Inför
16:e söndagen efter Trefaldighet
Kära
du!
Lider
du av triskaidekafobi?
Eller för att göra min fråga ännu tydligare: Lider du av
paraskavedekatriaphobia?
Tycker
du att detta låter som latin och grekiska har du rätt. Det första
är latin och betyder ”tretton-rädsla”. Det andra är grekiska
och betyder ”fredag den trettonde-rädsla”. Har man ett fint namn
på sitt elände kan det kännas mer uthärdligt.
När
denna blogg flyger ut i cyberrymden är det fredag den trettonde
september. Är du rädd? Många är det? Det finns hotell som inte
har rum 13. Eller hoppar över från våning 12 till våning 14. En
del väntar med veckohandeln till lördag den fjortonde. Man bör
vara extra försiktig fredag den trettonde.
Om
man frågar mannen som vet allt, ja, ni känner honom – Mr Google –
får man många svar. Många svar, men ingen vet ändå riktigt. Men
jag vet. Jag lärde mig det av vad jag själv skrivit på sid 365 i
min bok Sångpostillan, årg 2. Jag citerar:
Varför är människor
ibland rädda för fredagen den trettonde? Den rädslan kommer från
Själafienden. Nattvarden instiftades natten till Långfredag,
(judarnas dygn börjar vid solnedgången). Denna fredag finns Jesus +
12 lärjungar vid den första nattvardsgången – tretton personer.
Nu kan du förstå varför den Onde vill gör mycket av ondo då vi
varit nära Jesus. Är vi för nära Jesus är vi förlorade för
Satan. Därför sätter han ut bockfoten och vi faller.
Efter
nattvardsgången satte han igång. Han lurade Judas att förråda,
Petrus att förneka, Tomas att tvivla och alla att skämma ut sig, då de
började gräla om vem som var störst, bäst och vackrast.
Själafienden gnuggade händerna i förtjusning. Men ett par dar
senare måste han lomma iväg med både bockfot och svans. Påskdagen
blev hans svartaste olycksdag. Livet
vann dess namn är Jesus! Och
lärjungarna lärde sig denna läxa: Rädslor försvinner där Jesu
kommer in!
Om
en dag skall vara turdag eller otursdag beror inte på dagens nummer.
Det beror hur vi hanterar rädslan. Rädslan är otäck. Det finns
ett farligt sug i den. Ju mer jag tänker på vad jag är rädd för, desto fortare kommer det jag är rädd för på besök.
Job
säger Det
jag fruktade för det har drabbat mig, det jag bävade för har nått
mig (Job
3:25).
Mose
säger
till det förskrämda folket på Sinai berg att de inte behöver vara
rädda om de lär sig frukta Gud (2
Mos 2O:20).
David
säger
att
Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom. Han talar med
dem om hur de hör ihop och vad som händer när de ser upp mot
honom. Då ser han ned på oss och löser oss från alla de band och
låsningar som rädslorna gett oss, och som hindrar oss att vandra med
honom. (Psalt
25:14-15).
Jesus
säger
också idag Frid
var med er! (Joh
20:19) till
rädda lärjungar som gömmer sig bakom låsta dörrar. Rädslor
försvinner där Jesus kommer in!
På
söndag den 15 september är det den 16 söndagen efter
Trefaldighet. Man kallar den ofta för ”höstens
Påskdag”. Temat är Döden
och livet.
Vi får se hur Elia blir livräddare åt änkans son i Sarefat (1
Kung 17:17-24).
Vi får vara med då Jesus uppväcker änkans son i Nain (Lukas
17:11-17).
Och Nain ligger nära den plats där Elisa fick rädda änkans son i Shunem, genom
”mun-mot-mun-metoden” (2
Kung 4:30-37).
I
dagens epistel (Joh
Upp 2:8-11)
får vi besöka en dödstrött församling. De kristna där har
blivit förföljda och drabbats av ekonomisk kris. De kände sig
uppgivna, övergivna och dödströtta. Men denna församling kan och
vill berätta för oss i svensk kristenhet vad som kan hända om
Jesus får komma in i församlingen och tala till oss. Detta kan du
få läsa och begrunda i Sångpostillan sid 375-381. Om du inte har
boken så tryck här
så hamnar du där.
I
Svenska kyrkan är det denna dag valdag. Vilken kyrka vill du ha?
Jag
önskar en kyrka som är en ÖPPEN KYRKA, som ställer sig under öppen
himmel och släpper in Kristusdoft i församlingen (2
Kor 2:14-15).
Jag önskar en kyrka som är både ”CENTERPETAL", som drar oss in i
centrum av den kristna tron och ”CENTERFUGAL” som driver oss ut
att vibrera social omsorg. Jag önskar en kyrka som är FRI från
felaktiga låsningar till mäktiga herrar och damer men MODIG att
bekänna
Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är HERREN
(Fil
2:11 Fb).
Jag önskar en kyrka som är HET, brinnande i anden, som alla i
kyrkan blir om de lyssnar till Jesu ord och löfte (se
Luk 24:32). En
kyrka där människor är tacksamma och stolta över fädernas kyrka
i SVERIGES land, och vill ge arvet från fäderna och mödrarna till
barn, barnbarn och barnbarnsbarn. En kyrka som är generös även mot
invandraren,
den faderlöse och änkan (Jer
7:6). När vi delar så räcker det åt alla.
Då
Jesus får går före oss i kyrkan med segerns baner, finns det en
framtid full av sång. Vi får med förtröstan och glädje se in i
framtiden. Vi behöver inte ens frukta fredagen den trettonde! Nästa
gång det blir fredag den trettonde är den dag i december då
i vårt mörka hus stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta
Lucia.
Sigrid
Elmblad skriver i sin version av Luciasången: Sankta
Lucia, ljusklara hägring
sprid
i vår vinternatt glans av din fägring. I vers 3 berättar hon om hur man blir fri från både
triskaidekafobi
och paraskavedekatriaphobia:
Trollsejd
och mörkermakt ljust du betvingar,
signade
lågors vakt skydd åt oss bringar.
Rädslor försvinner där Jesus kommer in!
Med
dessa tröstande ljusord får vi uppmana varandra: Rösta på
söndag!
Själv
kommer jag dock inte att göra det. Jag har redan röstat på
Hemgården i Ljungskile, där Olof Berg och Åke Carnerö tog emot min
röstsedel.
Bengt
Pleijel 86+