Inför
andra söndagen efter Trettondedagen.
Vi
är nu inne i ”epifaniatiden”. Den börjar med Trettondedag Jul
och omfattar de sex söndagarna efter Trettondedagen. Epifania
betyder uppenbarelse. Vi firar Guds
härlighets uppenbarelse i Kristus.
Eftersom påsken kommer tidigt i år - 5 april – får vi bara tre
söndagar i Epifania. Härlighetens sista dag blir den 31 januari.
Det
talas mycket om HÄRLIGHET på söndag. Mose ber om att få se Guds
härlighet (2 Mos 33:18-23). Några verser innan – vers 11 –
sägs att Herren
talade till Mose ansikte mot ansikte.
Men nu får han det dunkla svaret att han bara får se
Gud på ryggen.
Vänder Gud ryggen åt honom?
Förmodligen
vill han säga att det nu är slut på vilan och de ljuvliga
stunderna med Herren. Nu börjar vandringen. Men var inte rädd!
säger Gud till Mose och till oss: Du ser Gud på ryggen. Då ser du
också hans fotspår i sanden. Före går Herren med segerns baner.
”Jesus i dina spår följa jag vill...” (Sv Ps 278).
Och
tänk på detta: Sluta vara sittarfolket. Vi är vandringsfolket, som
i tider av förfärligheter får upptäcka mer och mer av Guds
härligheter. Med det vi får se, skall vi trösta och uppmuntra
varandra. Ty det skakar av förfärligheter i världen just nu. Carl
Bildt tror att det kan bryta ut storkrig 2015. Islamisternas framfart
är kuslig. Det som hände i Paris var förfärligt. Men de som får
lida mest av islamisterna är muslimerna själva. I den muslimska
världen räknas terrorismens offer i tusental varje vecka.
I
dagens epistel från Efesierbrevet 1:7-14 sjunger Paulus om JESU
HÄRLIGHET. Sången börjar med vers 3 och fortsätter till vers 14.
På originalspråket är det en enda mening. Paulus är så fylld av
upptäcktsglädje att han inte hinner sätta punkt. Han är så ivrig
att få sjunga om Jesus. Det går inte att stoppa honom.
I
dagens evangelium från Johannes 2:1-11 står det att Jesus
”uppenbarade
sin härlighet”.
Hur då? Han förvandlade vatten till vin!! Härligheten i vin!?!
Man
brukar ibland anklaga kyrkan för att förvandla vin till vatten.
Varför har allt blivit så tunt och urvattnat? Bakelser, men inte
bröd. Underhållning med estrad där framme och applåder därnere.
Men när får vi mat? Kyrka, vart är du på väg?
Kana-texten är ett stort problem för många: Jesus låter sig bjudas på
bröllopskalas. Där ordnar han så att när vinet tar slut behöver
bröllopsvärden inte bjuda gästerna på Pommac. De får servera
ett mycket gott vin.
Svenska
Bibelsällskapet har nu kommit med en UTMANING: Läs Bibeln varje
dag! Man kan anmäla att man antar utmaningen. Gå in på hemsidan:
antautmaningen.se.
På
facebook ser jag hur en del brottas med texter de läser. Man har
kommit till Noaberättelsen i 1 Moseboken. Noa får befallning av
Gud att bygga den underliga husbåten. Folk skrattar åt honom. Men
Noa
gjorde i allt som Herren befallt honom
(1 Mos 7:5). När det stora ovädret kommer räddas han och hans
familj och en massa djur.
Att
jag nu vill ta fram den händelsen är att också den handlar om vin.
Folk på facebook reagerar på det otroliga slutet av denna
berättelse: Noa, denna rättfärdige och ostrafflige man, som lytt
Herrens befallningar, och som fått lida för sin tro, och som räddat
sin familj, och som dragit bort från en moraliskt nersumpad och
pervers omgivning, han
super ned sig.
Ja, detta är det enda vi hör om Noa efter floden: Han blir
stupfull.
Men
så läser jag att en av dem på facebook erinrar sig att Bengt
Pleijel en gång sa något bra om denna text. Ja, för 40 år sedan
hade jag bibelvandring om urhistorien (1 Mos 1:1-11) för ungdom på
ett februarilov. (hur mycket kommer du ihåg av predikningar som du
hörde för 40 år sedan?).
Jag
letade fram mina anteckningar, och kan nu berätta för dig vad du bör
komma ihåg de närmaste 40 åren. Jag gör det därför att
denna berättelse leder fram till det som hände i Kana.
Noaberättelsen
finns i 1 Moseboken kapitel 6-10. Vad hände? Noa var åkerman.
Genom Noa gör Gud en ny start med sin mänsklighet. Noa är en ny
Adam. Också denne Adam här ihop med adamáh
– jorden.
Noa planterar nu en vingård på jorden. Av vindruvorna får han fram
en dryck – vinet. Noa blir vinets uppfinnare. Vad gör han med
denna uppfinning? Han sätter sig inte ned och tittar på den. Han
dricker upp den. Men sedan är han inte längre herre över
situationen.
Vad
gör Noa för fel? Han gör inte fel i att odla upp marken. Han gör
inte fel i att plantera vinrankor i stället för något annat och
nyttigare. I Bibeln ser man vinet som en Guds gåva. Det är Gud som
framalstrar
vin som gläder människans hjärta (Psalt
104:15). Noa gör inte heller felet att han dricker vinet som han
producerar. Vad är det för mening att plantera en vingård om man
inte får njuta av dess frukt (1 Kor 9:7).
Felet
som Noa gör är att han dricker så han blir drucken. Bibeln
fördömer onykterhet och dryckenskap. Ge dig tid att läsa Lukas
21:34, Rom 13:13 1 Kor 6:10 Gal 5:21 1 Tim 3:2-3 1 Petr 4:3, Matt
11:19, Rom 14:21. Läs 1 Kor 8:9,11-12.
Om
någon dricker sig drucken syndar han. Han syndar mot sina närmaste
som får lida för hans skull. Han syndar mot Gud, ty han degraderar
Guds skapelse och trampar på sitt människovärde. I Ef 5:18
skriver Paulus: Drick
er inte druckna av vin ty därav kommer ett oskickligt leverne.
Det är denna lärdom vi får av Noaberättelsen: DRICK ER INTE
DRUCKNA AV VIN.
Sedan
Noa blivit drucken står det att han
låg blottad i sitt tält (1
Mos 9:18-27). Vi kan kanske tänka oss att han ramlar ihop på golvet
och sedan vet han inte riktigt vad som händer. Han ligger där
alldeles blottad och naken. När vinet kommer in i Noa tappar han
kontrollen över sig själv.
Hämningarna
släpper. Ett oskickligt leverne blir följden. Oskickligt
leverne
- ordet betyder ohjälplighet. I dryckenskapen är människan
hjälplöst utlämnad åt sin förnedring. Omtöcknad i hjärnan.
Och detta är situationen för denne store man. Noa – hedersmannen
– försupen, omoralisk.
Kan
du tänka dig någon skriva historia på det sättet? Ja, den ende
som kan det är den helige Ande. Det är han som tillåtit att denna
skildring kommit med i Bibeln. Bibeln skildrar oss människor sådana
vi är med alla våra svagheter. Och den skildrar oss människor
sådana vi kan bli om Gud får ta hand om oss. Ty poängen med Bibelns människoskildring är aldrig hur fantastiska vi människor
är. Poängen är alltid hur fantastisk Gud är, som kan ta hand om
sådana människor och använda dem som redskap
Noa
var inte en god man av naturen. Han var god genom nåden. I sig själv
var Noa svag. Men genom Guds nåd hölls hans svaghet under kontroll.
Också
vi är svaga. Jag
vet att i mig, det är i mitt kött, bor inte något gott
(Rom 7:18). Våra uppblåsta EGON kan verkligen ställa till med
olycksstormar i våra liv. Vår räddning är att hitta förankringen
i Jesus. När vi kommer in
i Kristus,
kommer Kristus
in i oss
och han håller de dunkla krafter, som finns i oss under kontroll. Nu
lever inte mer jag, men Kristus lever i mig. Och det liv som jag nu
lever i köttet. det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat
mig och utgivit sig själv för mig
(Gal 2:20).
Även
när Kristus lever i mig, och jag har hittat mig själv på djupet,
så lever jag i köttet. Min gamla människa finns med. Men den är
korsfäst med Kristus och är under hans kontroll. I varje
ögonblick i mitt liv är jag beroende av honom. Men när jag inte
låter honom vara min Herre bubblar det onda fram inom mig.
Ibland
får vi lära oss detta på ett mycket smärtsamt sätt. Noa hade
kommit till en punkt då han trodde att han var en människa, som
inte behövde Guds nåd. Det som hände med Noa kan kanske hjälpa
oss att inte falla för den frestelsen. Den
som menar sig stå, han må se till att han inte faller
(1 Kor 10:12).
Men
historien med Noa är inte slut. När Noa ligger där i tältet och
tappar kontrollen över sig själv, kommer hans yngste son Ham in i
tältet. Han ser sin far, han stirrar, han tittar – tydligen med en
viss förtjusning. Det han ser berättar han om för sina bröder.
Han fnissar, berättar, skvallrar, smått förtjust över vad han
upptäckt. Han gör inget för att skyla sin far.
Vad
gör bröderna Sem och Jafet? ”Vi måste täcka över vår fars
nakenhet”, sa de. Vilken respekt. Vilken fantastisk vördnad för
sin far.
De
tar en mantel.
De
lägger den över sig.
De
går baklänges in, sida vid sida.
De
ser ingenting.
De
lägger manteln över Noa och drar sig tillbaka. Vilken respekt!
Vilken vördnad!
Man
kan undra om det är denna händelse Petrus tänker på när han
skriver: Var
uthålliga i er kärlek till varandra, ty kärleken överskyler en
myckenhet av synder (1
Petr 4:8).
När
Noa vaknar upp och förstår vad som hänt, hör vi honom säga två
starka ord: först: FÖRBANNAD. Sedan: VÄLSIGNAD.
Är
detta en gammal hetlevrad man, som blivit sårad och därför ilsknar
till och låter sina känslor få fritt utlopp? Jag tror vi misstar
oss om vi tänker så.
När
Noa vaknar han upp blir han plötsligt alldeles klarsynt. Han ser med
förskräckelse på de dunkla krafter som finns i honom och som han
skall lämna i arv efter sig. Med profetisk klarsyn fångar han upp
en glimt av de kommande årens historia. Han ser en förbannelse i
Hams natur, en förbannelse som går igen i hans efterkommande.
Samma
dunkla krafter finns säkerligen i Sem och Jafet. Men Noa säger inte
”förbannad” när han tänker på dem. Han välsignar dem inte
heller. Han VÄLSIGNAR
HERREN,
Sems Gud.
Sem
håller sig till Herren. Han känner Gud. Noa ser att från denne
son som känner Herren, skall komma ett folk som känner Herren. Noa
ser också på Jafet. ”Du kommer att bli utvidgad” säger Noa
till honom. Det är Gud som skall ta hand om hans framtid.
Sedan
ser Noa igen på Sem. Det skall ske något stort i Sems släkt. I
Sems hyddor skall Gud taga sin boning. Noas ord är inte en ord från
en hetlevrad, ilsken gammal man. Noas ord är en profetia. Från Sems
ättlingar skall komma en frälsare.
Och
Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans
härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin
Fader, och han är full av nåd och sanning
(Joh
1:14).
Också
vi får se hans HÄRLIGHET på bröllopet i Kana. Välkommen till
Sångpostillan, årgång 1, sid 87. Eller – om du sitter vid
datorns tidsmaskin - ring på här
så hamnar du mitt ibland många gäster i bröllopssalen.
Och
Du får se hans HÄRLIGHET i en måltid av bröd och vin. I din egen
församlings kyrka! ... Vi
såg hans härlighet!
I
gemensam glädje
Bengt
Pleijel 87+