Inför den Helige Mikaels dag.

”Det är Guds änglars dag idag”. Så får vi sjunga på den helige Mikaels dag (Sv ps 483). Fråga: Änglar, finns dom? Svar direkt: Ja!

”Barnen och änglarna” var temat förr. Änglarna har en sådan kärlek till barn i alla åldrar! Johannes skrev, då han var gammal (förmodligen 86+): Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kalla Guds barn, och det är vi också (1 Joh 3:1). Det var Jesus som hjälpt Johannes att upptäcka att det största man kan bli är ett Guds barn (läs Matt 18:1-5).

Nu får vi med änglarnas hjälp göra livets största upptäckt: att bli Guds barn. Detta gör änglarna genom att leda oss in i ”himlaleken”.

Fadern älskar alla barnen,

därför sänder han änglar som leker in oss i Guds kärlek.

I himlen leker man (Ordspr 8:29-36). Gud vill att det skall bli såsom i himlen på jorden. Därför sänder han änglar. Lekplatsen är gudstjänsten, högmässan. Vi ser halva altarringen och anar att den andra halvan finns i änglars, martyrers och alla helgons värld. Vi ser i koret vitklädda budbärare – de måste vara änglar! Vi hör hur änglalika människor spelar orgel och synt, basunklang och harpa, gitarrer och flöjt (Psalt 150). Och bredvid dig sitter himmelska kungabarn.

För att vi ska hitta barnens glädje får en ängel bli vår coach. Först leder ängeln oss genom vapenhuset. Där får vi lägga av både dolkar, pepparspray och dräpande argument. Sedan leds vi till syndabekännelsens trånga port. Det är underbart med den trånga porten! Där får vi lägga av stöddighet och syndighet, skryt och skräp, medaljer och missgärningar, allt det där som gör oss vilsna, och människor omkring oss ledsna. Försöker vi ta allt detta med in i himlen, fastnar vi i porten. På andra sidan porten ser vi hur där bara är barn; små barn och stora barn, lin-tottiga barn och vit-tottiga, flintskalliga och svartskalliga. De har lagt av smutskläderna och fått på sig den vita dopdräkten – Kristi rättfärdighet. Alla häpnar och säger: Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss att vi får kallas Guds barn (1 Joh 3:1). Där syndernas förlåtelse är, är liv och salighet. Änglarna är mycket engagerade i detta, se Jes 6:6-7 och Luk 15:10.

Fadern älskar alla barnen,

därför sänder han änglar som hjälper dem höra vad Fadern har på sitt hjärta.

Barnen - vi - ropar efter Guds ”barm-hjärt-ighet”: Kyrie eleison! Herre förbarma dig! Har du, Fader, hjärta för de arma, de små? Det finns så mycken nöd i oss och omkring oss.

Då händer något i änglavärlden. Vi får höra samma sång som herdarna i julnatten: Gloria in excelsis Deo!! Ära vare Gud i höjden, han som har hjärta för oss. Han har ju lagt sitt hjärta i Betlehems krubba. Jesus, som står Faderns hjärta närmast, han har gjort honom känd (Joh 1:18, Giertz).

I den gammaltestamentliga texten (Daniel 10:15-19) möter vi Daniel, som får möta en ängel. Daniel är mycket gammal nu (förmodligen 86+). Han som var så modig inför både ministerkolleger, kungar och lejon, han som lärde oss att tre gånger om dagen öppna fönstret mot himmelen och be, han sitter nu modlös, trött och undrande inför de svårigheter han råkat ut för. Han är alldeles slut, har svårt att andas. Han ”möttes på sin olycksled av ej förstådda hinder” (Sv Ps 483:3). Han ber, men varför dröjer svaret? När allt ser ut att vara kört, möts han av en budbärare, som säger det som himmelska budbärare allra först säger till dem de sänds till: Var inte rädd, du högt älskade. Och sedan kommer ett löfte om framtiden: Allt skall gå väl. Var stark, var stark. Rösten från himlen styrker honom. Han blir beredd att lyssna.

Detta budskap skrevs ned i Bibeln för vår skull. Också vi hamnar i svåra och omöjliga situationer. Vi blir alldeles slut. Vi får svårt att andas. I den nöden kan Gud sända en ängel, en budbärare från Gud, som säger: Var inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var stark. När vi hör det, börjar det gnola fram en sång: I min Gud har jag funnit styrka ...

Genom änglar skickar Fadern också kärleksbrev (epistlar) och berättar om vad som sker i det som sker. Så i dagens epistel från Joh Upp 12:7-12. Där berättas om vad som händer när himmelsk värme möter jordisk kyla. Det bli urladdningar, blixt och dunder, kamp och lidande. Heavens angels kommer i strid med hells angels. Vi får viktig fiendekännedom.

I dagens evangelium möter vi en annorlunda Jesus (Matt 18:7-10). Det blixtrar om honom. Han är vred, upprörd. Han ropar ut ett VE. Han säger att det drar åt helvete med oss om vi inte gör upp med de synder som kommer genom handen, foten, ögat. Jesus är inte likgiltig. Den äkta kärleken kan bli upprörd. Den reagerar. Särskilt upprörd blir han, då han ser hur vi behandlar de små - hur vi med foten trampar på dem i stället för att gå med dem, hur vi med ögat föraktar och nedmuntrar dem, i stället för att se dem med kärlek som uppmuntrar, hur vi med handen pekar finger mot dem, knyter näven och kanske slår dem, i stället för att ta hand om dem.

Vi skakas av dessa ve-rop. Men läser vi dagens texter noggrant ser vi hur det bor en ängel i ordet evANGELium. Vi får starka budskap om seger i Jesu namn. I episteln slängs Satan ut från himlen, och i evangeliet sänds Jesus ut från himlen. Därför kan det aldrig bli riktigt nermörkt för oss. Jesus-ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5). Vi får klarsyn och rustning och ljusord i allt mörker.

Sedan händer något mer. Änglar tar hand om ”de heligas böner”, och bär fram deras böner inför Fadern (Upp 8:3). Och himmelska budbärare sänds med budskap till fattiga herdar, grubblande profeter och till oss. Deras änglar i himlen ser alltid min himmelske Faders ansikte.

Men varför står de och ser Faderns ansikte? Är det inte de små, barnen, de skall se och se till? Svar: Fadern sänder änglar till jorden, till fattiga herdar, till ensamma människor, till de utsatta, till de små (i alla åldrar). Änglarna ställer sig bredvid dem och lockar dem att lyfta ögat mot himmelen, att söka Guds ansikte och få se hur ansiktet lyser, och höra hur Fadern säger: Du är mitt älskade barn, i dig har jag min glädje ... Änglarna har lärt sig sången om underordning. De kommer nedanför barnen. Därifrån ser de den himmelske Faderns ansikte. Precis som Guds Son hjälper Guds barn att komma nedifrån till dem vi möter. Ty då ser vi ovanför dem den himmelske Faderns ansikte. Jesus säger ingenting och gör ingenting utan den ögonkontakten (se Joh 5:19 14:10-12). Ja, detta vill Guds Son hjälpa Guds barn med.

Det bor en ängel i ordet evANGELium. Här finns Guds kraft till frälsning. Hela den himmelska världen är engagerad i vad som händer med oss. När vi fått höra detta budskap kan vi stämma in i trosbekännelsens lovsång till vårt dops Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande.

Fadern älskar alla barnen

därför sänder han änglar som bjuder på DEN STORA FESTEN.

Glädjen fortsätter.

Alla barnen bjuds på måltid tillsammans med änglar, helgon och Herrens trogna ...

Alla barnen får höra pulsslagen från Faderns hjärta: För dig! För dig!

Alla barnen för höra: Var inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var stark.

Alla barnen får ta emot fred, frid, shalom, det goda, friska livet.

Alla barnen får se hur vår himmelske Faders ansikte lyser mot dem.

Alla barnen får ta med sig glädjens välsignelser hem.

Alla barnen får gå från festen och praktisera hur man handskas med öga, fot och hand.

Alla barnen får berätta himmelska hemlisar för många.

Ja, så är det, säger en som vet, nämligen

Bengt Pleijel 86+

PS. Du kan göra en vandring med Daniel i alla hans äventyr i boken ”I GUDS HÄNDER VAD SOM ÄN HÄNDER”. Boken är slutsåld på förlaget men finns på www.bibelskolan.com. Se Bengts återvändsgränd/adresslista 10, Vägsträcka 41. Då kommer du till dagens GT-text. Eller tryck här så hamnar du där.

I Sångpostillan årg 2 finns mer om vad som händer på Mikaels dag. Se sid 474-481 eller tryck här så hamnar du där.