Välkommen in i bönens värld. På söndag är det
BÖNSÖNDAGEN
Dagens texter ger dig upptäckarglädje och nystart. Börja med dagens psaltarpsalm. Den får dig att komma in på söndagens ”hörlängd”. Dröj där i förundran …
1. Prisa Herren - Psaltaren 113
Halleluja! Prisa Herren, ni hans tjänare, prisa Herrens namn! Lovat vare Herrens namn nu och för evigt! Från öster till väster skall Herrens namn bli prisat. Herren är upphöjd över alla folk, högre än himlen når han härlighet.
Vem är som Herren, vår Gud, han som tronar så högt, han som ser så djupt ner - vem i himlen, vem på jorden?
Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn.
Han ger dem rum bland furstar, bland furstarna i sitt folk.
Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn.
Han ger dem rum bland furstar, bland furstarna i sitt folk.
Han ger den ofruktsamma ett hem som lycklig mor till söner. Halleluja!
Reflektion: Vem är Han som du ber till? Han är Herren vår Gud, han som tronar så högt, han som ser så djupt ner? Hans öga ser dem som gömmer sig för honom. Han ser dem som gömmer sig för sig själva, dem som tappat sitt självförtroende och skäms över att de inte är smartare än en femteklassare. Hjälplösa, fattiga, ofruktsamma. Små, fattiga, dumma …
MEN!
Vår himmelske Fader gör något stort med dem: Han ser dem och Han ger dem rum bland furstar! ”Ett litet kungabarn jag är och glad jag är för det. Jag vet min gode Fader kär, bär omsorg om oss här”. Men de stöddiga, babelsfolket, som babblar om vem som är störst, bäst och vackrast, dem har han svårt att se. Den allseende Guden var tvungen att stiga ner för att se …(Läs 1 Mos 11:5).
Genom bönen får du kontakt med himmelska vänner - ditt dops Gud – Fadern, Sonen och den helige Ande. De är oerhört engagerade i dig. I mässan får du be och sjunga lovsånger med ”Herrens trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran”. Du får andas ut ditt unkna inre. Och andas in himmel, renhet, friskhet. Du får ny syn på dem du böjer knä tillsamman med vid nattvardsbordet, alla dessa underliga, underbara, roliga. otroliga … ! Alla får plats i helgon-verkstaden - i Kristus! Alla är de möjliga helgon.
2. Vishet, o Herre, ge oss av höjden. Första Kungaboken 3:5-14
Vishet av höjden – det behöver vi för att orientera oss i denna märkliga värld. Himlar anamma! Kung Salomo begrep det. Läs och begrunda första Kungaboken 3:5-14 i din Bibel eller psalmbok. Kung David har just dött. Salomo har utsetts till efterträdare. Han är ung och känner sig oerfaren och osäker inför uppgiften. Men Gud möter honom i nattens bön och lovar vara med honom. De löften Gud ger Salomo ger han åt alla sina ”kungabarn”. Be så skall du få. ”Vishet, o Herre, ge oss av höjden”. Säg som Salomo. Låt hans ord bli ett byheart-ord för dig:
Vi behöver be om ett lyhört sinne – ny känslighet för vad Gud har på sitt hjärta och som han vill säga. Han vill både trösta, lära, förmana och varna. Det är så vi lär oss vishet och förmåga att skilja rätt från fel, gott från ont. Stilla stunder inför Fader vår i himlen kan bli rika stunder bland människor på jorden.
Salomo ber om vishet. Visheten hör med till nådegåvorna som Gud ger åt dem som vill vara Jesu redskap och förmedla läkedom åt människor i nöd. Visheten kommer in i hjärtat, vårt inre kärleksrum, och går ut till nödens barn med nådens friskhet.
Men om jag låter visheten stiga åt huvudet och få mig att bli stor och märklig, ja, då blir Jesus upprörd. I stället för att vara godhetens förmedlare blir vi ondskans handlangare (Läs Matteus 7:22-23).
Salomo fick erfara hur rikt vishetens nådegåva verkade i och genom honom. Men något måste hänt med honom? När framgången steg åt huvudet på honom, ja, då tappade han huvudet. Att skaffa sig 700 gemåler och 300 bihustrur var inte särskilt vist. De förledde honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren (1 Kung 11:3-4).
3. Kom helige Ande. Romarbrevet 8:24-27
I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på, det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med ro utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädja för de heliga så som Gud vill.
Reflektion:
Paulus talar om hoppet. Vad menas? Inte: Jag önskar det. Vi ska hoppas det bästa. Jag vet inte säkert men …
I bibliskt språkbruk är HOPPET något fast, säkert, tryggt. Hoppets symbol är ankaret. Jesus är den vi har vår förankring vid. Och den helige Ande är den som hjälper oss att fatta det.
I hoppet är vi räddade, säger Paulus. Frälsaren har kommit. Korset är rest. Segern är vunnen. Gud frälste oss med ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, skriver Paulus till Titus 3:5. Vi har lämnat det sjunkande vraket. Vi är ombord på räddningsbåten. Vi är i Kristus. Vi tillhör honom.
Men båten gungar ännu på stormarnas hav. Den har ännu inte nått fram till den himmelska hamnen. Ännu så länge ser vi inte hoppet fullbordat. Men om vi hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Blicken på Jesus är grunden för vårt hopp. Trons blick på Jesus gör oss uthålliga i vår väntan.
I denna väntan har vi stor hjälp av den helige Ande. Anden känner vår svaghet. Just därför att vi är små och svaga behöver vi Hjälparen den helige Ande. Svagheten finns i själva kontakten med Gud. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord.
Vi blir nog rätt förvånade över att höra att Paulus erkänner sin svaghet just här, när det gäller bönen. Vi tycker att han hade ett så rikt böneliv. Han bad ständigt. Vilken förebedjare han var!
Men Paulus talar om sin svaghet just i bönen. Och där kan vi känna igen vår egen svaghet. Det går så trögt. Vi känner oss så splittrade. Grips ibland av ”bönförlamning”. Men Anden hjälper oss i vår svaghet, skriver Paulus. Vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord. Anden kommer vår svaghet till hjälp. Vi är inte utlämnade när vi känner oss svaga. Vi är i all vår svaghet föremål för en oändlig omsorg och en oändlig kärlek.
När Anden får ta hand om våra böner blir det rätt. Lägg märke till att vi, som är små och ofullkomliga och suckar, kallas här för ”de heliga”. Vi hör ihop med den Helige. Vi tar emot helande krafter från honom. Och vi tar emot hjälp av hela den heliga Treenigheten, Fadern, Sonen och Anden för att bevara vårt hopp.
För vidare upptäckter: min bok ATT ÄLSKA SVERIGE TILLBAKA TILL GUD, sid 116. Boken finns att köpa på GAudete förlag, tryck här
4. Kom himmelske Fader var när mig! Matteus 6:5-8
Läs texten från Bergpredikan i din Bibel eller psalmbok.
Reflektion:
Vilket fantastiskt erbjudande! Vi får möta vår Fader i himlen. Mötet börjar i kammaren. En personlig relation. Fadern har så mycket på sitt hjärta som han vill säga till ditt hjärta. Bra ni två. Han vet vad du behöver innan du sagt det till honom. Varför då be om det? Vi ber därför att vi gläder oss att komma inför Far. Genom bönen ger vi vår himmelske Fader tillfälle att ge oss det han vet vi behöver. Bönen är händerna som lyfts mot himmelen för att ta emot.
För flera upptäckter: Sångpostillan årg 3, sid 255 bibelskolan.com tryck här.
De himmelrika, sid 68-73 bibelskolan.com tryck här.
En del har problem med Gud som FADER läs bibelskolan.com / vandring 4, tryck här.
LÅTOM OSS BEDJA!
Bengt Pleijel 90+
Reflektion: Vem är Han som du ber till? Han är Herren vår Gud, han som tronar så högt, han som ser så djupt ner? Hans öga ser dem som gömmer sig för honom. Han ser dem som gömmer sig för sig själva, dem som tappat sitt självförtroende och skäms över att de inte är smartare än en femteklassare. Hjälplösa, fattiga, ofruktsamma. Små, fattiga, dumma …
MEN!
Vår himmelske Fader gör något stort med dem: Han ser dem och Han ger dem rum bland furstar! ”Ett litet kungabarn jag är och glad jag är för det. Jag vet min gode Fader kär, bär omsorg om oss här”. Men de stöddiga, babelsfolket, som babblar om vem som är störst, bäst och vackrast, dem har han svårt att se. Den allseende Guden var tvungen att stiga ner för att se …(Läs 1 Mos 11:5).
Genom bönen får du kontakt med himmelska vänner - ditt dops Gud – Fadern, Sonen och den helige Ande. De är oerhört engagerade i dig. I mässan får du be och sjunga lovsånger med ”Herrens trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran”. Du får andas ut ditt unkna inre. Och andas in himmel, renhet, friskhet. Du får ny syn på dem du böjer knä tillsamman med vid nattvardsbordet, alla dessa underliga, underbara, roliga. otroliga … ! Alla får plats i helgon-verkstaden - i Kristus! Alla är de möjliga helgon.
2. Vishet, o Herre, ge oss av höjden. Första Kungaboken 3:5-14
Vishet av höjden – det behöver vi för att orientera oss i denna märkliga värld. Himlar anamma! Kung Salomo begrep det. Läs och begrunda första Kungaboken 3:5-14 i din Bibel eller psalmbok. Kung David har just dött. Salomo har utsetts till efterträdare. Han är ung och känner sig oerfaren och osäker inför uppgiften. Men Gud möter honom i nattens bön och lovar vara med honom. De löften Gud ger Salomo ger han åt alla sina ”kungabarn”. Be så skall du få. ”Vishet, o Herre, ge oss av höjden”. Säg som Salomo. Låt hans ord bli ett byheart-ord för dig:
Ge din tjänare ett lyhört sinne
Reflektion:Vi behöver be om ett lyhört sinne – ny känslighet för vad Gud har på sitt hjärta och som han vill säga. Han vill både trösta, lära, förmana och varna. Det är så vi lär oss vishet och förmåga att skilja rätt från fel, gott från ont. Stilla stunder inför Fader vår i himlen kan bli rika stunder bland människor på jorden.
Salomo ber om vishet. Visheten hör med till nådegåvorna som Gud ger åt dem som vill vara Jesu redskap och förmedla läkedom åt människor i nöd. Visheten kommer in i hjärtat, vårt inre kärleksrum, och går ut till nödens barn med nådens friskhet.
Men om jag låter visheten stiga åt huvudet och få mig att bli stor och märklig, ja, då blir Jesus upprörd. I stället för att vara godhetens förmedlare blir vi ondskans handlangare (Läs Matteus 7:22-23).
Salomo fick erfara hur rikt vishetens nådegåva verkade i och genom honom. Men något måste hänt med honom? När framgången steg åt huvudet på honom, ja, då tappade han huvudet. Att skaffa sig 700 gemåler och 300 bihustrur var inte särskilt vist. De förledde honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren (1 Kung 11:3-4).
3. Kom helige Ande. Romarbrevet 8:24-27
I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på, det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med ro utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädja för de heliga så som Gud vill.
Reflektion:
Paulus talar om hoppet. Vad menas? Inte: Jag önskar det. Vi ska hoppas det bästa. Jag vet inte säkert men …
I bibliskt språkbruk är HOPPET något fast, säkert, tryggt. Hoppets symbol är ankaret. Jesus är den vi har vår förankring vid. Och den helige Ande är den som hjälper oss att fatta det.
I hoppet är vi räddade, säger Paulus. Frälsaren har kommit. Korset är rest. Segern är vunnen. Gud frälste oss med ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, skriver Paulus till Titus 3:5. Vi har lämnat det sjunkande vraket. Vi är ombord på räddningsbåten. Vi är i Kristus. Vi tillhör honom.
Men båten gungar ännu på stormarnas hav. Den har ännu inte nått fram till den himmelska hamnen. Ännu så länge ser vi inte hoppet fullbordat. Men om vi hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Blicken på Jesus är grunden för vårt hopp. Trons blick på Jesus gör oss uthålliga i vår väntan.
I denna väntan har vi stor hjälp av den helige Ande. Anden känner vår svaghet. Just därför att vi är små och svaga behöver vi Hjälparen den helige Ande. Svagheten finns i själva kontakten med Gud. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord.
Vi blir nog rätt förvånade över att höra att Paulus erkänner sin svaghet just här, när det gäller bönen. Vi tycker att han hade ett så rikt böneliv. Han bad ständigt. Vilken förebedjare han var!
Men Paulus talar om sin svaghet just i bönen. Och där kan vi känna igen vår egen svaghet. Det går så trögt. Vi känner oss så splittrade. Grips ibland av ”bönförlamning”. Men Anden hjälper oss i vår svaghet, skriver Paulus. Vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord. Anden kommer vår svaghet till hjälp. Vi är inte utlämnade när vi känner oss svaga. Vi är i all vår svaghet föremål för en oändlig omsorg och en oändlig kärlek.
När Anden får ta hand om våra böner blir det rätt. Lägg märke till att vi, som är små och ofullkomliga och suckar, kallas här för ”de heliga”. Vi hör ihop med den Helige. Vi tar emot helande krafter från honom. Och vi tar emot hjälp av hela den heliga Treenigheten, Fadern, Sonen och Anden för att bevara vårt hopp.
För vidare upptäckter: min bok ATT ÄLSKA SVERIGE TILLBAKA TILL GUD, sid 116. Boken finns att köpa på GAudete förlag, tryck här
4. Kom himmelske Fader var när mig! Matteus 6:5-8
Läs texten från Bergpredikan i din Bibel eller psalmbok.
Reflektion:
Vilket fantastiskt erbjudande! Vi får möta vår Fader i himlen. Mötet börjar i kammaren. En personlig relation. Fadern har så mycket på sitt hjärta som han vill säga till ditt hjärta. Bra ni två. Han vet vad du behöver innan du sagt det till honom. Varför då be om det? Vi ber därför att vi gläder oss att komma inför Far. Genom bönen ger vi vår himmelske Fader tillfälle att ge oss det han vet vi behöver. Bönen är händerna som lyfts mot himmelen för att ta emot.
För flera upptäckter: Sångpostillan årg 3, sid 255 bibelskolan.com tryck här.
De himmelrika, sid 68-73 bibelskolan.com tryck här.
En del har problem med Gud som FADER läs bibelskolan.com / vandring 4, tryck här.
LÅTOM OSS BEDJA!
Bengt Pleijel 90+
