Inför
tjugotredje söndagen efter Trefaldighet
FÖRLÅTELSE UTAN
GRÄNS – det är dagens tema.
Ni
ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott –
Josef till sina bröder i GT-texten, 1 Mos 50:15-21.
Må
Herren leda er fram till Guds kärlek och Kristi uthållighet
– Paulus i episteln, 2 Thess 3:1-5.
Om
din broder har gjort dig något ont …
Jesus i dagens evangelium, Matt 18:15-20.
”Där syndernas
förlåtelse är där är ock liv och salighet” – Luther
”Lov, ära och
pris, dig, Guds heliga Lamm, som bar våra synder på korsträdets
stam!” Sv Ps 10:2.
Följ nu med på en
vandring in i förlåtelsens livsluft!
1.
Förlåtelsen är livsluft för Kyrkans folk
Utan förlåtelse
kvävs vi. Vi kippar av andan. Efter Anden! Vi dör andligen (Ef
2.1, Luk 15:32). Men genom förlåtelsen öppnas fönstret: Vi får
släppa ut det unkna och instängda, och släppa in friskhet och
livsmod. Det går att andas igen. Förlåtelsen är livsluften för
Kyrkans folk.
2.
Vad är synd enligt Jesus.
Synd:
de tror inte på mig.,
säger
Jesus
(Joh
16:9). Grundsynden är otron. Den synden är att skippa kontakten med
Jesus, kraftkällan. Gör man det blir det mörkt och kallt. Synden
är alltså inte bara att man är elak och stygg och nallar päron i
grannens trädgård.
Djupast
sett är synden att vi stänger dörrar och fönster för Guds
kärlek. Synd är att säga nej till den kärlek Gud ger oss genom
Jesus. Synd är att leva instängd i sig själv och bara vara
inriktad på att förverkliga sitt eget stora, stackars, lilla,
duktiga, ömtåliga JAG.
Klipper jag av
kontakten med Gud stängs värmen från Gud av och jag hamnar i kyla.
Människor omkring mig börjar frysa. Genom mina synder går det
sönder.
All annan synd jag
begår har sitt ursprung i min otro. David säger: Det
är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon
(Psalt
51:6).
All
synd, på vilket sätt och på vilket plan den än begåtts, är
alltid en synd mot Gud själv, livets Givare och Uppehållare. I
norska kyrkan säger man att man med sin synd har sårat Gud. Gud
lider, där vi förstör hans mening med livet. På korset ser vi
detta lidande. All synd är djupast en synd mot Gud. Därför är Gud
den som kan förlåta alla synder.
3.
Varför är synden så farlig?
Synden
binder. Var
och en som gör synd är syndens slav,
säger Jesus. (Joh 8:34).
I varje synd sitter
det ett litet snöre. Avund, elakhet, själviskhet, förakt, lögn,
otukt, porr, svarta pengar - där sitter små snören i dem alla, de
snor runt omkring mig, de binder mig, fångar mig. Ibland klibbar de.
Avunden, orenheten, lögnen binder mig. Jag kommer inte loss. Jag
blir slav under synden. Något inom mig dör - samvetet reagerar inte
längre, känslan av vad som är rätt avtar. Så blir det om inte
förlåtelsen drabbar mig!
Men vad händer om
jag tar emot förlåtelseordet? Förlåtelseordet kallas för
AVLÖSNINGEN = jag löses från syndens band. När man tar emot
förlåtelseordet ryker alla snören och rep och band. Jag blir
”frälst genom honom, lycklig och fri” (Sv Ps 45:2).
Synden
dödar.
Våra synder är som
kärnkraftsavfall. DÖDSFARLIGT! Jag dör om jag rör det. Ingen
vågar …
Jo, det finns en som
steg ned i syndens kärnkraftavfall, tog tag i det och bar det bort.
Vart? Till Golgataklippans allra innersta förvaringsrum. Kom med din
synd till Jesus. Be...
O Guds
Lamm, som borttager världens synder
Giv oss
din frid
4.
Hur Jesus möter syndaren.
Johannes sjunger i
sin prolog om Jesus. Vi
såg hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen får av
Fadern, och han var fylld av nåd och sanning (Joh
1:14). Jesus var så fylld
av nåd och sanning
att det strålade från honom. När Jesus såg på människor så var
det i en samsyn av nåd
och sanning
(se Joh 8, Joh 4, Lukas 19).
Jesus möter dem
först med nåden, en enorm värme, medkänsla, kärlek. Sedan möter
han dem med sanningen. Han sätter fingret på den ömma punkten, den
de behöver få hjälp med. Gå
och synda inte mer.
Det händer mycket
när Jesus som är fylld
av nåd och sanning
möter människor som varit förtryckta och ockuperade både av
lögner och makter. Han reser dem upp ur deras förnedring. De får
hjälp att hitta det äkta, det sanna livet. Han ger dem en känsla
av att vara värdefulla.
Fundera över detta:
En
människa vågar inte se och erkänna sin synd förrän hon förstår
hur älskad hon är!
5.
Hur bli man av med skräpet?
Kung David ger
receptet: Då
erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld.. Jag sade:
Jag vill bekänna mina brott för Herren. (Psalt
32:5, Fb 14).
Bekännelsen är en
viljeakt. Jag
vill stå upp och gå till min fader (Luk
15:18-19).
Jag
vänder mig bort från synden och vänder mig till Jesus.
Det är något stort
när en människa bekänner sin synd och ber om förlåtelse för sig
själv. Hon slår då vakt om sitt människovärde. Ett djur kan inte
säga förlåt. ”Jag fattig syndig ko…” Men en människa kan
både se och erkänna att hon handlat fel. Bekännelsen är inte att
undervisa Gud om vad som hänt, utan att vi tar ansvar för våra
syndiga tankar, ord och gärningar.
Varje gång du bekänner din synd
och säger förlåt,
reser du dig ur din förnedring
och slår vakt om ditt människovärde.
6.
Att förlåta andra
Liksom
Herren har förlåtit er skall också ni förlåta
(Kol 3:13)
Det kan ta emot att
förlåta. Man
har blivit trampad på, och förnedrad. Det gör ont så fort man
tänker på vad man har fått utstå. Vill bara skrika högt! Om
någon förtalar mig inför andra, bränner upp mitt hus, kvaddar min
bil som han stulit, eller våldtar min dotter, ska jag då säga:
”det gjorde ingenting”. Nej, att förlåta är inte att ursäkta.
Det är inte att glömma och acceptera det som hänt. Att förlåta
är att återupprätta kontakten med en som gjort mig illa. Jag vill
inte bli hans fånge. Jag vill inte hata. Jag vill inte fortsätta
älta oförrätterna. Ty då kommer ju bödelsdrängarna!
Om dem berättar
Jesus i Matteus 18: 23-29. Mannen som får en miljonskuld efterskänkt
vill inte efterskänka skulden hos dem som var skyldig honom en
tusenlapp. När kungen får veta detta blir han upprörd och i sin
vrede låter han bödelsdrängarna
(fångvaktarna)
ta
hand om honom tills hela skulden var betald.
Är det detta som
händer när vi inte förlåter varandra? Vi binder varandra i
varandras synder. Vi ger varandra inte en chans att komma ur
misslyckanden och nederlag. "Se, där går den som ...".
Och det värsta av allt: Jag själv får den som gjort mig illa till fångvaktare.
Bödelsdrängarna
som heter Oförsonlighet och Hat och Hämnd och Bitterhet och
Besvikelse och Självömkan torterar mig och håller mig i
fångenskap.
Förlåt din nästa
och ge henne en chans att börja om. Men förlåt också din nästa
för din egen skull. Paulus säger att han vill förlåta
för att inte Satan skall få övertaget över oss (2
Kor 2:11).
Liksom Fadern
ständigt är beredd att ta emot dem som misslyckats för att förlåta
och upprätta dem, vill han att vi skall vara lika förlåtelseberedda.
Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta (Kol
3:13).
Petrus skriver i
sitt brev att Jesus är vårt exempel och att vi ska följa i hans
fotspår (1 Petr 2:22-25) Han är den sårade Helaren som vill ta
hand om oss och ge oss ett nytt liv.
Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte
med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som
dömer rättvist.
Vi får här en bra
definition på att förlåta:
ATT FÖRLÅTA ÄR ATT GE UPP SIN
RÄTT ATT ANKLAGA!
Du kan ha rätt i
allt du säger om de andra: De har gjort dig illa, de är dumma. Du
kan ha fel också. Alternativet till att inte förlåta är att du
själv får bära på hat, hämnd, bitterhet, besvikelse …. Och det
gör så ont. Men när du överlämnar det de gjort till Fadern, och han får
ta hand om dem och det de gjort, då hittar du glädjen i att vandra
i förlåtelsens livsluft.
Dagens evangelium
börjar med de orden: Om
din broder har gjort dig något ont … Fundera
på vad Jesus säger att du då bör göra. Du kan göra det för dig
själv, du kan göra det tillsammans med syskon i bönegruppen, du
kan gör det tillsammans med mig som nu börjar vandringen genom
dagens evangelium från Matteus 18:15-20. Jag träffas i
SÅNGPOSTILLAN årg 1, sid 441, eller på bibelskolan.com tryck här.
Läs
gärna också vandring 58 i bibelkolan.com KYRKANS FOLK LEVER I
FÖRLÅTELEN.
Må
Herren leda er fram till Guds kärlek och Kristi uthållighet
ber Bengt
Pleijel 88+