Inför Midsommardagen och Johannes Döparens dag.

Vi får gå in i denna dubbelhelg med detta ord i våra hjärtan:

I honom är det vi lever, rör oss och är till

MIDSOMMARDAGEN

På Midsommardagen får vi träffa PAULUS - (Apostlagärningarna 17:22-37).

Vi får följa med honom på hans resa till Athen. Vi går omkring i staden. Vi ser, reflekterar, undrar. Vi slinker in i en bokhandel och hittar där en bok av skalden Aratos. Vi läser: Vi har vårt ursprung i honom. I honom är det vi lever, rör oss och är till. Aratos syftar på den grekiske guden Zeus. Paulus fördömer inte vad han skrivit. Det finns skärvor av sanningar i de gamla religionerna. Men han fördjupar sanningen. Han ser bland de många avgudaaltarna som finns i Athen också ett altare åt en okänd gud. Det är om honom han berättar, när han får hålla tal på Ares kulle (Areopagen). Där berättar han om en annan kulle – Golgata i Jerusalem. Han berättar om Jesus. Den okände guden gör sig känd. Och inte bara känd. Han drar oss in i sin kärlek och tar in oss i sitt kraftfält – in i KRISTUS. I honom är det vi lever, rör oss och är till. Samma tanke hittar vi i en dikt av kung David: Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand (Psalt 139:5).

Skalden Aratos begrep nog inte vad han skrivit. Och inte heller David begrep vad han skrivit. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan inte begripa den (Psalt 1396 Bibel 1917). Har du själv varit med om att det finns tankar i Bibeln som du inte begriper? Vad gör du då? ”Tar av mig hatten och går förbi”, sa Luther att han gjorde. Själv gör jag inte så. Jag läser aldrig Bibeln med hatten på. Förresten äger jag ingen hatt. Jag försöker i stället upptäcka laddningen i ordet BEGRIPER. Först gäller det att BE. Jag talar med Jesus om det jag tycker är svårt. Jag brottas med honom. Och han med mig. Jag ber den helige Ande hjälpa mig. Vad ska vi med Hjälparen till om vi inte bryr oss om att be honom om hjälp? När vi gör det kan det hända: ordet GRIPER tag i mig. Andens inre laddning i ordet strömmar ut. Jag BE-GRIPER! AHA! WOW! Jag dras in i hans närvaro: I honom är det vi lever, rör oss och är till.

På Midsommardagen får vi träffa JOB. Job12:7-13

Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk? Han har alla varelsers liv i sin hand, varje människas ande. Örat prövar orden som munnen prövar matens smak? Med hög ålder följer vishet, långt liv skänker vishet. Hos Gud finns vishet och styrka, han har beslutsamhet och insikt.

Den som säger detta är Job. Job har det jobbigt just nu. Han var dåtidens finanskung, den rikaste manen i Österlandet (Job 1:3). Han var VD för ett stort företag som handlade med djuravel. Men så hände det med Job som inte kunde hända honom utan bara andra. Allt kraschade. En fruktanssvärd storskräll, som alla pratade om länge. Är du nyfiken så läs Job 1-3.

Problematiken i Jobs bok är denna: Hur kan Gud, som är så god, tillåta att så mycket ont får ske med en god människa? Det stämde inte för Jobs vänner. Job var nog inte så god. Han måste haft dolda synder. Och så får Job det jobbigt med sina vänner. I trettiotre kapitel träter de och Job om detta problem. Vännerna var goda teologer som gav rätt teologi till fel person. Job blev rätt trött på sina vänner. Han tycker de är dumma. Så drämmer han till med ett påstående: Fråga djuren, fråga fåglar och maskar och fiskar. Dom vet att Gud finns och att Herrens hand är med i det som sker. Hos Gud finns vishet och styrka, han har beslutsamhet och insikt.

När Herren sedan börjar tala med Job avfärdar han vännernas rätta lära som villfarelse. De har inte talat om mig vad rätt är (Job 42:7-8). Trettiotre kapitel villfarelse i Bibeln!

Två tankar tilI:

1. Upptäck versen före vår text. Där talas det om att de som trotsar Gud har trygghet, de som har sin gud i sin hand. Det blir en falsk trygghet då jag har min gud, en liten lyckojesus, i min hand. Som jag tar fram när det blir svårt. Men gömmer undan då jag vill slå runt. Det är bättre att vara en liten människa i en stor Guds hand.

2. Det finns en rad i texten som får mig att längta efter att bli gammal. Med hög ålder följer vishet, långt liv skänker vishet Och då upptäcka att i honom är det vi lever, rör oss och är till.

På Midsommardagen får vi träffa JESUS. (Matteus 6:25-30).

Jesus tar emot på Bergspredikans berg. Där hjälper han oss att hitta poängen med livet. Två gånger i vår text står orden ”på ängen”. Poängen med livet är kanske att stanna till och se på ängen. På ängen växer liljor och anemoner och rosor och akvileja. Och Taraxacum vulgare. Stanna och se, låt vackra blommor ge dig vackra tankar. Slappna av. Sluta snickra ihop en massa bekymmer. Vänd om och bli som barn. Låt dig dras in Gudsrikets liv, glädje, bekymmerslöshet, friskhet. Och lek med barnen. Sväng runt med ”konfirmanderna som är så lustiga att se. Ej öron, ej öron, men munnar hava de. Bla bla bla …” Och gläd dig med fågeln som sig gläder i himmelens höjd och se hur vindarna lyfter hans vingar (Sv Ps 175:5). Vilken stor miljövän Gud är som gett oss en så vacker miljö!

Framför allt: Umgås med Jesus. Stoppa in hans ord i ditt hjärta. När du vattnar dem med bön går de in i blodomloppet och påverkar hela din kropp. På ett gåtfullt sätt strömmar det ut kraft från honom och in i dig och ut från dig till andra, som får upptäcka att det är i honom vi lever, rör oss och är till.

Dagen efter Midsommardagen kommer

JOHANNES DÖPARENS DAG.

Vi träffar först Jeremia (i hans bok 22:1-4).

Jeremia profeterar om vad som ska hända innan Messias skall komma. Folket skall göra upp med sina synder. Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och använd inte våld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats! Om de inte gör det kommer inte KUNGEN. Röj undan synder. Bered väg för HERRAN.

Till oss: Vad är det för orättrådiga handlingar som stänger ute Jesus från svensk krisenhet?

Vi träffar Paulus (Apostlagärningarna 13:16-25).

Paulus ger oss en lektion i biblisk historia. Han berättar om Guds gärningar med Israels folk. Allt som händer syftar fram mot att Gud skall sända en räddare till Israel, Jesus. Och han säger att Johannes skulle komma och förbereda folket för det, genom att förkunna omvändelse och dop.

Till oss: Vänder vi ryggen åt Jesus? Om du har öron hör hur han står alldeles bakom dig och säger: Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet (Markus 1:15).

Vi träffar prästparet Sakarias och Elisabet (Lukas 1:5-66).

De hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren. De hade bett om barn. Men ingenting hade hänt. Men det omöjliga hände. Sakarias hade fått besök av ängeln Gabriel då han tjänstgjorde i kyrkan. Om nio månader skall Elisabet föda ett barn. Sakarias kunde inte tro sina öron. Gumfödelse hade man aldrig hört talas om. Händelsen i templet chockade honom, Sakarias förlorade talförmågan. ”Prästen tige i församlingen”. Men barnet föddes. Prästen fick tillbaka talförmågan. Han höll en predikan som fick alla att häpna. I nio månader hade han förberett den. Hans predikan läses upp varje morgon sedan dess för dem som följer tidegärden och ber Laudes. (se Lukas 1:67-79). Man gav honom namnet Johannes. Det betyder Gud har visat sig nådig. Och allt folket häpnade. De sa det som människor sa om dig då du föddes: Vad månde bli av detta barn?

Till oss: Det är något stort att ha blivit människa. I 1 Mos 5:1-2 står det: När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades. Människa på grekiska heter antropos. Det kommer av ord som betyder ”vända ansiktet uppåt”. Vi blir mänskliga när vi vänder om till Gud och söker hans ansikte, säker honom själv. Ty vi har vårt ursprung i honom. I honom är det vi lever, rör oss och är till.

God midsommarhelg

önskar

Bengt Pleijel 89+

som berättar om fler upptäckter på bibelskolan.com och i Sångpostillan årg 2. För Midsommardagen, tryck här, boken sid 462. För Johannes Döparens dag, tryck här, boken sid 469.