Inför 16:e söndagen efter Trefaldighet

Kära du!

Lider du av triskaidekafobi? Eller för att göra min fråga ännu tydligare: Lider du av paraskavedekatriaphobia?

Tycker du att detta låter som latin och grekiska har du rätt. Det första är latin och betyder ”tretton-rädsla”. Det andra är grekiska och betyder ”fredag den trettonde-rädsla”. Har man ett fint namn på sitt elände kan det kännas mer uthärdligt.

När denna blogg flyger ut i cyberrymden är det fredag den trettonde september. Är du rädd? Många är det? Det finns hotell som inte har rum 13. Eller hoppar över från våning 12 till våning 14. En del väntar med veckohandeln till lördag den fjortonde. Man bör vara extra försiktig fredag den trettonde.

Om man frågar mannen som vet allt, ja, ni känner honom – Mr Google – får man många svar. Många svar, men ingen vet ändå riktigt. Men jag vet. Jag lärde mig det av vad jag själv skrivit på sid 365 i min bok Sångpostillan, årg 2. Jag citerar:

Varför är människor ibland rädda för fredagen den trettonde? Den rädslan kommer från Själafienden. Nattvarden instiftades natten till Långfredag, (judarnas dygn börjar vid solnedgången). Denna fredag finns Jesus + 12 lärjungar vid den första nattvardsgången – tretton personer. Nu kan du förstå varför den Onde vill gör mycket av ondo då vi varit nära Jesus. Är vi för nära Jesus är vi förlorade för Satan. Därför sätter han ut bockfoten och vi faller.

Efter nattvardsgången satte han igång. Han lurade Judas att förråda, Petrus att förneka, Tomas att tvivla och alla att skämma ut sig, då de började gräla om vem som var störst, bäst och vackrast. Själafienden gnuggade händerna i förtjusning. Men ett par dar senare måste han lomma iväg med både bockfot och svans. Påskdagen blev hans svartaste olycksdag. Livet vann dess namn är Jesus! Och lärjungarna lärde sig denna läxa: Rädslor försvinner där Jesu kommer in!

Om en dag skall vara turdag eller otursdag beror inte på dagens nummer. Det beror hur vi hanterar rädslan. Rädslan är otäck. Det finns ett farligt sug i den. Ju mer jag tänker på vad jag är rädd för, desto fortare kommer det jag är rädd för på besök.

Job säger Det jag fruktade för det har drabbat mig, det jag bävade för har nått mig (Job 3:25).

Mose säger till det förskrämda folket på Sinai berg att de inte behöver vara rädda om de lär sig frukta Gud (2 Mos 2O:20).

David säger att Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom. Han talar med dem om hur de hör ihop och vad som händer när de ser upp mot honom. Då ser han ned på oss och löser oss från alla de band och låsningar som rädslorna gett oss, och som hindrar oss att vandra med honom. (Psalt 25:14-15).

Jesus säger också idag Frid var med er! (Joh 20:19) till rädda lärjungar som gömmer sig bakom låsta dörrar. Rädslor försvinner där Jesus kommer in!

På söndag den 15 september är det den 16 söndagen efter Trefaldighet. Man kallar den ofta för ”höstens Påskdag”. Temat är Döden och livet. Vi får se hur Elia blir livräddare åt änkans son i Sarefat (1 Kung 17:17-24). Vi får vara med då Jesus uppväcker änkans son i Nain (Lukas 17:11-17). Och Nain ligger nära den plats där Elisa fick rädda änkans son i Shunem, genom ”mun-mot-mun-metoden”  (2 Kung 4:30-37).

I dagens epistel (Joh Upp 2:8-11) får vi besöka en dödstrött församling. De kristna där har blivit förföljda och drabbats av ekonomisk kris. De kände sig uppgivna, övergivna och dödströtta. Men denna församling kan och vill berätta för oss i svensk kristenhet vad som kan hända om Jesus får komma in i församlingen och tala till oss. Detta kan du få läsa och begrunda i Sångpostillan sid 375-381. Om du inte har boken så tryck här så hamnar du där.

I Svenska kyrkan är det denna dag valdag. Vilken kyrka vill du ha?

Jag önskar en kyrka som är en ÖPPEN KYRKA, som ställer sig under öppen himmel och släpper in Kristusdoft i församlingen (2 Kor 2:14-15). Jag önskar en kyrka som är både ”CENTERPETAL", som drar oss in i centrum av den kristna tron och ”CENTERFUGAL” som driver oss ut att vibrera social omsorg. Jag önskar en kyrka som är FRI från felaktiga låsningar till mäktiga herrar och damer men MODIG att bekänna Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är HERREN (Fil 2:11 Fb). Jag önskar en kyrka som är HET, brinnande i anden, som alla i kyrkan blir om de lyssnar till Jesu ord och löfte (se Luk 24:32). En kyrka där människor är tacksamma och stolta över fädernas kyrka i SVERIGES land, och vill ge arvet från fäderna och mödrarna till barn, barnbarn och barnbarnsbarn. En kyrka som är generös även mot invandraren, den faderlöse och änkan (Jer 7:6). När vi delar så räcker det åt alla.

Då Jesus får går före oss i kyrkan med segerns baner, finns det en framtid full av sång. Vi får med förtröstan och glädje se in i framtiden. Vi behöver inte ens frukta fredagen den trettonde! Nästa gång det blir fredag den trettonde är den dag i december då i vårt mörka hus stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Sigrid Elmblad skriver i sin version av Luciasången: Sankta Lucia, ljusklara hägring sprid i vår vinternatt glans av din fägring.  I vers 3 berättar hon om hur man blir fri från både triskaidekafobi och paraskavedekatriaphobia: Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar, signade lågors vakt skydd åt oss bringar. Rädslor försvinner där Jesus kommer in!

Med dessa tröstande ljusord får vi uppmana varandra: Rösta på söndag!

Själv kommer jag dock inte att göra det. Jag har redan röstat på Hemgården i Ljungskile, där Olof Berg och Åke Carnerö tog emot min röstsedel.

Bengt Pleijel 86+