inför
Fastlagssöndagen
KÄRLEKENS
VÄG
är
temat för Fastlagssöndagen, som inleder
den tid vi kallar för fastlagen. De tre dagarna
i fastlagenär Fastlagssöndag, fläskmåndag och fettisdag. Sedan kommer Askonsdag. Då börjar fastan. Och varar än till påska. Det är alldeles sant.
Ordet fastlagen kommer
av tyska ”Vastel-abend” = fastaftonen (jfr julafton,
påskafton). Fastlag är raka motsatsen till fasta. På många
håll i världen festar man, klär ut sig, slår runt, har roliga
karnevaler. Man tar farväl av köttet genom att äta kött – karne
vale =
kött farväl. Ordet ”fettisdag” – sista dagen före fastan –
påminner om det. Då äter svenskar fettisdagsbullar (= semlor).
Nu börjar söndagarna få latinska namn. Esto mihi heter denna söndag efter dagens gamla introitus ur Ps 31:3 Esto mihi in Deum protectorem (var mig en skyddande Gud). Det
skyddet behöver vi då vi vanrdar med Jesus på Kärlekens väg. När
”vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider” (Sv
Ps135:1),
”stiger han ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar
världen tillbaka till Gud” (sv
Ps 62:2).
Helige
Ande, öppna våra hjärtan!
SKÖNHETSDROTTNING
GLÖMMER SIG SJÄLV
Läs
Ester 4:12-17
När
man berättade för Mordokaj vad Ester hade sagt, sade Mordokaj
att man skulle ge Ester detta svar: ”Tro inte att du ensam av alla
judar ska komma undan för att du är i kungens hus. För om du
tiger denna gång kommer hjälp och befrielse till judarna från
annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Vem vet,
kanske är det just för en tid som denna som du har uppnått kunglig
värdighet?”
Då
sände Ester detta svar till Mordokaj: ”Gå och samla alla
judar som finns i Susa och håll fasta för mig. Ni ska inte äta
eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och
mina tjänarinnor ska också fasta på samma sätt. Därefter ska jag
gå in till kungen, även om det är mot lagen. Är jag förlorad, så
är jag förlorad.” Och Mordokaj gick i väg och gjorde allt
som Ester hade befallt honom.
Den
gammaltestamentliga texten för oss in i en värld som ingen av oss
fått leva i - hos den mäktige persiske kungen Ahasveros i hans
palats. Men ändå har den stora likheter med vår egen värld.
Också vi hamnar i intriger, maktkamp, svek, bedrägerier.
Kung Ahasveros håller
en fest som hans fru, drottning Vasti, vägrar
att besöka. Då beslutar sig kungen att skaffa sig en ny hustru och
låter en mängd unga flickor från runt om i riket komma till hans
palats. En av dem är Ester. Hon är föräldralös och har växt upp
hos släktingen Mordokai. Hon är av judisk börd, men talar inte om
detta för kungen. Kungen finner Ester behaglig och gifter sig med
henne.
Ester
var mycket vacker. En verklig skönhetsdrottning. Vackra kvinnors
problem kan vara att de kan bli mycket självupptagna. Karlar
bländas. Och hon själv fångas av ”spegel, spegel på väggen
där …”
Det
gick inte så för Ester. Hon är en av Bibelns många stora
kvinnogestalter. Hon får visa vad en ensam kvinna kan utföra med
Guds hjälp. När intrigerna leder till att den onde statsministern
Haman vill utföra en etnisk rensning av det judiska folket, som bor
i Persien, griper Ester in. Hon samlar folket till bön och fasta.
Alla räddas. Ester satsar sitt liv för att rädda andra. Livets
mening för skönhetsdrottningen var inte belysta scener och
galafester, inte ”ärat mitt namn flög över jorden”.
Esters
bok är den enda bok i Bibeln där man inte talar om Gud. Varför?
Var det livsfarligt att göra det? De levde ju som främlingar i
Persien. Eller räknade man inte med Gud längre. Men om folket
glömde sin Gud glömde inte Gud sitt folk. Han vävde inte folkets
tragedi i sin kärleksplan.
Vem vet, kanske är det just för en tid som denna som du har uppnått
kunglig värdighet?”
Hennes stund var nu inne. Hennes gärning minns man under den
judiska purimfesten än
idag.
Det
finns likheter mellan Guds folk i Persien då och Guds folk i Sverige
nu. Vi lever i ”mediemakternas fångenskap”. Här finns en
”Jesusfobi”. Det finns en ovilja att släppa in Jesus i både
samhälle och kyrka. Talar man om Jesus och frälsning i din
församling? Får den helige Ande vara med? Har vi drabbats av ”den
falska frid som söver”? Vi går till nästa text och frågar:
Vad
vill Gud med Sverige?
Läs
första Timoteusbrevet 2:4-5.
Gud
vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om
sanningen. Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor:
människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla.
Gud
vill enligt Paulus två ting med alla svenskar:
-
Gud vill att alla svenskar ska bli frälsta
ja,
att alla skall kunna hitta tant Linas lycka som hon sjunger om i Sv
Ps 45:2 :
O
vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig
har någon älskat som han.
Frälst
genom honom, lycklig och fri,
Vill
jag hans egen evigt nu bli.
Här
ligger hemligheter som väntar på att bli upptäckta av både
skurkar och hyggliga Svenssons. Ingen förstår det så länge
han/hon vänder ryggen åt Gud.
När
vi vänder om ser vi hur Guds
härlighet som strålar från Kristi ansikte sprider sitt ljus.
Vi blir alldeles klarsynta! Och förskräckta! Vi får vi se det som
människor omkring oss ser (men inte vi själva): vår smuts, vår
trasighet, alla snören och band som låser, binder och förblindar
oss. Vi ser och skäms över vårt ego-trippande där vi satsar bara
på oss själva. Varför kånkar vi på en massa bagage av skryt och
skräp?
Dessa
tunga sopsäckar hindrar oss när vi ska igenom säkerhetskontrollen.
Varje rike har ju sådana. I Guds rike är det en trång port. Han
har öppnat pärleporten så att jag kan komma in. Jag – men inte
med mitt bagage! Avund och elakhet, jämförelse, lur och bedrägerier
får inte finnas i Guds rike. Medaljer och skryt måste vi lämna. Vi
ger det till världens störste ”sophämtare” – JESUS. Han kan
borttaga världens synder!
Skämmigt!
Men
befriande! På andra sidan porten kommer vi in i
Guds rike som inte är mat och dryck utan rättfärdighet och frid
och glädje i den helige Ande (Rom
14:17).
-
Gud vill att alla svenskar ska hitta Sanningen.
… Det
grekiska ordet för sanning betyder ”det som inte kan döljas”.
Jag döljer lögner genom ”vackra ord-slöjor”.
Vi
kommer inte till Sanningen. Men Sanningen hinner ifatt oss. Någon
bankar mig på ryggen. Någon vill mig något. Jag vänder mig om.
Vad händer?
När
någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren är
Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi
som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en
spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till
härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
Vi
blir inte utskällda. ”Jaså, du kommer nu, din drummel”. Nej,
det första vi upptäcker är att hjälparen den helige Ande står
där. Anden tar bort slöjan. Vi avslöjas! Och då ser vi Herrens
härlighet, vi ser, det som Paulus skriver om idag: Gud
är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan
Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla. Vi
ser KÄRLEKEN.
O
vilken kärlek underbar sann…
Vi
dras in i den kärleken. Vi vandrar.
Och förvandlas. Det vill Gud. Och det vill du! Du förstår ännu mer att detta gäller just dig, när du läser nästa text och
ber om…
Öppnade
ögon, Herre, mig giv!
Läs
Johannes 12:20-33 i din egen bibel. Gör det!
Vi
träffar några greker som kommit till Jerusalem. ”Vi vill se
Jesus”, sa de. Vad ville de se? En kändis? En blivande
nobelpristagare? En vis man?
Vi
slår följe med dem. Grekerna söker vishet. Svenskar vill se
se-nsation! Om vi får se honom kanske han ser oss. Vi har ju behov
av att bli sedda, bekräftade. Och kan sedan berätta …
När
man kommer till Jesus och berättar detta för honom, får vi inte
veta om grekerna får träffa honom. Men vi svenskar får det. När
vi ber om öppnade ögon ser vi. När vi ber om öppnade öron hör
vi. Jesus talar om vetekornet:
Om
vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt
korn. Men om det dör bär det rik frukt.
Jesus
talar om sig själv!
Jesus
själv är vetekornet som faller i jorden och dör. Han satsar sitt
liv för att vi skall få leva och få leva ett rikt liv. Korset är
inte en tragedi utan en triumf. I nattvarden får vi ta emot korsets
välsignelse. Brödet som vi får där har en gång varit vetekorn,
som bäddats ned i jorden, vuxit upp och burit frukt. I brödet tar
vi emot Jesus, vi ser hans härlighet.
Jesus
talar om oss!
Vilken
bild! Ett ensamt vetekorn bär inte frukt. Är inte detta ensamhetens
problem? En människa som bara lever för sig själv blir inte
till någon glädje. Ensam är man därför att man bara vill ha. Ha
men inte ge. Jesus talar om att den
som älskar sitt liv - som älskar att synas och berömmas, satsar bara på sig själv, blundar för
nöden i andra – den förlorar
det.
Lösningen
på ensamhetens problem hittar vi kanske här. Kornet måste
bäddas ned i jorden. Du lilla vetekorn är laddad med enorma
resurser. Du kommer inte till din rätt förrän kornet bäddas ned i
människomyllan. Du får ge ifrån dig, ge ut, lämna, offra något
av dig själv. Då blir du till välsignelse …
Nu
kan ensamhet ha många andra orsaker. Ensamhetens motkraft kan vara
att att be den helige Ande om öppnade ögon så att du får se på
svårälskade människor med Jesu ögon och Jesu möjligheter. Den
dumma människan är ett möjligt helgon.
Vi
ställs ofta vid korsvägen: Ska jag välja min egen väg, min lycka,
min ära. Eller ska jag gå den väg där jag blir till välsignelse
för andra. Gud vill det. Och jag ber: Jesus
för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv
…
Då
händer det något märkligt. Med mina ögon. Jag får svar på min
önskan: Jag vill se Jesus!
Herre,
när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav
dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot
dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk
eller i fängelse och kom till dig?
Då
ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort
för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
(Matt
25:37-40).
Du
häpnar när du får höra vad Jesus säger. Du kan inte se det. Du
har ju dött! Vetekornet har dött!
Nu
lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu
lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat
mig och utgett sig för mig. (Gal
2:20).
Du
vandrar nu på
KÄRLEKENS
VÄG! O
hur saligt
…
Bengt
Pleijel 92+
som
påstår att fler saligheter kan du hitta på denna söndag i boken
Sångpostillan, årg 1, sid 123, på bibelskolan.com tryck här