onsdag 19 augusti 2015

Inför tolfte söndagen efter Trefaldighet.

   Temat är FRIHETEN I KRISTUS. Dagens texter vill dra oss in i den friheten. Fri heter på latin liber. Liberalism fångar oss ofta i krångliga tankar och ger huvudvärk? Vad menas med liberal, nyliberal, socialliberal, liberalteologi?
   Men Bibelns djupa tankar får inte fastna i ”hjärnans hårdisk”. Bibelns människor lär oss att tänka med hjärtat. Dessa ord som jag idag ger dig skall du lägga på hjärtat (5 Mos 6:6). Det som går in i hjärtat går ut i blodomloppet, påverkar händer och fötter, fingrar och tår. Och stiger åt huvudet! Vägen till förnuftet går genom hjärtat! Och vad hjärtat är fullt av det sjunger munnen … Ja, jag skrev ”sjunger”. En som hjälper oss med det är Lina Sandell. Hon har vänt sig till Jesus, häpnar över hans kärlek: O, vilken kärlek underbar sann, aldrig har någon älskat som han. Hans kärlek kommer in henne och räddar henne in i hans befriande kärlek. Hon ger oss dagens tema:

LYCKLIG OCH FRI, VILL JAG HANS EGEN, EVIGT NU BLI.

1. FRIHET FRÅN EGO TILL ”HANS EGEN”!
Det får vi hjälp med av dagens GT-text från 2 Moseboken 4:10-17. Men unna dig att läsa från kapitel 3:1, så får du sammanhanget. Gud planerar Gamla Testamentets största händelse: Befrielsen från träldomen i Egypten. Gud kallar därför Mose att bli hans redskap. Han får en lång utbildning för detta. Det börjar med att han räddas från en drunkningsolycka i Nilen, adopteras av en prinsessa, får leva 40 år som prins. Han lär sig hur man hittar i palatsets salar och korridorer och hur man uppför sig där. Han får gå i samma förskola, privatskola, universitet som Faraos prinsbarn. Men Mose gör sedan bort sig i ett slagsmål och måste fly på sin fyrtioårsdag ut öknen. Under fyrtio år får han sedan lära sig hur man lever i en öken. Både livet i palatset och livet i öknen var en bra utbildning för en folkledare, som skall leda ett helt folk från slaveri till frihet. En bra utbildning, men lång!
Nu är han 80 år. Det är en helt vanlig dag för Mose. Men både för Mose och för oss kan det på helt vanliga dagar hända mycket ovanliga saker. Mitt i vår öken, där vi traskar omkring, får sand i sandalerna och tycker att allt är så enahanda och vardagligt och tråkigt, kan det tändas ett ljus från himmelen.
Mose ser en buske som brinner,men inte brinner upp. Mose hör hur Herren ropar på honom: Mose! Mose! Sätt in ditt eget namn här. Gud vill just dig något. Han vill dig! Du får svara som Mose: Här är jag.
   När Mose och vi kommit in i lyssnarpositionen, börjar Gud tala. Han talar om nöden bland vanligt folk. Och om nöden i svensk kristenhet. Gud ser, Gud hör, Gud vet …
Gud ser, hör och vet hur jobbigt många i vårt land har det: dåligt samvete, skuldkänslor, ångesten, sprit och sprut, svarta affärer, aktieras, familjekrascher. Ja, Gud vet allt detta.
   Gud ser, hör och vet hur det står till bland oss som kallas kristna. Jag ser er förlamning, jag ser hur ni, mitt folk, blivit sittande ... hungriga därför att ni inte äter ordet ... fångade av försagdhetens ande ... jag förklarar er så ofta min kärlek, men jag får inte något svar ... jag hör så sällan lovsången inifrån era hjärtan ... ni är rädda för varandra, ni talar ytligt med varandra, det känns inte att ni är syskon. Ni pratar om väder och vind, i stället för om Ande och liv. Rädslorna gör att ni förställer er, spelar era roller ... vågar inte vara äkta ... ni är inte ett folk … ni är en samling mycket, mycket ensamma och rädda människor, upptagna av de egna problemen. Jag ser, jag hör, jag vet. Men ni ser inte, ni hör inte och vet så lite om nöden omkring er. Jag stiger ned, men ni stiger in och låser till om er. Ni ber om väckelse, ,och vill att jag skall förändra alla andra. Men jag vill att du, just du, ska vakna upp ur ditt drömtillstånd, ur din falskhet, ur din självömkan ...”
   Sedan säger Gud något som ger både Mose och oss rena storskälvan: därför må DU nu gå iväg. Jag vill sända DIG till Farao, och DU skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.
   Här bubblar Moses dåliga självförtroende fram: ”Vem är jag? Jag duger inte, jag är fullständigt olämplig, värdelös, jag får tunghäfta, när jag ska tala. Jag vet inte hur jag ska svara på alla frågor”.
   Ser du in i den spegel Mose håller upp för dig, kan du kanske få se vissa likheter …
   Både Mose och vi kommer med den ena ursäkten efter den andra. Mose är fruktansvärt självkoncentrerad. Undras om Mose läst Jantelagen. Du ska inte tro att du är nånting. Folk idag skulle kalla honom tönt, tycker bara synd om sig själv – EGO-TÖNT! Hopplös …
   Men inte för Gud! Gud ger sig inte. Han kan göra mycket av det som ingenting är (läs 1 Kor 1:26-31). När vi slutar att vända ryggen åt Gud, drar Gud in oss i sin närvaro. Gud vet vem han är. Och han vet vem vi är. JAG ÄR, är hans namn. "DU ÄR", säger han till dig. "DU ÄR så dyrbar för mig. DU ÄR min tjänare. I min närvaro förvandlas du till att bli det roliga och spännande original jag har skapat dig till". Du befrias från ditt EGO till ”HANS EGEN”.

O vilken kärlek underbar sann! Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.

2. FRIHET genom ANDEN.
Det berättar Paulus om i dagens kärleksbrev till oss i 2 Kor 3:4-8. Men läs också vers 9-18. Där hittar du starka ord om frihet genom Anden.
   Paulus anknyter till vad som hände med Mose och tillämpar det på oss. Gud kallar inte alltid dem som är mest dugliga, men han gör dem dugliga som han kallar. Dugliga, till vad? Jo, att vara tjänare! Att spela herrar, det kan vi av oss själva. Men skall vi kunna bli tjänare, behövs ett gudomligt ingripande. Och så berättar Paulus om olikheterna i det gamla förbundet och det nya, om vad som sker i bokstavens förbund och i Andens förbund. Bokstaven dödar men Anden ger liv, säger han. Bokstaven är inte död. När Paulus talar om bokstaven syftar han på lagen, budordet. Lagen är laddad med kraft. Lagen dödar. Budordet som skulle föra mig till liv ledde till död, (Rom 7:10).
   Nu går Paulus över till att tala om något bättre: Härligheten i Andens tjänst. Han berättar om vad som hände under ökenvandringen. Mose var sliten och trött och behövde semester. Han fick ledigt i 40 dagar. Han använde semestern att söka Guds ansikte, och vistades då i Guds närvaro på berget Sinai. Under den tiden blev han alldeles solbränd av Guds kärlek. Moses ansikte bara strålade. Folk klarade inte av att se på honom. Han måste hänga en slöja över ansiktet.
   Sedan berättar Paulus att slöjan är kvar då man läser Moseböckerna. Men slöjan hänger inte över Bibeln. Det är inte Bibeln som är dunkel, som vi ibland tycker när vi läser den. Slöjan hänger över våra hjärtan, säger Paulus. Det är vi som är dunkla. Vi flummar omkring utan att begripa oss på oss själva. Det är därför vi klär ut oss. Ibland i fikonlöv som Adam och Eva. Ibland i vackra slöjor. Vi gömmer oss i dem. Vågar inte vara oss själva. Hycklare!
   Men nu händer det något spännande, något alldeles otroligt roligt. Paulus skriver: När någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Vi AVSLÖJAS!! Vad händer sedan? Blir vi utskällda? Får vi stå där utan all förklädnad som usla syndare? Nej, Gud sänder till oss hjälparen, den Helige Ande. DÄR HERRENS ANDE ÄR DÄR ÄR FRIHET. Nu börjar en befrielseprocess. Vi förlåtes, förvandlas, förhärligas …
   Det märkliga med denne Mose, som hade ett sånt dåligt självförtroende, som kände sig så osäker och dum och kanske var rädd för sitt häftiga humör, som han en gång visade då han slog ihjäl en egyptier, om denne Mose heter det längre fram att han var den mest saktmodiga människa på jorden. Det hände något med Mose, då han gick i lydnad för Gud. Gud förvandlade honom och förändrade honom. Det skedde med honom därför att han levde i Guds närvaro. Herren hade sagt: jag vill vara med dig.
   Och till oss säger han: DU ÄR därför att JAG ÄR är med dig!

O vilken kärlek underbar sann! Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.

3. FRIHET PÅ RÄTTA VÄGAR ALLA DAGAR!
I dagens evangelium från Markus 7:31-37 tar Jesus med oss på en vandring till Tyros och Sidon. Han tar oss bort från vår trygga hemmiljö till en plats med annan tro och andra seder. Tyros var centrum för Baalsdyrkan, där det förekom både extas och "sextas" i vilda festivaler. Där var folk stora i egna ögon och föraktfulla för andra.
När vi följer Jesus leder han oss på rätta vägar. Men inte alltid på lätta vägar. Vi måste hålla oss nära Jesus så att vi inte snubblar och faller och snor in oss i ”frestarens garn”. Jesus tar oss med dit för att vi ska förstå hans nöd och kärlek till människor där. ”Jesus för Tyros givit sitt liv, öppnade ögon, Herre, mig giv”. Jesus öppnar våra ögon och vi får upptäcka hans makt att befria, läka, ge nytt mod. I Tyros häpnar man över Jesus. De blir överväldigade, säger Markus. Allt han ha gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.

ALLA DAGAR!
Alla dagar till tidens slut har Jesus lovat att vara med oss (Matt 28:20, Psalt 23:4). Alla dagar behöver du Jesus som räddar från makter som binder och krafter som styr ditt liv. Frälsningen är daglig färskvara. Dagligen får du hitta det förtroliga samtalet med Jesus (Psalt 25:14). Du kan väl hans telefonnummer: 42 12 34 (Sv Ps 42, vers 1,2,3,4). Alla dagar får du sjunga: ”höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd: Jesus är min Herre, han gör allting nytt” (Sv Ps 359:5).
Varje dag behöver din kropp ekologiskt vällagad mat. Varje dag behöver din själ teologisk ”andlig spis”. Därför hänvisas du nu till www.bibelskolan.com. Dagens rätt serveras på restaurang Sångpostillan, sid 358, eller tryck här. Den är inspelad, så att du kan höra Annika Pleijel läsa texten, Bodil Landgren sjunga dagens sång, med världens bästa text och Bengt Pleijel predika, visserligen med hes, sprucken men dock fullt njutbar röst, tycker
Bengt Pleijel 88+



Skriva ut