Inför
Fastlagssöndagen
En
spännande framtid ligger nu och väntar på oss. Den börjar med
ALLA
HJÄRTANS DAG.
Lördag
den 14 februari inträffar den.
Seden
bjuder att man denna dag överraskar någon man är kär i (kär-ing)
med röda rosor eller godispåse med hjärtformade gelékarameller
el.dyl.
Själv
funderar jag på vad jag ska ge min nya flickvän – fröken Rulla
Tor. Hon är mycket anspråkslös, tycks nöja sig med att jag tar
henne ut på promenad då och då. I vintertid, då det är snö och
halt, blir det inte så ofta. Jag är rädd om henne. Tänk om hon
skulle halka och bryta hjul(ben)et. Då blev det synd om mig ...
Vi
behöver nog sådana här tokiga dagar som sätter igång fantasin, och
vi får gräva gropar med smil, och leka med varandra den lek som
heter kär-lek, och göra något dumt så att det inte känns dumt.
Har
du erfarenhet av detta?
Och
har du erfarenhet av dess motsats?¨
ALLA
HJÄRTLÖSAS NATT
Vilket
kallt ord – HJÄRTLÖS! Det får oss att frysa. Och att rysa.
Nattfrost!
Hur
klarar människor sig som lever i IS-makters våldsvärld? Där det
inte bara är IS utan ISIS.
Hur
klarar sig människor i vårt eget land, där det idag är inne att
vara ute på nätet och hota och hata, förnedra och förakta. Ett
ord om ”hur ful och tråkig och dum och misslyckad du är”, och
”det blir aldrig något av dig”, kan sätta sig djupt i en
människa och plåga henne långt fram i livet.
Dräpande
ord tar livsglädjen och livsmodet ifrån någon. Mord? Läs Matteus
5:21-22.
Jante-ord
dödar. Jesus-ord livar! Alla
dina ord är ande och liv ....
ETT
FATTAS DIG, säger Jesus, enligt Markus 10:21, till den rike ynglingen.
Men ynglingen fattar inte det. Han säger i Joh Upp 3:17 ”jag är
rik, jag har fått rikedomar och behöver ingenting”. Men Jesus
säger: Du fattar inte att just du är eländig, ynklig, fattig,
blind och naken ”.
Men
Jesus ger inte upp när vi inte fattar. Han gör hembesök, ringer,
bultar, klappar på dörren ...
När
vi öppnar fattar vi vad som fattas oss: EN FATTAS MIG!!!!
Herren
är min herde, mig skall inget fattas!
När
du träffar honom förstår du att denne Herde också är
HJÄRTLÄKARE!
Han
har mottagning den femtonde februari 2015 på Fastlagssöndagen. Han
meddelar att han har bokat tid för dig. Plats: Kyrkan, som har
nummer 1 på Kärlekens
väg.
Många
före dig och mig har träffat honom. Jesaja berättar för oss hur
de reagerade vid mötet med honom: Han
får många folk att häpna, och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något som de aldrig har hört talas om,
bevittnar
något de aldrig anat.
(dagens GT-text från Jesaja 53:13-15).
Vi
tycker det låter spännande och söker oss dit.
När
vi suttit en stund i väntrummet kommer det ut en patient från
mottagningen. Det strålar om honom. Något har hänt. Han berättar
själv:
”Jag
heter Bartimaios. Jag var blind, helt utslagen, ett samhällets
olycksbarn, måste tigga mig fram. En dag då jag satt vid vägkanten
utanför Jeriko, hörde jag hur det kom en massa människor förbi. De
verkade så glada, i deras sällskap fanns någon som hette Jesus.
Jag hade hört talas om honom, Man hade berättat att han var så
annorlunda. Han såg människorna, tog sig tid med dem.
Därför
började jag ropa högt: Jesus,
Davids son, förbarma dig över mig!
Folk blev arga och bad mig hålla tyst. Men Jesus stannade och jag
fick komma närmare honom. Han frågade: Vad
vill du att jag skall göra för dig?
Jag tyckte den frågan var så fantastisk. Nog förstod Jesus att jag
var blind och ville få min syn.
Men
Jesus frågade för att han ville tydligen att jag själv skulle
uttrycka min nöd och mina bekymmer och min längtan. Och det vill
jag säga till er, sa Bartimaios, när han träffade oss i
väntrummet: Tala med Jesus om allt. Han tvingar aldrig sina
lösningar på oss. Han vill att vi själv skall uttrycka våra
önskningar. Gör det och ni kommer att hoppa högt av djupglädje!
Men
nu är det vår tid att lämna väntrummet och gå in till
läkarmottagningen. Efter ett kort samtal med Jesus förstår han vad
vi behöver. Vi har så länge bara blivit sittande och suckande,
självupptagna, tråkiga och besvärliga och överviktiga. Läkarens
recept är att vi måste röra på oss. Och nu tar han med oss på en
vandring som han kallar
KÄRLEKENS
VÄG
Den
vägen går både uppåt och nedåt. Den går uppåt för oss som går
från Jeriko till Jerusalem. Höjdskillnaden är ca 800 m. Vi sjunger
vandringssången ”Se vi går upp till Jerusalem ... (Sv Ps 135).
Den
går nedåt för Jesus! Det som händer med honom är att ”han
stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar världen
tillbaka till Gud” (Sv Ps 62:2),
När
vi nu går där, blir allt så annorlunda för oss.
Jesus
går före oss. Men han säger ingenting. Stegen är fasta,
målmedvetna. Och vi som går efter honom fylls av bävan. En
annorlunda Jesus. Inte Galileens Jesus som talar om liljor på marken, och om kärlek och trygghet. Och vi förstår att det finns mycket
mer av Jesus, som vi ska få lära känna. Kärlekens väg har med
offer, smärta, nöd för andra att göra. Vi anar att något stort
skall hända på kärlekens väg.
Och
vi börjar förstå att han vill att vi ska göra oss beredda på
det. Fastan, som denna tid i kyrkoåret talar om, är inte till för
att vi genom späkning och försakelser skall förtjäna hans kärlek.
Fastan
får vi för göra oss av med hinder som skymmer hans godhet. Då kan
vi höra Jesu fråga: Vad vill du att jag skall göra för dig? Vi
får lägga av det som hindrar oss att ta emot Jesu kärleksgärning.
EFTER KYRIE
KOMMER GLORIA
Har
ni tänkt på att den här händelsen är med i varje högmässa?
Efter KYRIE - Herre förbarma dig, kommer GLORIA...... ÄRA vare Gud
i höjden.
När
vi ber med Bartimaios ”Herre förbarma dig över oss”, rör vi
vid Guds hjärta. Vi ropar efter barmhärtighet - (På tyska: Bei den
armen Herz = barm-hjärt-ighet). Han har hjärta för de arma.
Högmässan svarar på det ropet med att vi får höra prästen –
mer eller mindre änglalikt - sjunga änglarnas sång i Betlehem.
Gud möter oss arma genom Jesus. Jesus är ORDET. Gud kommer till
tals med oss genom honom.
När
vi i mässan sjungit O
Guds lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss,
då får vi svaret framme vid altarringen. Vi hör pulsslagen från
Guds hjärta: För dig! För dig! DU ÄR ÄLSKAD!!!
Det
blev öppnade ögon, öppnade hjärtan och ljudlig lovsång i Jeriko.
Bartimaios jublade. Allt folk sjöng Guds lov, berättar både Lukas
som skrivit ned detta i kap 18:35 - 43, och Markus i 10:46-52.
Och
nu kommer en som vill hjälpa dig att sjunga
KÄRLEKENS
LOV.
Han
heter Paulus. Han har skrivit ned en underbar kärleksdikt. Du hittar
den i 1 Kor 13 och i dagens epistel. Lyssna till den. Tryck på
reprisknappen om och om igen. Bland annat står det så här:
Kärleken
är tålmodig och god.
Kärleken
är inte stridslysten, inte skrytsam, inte uppblåst.
Den
är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp den vill
ingen något ont ...
Vem
sjunger han om? Målar han ett porträtt av dig och mig?
Eller
om sig själv? Så att han egentligen kunde byta ut ordet KÄRLEKEN
mot ordet JAG.
”Men
nu består tro, hopp och JAG. och störst av dem är JAG”. Nej,
det luktar inte gott!
Den
stora kärlek Paulus sjunger om är JESUS. Han målar ett porträtt
av sin bäste vän. Här får vi en underbar skildring av hurudan och
vem Jesus är.
Nu
kommer vi till den stora hemligheten: När Jesus får ta in dig i sin
kärlek så kommer du att smittas och präglas av denna kärlek.
Jesus säger: om
någon förblir i mig och jag i honom bär han rikt frukt (Joh
15:5). Ett rikt liv! Ett roligt liv! Ett liv med mening i! Du får
tillsammans med Jesus praktisera de kärlekens ord som Paulus sjunger
om.
Ja,
det ligger många spännande erfarenheter och väntar på oss denna
fastetid. Du kan läsa mer om detta i Sångpostillan, årg 1, i boken
sid 132. Eller tryck här.
Himmelskt
söndagsgodis finns att hämta på adress bengtpleijel.blogspot,se
En
rik vårvandring mot Jerusalem i heliga fastetider önskar
Bengt
Pleijel 88+