Inför andra söndagen efter Trettondedagen.

Vi är nu inne i ”epifaniatiden”. Den börjar med Trettondedag Jul och omfattar de sex söndagarna efter Trettondedagen. Epifania betyder uppenbarelse. Vi firar Guds härlighets uppenbarelse i Kristus. Eftersom påsken kommer tidigt i år - 5 april – får vi bara tre söndagar i Epifania. Härlighetens sista dag blir den 31 januari.

Det talas mycket om HÄRLIGHET på söndag. Mose ber om att få se Guds härlighet (2 Mos 33:18-23). Några verser innan – vers 11 – sägs att Herren talade till Mose ansikte mot ansikte. Men nu får han det dunkla svaret att han bara får se Gud på ryggen. Vänder Gud ryggen åt honom?

Förmodligen vill han säga att det nu är slut på vilan och de ljuvliga stunderna med Herren. Nu börjar vandringen. Men var inte rädd! säger Gud till Mose och till oss: Du ser Gud på ryggen. Då ser du också hans fotspår i sanden. Före går Herren med segerns baner. ”Jesus i dina spår följa jag vill...” (Sv Ps 278).

Och tänk på detta: Sluta vara sittarfolket. Vi är vandringsfolket, som i tider av förfärligheter får upptäcka mer och mer av Guds härligheter. Med det vi får se, skall vi trösta och uppmuntra varandra. Ty det skakar av förfärligheter i världen just nu. Carl Bildt tror att det kan bryta ut storkrig 2015. Islamisternas framfart är kuslig. Det som hände i Paris var förfärligt. Men de som får lida mest av islamisterna är muslimerna själva. I den muslimska världen räknas terrorismens offer i tusental varje vecka.

I dagens epistel från Efesierbrevet 1:7-14 sjunger Paulus om JESU HÄRLIGHET. Sången börjar med vers 3 och fortsätter till vers 14. På originalspråket är det en enda mening. Paulus är så fylld av upptäcktsglädje att han inte hinner sätta punkt. Han är så ivrig att få sjunga om Jesus. Det går inte att stoppa honom.

I dagens evangelium från Johannes 2:1-11 står det att Jesus ”uppenbarade sin härlighet”. Hur då? Han förvandlade vatten till vin!! Härligheten i vin!?!

Man brukar ibland anklaga kyrkan för att förvandla vin till vatten. Varför har allt blivit så tunt och urvattnat? Bakelser, men inte bröd. Underhållning med estrad där framme och applåder därnere. Men när får vi mat? Kyrka, vart är du på väg?

Kana-texten är ett stort problem för många: Jesus låter sig bjudas på bröllopskalas. Där ordnar han så att när vinet tar slut behöver bröllopsvärden inte bjuda gästerna på Pommac. De får servera ett mycket gott vin.

Svenska Bibelsällskapet har nu kommit med en UTMANING: Läs Bibeln varje dag! Man kan anmäla att man antar utmaningen. Gå in på hemsidan: antautmaningen.se.

På facebook ser jag hur en del brottas med texter de läser. Man har kommit till Noaberättelsen i 1 Moseboken. Noa får befallning av Gud att bygga den underliga husbåten. Folk skrattar åt honom. Men Noa gjorde i allt som Herren befallt honom (1 Mos 7:5). När det stora ovädret kommer räddas han och hans familj och en massa djur.

Att jag nu vill ta fram den händelsen är att också den handlar om vin. Folk på facebook reagerar på det otroliga slutet av denna berättelse: Noa, denna rättfärdige och ostrafflige man, som lytt Herrens befallningar, och som fått lida för sin tro, och som räddat sin familj, och som dragit bort från en moraliskt nersumpad och pervers omgivning, han super ned sig. Ja, detta är det enda vi hör om Noa efter floden: Han blir stupfull.

Men så läser jag att en av dem på facebook erinrar sig att Bengt Pleijel en gång sa något bra om denna text. Ja, för 40 år sedan hade jag bibelvandring om urhistorien (1 Mos 1:1-11) för ungdom på ett februarilov. (hur mycket kommer du ihåg av predikningar som du hörde för 40 år sedan?).

Jag letade fram mina anteckningar, och kan nu berätta för dig vad du bör komma ihåg de närmaste 40 åren. Jag gör det därför att denna berättelse leder fram till det som hände i Kana.

Noaberättelsen finns i 1 Moseboken kapitel 6-10. Vad hände? Noa var åkerman. Genom Noa gör Gud en ny start med sin mänsklighet. Noa är en ny Adam. Också denne Adam här ihop med adamáh – jorden. Noa planterar nu en vingård på jorden. Av vindruvorna får han fram en dryck – vinet. Noa blir vinets uppfinnare. Vad gör han med denna uppfinning? Han sätter sig inte ned och tittar på den. Han dricker upp den. Men sedan är han inte längre herre över situationen.

Vad gör Noa för fel? Han gör inte fel i att odla upp marken. Han gör inte fel i att plantera vinrankor i stället för något annat och nyttigare. I Bibeln ser man vinet som en Guds gåva. Det är Gud som framalstrar vin som gläder människans hjärta (Psalt 104:15). Noa gör inte heller felet att han dricker vinet som han producerar. Vad är det för mening att plantera en vingård om man inte får njuta av dess frukt (1 Kor 9:7).

Felet som Noa gör är att han dricker så han blir drucken. Bibeln fördömer onykterhet och dryckenskap. Ge dig tid att läsa Lukas 21:34, Rom 13:13 1 Kor 6:10 Gal 5:21 1 Tim 3:2-3 1 Petr 4:3, Matt 11:19, Rom 14:21. Läs 1 Kor 8:9,11-12.

   Om någon dricker sig drucken syndar han. Han syndar mot sina närmaste som får lida för hans skull. Han syndar mot Gud, ty han degraderar Guds skapelse och trampar på sitt människovärde. I Ef 5:18 skriver Paulus: Drick er inte druckna av vin ty därav kommer ett oskickligt leverne. Det är denna lärdom vi får av Noaberättelsen: DRICK ER INTE DRUCKNA AV VIN.

Sedan Noa blivit drucken står det att han låg blottad i sitt tält (1 Mos 9:18-27). Vi kan kanske tänka oss att han ramlar ihop på golvet och sedan vet han inte riktigt vad som händer. Han ligger där alldeles blottad och naken. När vinet kommer in i Noa tappar han kontrollen över sig själv.

   Hämningarna släpper. Ett oskickligt leverne blir följden. Oskickligt leverne - ordet betyder ohjälplighet. I dryckenskapen är människan hjälplöst utlämnad åt sin förnedring. Omtöcknad i hjärnan. Och detta är situationen för denne store man. Noa – hedersmannen – försupen, omoralisk.

  Kan du tänka dig någon skriva historia på det sättet? Ja, den ende som kan det är den helige Ande. Det är han som tillåtit att denna skildring kommit med i Bibeln. Bibeln skildrar oss människor sådana vi är med alla våra svagheter. Och den skildrar oss människor sådana vi kan bli om Gud får ta hand om oss. Ty poängen med Bibelns människoskildring är aldrig hur fantastiska vi människor är. Poängen är alltid hur fantastisk Gud är, som kan ta hand om sådana människor och använda dem som redskap

  Noa var inte en god man av naturen. Han var god genom nåden. I sig själv var Noa svag. Men genom Guds nåd hölls hans svaghet under kontroll.

  Också vi är svaga. Jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor inte något gott (Rom 7:18). Våra uppblåsta EGON kan verkligen ställa till med olycksstormar i våra liv. Vår räddning är att hitta förankringen i Jesus. När vi kommer in i Kristus, kommer Kristus in i oss och han håller de dunkla krafter, som finns i oss under kontroll. Nu lever inte mer jag, men Kristus lever i mig. Och det liv som jag nu lever i köttet. det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig (Gal 2:20).

  Även när Kristus lever i mig, och jag har hittat mig själv på djupet, så lever jag i köttet. Min gamla människa finns med. Men den är korsfäst med Kristus och är under hans kontroll. I varje ögonblick i mitt liv är jag beroende av honom. Men när jag inte låter honom vara min Herre bubblar det onda fram inom mig.

  Ibland får vi lära oss detta på ett mycket smärtsamt sätt. Noa hade kommit till en punkt då han trodde att han var en människa, som inte behövde Guds nåd. Det som hände med Noa kan kanske hjälpa oss att inte falla för den frestelsen. Den som menar sig stå, han må se till att han inte faller (1 Kor 10:12).

  Men historien med Noa är inte slut. När Noa ligger där i tältet och tappar kontrollen över sig själv, kommer hans yngste son Ham in i tältet. Han ser sin far, han stirrar, han tittar – tydligen med en viss förtjusning. Det han ser berättar han om för sina bröder. Han fnissar, berättar, skvallrar, smått förtjust över vad han upptäckt. Han gör inget för att skyla sin far.

  Vad gör bröderna Sem och Jafet? ”Vi måste täcka över vår fars nakenhet”, sa de. Vilken respekt. Vilken fantastisk vördnad för sin far.

De tar en mantel.

De lägger den över sig.

De går baklänges in, sida vid sida.

De ser ingenting.

De lägger manteln över Noa och drar sig tillbaka. Vilken respekt! Vilken vördnad!

Man kan undra om det är denna händelse Petrus tänker på när han skriver: Var uthålliga i er kärlek till varandra, ty kärleken överskyler en myckenhet av synder (1 Petr 4:8).

   När Noa vaknar upp och förstår vad som hänt, hör vi honom säga två starka ord: först: FÖRBANNAD. Sedan: VÄLSIGNAD.

  Är detta en gammal hetlevrad man, som blivit sårad och därför ilsknar till och låter sina känslor få fritt utlopp? Jag tror vi misstar oss om vi tänker så.

När Noa vaknar han upp blir han plötsligt alldeles klarsynt. Han ser med förskräckelse på de dunkla krafter som finns i honom och som han skall lämna i arv efter sig. Med profetisk klarsyn fångar han upp en glimt av de kommande årens historia. Han ser en förbannelse i Hams natur, en förbannelse som går igen i hans efterkommande.

  Samma dunkla krafter finns säkerligen i Sem och Jafet. Men Noa säger inte ”förbannad” när han tänker på dem. Han välsignar dem inte heller. Han VÄLSIGNAR HERREN, Sems Gud.

  Sem håller sig till Herren. Han känner Gud. Noa ser att från denne son som känner Herren, skall komma ett folk som känner Herren. Noa ser också på Jafet. ”Du kommer att bli utvidgad” säger Noa till honom. Det är Gud som skall ta hand om hans framtid.

Sedan ser Noa igen på Sem. Det skall ske något stort i Sems släkt. I Sems hyddor skall Gud taga sin boning. Noas ord är inte en ord från en hetlevrad, ilsken gammal man. Noas ord är en profetia. Från Sems ättlingar skall komma en frälsare.

Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han är full av nåd och sanning (Joh 1:14).

Också vi får se hans HÄRLIGHET på bröllopet i Kana. Välkommen till Sångpostillan, årgång 1, sid 87. Eller – om du sitter vid datorns tidsmaskin - ring på här så hamnar du mitt ibland många gäster i bröllopssalen.

Och Du får se hans HÄRLIGHET i en måltid av bröd och vin. I din egen församlings kyrka! ... Vi såg hans härlighet!

I gemensam glädje

Bengt Pleijel 87+