Inför
15:e söndagen efter Trefaldighet.
Jag
hälsar er alla, ni Guds älskade...
Så
hälsade Paulus de kristna i Rom (Rom
1:7).
Och
så hälsar jag er ni
Guds älskade,
som bor i Sverige med omnejd! Hur vet jag att ni är älskade? Jag
vet. Får jag berätta?
sagan
om den stygge gossen och hans ömma moder.
Detta hände
en gång för längesen: Jag for med tåget från X-stad till Y-måla.
Det var på den tiden tågen stannade på många ställen. Man hörde
vägbommar säga plingplong, tåg säga tuff tuff och stinsar vifta
med flaggor. Där var många i kupén. En mamma satt med sin son.
Sonen var livlig, bråkig, olydig och gjorde inte som den ömma
modern sa. Han sprang omkring, hoppade upp och ner, hojtade och
väsnades. Tanter och farbröder i kupén såg mörka ut, och
suckade: ”Hur uppfostrar dom barn nuförtiden?” Jag själv
tänkte: ”Vilket begåvat barn! Initativrik! Innovationspåhittig!
Vad månde bliva av detta barn? Kanske statsminister. Eller kanske
till och med präst!!” Mitt emot mig satt en psykolog. Han sa:
Detta är typiskt ett fall av attention
deficit hyperactivity disorder.
Jag försökte se ut som jag begrep. ”ADHD”, sa han, och då
visste jag. De fyra bokstäverna sätter man på en människa som
lider av en störning som gör honom överaktiv och impulsiv. Den
ömma modern kanske hörde vad han sa, men blev bara mer och mer
förtvivlad. Hon försökte och försökte, tjatade och förmanade.
När hon var alldeles slut, tog hon till detta hemska hot: ”Tror du
tomten vill komma till dig i jul, du som är så bråkig?” När
inte ens detta hjälpte, gjorde hon till sist så här: Hon tog
pojken upp i sin famn, kramade honom länge, länge och sa: ”Jag
tycker så mycket dig, din dumma, otäcka unge!” Och man hörde hur
det sa ”blupp-blupp” inne i pojken. Hans inre emotionella bägare
fylldes på av moderskärlek. Och så levde de lyckliga i många,
långa år ...
Denna
sanna saga får bli introduktion till nästa söndag – 15:e efter
Trefaldighet – en söndag som doftar himmel på jorden! Det som
händer är att Jesus kommer gående, ser dig och några till. Han
hör hur ni suckar: ”Varför är livet ofta så tungt. Vi sliter
och släpar och undrar vad det egentligen är för mening med livet”.
Jesus ser, Jesus hör. Men Jesus har också något på hjärtat, som
han vill säga till ditt hjärta: ”Kom till mig, du som sliter och
släpar. Kom till mig, så ska nu få se vad jag kan ge”. (Läs
evangeliet från Matt. 11:28-39).
Vad
vill han ge? Jo, HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS!! Som varar hela veckan!!!
Men det är inte bara de snälla barnen, som får. Tomten ger bara
till de snälla, skötsamma, artiga, tacksamma och goda. Till dig
säger Jesus, innan du hunnit bli snäll, skötsam, artig, tacksam
och god: ”Jag tycker så mycket om dig, din dumma, otäcka unge”.
Den
himmelska kärleken är startgåva. Inte premium för lång och
trogen tjänst. När Gud ger de tio budorden på Sinai i 2 Mos.
20:1-17, börjar han inte med ”du skall, du skall inte” Han
berättar om en befrielsegärning:
Jag
är Herren din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur
träldomshuset.
Och har jag nu befriat dig från den stygge Farao, var då inte så
korkad att du går i slavtjänst hos andra makter och gudar. Jag har
befriat dig för att du skall få leva LIVET på riktigt. Om det
livet berättar buden. Både Fadern i himlen och släkt och grannar
på jorden blir glada om du håller buden. Tänk efter! Gå igenom
buden och upptäck varför de blir glada.
När
Jesus i Bergspredikan ger oss alla goda råd om hur vi ska kunna leva
på riktigt, älska fiender och andra dumbommar, börjar han med att
lägga himmelrikets liv och salighet i de fattigas och misslyckades
hjärtan. Ta emot himmelens kärlek och lev ut den på jorden.
Tomten
kommer först med kraven, som gör oss så trötta att vi inte orkar
ta emot kraften.
Jesus
kommer först med NÅDEN, hans oförskämt oförtjänta kärlek.
Sedan kommer han med SANNINGEN (Joh
1:14),
som hjälper oss se våra livslögner och olycksvägar. Han som är
VÄGEN, SANNINGEN och LIVET (Joh
14:6)
tar hand om oss, förlöser oss, omformar oss, förvandlar oss, gör
oss som är lite misslyckade och halvtråkiga, dugliga att gå ut
som hans tjänare och bli de roliga original som han skapat oss till.
Han lär oss koppla på kraften. ”En kristen är som spårvagnen.
Hon får kraften ovanifrån” (citat
från en predikan av Pastor Jansson, upptecknad av tacksamme åhöraren
Hasse Alfredsson).
Jesus
säger: Kom
till mig...
Han
tvingar dig inte att gå med honom. Men vill du verkligen fortsätta
att LEVA LIVAT i stället för att LEVA LIVET?
När
Jesus får ta hand om dig, tar han in dig i de första kristnas rika
gemenskap på Pingstdagen. (Läs episteln från Apg 4:32-35). De kan
hjälpa oss att se vad vi kan göra med den kärlek vi fått.
På
söndag kan vi också få träffa den märklige profeten Elia. När
Gud kallar någon till redskap leder, fostrar och tränar han den
människan och gör henne duglig att vara hans tjänare. Han gör
tjänaren FRI från felaktiga låsningar till makter och människor.
Han gör honom MODIG, så att han vågar säga det som människor
behöver höra och inte bara vill höra. Han rör vid hjärtat så
att det blir HET av kärlek.
Detta
händer med Elia. Han upptäcker frimodigheten. Kärleken driver
honom att gripa in i andras nöd och svårigheter. I dagens text tar
han hand om en fattig änka (1
Kung. 17:8-16).
Nästa söndag träffar vi honom igen, då han ägnar sig åt
livräddning (1
Kung. 17:17-24).
Längre fram räddar han hela folket från andlig kollaps (1 Kung.
18). Men även om en människa får mycken kraft från Gud, tar det
på krafterna att vara hans redskap. Elia gick i väggen. Han
behövde själavård och fick sådan. Han fick mat för kroppen, och
Andens liv för själen (Läs
1 Kung. 19).
Så
se nu med spänning och nyfikenhet på vad Herren denna helg kommer
att göra med er, ni
Guds älskade. Kanske
får ni en kram.
Både
Mose (5 Mos 33:27), kyrkofadern Irenaeus och jag, vet att Fadern
kramas. Han har två händer – Sonen och den helige Ande. I dopet
sträcker han ned sina händer och tar oss upp i sin famn. I
nattvarden gör han det igen, då vi kan känna pulsslagen från hans
hjärta: För dig! För dig! När någon ramlar ihop i
vardagströtthet, är hans händers närvaro där (läs
Ordspr. 24:26).
Ja, det kan hända att du och några till får höra hur han viskar
in i ditt öra: Jag
tycker så mycket om dig, din dumma och otäcka unge!!
Bengt
Pleijel 86+
PS. Du kan upptäcka mer av detta i Sångpostillan, sid 368-374. Eller
tryck här
så hamnar du där.