Inför andra söndagen i Påsktiden

PÅSKENS VITTNEN

får vi nu träffa och umgås med. Vi tänker då först på apostlarna och alla de andra som var vittnena till Jesu uppståndelse. På alla martyrer! Men också på dem som genom dopet och tron fått ett nytt liv genom Jesu Kristi uppståndelse. Petrus utropar: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp (1 Petrus 1:3).

Söndagens latinska namn är ”Quasimodogéniti”. Det betyder: ”såsom nyfödda barn” – latinsk benämning på denna söndag. Dopet skedde vid påsken. Genom dopet förenas vi med Jesus död och uppståndelse (se Rom 6:3-6). De som blivit döpta vid påsken bar en tid efter den vita dopdräkten. Alla som såg dem visste vad som hänt dem. De vittnade med den vita dräkten. Också vi är kallade att vara vittnen. Dagens texter ger oss skildringen av hur Jesus inte ser till våra meriter, när han kallar oss och tar oss i sin tjänst. Han frågar efter vår kärlek. Vittnandet kan ge oss smärtsamma erfarenheter av obegripligheter och motstånd. Ordet martyr betyder ”vittne”. Allt liv födes fram under smärta. Men Guds vittnen har blivit berörda av ett levande hopp. Därför vittnar de och sjunger (Apg 4:20). Vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört.

KAN NÅGON ÄLSKA EN KRUKA?

frågar Jeremia 18:1-6

Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Res dig och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det. Och Herrens ord kom till mig. Han sade:  ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus

 Vilken underbar skildring Jeremia ger oss här! Krukmakaren gör ett stort konstverk av en misslyckad lerklump. Han ger inte upp även om hans försök misslyckas. Han börjar om och om igen!

Vi förstår vad han vill säga oss. Även om vi blivit kantstötta, spruckna, misslyckade, fula, är det inte kört om den store Mästaren (ja, du vet väl vem?) får ta hand om oss.

Men han kan ingenting göra med oss om vi vänder ryggen åt honom. Res dig och gå ner till krukmakarens hus. När vi vänder om och går dit är ”krukmakaren” där. Han står inte kvar. Han skyndar emot oss. Han blir så lycklig att han gråter … Stora famnen! (Läs Lukas 15:30-24).

Jesaja berättar: Hela dagen har jag räckt ut mina händer … (Jesaja 65:2).

Varje morgon får vi sjunga: Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus

Varje afton får vi säga: I dina händer, Herre Gud, befaller jag nu min ande,

Vi tror på en Far som bryr sig. Även om en gammal ful kruka!

I Guds händer vad som än händer!

HUR ÄLSKA ALLA BARNEN?

frågar Johannes i sitt första brev - 5:1-5

Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud. Och den som älskar Fadern älskar också den som är född av honom. När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.  Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?

Johannes skriver ett kärleksbrev till oss. Han berättar om det liv som genom dopet fötts fram i oss. Vårt dops Gud ger oss kärlekens kraft. Golgatadramats välsignelser landar i oss genom dop och nattvard. Koppla på strömmen från ”himmEL”. Men kopplar man av kontakten med sitt dops Gud blir allt mörkt, kallt, obegripligt, tungt. Men om kärlekens Gud får kontakt med oss strömmar kärlekens kraft till oss. Det mörka, det tunga och obegripliga tappar ”geisten”.

Johannes berättar om SEGER! Seger är att SE det som Gud GER! Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? Ensam är inte stark. Men genom kontakten med vårt dops Gud kan vi få ta emot ”Guds väldiga styrkas kraft” (Ef 1:17-19). I denna kraft kan vi besegra VÄRLDEN, skriver Johannes.

Med ”världen” menas här inte Guds skapelse. ”Världen” är i Bibeln en idémakt, gudsfientliga krafter som får människor att vända ryggen åt Gud. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (Rom 12:2).

Det är inte vilken tro som helst som kan ge kraft att besegra världen. Det är tron att Jesus Kristus är Guds Son, skriver Johannes. Han kommer från Guds värld. Han har himmelska krafter till sitt förfogande. Det är han som ger oss kraften. Vi är i varje stund beroende av honom. Jesus ÄR Guds Son. Han inte endast var det. Han ÄR det nu. Han är det för dig och för mig. Vad han gör för oss kan öppna våra hjärtan för alla barnen. Ge oss syskonkärlek! Ty

när vi älskar Gud och håller hans bud,

då vet vi att vi älskar Guds barn.

ÄLSKAR DU MIG?

frågar Jesus var och en av oss i Johannes evangelium 21:15-19.

Be-grunda texten i din bibel. Vad svarar du när Jesus frågar dig så?

Lärjungarna har efter påsken kommit tillbaka till Galileen. Det var där allting började för dem med Jesus. Nu har Jesus stämt möte med dem där. Men ingenting händer. Ingen Jesus …  De fiskar. Men ingen fisk ...  Lång och tråkig natt. …

”De trodde att Jesus var borta. De trodde att Jesus var död. Då kom han på stranden en morgon som lyste röd”. Det blir glädje, fiskelycka, måltid, själavård.

Jesus tar särskilt hand om Simon Petrus. Han har det svårt. Kolelden på stranden påminner om kolelden på översteprästens gård, där Petrus tre gånger förnekat Jesus (Joh 18:15-18). Vi lyssnar till deras samtal i dagens text.

Lukas berättar att den uppståndne Jesus redan visat sig för Simon (Lukas 24:34). Det finns ingen nedteckning av vad som hände vid detta möte. Förmodligen var där bikt och avlösning. Vad som sägs i biktkammaren förs inte vidare. Petrus blir förlåten. Det gamla blir förgånget.

Men den fråga som nu mest sysselsatt Simon Petrus var nog denna: Jag har fått förlåtelse för mina förnekelser. Men vill Jesus ta mig i sin tjänst på nytt?  Ska jag stanna här och ägna mig åt fiskerinäringen för resten av mitt liv? 

När Jesus nu möter honom igen förebrår han inte sin Petrus. Han säger inte att han är så besviken på honom. Jesus frågar efter Petrus kärlek. Det är som Jesu tre frågor stryker ut Petrus tre förnekelser.  Vi hör nu Jesu fråga:

Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?

Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. 

Simon, Johannes son, älskar du mig?

Ja, Herre, du vet att jag har dig kär.  

Simon, Johannes son, har du mig kär?

Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär. 

Petrus får nu på nytt uppdraget från Jesus. Han blir en herde. Herden ska ge föda, ge näring, föra församlingen på bete … det gäller tydligen både lammen och  fåren,  både barnen och de vuxna.  

Lägg märke till att det inte är våra meriter och våra examina utan att de är kärleken till Jesus som är drivkraften i allt vårt arbete för Jesus. Vi behöver bli stilla och själva svara på Jesu frågor och lyssna in hans förnyade uppdrag. Jesus möter Petrus. Och han möter oss. Han upprättar Petrus och han vill upprätta oss och ta oss i sin tjänst.

Petrus har med sina ord bekänt sin kärlek till Jesus. Men detta räcker inte. Jesus ville ha hela Petrus liv och också hans död. Petrus ska få ge sitt liv som en ytterligare kärleksbekännelse. Vi lyssnar till de sista orden Jesus säger till sin Petrus:

Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill." (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: "Följ mig!"  

När Petrus var ung gjorde han vad han ville. Han gjorde det han kände för. Men också Petrus skulle få mogna. Barnsligheterna skulle han inte få ta med sig. Hans lust att vilja stå i centrum och bli stor och ärad skulle det bli slut med.

Petrus skulle få sträcka ut sin händer. När du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill."  

Det syftar nog på att också Petrus skulle bli korsfäst. De uträckta händerna kanske också påminner honom om att han när han går ut med Jesu uppdrag skall han vara öppen, sårbar, inte sluten med knutna händer. Beredd att få lida.

Lägg märke till att det står att han skulle få förhärliga Gud med sin död. Det var där nere i nöden och döden Jesus ville ha sin apostel, där skulle han få förmedla liv, tröst och glädje, Det sista Jesus säger till honom, det säger han till oss. Följ mig!  ”Före går Herren med segerns baner!” När vi följer Jesus kan vi få bubbla över av

samma glädje som Petrus skriver om i sitt brev (1 Petrus 1:8-9):

Ni har inte sett honom men älskar honom ändå;

ni ser honom ännu inte, men tror på honom

och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje,

då ni nu står nära målet för er tro: era själars frälsning 

Ja, må påskens glädje bubbla i oss!

Bengt Pleijel 92+

som gärna guidar er vidare i dessa tankar i Sångpostillan årg 2 sid 201, bibelskolan.com tryck här.Se också Nyfikenhetsvandring 33 tryck här