Inför
den Helige Mikaels dag.
”Det
är Guds änglars dag idag”. Så får vi sjunga på den helige
Mikaels dag (Sv
ps 483). Fråga:
Änglar, finns dom? Svar direkt: Ja!
”Barnen
och änglarna” var temat förr. Änglarna har en sådan kärlek
till barn i alla åldrar! Johannes skrev, då han var gammal
(förmodligen 86+): Se
vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kalla Guds barn,
och det är vi också (1
Joh 3:1).
Det var Jesus som hjälpt Johannes att upptäcka att det största
man kan bli är ett Guds barn (läs
Matt 18:1-5).
Nu
får vi med änglarnas hjälp göra livets största upptäckt: att
bli Guds barn. Detta gör änglarna genom att leda oss in i ”himlaleken”.
Fadern
älskar alla barnen,
därför
sänder han änglar som leker in oss i Guds kärlek.
I
himlen leker man
(Ordspr 8:29-36). Gud
vill att det skall bli såsom i himlen på jorden. Därför sänder
han änglar. Lekplatsen är gudstjänsten, högmässan. Vi ser halva
altarringen och anar att den andra halvan finns i änglars,
martyrers och alla helgons värld. Vi ser i koret vitklädda
budbärare – de måste vara änglar! Vi hör hur änglalika
människor spelar orgel och synt, basunklang och harpa, gitarrer och
flöjt (Psalt
150). Och
bredvid dig sitter himmelska kungabarn.
För
att vi ska hitta barnens glädje får en ängel bli vår coach.
Först leder ängeln oss genom vapenhuset. Där får vi lägga av
både dolkar, pepparspray och dräpande argument. Sedan leds vi till
syndabekännelsens trånga port. Det är underbart med den trånga
porten! Där får vi lägga av stöddighet och syndighet, skryt och
skräp, medaljer och missgärningar, allt det där som gör oss
vilsna, och människor omkring oss ledsna. Försöker vi ta allt
detta med in i himlen, fastnar vi i porten. På andra sidan porten
ser vi hur där bara är barn; små barn och stora barn, lin-tottiga
barn och vit-tottiga, flintskalliga och svartskalliga. De har lagt
av smutskläderna och fått på sig den vita dopdräkten – Kristi
rättfärdighet. Alla häpnar och säger: Se
vilken kärlek Fadern har bevisat oss att vi får kallas Guds barn
(1
Joh 3:1).
Där syndernas förlåtelse är, är liv och salighet. Änglarna är
mycket engagerade i detta, se Jes 6:6-7 och Luk 15:10.
Fadern
älskar alla barnen,
därför
sänder han änglar som hjälper dem höra vad Fadern har på sitt
hjärta.
Barnen
- vi - ropar efter Guds ”barm-hjärt-ighet”: Kyrie eleison!
Herre förbarma dig! Har du, Fader, hjärta för de arma, de små?
Det finns så mycken nöd i oss och omkring oss.
Då
händer något i änglavärlden. Vi får höra samma sång som
herdarna i julnatten: Gloria
in
excelsis Deo!!
Ära
vare Gud i höjden, han
som
har hjärta för oss. Han har ju lagt sitt hjärta i Betlehems
krubba. Jesus,
som står Faderns hjärta närmast, han har gjort honom känd
(Joh
1:18, Giertz).
I
den gammaltestamentliga texten (Daniel
10:15-19)
möter vi Daniel, som får möta en ängel. Daniel är mycket
gammal nu (förmodligen
86+).
Han som var så modig inför både ministerkolleger, kungar och
lejon, han som lärde oss att tre gånger om dagen öppna fönstret
mot himmelen och be, han sitter nu modlös, trött och undrande inför
de svårigheter han råkat ut för. Han är alldeles slut, har svårt
att andas. Han ”möttes på sin olycksled av ej förstådda hinder”
(Sv
Ps 483:3).
Han ber, men varför dröjer svaret? När allt ser ut att vara
kört, möts han av en budbärare, som säger det som himmelska
budbärare allra först säger till dem de sänds till: Var
inte rädd, du högt älskade. Och
sedan kommer ett löfte om framtiden:
Allt skall gå väl. Var stark, var stark. Rösten
från himlen styrker honom. Han blir beredd att lyssna.
Detta
budskap skrevs ned i Bibeln för vår skull. Också vi hamnar i svåra
och omöjliga situationer. Vi blir alldeles slut. Vi får svårt att
andas. I den nöden kan Gud sända en ängel, en budbärare från
Gud, som säger: Var
inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var
stark. När
vi hör det, börjar det gnola fram en sång: I
min Gud har jag funnit styrka
...
Genom
änglar skickar Fadern också kärleksbrev (epistlar) och berättar
om vad som sker i det som sker. Så i dagens epistel från Joh Upp
12:7-12. Där berättas om vad som händer när himmelsk värme möter
jordisk kyla. Det bli urladdningar, blixt och dunder, kamp och
lidande. Heavens angels kommer i strid med hells angels. Vi får
viktig fiendekännedom.
I
dagens evangelium möter vi en annorlunda Jesus (Matt
18:7-10).
Det blixtrar om honom. Han är vred, upprörd. Han ropar ut ett VE.
Han säger att det drar åt helvete med oss om vi inte gör upp med
de synder som kommer genom handen, foten, ögat. Jesus är inte
likgiltig. Den äkta kärleken kan bli upprörd. Den reagerar.
Särskilt upprörd blir han, då han ser hur vi behandlar de små -
hur vi med foten
trampar på dem i stället för att gå med dem, hur vi med ögat
föraktar
och nedmuntrar dem, i stället för att se dem med kärlek som
uppmuntrar, hur vi med handen
pekar finger mot dem, knyter näven och kanske slår dem, i stället
för att ta hand om dem.
Vi
skakas av dessa ve-rop. Men läser vi dagens texter noggrant ser vi
hur det bor en ängel i ordet evANGELium. Vi får starka budskap om
seger i Jesu namn. I episteln slängs Satan ut från himlen, och i
evangeliet sänds Jesus ut från himlen. Därför kan det aldrig bli
riktigt nermörkt för oss. Jesus-ljuset
lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh
1:5). Vi
får klarsyn och rustning och ljusord i allt mörker.
Sedan
händer något mer. Änglar tar hand om ”de heligas böner”, och
bär fram deras böner inför Fadern (Upp 8:3). Och himmelska
budbärare sänds med budskap till fattiga herdar, grubblande
profeter och till oss. Deras
änglar i himlen ser alltid min himmelske Faders ansikte.
Men
varför står de och ser Faderns ansikte? Är det inte de små,
barnen, de skall se och se till? Svar: Fadern sänder änglar till
jorden, till fattiga herdar, till ensamma människor, till de utsatta,
till de små (i alla åldrar). Änglarna ställer sig bredvid dem och
lockar dem att lyfta ögat mot himmelen, att söka Guds ansikte och
få se hur ansiktet lyser, och höra hur Fadern säger: Du
är mitt älskade barn, i dig har jag min glädje
... Änglarna har lärt sig sången om underordning. De kommer
nedanför barnen. Därifrån ser de den himmelske Faderns ansikte.
Precis som Guds Son hjälper Guds barn att komma nedifrån till dem
vi möter. Ty då ser vi ovanför dem den himmelske Faderns ansikte.
Jesus säger ingenting och gör ingenting utan den ögonkontakten (se
Joh 5:19 14:10-12). Ja,
detta vill Guds Son hjälpa Guds barn med.
Det
bor en ängel i ordet evANGELium. Här finns Guds kraft till
frälsning. Hela den himmelska världen är engagerad i vad som
händer med oss. När vi fått höra detta budskap kan vi stämma in
i trosbekännelsens lovsång till vårt dops Gud, Fadern, Sonen och
den helige Ande.
Fadern
älskar alla barnen
därför
sänder han änglar som bjuder på DEN STORA FESTEN.
Glädjen
fortsätter.
Alla
barnen bjuds på måltid tillsammans med änglar, helgon och Herrens
trogna ...
Alla
barnen får höra pulsslagen från Faderns hjärta: För dig! För
dig!
Alla
barnen för höra: Var
inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var
stark.
Alla
barnen får ta emot fred, frid, shalom, det goda, friska livet.
Alla
barnen får se hur vår himmelske Faders ansikte lyser mot dem.
Alla
barnen får ta med sig glädjens välsignelser hem.
Alla
barnen får gå från festen och praktisera hur man handskas med
öga, fot och hand.
Alla
barnen får berätta himmelska hemlisar för många.
Ja,
så är det, säger en som vet, nämligen
Bengt
Pleijel 86+
PS.
Du kan göra en vandring med Daniel i alla hans äventyr i boken ”I
GUDS HÄNDER VAD SOM ÄN HÄNDER”. Boken är slutsåld på
förlaget men finns på www.bibelskolan.com.
Se Bengts återvändsgränd/adresslista 10, Vägsträcka 41. Då
kommer du till dagens GT-text. Eller tryck här
så hamnar du där.
I
Sångpostillan årg 2 finns mer om vad som händer på Mikaels dag.
Se sid 474-481 eller tryck här
så hamnar du där.