tisdag 29 augusti 2017



Inför tolfte söndagen efter Trefaldighet

FRIHETEN I KRISTUS
är temat som sjunger för oss denna söndag. I Kristus – det är trons kraftkälla. Vi är döpta in i Kristus (Rom 6:3). Det finns ingen fördömelse för dem som är där. (Rom 8:1). Där tar glädjen aldrig slut – Gläd er i Herren alltid (Fil 4:4). Där möter vi den Gud som är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör (Vers 13b i dagens psaltarpsalm 145 upptäcktes för en tid sedan och finns nu med i nyare översättningar). När vi hittar in i Kristus och upptäcker och tar emot vad där finns, kan vi gnola och sjunga med tant Lina: ”Frälst genom honom, lycklig och fri, vill jag hans egen evigt nu bli” (Sv Ps 45:2)


1. Vila för att orka ila - det är budskapet i Andra Moseboken 23:10-12
Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta. Så skall du också göra med din vingård och dina olivträd. Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din oxe och åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter.

SJUNDE ÅRET
påminns vi om vårt miljöansvar. Landet är mitt, säger Herren i 3 Mos 25:23. Ni är ju främlingar och gäster hos mig. Vart sjunde år lämnar man tillbaka landet och skapelsen till Gud och tar emot en ny början ur hans hand. Marken får vila. De fattiga kan leta matnyttigt där. Likaså de vilda djuren. Vingård och olivträd får en skapande paus.

SJUNDE DAGEN
ger befriande vila både åt dig, dina anställda, dina gästarbetare och dina djur. Alla behöver rekreation, nyskapelse. Precis som också bil, traktor, maskiner (= oxe och åsna) behöver service.

TREDJE BUDET
Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Budet finns på två ställen, i 2 Mos 20:8 och 5 Mos 5:12-15.

Vi får denna dag som gåva av två skäl:
Far får ta hand om oss
   Enligt tredje budet i 2 Mos 20:8 är Gud det stora föredömet, ty han vilar på sjunde dagen. Vår himmelske Far tar en paus i sitt skapande. Hos Gud finns ro, vila, harmoni. Den sjunde dagens vila säger till oss, hans barn, att livets mål och mening hittar vi först då vi stannar upp, tar en paus och vänder ansiktet mot Far, vår Skapare.
   Att vara människa - ànthropos – är att vara vänd mot Gud. Anthropos betyder: att vända ansiktet uppåt. Ett djur tittar nedåt. Människan kan titta uppåt. Det som gör människan mänsklig är att få kontakt uppåt mot Honom, som skapat henne till sin avbild. Vilodagens uppgift är att ge oss rekreation, återskapelse. Avbilden inom oss, som under veckan fått sina sår och törnar, den får läkedom och förnyelse, när vi är inför Far. Far längtar efter sina barn. Och vi efter Far: ”Tag mig då, Herre upp till ditt barn, lös mig från alla festarens garn. Lär mig att leva, leva för dig, glad i din kärlek offrande mig” (Sv Ps 45:3).

Vi får ta hand om varandra.
   Tredje budet i 5 Mos 5:12-15 påminner oss om befrielsen ur Egypten. Kom ihåg vad Gud har gjort för dig. Han har räddat dig från slaveri och träldom. Sabbatsdagen är dagen då alla är rädda om varandra. Alla skall få fritt. Din oxe och din åsna ska få ledigt. Hon som utför hushållsnära tjänster måste få en fridag. Invandraren också. Det sociala ansvaret inskärps. Människan får uppdraget att ha omsorg om både djur och medmänniskor. 


2. Frihet i Kristus är budskapet till oss i Galaterbrevet 4:31 – 5:6 Vi är inte barn till en slavinna, utan till den fria kvinnan. Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen. Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.


Ordet i Kristus säger oss att det finns ett utanför och ett innanför:
UTANFÖR
finns slavinnans barn, ättlingar till Hagars barn. Hon föder barnet Ismael på Saras uppmaning. Hennes ättlingar trälar under Lagen. De gör synd och blir syndens slavar (Joh 8:34). De suckar med suckianer och jämrar med jämmerlika och bekänner bara andras synder. Deras inre människan blir ”bunden och trött och tom”, (Sv Ps 39:2). Den styrs av lag och krav och måsten… Deras utvärtes människa leker låtsaslek och lurar sig själv. De ser inte att stöddighet och syndighet inte går att ta med genom frihetens trånga port. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden.


INNANFÖR
finns den fria kvinnans barn, ättlingar till Sara Abrahamshustru. Hon föder barn Isak på löftet Gud gav. Hennes ättlingar är de som vänder om och blir som barn. För dem öppnar Jesus ”pärleporten. Ty genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin” (Sv Ps 235:1). Där innanför tänds nytt hopp. Deras ande får förväntningar. De hittar ett rikt liv med Kristus. Där får de mogna som kristna, tränas som kristna att hitta många uttryck i kärlek.

3. Jesus är Herre - det är budskapet till oss i Markus 2:23-28
En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”

En av vår tids största sjukdomsorsaker heter stress. Man kör hårt 25 timmar om dygnet och 8 dagar i veckan. Man lurar sig själv att tro att man är bättre än Gud. Han vilade på den sjunde dagen. Och därför går man i väggen. Man ligger där som en utbränd cigarettfimp på vägen. ”Jag glömde att det fanns en dörr” sa en som hamnade där.
   Varför blev det så? Vad var det för makter och krafter och herrar som ville suga in oss i detta förljugna sätt att leva? Varför lät vi oss sugas med i ”krav och måste-karusellen”? Låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå… Vi blev vimsiga i huvuet, svaga, trötta, uppgivna...
   Men i vår svaghet dyker den helige Ande upp. Han pekar på Jesus. Anden älskar att tala om Jesus. Allra helst vill han hjälpa oss att se att Jesus är vår Herre. Vår svaghet beror på att vi har för många herrar som sliter i oss och säger till oss hur vi ska vara, hur vi ska säga, hur vi ska leva.
   Jesus är söndagens Herre. Söndagen blir då en krafthämtningsdag. Låt oss erövra den på nytt. Vi får något från Jesus att ge till dem vi möter på måndag och tisdag och…
   Om man spelar psalmer och sånger på piano eller orgel bör man först ta reda på vad där finns för förtecken i notsystemet. Där finns kors och där finns b:n. Struntar man i förtecknen, när man spelar, låter det jämmerligt. Pröva!

Vårt liv har två förtecken:
   KORSET. Där befrias vi från makterna som styr oss och binder oss och gör oss ofria. Gå ofta till korset med dina låsningar och suckar och synder.
   BÖNEN. Bönen hjälper dig att hitta en ny samtalspartner. Jesus, din stora kärlek, din Herre över både vardag och söndag, är din samtalspartner. Får han vara det måste alla kravmakter som heter måste och borde och skulle, släppa taget. Och ditt liv blir en ljuvlig musik till Guds ära.

Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd: 
Jesus är min Herre, han gör allting nytt 
(Sv Ps 359:5)


Bengt Pleijel 90+
som stämmer möte med dig i Sångpostillan årg 3, sid 374 i boken, eller på bibelskolan.com, tryck här.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriva ut