tisdag 5 maj 2015

INFÖR BÖNSÖNDAGEN

Jag har en fråga till dig: hur hanterar du alla ”dåligheter” som strömmar emot dig från TV, tidningar, kompisträffar och kafferep? Är det så här: ”Där två eller tre är församlade där är dåligt väder, sjukdomar, IS, opålitliga politiker, fallna präster och ofrälsta frikyrkoprofiler mitt ibland dem ”?
Låter du andra människor fylla dig med fulhet? Du smittas och smittar ... Vad hjärtat är fult av, det talar munnen!
För en tid sedan träffade jag tant Sofia, hon från Kamomilla stad. Hon sa så här:

Uffamej å huamej å hualialej!
Allt är bara synd och flärd i våran lilla värld.
Om bara alla va' som jag så skulle allt va' bra.
Men ingen annan är som jag
och ingenting är bra.

Sofia betyder vishet, Jag tycker inte tanten var så särskilt vis. Det kan vara farligt för oss är umgås för mycket med tant Sofia. Man liknar den man är tillsammans med. Uschiamej!
Det finns ett bättre recept: Låt dig fyllas av HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS! På söndag är det BÖNSÖNDAGEN. Den dagen vill smitta dig med insikten att alla söndagar och alla vardagar kan bli böndagar. Genom bönen drar du ned himlen till hembygden. Ske din vilja såsom i himlen så ock i Jagboda (det är platsen där du bor).
I alla de tre texter, som ges oss denna söndag, får vi recept på hur man kan ”döda dåligheter”. Du får träffa två VISA MÄN – Abraham och Paulus och en ENVIS dam. Alla tre har också erfarenhet av ”dåligheter” - både omkring sig och inom sig. De blev visa då de fick lära sig hantera dåligheterna, ja, ”döda dåligheterna”.
  1. Vi träffar Abraham i GT-texten från 1 Moseboken 18:26-30.
Läser vi Abrahams historia kan vi se att Abraham, som kallas trons fader, inte var någon perfekt troshjälte. Han har erfarenhet av ”dåligheter”, både i sig och omkring sig. Bibelns stora människor var ofta mycket små(aktiga). Poängen med Bibelns människoskildring är inte att berätta om hur stora och märkliga de är, utan HUR STOR GUD ÄR, som kunde ta hand om så knepiga människor. Upptäck trösten i den tanken!
I dagens text lär vi oss hur Abraham klarar dåligheter omkring sig. Förskräckliga ting har skett i Sodom och Gomorra. Vad har hänt där? 1 Mos 18:20 säger: Klagoropet från Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.
Ett märkligt uttryck! Synden kan inte döljas, sopas under mattan, skakas av. Synden ropar! (Jfr 1 Mos 4:10 om Abels blod som ropar). Synden ropar! Det är ett rop av klagan från de förtryckta, de utnyttjade, de manipulerade, de mobbade. Gud hör det, men klarar inte av att ingenting göra. Abraham vet det och han börjar ropa och be till Gud.
Här är receptet för oss när ”dåligheterna” skakar oss: Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp (Sv Ps 254:2). Abraham ber för Sodom och Gomorra. De städerna var korrupta. Han lider med människorna där. Han tar sig an deras sak och kämpar med Gud, för att de skall överleva. Gud säger att staden kan räddas om där finns rättfärdiga människor där. Vi hör hur Abraham talar med Gud om detta. Om det finns 50 rättfärdiga ... om det finns 40,30, 20 och till sist 10 rättfärdiga... Varför stannar Abraham där? Det är som texten pekar fram mot Jesaja 53, där vi möter en som verkligen är rättfärdig – Guds rättfärdige tjänare, som ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld (v 11). Jesaja pekar på Jesus.
Hur skall gamla Sverige räddas? Sodom gick inte under därför att de var så syndiga utan därför att där var så få rättfärdiga. Finns det sådana i Sverige?
Vem är rättfärdig? Märk att det inte frågas efter egenrättfärdiga – tant Sofia-människor. Sådana finns det många av. Rättfärdig är den som håller ledningen öppen mot Gud och gör såsom Abraham gjorde - låter ljuset och kraften från Gud strömma igenom dem. Eller som Kaj Munk uttrycker det: När tron griper fast om Guds hand, finns inga gränser för vad som kan ske. Tron är att gripa fast om Guds hand. Förbönen påverkar skeendet.
Läs Sv Ps 528 vers 3:

Två och tre som möts inför dig kan få kraft att göra mer
än de många som ej lyssnar, ej blir stilla eller ber.
Genom kyrkans tysta förbön, buren fram i tålig tro,
andas världen, rörs mot enhet, läks dess djupa sår ihop.

  1. Vi träffar Paulus i episteltexten från Efesierbevet 3:14-21
Paulus har erfarenhet av dåligheter i sitt eget liv. Han kallar sig själv ”den störste av syndare” (1 Tim 1:15). Innan han blev kristen hade han dålig andedräkt. ”Han andades hot och mordlust” (Apg 9:1 Fb). Sedan han drabbades av Jesus på Damaskusvägen (Apg 9:3 ff) spred han en ”kristusdoft för världen" ( 1 Kor 2:15).
Den store Saulus blir den lille Paulus (Saulus var ett kunganamn, Paulus betyder ”den lille”). Vi möter honom då han ber. Jag vill falla på knä för Fadern, säger han. Böjda knän är ett uttryck för djupaste vördnad, för hjärtats kärlek och hängivenhet.
Han står inte upp och ser ned på andra, Han böjer knä – blir liten, nu ser han bara uppåt. Han ser då inte diktatorn, inte den kittslige guden som man måste vara rädd för. Han ser Fadern, han som restaurerar vår dåliga fadersbild. Vi, dåliga pappor, kan ge färg åt Gud. Är Gud sådan? Nej, Jesu Gud och Fader ger frisk färg åt fadersbilden.
När riktmärket är Fadern ser vi hans härlighets rikedom. Vi ser hur Fadern ger kraft och styrka och kärlek och glädje. Något stort kan händer med oss, när vi är inför Fadern. Vi som så ofta är ständigt uppkopplade på vad andra säger och tänker, vi blir uppkopplade på vår himmelske Fader. Vi slipper snurra runt omkring oss själva, våra problem, våra dåligheter och ”fulheter”. Vi kan bli uppfyllda av Guds fullhet!
Och då undrar vi: Varför försöka bli perfekt när det är mycket lättare att bli fullkomlig? När jag vill bli perfekt blir jag så koncentrerad på mig själv. Hur gör jag mig nu? Blir det bra så här? Duger jag? Vill jag bli fullkomlig blir jag inriktade mot vår himmelske Fader . Genom sin Son och den helige Ande dödar han mina ”dåligheter” och livar mig med sitt rika liv. Av hans fullhet kan vi alla få med nåd utöver nåd, se Joh 1:16.
Detta hade Paulus upptäckt och han brister ut i lovsång:

Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.

  1. Vi träffar envis änka i dagens evangelium från Lukas 18:1-7
Jesus berättar om henne. Hon hade det svårt med någon relation. Hon hade blivit nedtryckt, kanske manipulerad, utnyttjad. Vi vet inte. Men hon lät sig inte förtrampas. Hon hade tydligen läst i något HIMMELSK SÖNDAGSGODIS om att ”en kristen underkastar sig ingen, men underordnar sig alla”. När man underkastas trampas man ned, myllas av mörka tankar. Smuts och tårar gör ögonen blinda. När man underordnar sig ser man uppåt. Ovanför dumma, förtryckande människor ser jag Fadern och får då se på de dumma med hans möjligheter.
Kvinnan kommer till den dumme Domaren. Han vill inte lyssna på henne. Tycker hon är ”tjötig”. Men hon ger sig inte och kommer igen och Domaren ger sig eftersom hon pinar livet ur honom med sitt springande.
Jesus berättar om henne och ser henne som ett föredöme för oss. Han ger oss denna liknelse för att lära oss att alltid be och inte ge upp. Han vet att Fadern väntar på oss. Och han säger till oss: Kom till mig ....

BÖNRECEPT OM HUR MAN DÖDAR DÅLIGHETER:
  1. Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himmelen opp. Då byts död till liv!
  2. Byta samtalspartner! I stället för att prata med dig själv, drar du in Jesus i dina tankar.
  3. När bråk och synd och andras dåligheter vill fånga dig, be då om TÅRARNAS NÅDEGÅVA. Jesus grät – Lukas 19:41. Paulus grät – Rom 9:1-3. Apg 20:19) Mose grät - 2 Mos 32:31-32.
  4. När du inte hittar ord att uttrycka vad du vill be om, öva dig i JESUSBÖNEN: Herre Jesus Kristus Guds son, förbarma dig över mig syndare. Upprepa den, bed för dig själv, som förbön ...förbarma dig över honom ...dem ...
  5. I dina böner använd TRE-SJU: metoden:
TRE - afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga ..(Psalt 55:18)
SJU - Jag prisar dig sju gånger om dagen (Psalt 119:164).
  1. Slå upp dagens epistel från Efesierbrevet 3:14-21. Läs det långsamt, begrundande ...
Lyft sedan in din församling i Guds Faderskärlek genom dessa ord. Du kommer att häpna då du får se på alla underliga och underbara människor där med Guds möjligheter.
  1. Jesus undrar: Skall Människosonen finna någon tro här på jorden när han kommer? Kom ihåg Kaj Munks ord: När tron griper fast om Guds hand, finns inga gränser för vad som kan ske. Tron är att gripa fast om Guds hand. Förbönen påverkar skeendet.
Psaltaren 126:5-6 berättar om vad som händer:
De som sår med tårar skall skörda med jubel!


Med många uppmuntrande hälsningar
Bengt Pleijel 88+

som stämmer möte med dig i Sångpostillan Bönsöndagen årg 1, sid 240, eller tryck här. En annan mötesplats är bibelskolan.com / vandring 54 ”Kyrkans folk lever av bön”. Tryck här






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriva ut