tisdag 3 november 2015

Inför tjugotredje söndagen efter Trefaldighet

FÖRLÅTELSE UTAN GRÄNS – det är dagens tema.
Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott – Josef till sina bröder i GT-texten, 1 Mos 50:15-21.
Må Herren leda er fram till Guds kärlek och Kristi uthållighet – Paulus i episteln, 2 Thess 3:1-5.
Om din broder har gjort dig något ont … Jesus i dagens evangelium, Matt 18:15-20.
Där syndernas förlåtelse är där är ock liv och salighet” – Luther
Lov, ära och pris, dig, Guds heliga Lamm, som bar våra synder på korsträdets stam!” Sv Ps 10:2.

Följ nu med på  en vandring in i förlåtelsens livsluft!

1. Förlåtelsen är livsluft för Kyrkans folk
Utan förlåtelse kvävs vi. Vi kippar av andan. Efter Anden! Vi dör andligen (Ef 2.1, Luk 15:32). Men genom förlåtelsen öppnas fönstret: Vi får släppa ut det unkna och instängda, och släppa in friskhet och livsmod. Det går att andas igen. Förlåtelsen är livsluften för Kyrkans folk.

2. Vad är synd enligt Jesus.
Synd: de tror inte på mig., säger Jesus (Joh 16:9).  Grundsynden är otron. Den synden är att skippa kontakten med Jesus, kraftkällan. Gör man det blir det mörkt och kallt. Synden är alltså inte bara att man är elak och stygg och nallar päron i grannens trädgård. Djupast sett är synden att vi stänger dörrar och fönster för Guds kärlek. Synd är att säga nej till den kärlek Gud ger oss genom Jesus. Synd är att leva instängd i sig själv och bara vara inriktad på att förverkliga sitt eget stora, stackars, lilla, duktiga, ömtåliga JAG.

Klipper jag av kontakten med Gud stängs värmen från Gud av och jag hamnar i kyla. Människor omkring mig börjar frysa. Genom mina synder går det sönder.
All annan synd jag begår har sitt ursprung i min otro. David säger: Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon (Psalt 51:6). All synd, på vilket sätt och på vilket plan den än begåtts, är alltid en synd mot Gud själv, livets Givare och Uppehållare. I norska kyrkan säger man att man med sin synd har sårat Gud. Gud lider, där vi förstör hans mening med livet. På korset ser vi detta lidande. All synd är djupast en synd mot Gud. Därför är Gud den som kan förlåta alla synder.

3. Varför är synden så farlig?
Synden binder. Var och en som gör synd är syndens slav, säger Jesus. (Joh 8:34).
I varje synd sitter det ett litet snöre. Avund, elakhet, själviskhet, förakt, lögn, otukt, porr, svarta pengar - där sitter små snören i dem alla, de snor runt omkring mig, de binder mig, fångar mig. Ibland klibbar de. Avunden, orenheten, lögnen binder mig. Jag kommer inte loss. Jag blir slav under synden. Något inom mig dör - samvetet reagerar inte längre, känslan av vad som är rätt avtar. Så blir det om inte förlåtelsen drabbar mig!
Men vad händer om jag tar emot förlåtelseordet? Förlåtelseordet kallas för AVLÖSNINGEN = jag löses från syndens band. När man tar emot förlåtelseordet ryker alla snören och rep och band. Jag blir ”frälst genom honom, lycklig och fri” (Sv Ps 45:2).

Synden dödar.
Våra synder är som kärnkraftsavfall. DÖDSFARLIGT! Jag dör om jag rör det. Ingen vågar …
Jo, det finns en som steg ned i syndens kärnkraftavfall, tog tag i det och bar det bort. Vart? Till Golgataklippans allra innersta förvaringsrum. Kom med din synd till Jesus. Be...
O Guds Lamm, som borttager världens synder
Giv oss din frid

4. Hur Jesus möter syndaren.
Johannes sjunger i sin prolog om Jesus. Vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen får av Fadern, och han var fylld av nåd och sanning (Joh 1:14). Jesus var så fylld av nåd och sanning att det strålade från honom. När Jesus såg på människor så var det i en samsyn av nåd och sanning (se Joh 8, Joh 4, Lukas 19).
Jesus möter dem först med nåden, en enorm värme, medkänsla, kärlek. Sedan möter han dem med sanningen. Han sätter fingret på den ömma punkten, den de behöver få hjälp med. Gå och synda inte mer.

Det händer mycket när Jesus som är fylld av nåd och sanning möter människor som varit förtryckta och ockuperade både av lögner och makter. Han reser dem upp ur deras förnedring. De får hjälp att hitta det äkta, det sanna livet. Han ger dem en känsla av att vara värdefulla.
Fundera över detta: En människa vågar inte se och erkänna sin synd förrän hon förstår hur älskad hon är!

5. Hur bli man av med skräpet?
Kung David ger receptet: Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld.. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. (Psalt 32:5, Fb 14).
Bekännelsen är en viljeakt. Jag vill stå upp och gå till min fader (Luk 15:18-19). Jag vänder mig bort från synden och vänder mig till Jesus.
Det är något stort när en människa bekänner sin synd och ber om förlåtelse för sig själv. Hon slår då vakt om sitt människovärde. Ett djur kan inte säga förlåt. ”Jag fattig syndig ko…” Men en människa kan både se och erkänna att hon handlat fel. Bekännelsen är inte att undervisa Gud om vad som hänt, utan att vi tar ansvar för våra syndiga tankar, ord och gärningar.

Varje gång du bekänner din synd och säger förlåt,
reser du dig ur din förnedring och slår vakt om ditt människovärde.

6. Att förlåta andra
Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta (Kol 3:13)
Det kan ta emot att förlåta. Man har blivit trampad på, och förnedrad. Det gör ont så fort man tänker på vad man har fått utstå. Vill bara skrika högt! Om någon förtalar mig inför andra, bränner upp mitt hus, kvaddar min bil som han stulit, eller våldtar min dotter, ska jag då säga: ”det gjorde ingenting”. Nej, att förlåta är inte att ursäkta. Det är inte att glömma och acceptera det som hänt. Att förlåta är att återupprätta kontakten med en som gjort mig illa. Jag vill inte bli hans fånge. Jag vill inte hata. Jag vill inte fortsätta älta oförrätterna. Ty då kommer ju bödelsdrängarna!
Om dem berättar Jesus i Matteus 18: 23-29. Mannen som får en miljonskuld efterskänkt vill inte efterskänka skulden hos dem som var skyldig honom en tusenlapp. När kungen får veta detta blir han upprörd och i sin vrede låter han bödelsdrängarna (fångvaktarna) ta hand om honom tills hela skulden var betald.

Är det detta som händer när vi inte förlåter varandra? Vi binder varandra i varandras synder. Vi ger varandra inte en chans att komma ur misslyckanden och nederlag. "Se, där går den som ...". Och det värsta av allt: Jag själv får den som gjort mig illa till fångvaktare.
Bödelsdrängarna som heter Oförsonlighet och Hat och Hämnd och Bitterhet och Besvikelse och Självömkan torterar mig och håller mig i fångenskap.
Förlåt din nästa och ge henne en chans att börja om. Men förlåt också din nästa för din egen skull. Paulus säger att han vill förlåta för att inte Satan skall få övertaget över oss (2 Kor 2:11).
Liksom Fadern ständigt är beredd att ta emot dem som misslyckats för att förlåta och upprätta dem, vill han att vi skall vara lika förlåtelseberedda. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta (Kol 3:13).
Petrus skriver i sitt brev att Jesus är vårt exempel och att vi ska följa i hans fotspår (1 Petr 2:22-25) Han är den sårade Helaren som vill ta hand om oss och ge oss ett nytt liv. Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist.
Vi får här en bra definition på att förlåta:

ATT FÖRLÅTA ÄR ATT GE UPP SIN RÄTT ATT ANKLAGA!

Du kan ha rätt i allt du säger om de andra: De har gjort dig illa, de är dumma. Du kan ha fel också. Alternativet till att inte förlåta är att du själv får bära på hat, hämnd, bitterhet, besvikelse …. Och det gör så ont. Men när du överlämnar det de gjort till Fadern, och han får ta hand om dem och det de gjort, då hittar du glädjen i att vandra i förlåtelsens livsluft.

Dagens evangelium börjar med de orden: Om din broder har gjort dig något ont … Fundera på vad Jesus säger att du då bör göra. Du kan göra det för dig själv, du kan göra det tillsammans med syskon i bönegruppen, du kan gör det tillsammans med mig som nu börjar vandringen genom dagens evangelium från Matteus 18:15-20. Jag träffas i SÅNGPOSTILLAN årg 1, sid 441, eller på bibelskolan.com tryck här. Läs gärna också vandring 58 i bibelkolan.com KYRKANS FOLK LEVER I FÖRLÅTELEN.

Må Herren leda er fram till Guds kärlek och Kristi uthållighet

ber    Bengt Pleijel 88+





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriva ut