måndag 18 september 2017



Inför femtonde söndagen efter Trefaldighet

ETT ÄR NÖDVÄNDIGT!
   Det är budskapet till oss denna söndag. Bara en sak behövs. Alla kravmakter kan springa och gömma sig. De gör oss bara stressade, självupptagna, missnöjda och tråkiga. Maria har valt det som är bäst, Hon har hittat Jesus som sin bäste vän. Hon har hittat KRAFT-makten!
   Det hon har hittat, har så många idag missat. Vi lever nu i veckan efter kyrkovalet. Det som gör så ont i många är att se hur lite Jesus betyder för de flesta av nomineringsgrupperna. Ordet kyrka – kyriakä – betyder ”det som hör HERREN till”. Är det HERREN som får bestämma eller är det ”mina damer och herrar”? Det känns som vi blivit nollade. EN fattas oss! Är det kört nu?
    För 40 år sedan (då jag var 50 år ung) skrev jag en artikel i tidningen Nytt Liv om ”nollornas värde”. Där stod bland annat detta: "En nolla är rätt värdelös i sig själv. En ensam människa kan ibland känna sig tom som en nolla, värdelös, intetsägande, grådaskig, tråkig. Men det är inte kört för henne! Om hon prövar på ”experimentet Jesus” kan hon få höra en röst som säger: ”Följ mig”. Om Jesus kommer som nummer 1 och du är strax efter, börjar du, ”nolla”, att pösa av stolthet. Du stiger i värde. Tillsammans med Jesus blir siffran 10. Om du sedan springer omkring och berättar detta för andra nollor – ja då bildar ni tillsammans ett helt skatteparadis. I söndags var vi 74 i kyrkan. En etta + 74 nollor? För att uttrycka det enkelt: Det rör sig om ett hundra duodeciljoner! Vilken oerhörd rikedom!!! Vilken förmögenhet!!! Vilken styrka i Kristi kropp. ”Du vet väl om att du är värdefull”? Ja, HIMMELRIK!
   Problem uppstår om en nolla smyger sig fram och ställer sig före ettan. 0,100000 ... Vilken värdeminskning! En värdelös kyrka. Rutinens kyrka bli ruinens kyrka. En ruin - öppen för allt och alla utom Kyrkans Herre! Vad är det som håller på att hända?"
   Men nu kommer dagens texter och säger att det inte är kört! Vi får upptäcka vilken styrka, kraft, glädje det blir där HERREN får var herre. Där sjunger man: ”Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd. Jesus är min Herre, han gör allting nytt” (Sv Ps 359:5).

Femte Moseboken 24:29-31
säger att det inte är kört för kyrkan om den söker HERREN.
   Mose säger: Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.

   Texten ingår i ett långt tal som Mose håller. Han blickar tillbaka på vad som hänt. Han ser framåt och anar riskerna för avfall, förskingring. Han ser hur andra makter, krafter och religioner kommer som förslavar, förblindar och förstör. Kan du ana vad de orden vill säga kyrkan idag?
   Men det är inte kört för kyrkan. Läs texten långsamt, Begrunda den. Tanka ner orden i ditt hjärta. Du får ord som kan bära, trösta och leda dig. Herren glömmer inte sitt förbund. Vi är hans bundsförvanter. Och du vet väl vad som händer med dem. Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt. Mina ögon ser alltid till Herren (Psalt 25:14).

Filipperbrevet 4:10-13
säger att det inte är kört för oss om vi hittar in i HERREN.
   Paulus skriver idag till oss: Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle. Inte för att jag har lidit någon nöd. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

   Paulus berättar att han har glatt sig mycket i Herren Det kan hända mycket också med oss, om vi hittar in i den kraftkälla som heter i Kristus – in i HERREN. Vi är döpta in i Kristus (Rom 6:3). Det finns ingen fördömelse för dem som är där. (Rom 8:1). Där tar glädjen aldrig slut – Gläd er i Herren alltid - all tid – varje tid – just nu (Fil 4:4). Där kan vi bli starka i Herren och i hans väldiga kraft (Ef 6:10).
   Där hittar vi trossyskons omtanke, säger Paulus. Där får vi nya erfarenhet av att inte vara bundna av omständigheterna. Varken av full kassakista eller av tom plånbok, inte av fest och fasta, inte av överflöd och brist. Och inte heller av mitt JAG. JAG som förmår allt. JAG som klarar mig själv.
   Tänk vad glada människor omkring oss skulle bli om vi hittade denna frihet. Och vi själva blir glada över att slippa den där gamla tråkiga, tröttsamma, dumma JAG. Vi hittar lösningen från den låsningen: Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. Det är inte kört för oss om vi hittar in i HERREN!

Lukas 10:38-42
säger att det inte kört för oss om vi låter Martas och Marias Jesuserfarenhet leda oss.
   Jesus gick in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

   På vår vandring med Jesus kommer vi in i en liten by. Vi möts av Marta. Hon bjuder hem oss på middag. Där träffar vi hennes syster Maria. Marta går ut i köket, ställer sig vid spisen och lagar mat. Två gånger sägs att hon har mycket att ordna med. De grekiska ord som används är diakonein. Maria tar emot Jesus, sätter sig ned vid hans fötter och bara lyssnar, lyssnar, lyssnar. Hon gör det som på kyrkans språk kallas liturgi – gudstjänst, tillbedjan inför den himmelska Närvaron.
   Så berättas det att Marta blir irriterad på sin syster. Marta får slita med middagen, medan Maria har det bra med Jesus. Marta ger Maria en mörk blick.
   Två systrar, den ena, tror somliga, är inåtvänd. Hon passar nog till nunna. Den andra är utåtvänd, handlingskraftig. Vi väljer henne till ordförande i kyrkorådet. Vad tror du?
   Båda dessa systrar, tror jag, är olika. Två unika original. Men båda lika glada i Jesus. Båda är Jesusvända.
   MARTA bjöd Jesus hem till sig. Läs mer om Marta i Johannes 11:20,27. I dagens text ser vi hur Jesus engagerar sig i hennes problem. Om MARIA sägs det att hon satte sig vid Jesu fötter. Läs mer om Maria i Johannes 11:32-35, där vi ser hur Jesus engagerar sig i hennes sorg och smärta.
   Men vad händer nu med dessa systrar? Marta ger Maria en mörk blick. Men sedan gör hon något som är mycket bra. Hon går till Jesus med problemet. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig.
   Vilket bra föredöme för oss! Vi krisar med syskon och kraschar med medarbetare. Men istället för att ge igen, får vi tala med Jesus om det som känns så svårt. Säg precis hur du känner det: Den där människan är odräglig. Jag har svårt med henne. Hopplös, förfärlig. Hyckla inte inför Jesus. Men när du börjar be och söka ett svar på det här, då utsätter du dig själv för Jesu möjligheter i ditt liv. När du drar in Jesus i dina låsningar, drar han in dig i sina lösningar. Pröva detta nu, bed om det och se vad som sedan händer. Du får höra vad Jesus säger både till Marta och till dig: du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs.
   Det finns bekymmer som ramlar på oss, plötsligt, oväntat – en olyckshändelse, ett svagt hjärta säger upp sin tjänst, ett morgongräl som förgiftar hela dagen. Men det finns också bekymmer som man själv gör, man snickrar ihop, ältar, förmerar, förstorar… Många ger då rådet: Bekymra dig inte så mycket. Ta livet med en klackspark. Det rådet ger dig bara ännu ett bekymmer – bekymret över hur du inte skall bekymra dig. Men när du hör Jesus säga dig detta, märker du något. På ett gåtfullt sätt strömmar det ut kraft från honom. Han ger vad han säger. När han talar till dig sker något. Han låter en anda av sorglöshet, frihet, glädje komma in i dig. Bekymmerskrampen släpper. Vem vet – du kanske dras in i kärlekens motrörelse: DU VÄLSIGNAR!
   Vad sägs om Maria? Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne. Hon har valt det som är bäst. Och den som är bäst. Hon säger och du säger, när du gör som Maria: Jesus är min bäste vän! Vilken vän jag har i Jesus! Du låter hans ord bara sjunka in i dig, in i ditt allra innersta. Dessa ord som jag idag ger dig skall du lägga på ditt hjärta. Hamnar Jesu ord där, rinner de ut genom blodloppet och påverkar både händer och fötter. Och stiger åt huvudet: Vad hjärtat är fullt av det talar munnen. Du förvånar dig själv då du hör vad munnen säger: Den bara VÄLSIGNAR!… Och du upptäcker en trofast vän när tårarna kommer. Vi behöver BÅDE Martas och Marias Jesuserfarenhet. När vi tar emot det kan det sägas om oss: Saliga är de ögon som ser vad ni ser: Många ministrar och politiker och journalister ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det. (jfr Luk 10:23-24).

Det finns mer att upptäcka! Jag rekommenderar en guidad tur till Martas och Marias hem. Den startar i Sångpostillan, årg 3, sid 395, på bibelskolan.com, tryck här. Nollornas värde hittar du här. Och vi möts där.

Bengt Pleijel 90+

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriva ut