tisdag 14 juni 2016

Inför fjärde söndagen efter Trefaldighet

Välkommen till denna söndag som har detta budskap: Stig ned från dumstolen!

Detta är sagt till oss. Vi har satt oss på fel stol – på domstolen. Där sitter vi och dömer och bedömer och fördömer. Gud har inte utnämnt oss till domare. Det är vi för dumma till. Vi har inte sakkunskap och inlevelse och missar ofta målet. Därför plockar Paulus ned oss från DUMSTOLEN. Och överlämnar sedan vår sak till honom som dömer rättvist (se 1 Petrus 2:23). Dagens tre texter gör oss dumbommar kloka.

1. Sakarja 7:8-10
Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: Så säger Herren Sebaot: "Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan. (FB 15).

Vi ska döma! Döm rätta domar. För att vi ska kunna hålla samman i ett samhälle behövs lagar och förordningar och lagkloka människor som hjälper oss leva rätt. Vi behöver juridiken. Annars blir vi som ”djur i diken” – som grodor som kvackar, maskar som maskar, larver som larvar. Och som Kal som av någon anledning ligger och sover i diket.

När vi sitter på DUMSTOLEN, ser vi ner på änkan och den faderlöse, främlingen, invandraren och den fattige och många andra De skulle behöva möta godhet och barmhärtighet. Men vi möter dem med förtryck och förakt. Det otäcka är att detta onda vi möter dem med, kommer från våra egna hjärtan. Stenhjärtan! Vi behöver kanske en hjärttransplantation! Hesekiel kan ge oss adressen till en läkare som klarar det, (läs Hesekiel 36:26-27).

När vi stiger ned från DUMSTOLEN kan vi inte längre se ned på någon. Vi hamnar själva längst ned. Blir som barn. Barn är inga änglar, men de gör som änglarna. Barn ser uppåt. Deras änglar i himlen ser min himmelske Faders ansikte, säger Jesus (Matt 18:10). Fadern ser. ”Han vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner” (Sv Ps 248:3). Fadern ser, och hans änglar ser vad han ser. Han sänder änglar till barnen med presenterna godhet och barmhärtighet. Och vi får hjälp att tänka ut gott mot varandra i våra hjärtan. Är det  inte underbart hur kloka vi dumma kan bli!

2. Romarbrevet 14:11-14(FB 15)
Det står skrivet: ”Så sant jag lever”, säger Herren, ”för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud. Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud. Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder.  Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent.

Paulus börjar i versen före vår text med att ställa två frågor till oss:
1. Varför dömer du din broder?  2. Varför föraktar du din broder? Vad svarar du på det?
Paulus plockar ned oss från domarsätet. Där skall Herren sitta. Det är viktigt. Paulus ställer sig nu bredvid oss där, och tillsammans riktar vi blicken uppåt. Vi hör en röst. Det är Herren som talar till oss:
Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.

När detta sker, kommer vi och alla som då samlas inför tronen, att häpna, förundras, överväldigas… Vi ställs inför den levande Herren, Han som säger: Så sant jag lever … En utstrålning av liv, härlighet, kärlek och renhet slår emot. Vi bländas, slår ned ögonen, faller ned inför tronen, ty varje knä skall böja sig. Vi dras med i den himmelska lovsången. Varje tunga skall prisa Gud …
Men så kommer ett budskap från tronen som nog får oss att darra: Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.

Ja, en gång skall vi få göra räkenskap för våra liv. Gud räknar med oss. Han slår vakt om vårt människovärde. Ett djur, som bär sig illa åt, ställer man inte till ansvar. Men en människa är så mycket mer än ett djur. En människa har ansvar. När man tar ifrån någon hennes ansvar, tar man ifrån henne hennes människovärde. Därför slår yttersta domen vakt om vårt människovärde. Och varje gång jag bekänner min synd, slår jag vakt om mitt människovärde. Jag reser mig ur min förnedring och hävdar mitt människovärde.

Ute i världen kan man tala mycket om synd (helst andras synd). I kyrkan har vi fått den unika möjligheten att berätta för alla om hur man blir av med synden!
Jesus har tagit de yttersta konsekvenserna av vår synd. Det skedde på Golgata. Allt det vidriga och hemska som synden hade med sig lades på offerlammet. Se Guds lamm som tar bort världens synd (Joh 1:29). Vid korset bekänner vi vår synd. Jesus bär bort allt det som smutsat ned och gjort oss omänskliga.

När vi blivit överraskade av denna kärlek, vill vi gärna överraska andra med den. Paulus säger: Vi dömer inte längre varandra. Vi lägger inte något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. Jag får en ny syn på tingen. Ingenting är orent i sig självt. Det orena finns i våra hjärtan (jfr Titus1:15, och Mark 7:23). Men om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:9).

Men om vi bråkar om oväsentligheter kan vi göra vår broder eller syster i tron väldigt illa. Jag oroar dem i onödan. Och jag själv ramlar då ut ur kärlekens kraftfält – lever inte längre i kärleken, och kan då bli orsaken till att den som Kristus lidit döden för går förlorad. Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat, säger Paulus allra sist i vår text.

3. Johannes 8-1-11
Läs, begrunda texten i din egen Bibel. Reflektera över detta som händer:
1. Man släpar fram en kvinna som begått äktenskapsbrott. Men där bör ju finnas en karl också. Har han smitit? Vad tycker du att vi ska göra med honom, när vi hittar honom? Stena honom eller…

2. Man tar kvinnan till Jesus. Det var bra gjort. Det bästa vi kan göra när dumma, stygga, bråkiga, syndiga, besvärliga människor kommer i vår väg, är att föra dem till Jesus och tala med Jesus om dem.

3. Men de var inte moralens väktare som ville få kvinnan straffad. Dessa dumma människor vill döma Jesus. Och pröva honom och få bort honom. Om han säger ”det var väl inte så farligt”, kunde man anklaga honom för att inte ta Mose lag på allvar. Om Jesus säger: ”Stena henne”, kunde man anklaga honom inför den romerska ockupationsmakten. Endast romarna kunde avkunna en dödsdom.

4. Vad gör Jesus? Ingenting. Är tyst. Debatterar inte. Grälar inte. Står där tyst och ritar med fingret i marken. Jesus är här ett föredöme för oss när det börjar bli hetsigt och bråkigt. Tystnaden har en oerhörd kraft. Den skapar en atmosfär där det är lätt att nå djupet.

5. Efter en lång stund ger han svaret: Den av er som är utan synd skall kasta första stenen på henne. Alla blir alldeles tysta. Ser på varandra. Skäms … lommar i väg, den ene efter den andre.

6. Lägg märke till vad Jesus nu säger till kvinnan: Var det ingen som dömde dig. Nej, ingen. Nu säger Jesus: Inte heller jag dömer dig, Gå nu och synda inte mer.

Vilken kärlek! Men inte en kärlek som slätar över. Vi möter inte en hygglig snällhet när vi kommer inför Jesus. Han säger aldrig att det inte spelar någon roll hur vi lever. När vi syndar mot sjätte budet och mot femte och mot sjunde och mot åttonde, är vi inne på dödens område. Det samlas skräp inuti oss, tyngder som gör det svårt för oss. Vi begriper oss inte på oss själva. Vi står med skuld inför Gud. Vår enda räddning är att få stanna kvar med den här kvinnan inför Jesus. Stå vid hennes sida och bara vara där inför Jesus.

När vi är där inför Jesus förstår vi att Jesus inte kommit för att döma. Han har kommit för att rädda och upprätta och hjälpa oss till en ny start. Jesus stryker inte ett streck över vårt förflutna. Inte ETT streck. Han stryker TVÅ STRECK. Han ritar korsets två bjälkar. Och detta som händer med henne gör att hon inte kan fortsätta som förut. Jesus ger henne ett recept på ett rikare liv. Jesus öppnar oss för livets och ljusets krafter. I versen efter vår text säger Jesus: 
Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

Ja, låt oss vandra i det ljuset!
Bengt Pleijel 89+
som nu inbjuder just dig att vandra med honom in i dagens texter med hjälp av Sångpostillan, årg 2, sid 287 i boken. Den finns också på bibelskolan.com där du också hittar HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS inte bara för de snälla barnen. Tryck r




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriva ut