tiden –
den som slutade 1972 – började med söndag. Vi hem-tade i kyrkan
himmelskt söndagsgodis att ta med oss hem att leva av under veckan. Och när vi
delade dessa himmelska godheter med varandra kände vi oss som syskon. Vi blev
”teofiler”. Vad betyder det? Ni kommer ihåg hur Lukas skrev till den ädle och
käre Teofilus (Luk
1:3, Apg 1:1). Teofilus
betyder ”Guds-älskare”. De kristna på Nya Testamentets tid kallades inte så
ofta ”kristna” (bara
tre ggr). De
kallade sig lärjungar eller vägens folk. Eller dem som älskar vår Herre Jesus
Kristus (Ef
6:24). Kristna
är de som låtit sig drabbas av Jesu kärlek. De går i kyrkan därför att de inte
klarar av detta krångliga liv utan närkontakt med Jesus.
När
detta skrivs lever vi i veckan efter Apostladagen. För mig startade veckan med
ett Oas-möte i Hälleviksstrand. Där mötte jag många ”teofiler” och gamla vänner.
Också Jesus var där! (Joh
2:1 ff).
Vi fick en underbar nystart för veckan. Hakon L lät Jesus stå i centrum i sin
undervisning. När Ordet om Jesus är i rörelse kommer vi i rörelse i vårt
kristna liv. Berit S ledde oss sedan på en spännande upptäcktsvandring i ordet frimodighet. Jesus var där och den
helige Ande var där och då kommer också uppmuntran, förnyelse, glädje,
kärlekssånger .... Herren gjorde stora ting bland oss (Psalt 126).
Detta
bar mig under veckan som kom. Jag smakade på ordet frimodighet och upptäckte
ett ställe i Bibeln, som lärde mig att upprepa bibelord och tankar och ge dem
vidare. Får jag berätta om Mose?
Mose har kommit i den övre pensionsåldern,
120 år. Han håller en avskedspredikan inför allt folket. Där uppmanar han dem att vara starka och frimodiga, inte rädda
eller förskräckta. Och orsaken till att de kan vara det, var att Herren, din Gud går själv med dig. Han skall
inte lämna dig eller överge dig (5
Mos 31:1-6).
Sedan
blir det kyrkoherdeinstallation
(eller välkomnande som det heter idag). Josua
skall utses till ledare. Mose
håller då ett tal till honom. Han säger då samma sak som han sa till folket.
Gamla präster upprepar sig gärna. Det som dög åt folket dög också åt ledaren. Var stark och frimodig ... Herren din Gud
går själv framför dig ... Var inte rädd
eller förfärad (5 Mos 31:7-8).
Om vi sedan bläddrar fram några sidor
kommer vi till Josua 1. Vi hör hur Gud själv talar till och uppmuntrar Josua.
Flera gånger kommer löftet att han är med Josua och uppmaningen till Josua att vara stark och frimodig. Josua
skall klara detta om han varken blir vänstervriden eller högervriden utan har
focus på Guds ord både dag och natt (läs
Josua 1:1-9).
I slutet av Josua 1 läser vi folkets
reaktion. De anar vilken svår uppgift pastor Josua skall få som ledare för denna megaförsamling. De
önskar bara att Gud skall vara med honom. Och så hittar de ett bra bibelord som
de hört Mose säga i en predikan: Var stark och frimodig.
Recept: Läs och lyssna in ett bibelord
och tankar som du får höra på söndagen. Stoppa ned dem i hjärtat. Låt dem tala
till dig. Du får tröst och uppmuntran. Sedan kan det hända att du träffar någon
”teofil”, som behöver uppmuntras med himmelskt söndagsgodis!
På söndag är det sjätte efter
trefaldighet. Vad söndagen handlar om kan du få hjälp att upptäcka om du går in på bibelskolan. Eller köp boken Sångpostillan årg 2 och slå
upp s 303. (GAudete förlag, tel O42/ 37 48 10). Där berättas bl.a om att Paulus
ser sig som både mor och far. Fyra gånger får du en besvärlig fråga: Hur korkad
får jag egentligen vara? Vad svarar du på det?
Bengt Pleijel 86+
