tisdag 11 augusti 2015

INFÖR ELFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET.

Temat är TRO OCH LIV. Vi får i dagens tre texter möta människor som hjälper oss att få både tron och livet att fungera för oss. Från varje text får vi en fråga. Först kommer GT-texten från Jesaja 2:12-17. Jesaja verkar så kärv idag. Han talar om domen. Han ställer oss inför denna fråga:

TROR DU PÅ EN DÖMANDE GUD?
Det skall tillsättas en prästtjänst i en församling. Två sökande kallas till intervju. Båda får denna fråga: Tror du på en dömande Gud? Den förste harklar sig, tappar ansiktsfärgen och säger ungefär detta: ”En svår fråga ... å ena sidan ... och å andra sidan ... så här tycker jag ... men man kan inte så noga veta ... Gud är ju kärlek ... vad tycker ni själva?”  Han fick tjänsten.
   Den andre sa: Javisst! Det är ett fantastiskt budskap. Jag tror att Jesus Kristus,  korsfäst, död och begraven har uppstått och nu sitter på Faderns högra sida, DÄRIFRÅN IGENKOMMANDE I HÄRLIGHET TILL ATT DÖMA LEVANDE OCH DÖDA (nicenska trosbekännelsen).
Det blev häftiga reaktioner i kyrkorådet. Vad då ”härlighet”? Talet om dom är ju förfärligt.
   Prästen slängs mer eller mindre ut. När han kommer hem berättar han för sin hustru vad som hänt. ”Jag försökte förklara vad jag menade”, sa han. ”Budskapet om domen är ju att Gud räknar med oss. Därför kallar han oss till räkenskap. Vi har ansvar för hur vi lever. I domen gör Gud två ting: 1. Han tar itu med förtryckarna. 2. Han tar hand om de förtryckta. Det är den yttersta rättvisan som skipas. Den föder fram ett brus av glädje. Och så citerar prästen för sin fru Psaltaren 98:7-9 (FB 2014)

Havet skall brusa med allt som fyller det, världen och de som bo i den.
Strömmarna skall klappa händer och bergen jubla tillsammans inför HERREN,
för han kommer för att döma jorden. Han skall döma världen med rättfärdighet och folken med rättvisa.

Ja, käre läsare av denna blogg, vad säger du själv?
Tror du på en dömande Gud? Hittar du något söndagsgodis i detta kärva budskap?

Nu kommer fråga 2. Vi får den från Paulus i dagens epistel från Romarbrevet 3:21-15.
VEM HAR RÄTT av alla samfund och kyrkor och riktningar, som finns?
Vi tror ju på EN kyrka. Men varför sätter man alla dessa hög-, låg-, gammal-, fri-, framför ordet kyrklig? Den frågan ställer ju också ankorna. Vi simmar ju i samma damm, säger de. Men varför har man byggt upp så många barriärer? Vi hör hur de andra kacklar, men vi ser varandra inte, och når inte fram till varandra.

Vem har rätt? Alla har rätt när de säger att detta är fel. Alla har fel när de säger att det inte går att vrida rätt.
Paulus startar i början av Romarbrevet en hälsokontroll. Bibelns röntgenstrålar genomskådar de fräcka syndarna (Rom 1:29-32), avslöjar de frommas hårda hjärtan (2:1-5). river av masken för både judar, greker. Ja, håll i er: Han går till rätta med både högkyrkliga, lågkyrkliga, gammalkyrkliga, frikyrkliga, papister och kyrkopolitiker, och levererar detta budskap i Rom 3:23: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud!
Vilket kärvt budskap!

När Herren är vår Herde saknar vi ingenting (Psalt. 23:1). När vi spelar herrar själva saknar vi allt. Vi ser inte ”härligheten från Gud”, om inte HERREN får öppna våra ögon. Men genom ett elektriskt ord: MEN NU! i Rom 3:21 vänder han eländet. Då stannar vi i häpnad, förundran, tillbedjan, kärlek. Ty då kan vi med Johannes (Joh 1:14 Fb 2014) och de andra apostlarna berätta:

Vi såg hans härlighet, 
den härlighet, som den Enfödde har från Fadern.
Och han var full av nåd och sanning.

Nu kommer nystart för oss och hela den ekumeniska rörelsen. Lägg märke till det elektriska ordet: MEN NU! i Rom 3:21. Nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet från Gud genom Jesus. Vi som är fulla av det som är fult, kan nu bli fulla av nåd och sanning. Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd (Joh 1:16)
Varför försöka bli perfekt när det är mycket lättare att bli fullkomlig?

Det som tände Martin Luther var detta elektriska MEN NU! Guds rättfärdighet är inte ett krav som vi ska prestera, utan en gåva som Gud ger. ”Så blev för mig detta ställe hos Paulus en porta paradisi, en port till paradiset”, skriver Luther. Han står där i förundran och häpnad: O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar (Rom 11:33).
Det är mycket spännande som kan hända i våra liv om vi fattar detta. Om du inte fattar, be den helige Ande hjälpa dig. Han ställer gärna upp.

Men hur gick det med ankorna i dammen? Gud tog inte bort barriärerna, han lät bara den helige Ande låta strömmar av levande vatten fylla dammen. Ankorna flöt upp ovan barriärerna. De hittade varandra och bildade då en mångstämmig lovsångskör ...

Nu kommer fråga 3. Vi får den då vi läser dagens evangelium från Lukas 18:9-14.
Om man slår sig själv för bröstet, gör man det därför att man tycker bra om sig själv, eller därför att man tycker illa om sig själv?

Det var musikgudstjänst en lördagskväll i en kyrka i Bohuslän. Kyrkan var fullsatt. Man går ju gärna dit om man slipper en präst som pratar bibliska. Konserten var helt underbar. Vad skickliga de skickliga är! Men det var dagen före 11 efter Trefaldighet. Körledaren ville gärna ha helgsmålsavslutning på kvällen. Man kallade in en präst som inte var från församlingen. Denne hade i sina förberedelser träffat sina gamla vänner fariséen och publikanen. Prästen började med att säga att han ville göra en Sifoundersökning. ”Ni har ofta hört uttrycket ´att slå sig för sitt bröst`. Gör man det därför att man tycker bra om sig själv, eller därför att man tycker illa om sig själv?"
Han lät dem fundera en stund. Sedan blev det röstning. "De som menar att man gör det därför att man tycker bra om sig själv, räcker upp höger hand. De andra vänster hand."  Och vet ni vad som hände? Alla i kyrkan lyfter upp en hand! Prästen blev lycklig. Han tänkte: När vi sjunger psalmen 238: ”Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus” är det ingen som gör så som man sjunger . MEN NU sitter hela församlingen med lyfta händer – en biblisk böneställning, där man låter hela sin själ och sin kropp vara med i bön och förväntan.

Sedan slog prästen sig för sitt bröst tre gånger. ”Förlåt att jag lurade er att lyfta händerna”. Och så berättar han om sina vänner fariseen och publikanen. Fariseen ”bröstade sig” för han tyckte han var så bra. Publikanen slog sig för sitt bröst, för han tyckte så illa om sig själv. Han hade lurat folk på pengar.

Det finns präster som när de böjer knä vi altaret slår sig för sitt bröst. De påminner sig själva om att när de går in för att leda gudstjänsten, ska de göra det medvetna om att de är själva syndare som behöver mycket av Guds barmhärtighet.
Kan du se hur du själv kan praktisera budskapet om tro och liv? Slå dig för ditt bröst innan du slår på andra. Innan du skickar i väg giftiga ordpilar eller dräpande argument, säg: Gud var nådig mot mig syndare.
Innan du vill kasta sten på dumma människor, kasta först sten på ditt eget glashus, där du sitter instängd i dig själv, syrefattig och dum.

Vet du vad som då händer? Det kärva budskapet om synd och dom blixtrar till av himmelskt EL. Du ser ett fantastiskt budskap i ordet kärv. Titta en stund på de fyra bokstäverna: K Ä R V.
Först kommer tre bokstäver: K Ä R. Domen är en kärlekshandling. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om (Joh Upp 3:19).
Den fjärde bokstaven är V.
Sir Winston gjorde V-tecknet. Innan victory vanns var där blod, svett och tårar. Jesus gjorde med sitt liv V-tecknet. Han lämnar sin tron av kristall. Han tog inte det gudomliga sig till en krona (Sv Ps 38:1). Han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup, för att leta rätt på oss (Sv Ps 62:2). Han går in i din sorg och längtan ... han går in i din nöd och smärta. Han älskade dig över allt (Sv Ps 358).
Lasse Johansson Lucidor skrev år 1685 psalmen 620. I vers 6 står det: Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort, men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer.
Det händer något när Jesus vänder elände genom sitt elektriska MEN NU!

Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda
säga med alla heliga, saliga:
JESUS ÄR HERRE
Sv Ps 38:4

i gemensam och häpen sångarglädje
Bengt Pleijel 88+
som gärna följer med dig då du vill träffa de intressanta personerna Fariseen och Publikanen i boken Sångpostillan sid 351. I datorn tryck här
Är du en lycklig ägare av min bok ATT ÄLSKA SVERIGE TILLBAKA TILL GUD som vandrar igenom Paulus brev till svenskarna (med kopia till Rom omkring år 57 e. Kr.) kan du slå upp sid 42. Där hittar du det elektriska ordet MEN NU. Om du är så olycklig att du inte äger boken, kan denna olycka vändas i lycksalighet om du kontaktar bokförlaget GAudete, tryck här eller ring 042 / 37 48 10.

PS!
Om du undrar över i vilken församling den där anställningsintervjun med två präster var, så ställer även jag den frågan. Inte kan det hända i vår fina svenska demokratiska kyrka? Om du undrar var jag fått det ifrån svarar jag: Ställ inte så svåra frågor.
Om du undrar över vem prästen var som hade sifoundersökning vid helgsmålsbönen svarar jag: Det kommer jag inte ihåg. Mitt minne blir allt sämre. Jag tror jag är på väg in i den senila vilan. Jag har i alla fall fullständigt glömt bort att det var jag.



Skriva ut