Inför tredje söndagen i Påsktiden

Det doftar GODHET i tredje söndagen i Påsktiden. Andas djupt! Vi vandrar idag in i godheten tillsammans med DEN GODE HERDEN . Glöm inte att ta på dig bra skor (Ef 6:15).

FÖRSTA VANDRINGEN – i sällskap med Hesekiel i dagens GT-text från Hes. 34:11-16. Här får vi

HERDENS PROGRAMFÖRKLARING.

Som herden vårdar sig om sin hjord ... så skall jag vårda mina får ...De skall få komma till ro på härliga ängar ... saftigt bete skall de finna ... Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka ...

Söndagen heter på latin: Misericordias domini, Det är ”Herrens medkänslas” dag. Cordia betyder hjärta. Miseri syftar på de miserabla. Herren, den gode Herden, har hjärta för de miserabla, de svaga och tillknycklade. Jfr barm-härtighet = hjärta för de arma!

Men så berättar Hesekiel något som kan trösta en del av oss: Herden har inte glömt bort de starka och välmående! Det är inte klokt vad bra vi kan få det hos den gode Herden, vi, både snälla och stygga och snällstygga.

Men kom ihåg: Du får komma som du är. Men du behöver inte förbli den du är!!!! Herden gör något spännande med dig. Förstår du inte att Herrens godhet vill föra dig till omvändelse? (Rom 2:4). Om Han får göra som han vill, kommer han att förändra ditt hårda och envisa hjärta, (Rom 2:5). Han vill smitta dig med innerlig medkänsla (Kol 3:12). Du får hans ömhet, hans längtan efter att få upprätta svaga och tillknycklade. Vad bra människor omkring dig kommer att få!

ANDRA VANDRINGEN - i sällskap med Johannes i dagens evangelium, Johannes 10:1-10. Här får vi

ETT PERSONLIGT MÖTE MED DEN GODE HERDEN.

Han öppnar grinden och släpper in oss i fårafållan. Han räddar oss från tjuvar, rövare, främlingar och stygga människor som stjäl, slaktar och dödar. Men till oss som kommit in i fårafållan talar han om vad han vill oss: Jag har kommit för att ni skall ha liv, och liv i överflöd.

TREDJE VANDRINGEN - i sällskap med Kung David i dagens psaltarpsalm, Psalm 23:1-4. Vi träffar där

HERDEN OCH HANS HJORD.

Herren är min herde, mig skall inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din KÄPP och STAV, de tröstar mig.

Vi stannar vid FYRA RASTPLATSER för att TÄNKA TILL:

1. tycker du att det är mycket som fattas dig. I så fall: Varför?

2. Om den gode Herden få ta hand om dig: först vila – sedan ila! först styrka, liv, vederkvickelse - sedan vandring på rätta vägar - inte alltid på lätta.

3. När det mörknar på färden i världen och jag bäst behöver Herden, då är han allra närmast mig. Tro blir för-TRO-ligt förhållande. HAN, HAN, HAN, HAN försvinner och byts ut mot DU, DU, DU, DU! Jag fruktar inget ont.

4. KÄPP OCH STAV TRÖSTAR. Har du upptäckt den trösten? KÄPPEN var en klubba som Herden använde för att klubba ned vargar och satans otyg. STAVEN hade en krökning upptill (jfr biskopsstaven). När lamm och får bar sig fåraktigt åt och ramlade ned i någon klyfta, fångade Herden fåren ur fördärvets grop. KÄPP OCH STAV TRÖSTAR, när vi låter Herden ta hand om oss, då vi burit oss fåraktigt åt!

FJÄRDE VANDRINGEN - i sällskap med Kung David i dagens psaltarpsalm,Psalm 23:5-6. Du träffar där

KUNGEN OCH HANS FOLK

Du dukar ett bord i mina ovänners åsyn du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus för evigt.

Vi stannar vid FYRA RASTPLATSER för att TÄNKA TILL:

1. Jesus Kristus, DEN SMORDE – KONUNGEN - dukar ett bord. Han bjuder på fest. Du blir hedersgäst!!!! Folk häpnar, ovänner stirrar, reagerar: Vad har hänt med honom? Jfr Psalt 40:2-4

2. DEN SMORDE SMÖRJER DITT HUVUD MED OLJA. När kungen kröntes blev han smord med olja. Jesus är KRISTUS den Smorde Konungen. Vi är KRISTNA, de smorda. Kungabarn!

3. KONUNGEN låter mig leva i himmelskt överflöd: Han fyller min bägare till brädden (Bibel 2000). Den flödar över (Folkbibeln -14). Han fick som han ville: Ge liv, och liv i överflöd!

4. Eftersom du är dyrbar för honom och han är rädd om dig, låter han TVÅ LIVVAKTER ta hand om dig. De heter GODHET OCH NÅD. De får till uppgift att beskydda dig och se till att du känner dig hemskt hemma hos den gode HERDEN. Evinnerligen!

FEMTE VANDRINGEN - i sällskap med Petrus i episteln från 1 Petrus 2:22-25. Vi lär oss

FÖLJA JESU ”ANNORLUNDAEXEMPEL”.

Kristus begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun. Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser, när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. Ni var vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare.

Vi stannar vid tre RASTPLATSER för att TÄNKA till.

1. En kristen underkastar sig ingen men underordnar sig alla. (läs 1 Petrus 2:18-21)

Jesus gör så. Han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup. Han uppsöker platsen nedanför oss. Där har han ögonkontakt med Fader vår i himlen. Han har Gud för ögonen och kan han se på dig och mig med Guds möjligheter (se Bibel 2000, v 19).

UNDERKASTELSE är något som någon annan gör med mig: trampar, förnedrar, behärskar. UNDERORDNING är något jag själv bestämmer. Jag väljer att inta Jesu ”nedanförposition”. Jag får då Gud för ögonen. Jag ser på varje människa tillsammans med Jesus, han som sitter på tronen på Guds högra sida.

Detta betydde mycket för slaven. Slaveriet upphörde inte genom UPPROR. Sådana förekom, men slogs blodigt ned. Slaveriet upphörde genom UPPTÄCKT av himmelsk närvaro. När slaven nåddes av evangelium hittade han sitt människovärde. Är ni döpta in i Kristus, skriver Paulus i Gal 3:26-28 är nu ingen längre slav eller fri ... Alla är ni ett i Kristus. Slaven lärde sig att ha Gud för ögonen (se Bibel 2000 v 19 och v 20).

2. En kristen ger inte igen men ger i överflöd.
Jesus gav inte igen. Han blev skymfad, hånad, föraktad, ifrågasatt ... Men han svarade inte med samma mynt. Han svor inte, förbannade inte, hotade inte med vedergällning,

Det kan hända att vi gärna vill göra så, när människor är dumma mot oss. Vi använder KÄPPEN, klubban, för att drämma till dem och STAVEN för att stöta ned dem i fördärvets grop. Det blir värst för dem. Men när du ger igen syndar du! Kristus begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun.

Vad gjorde Jesus? Han bad! Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. (1 Petr 2:23). Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör. (Luk 22:34). Vilket underbart konfliktrecept! ”Jesu annorlundaexempel”.

Stefanos gör som Jesus. Han ber för sina bödlar: Herre, ställ dem inte till svars för denna synd (Apg 7:60). Bland dem han ber för står en viss Saulus, han som drabbas av Herren själv på vägen till Damaskus. Den store Saulus, som såg ned på alla, blir den lille Paulus som har Gud för ögonen. Han hittar Livets melodi: Inte ge igen utan ge i överflöd. Det han ger har haft följdverkningar också för oss.

3. En kristen berättar om en som är själars herde och vårdare.

Petrus berättar om Jesus. Han ger oss ett ”annorlundaexempel”. Ett nytt mönster! Jesu mönster är inte att lära oss att svälja förtreten och inte att försöka skaka den av oss. Det är inte att säga att det den andre gjort är betydelselöst. Det HEN gjorde, gör ont! Och om du inte får hjälp, kommer HEN att sätta sig i magen och HEN håller dig vaken om natten och HEN ger dig magsår och HEN höjer ditt blodtryck ... och ... och ... och ... Ack! Ack!

Petrus vet något bättre: Enda sättet att klara HEN är HÄN-vändelse till Jesus! Jesus ger genom sitt liv skissen, en "målarbok" som vi ska fylla i och färglägga genom våra egna liv. Det betyder: Vi överlämnar vår sak till honom dömer rättvist! Gud är den rättvise, opartiske Domaren. När vi själva sätter oss på domstolen blir det så lätt dumstolen.

Vi överlåter HEN till Honom som är en rättvis domare. Vi överlämnar oss själva till Jesus, som är våra själars herde och vårdare.

Egentligen är detta något helt fantastiskt! Något vi får öva oss med i de små förtretligheterna som drabbar oss. Då kan vi sedan ta de större. När vi överlåter och när vi förlåter, händer det något med oss. Jesus griper in och gör något alldeles nytt med oss. 1 Petrus 2:24-26 berättar om det: När vi bekänner synden tar han bort den. Han läker våra inre sår. Han låter oss hitta ett nytt liv. Han umgås förtroligt med oss. Vilken underbar Herde och själasörjare!

GODA önskningar på din godhetsvandring önskar

Bengt Pleijel 88+

som gärna följer med dig på din vandring genom dagens evangelium i SÅNGPOSTILLAN, årg 1, sid 220. Tryck här så hamnar du mitt i fårafållan. Dagens epistel finns utlagt på bibelskolan.com och finns bland OASER I ÖKNEN, 1 Petrus 2:18-20, tryck här. 1 Petrus 2:21-23, tryck här