Inför femtonde söndagen efter Trefaldighet
ETT ÄR NÖDVÄNDIGT
är dagens tema och budskap till oss. Jesus säger det till Marta. Och till dig och mig! Du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs” (Lukas 10:38-42. 3 årg). Det finns bekymmer som bara kommer. Plötsligt och otrevligt – sjukdom, olyckor, kriser. Men det finns också bekymmer som vi själva snickrar ihop och gör. Vi behöver få hjälp både att se det och att låta bli det. Dagens texter vill tala till oss om detta.
Vi träffar i Matteus 11:28-30 Jesus, som hjälper oss att lugna ner oss.
Jesus talar rakt in till oss som snurrar runt i stresskarusellen. Hans Majestät JAG lurar oss att JAGa efter nya äventyr, nya apparater, mer bekräftelse. När vi jagar kallas det jakt. Men allt det vi JAGar efter, JAGar oss. Då kallas det jäkt. Vi får svårt med livspusslet. Vi går i väggen. Går sönder. Vad är det för mörka krafter som jagar oss? Hot och hat. Resor och äventyr. Spela på lotto! Lyckan kommer …
Mitt i stressbullret hör vi en röst: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.
Jesus, den gode Herden, ser till att vi får vila innan vi kan ila (Psalt 23). Han hjälper oss att skala av alla ”måsten” och alla ”nödvändingar”. Vi blir som pojken som går med farfar och ser på julskyltningen. Efter en stund säger pojken: ”Farfar, vad det är mycket man inte behöver”.
Men bördor kommer. Bekymmer överraskar oss. Livet känns tungt. Men Jesus har ett arbetsredskap som gör livet lättare. Ta på er mitt ok, säger han, mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.
Ett ok fördelar tyngden över axlarna och gör bördan lättare att bära. Det finns tunga ok, som skaver och tunga bördor, som tynger. Jesu ok är skonsamt och hans börda är lätt. Hans ok hjälper mig till ständig närvaro hos Jesus. Han går med på vägen och in under oket och då händer det att varje dags bekymmer vill han bära. Han som heter både Kraft och Råd (Sv Ps 249:2).
Jesus har ett milt och ödmjukt hjärta. Han har hjärta för de små. Hans händer är mjuka och varsamma. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka (Jesaja 42:3). Låt dig präglas av honom. Låt det ta sin tid …
Vi träffar i Apostlagärningarna 4:32-36 befriade kristna som delar med sig.
Detta berättas om dem: Ingen betraktade något av det han ägde som sitt. De hade allt gemensamt. Ingen av dem led någon nöd. Man delade ut åt var och en efter hans behov.
Vilka befriade människor! Vad hade hänt med dem? Inga nya lagbud drev dem. Inget nytt mönster - ”så här gör en riktig kristen”. Lukas skriver inte ned detta för att ge en modell för alla församlingar i alla tider. Detta hände i Jerusalem. Men inte i Antiokia, Damaskus eller Rom. Och inte i X-by! Men också där blir bundna befriat generösa.
Vad hände och vad händer? De har lyssnat till apostlarnas undervisning. Med stor kraft har apostlarna berättat om Jesus. I Andens dynamis (kraft)! Jesus har dött och uppstått. Och detta ord landar i dem. De fick riklig del av Guds nåd. Ordets kraft går då in i blodomloppet och påverkar hela din varelse och ditt liv i Kristi kropp.
De var ett hjärta och en själ. Något stort och fint och rikt fyller dem alla. De får något rikt att dela med varandra. De lyfter sina händer mot Herren och då tappar de sitt eget och kan ta emot och fyllas av hans kärlek. De kan andas ut. Händernas kramp kring aktier, leksaker, prylar och bördor släpper. De ser på varandra på ett nytt sätt. De är syskon i tron. De upptäcker varandras nöd. Kärleken kommer i rörelse. Och det innersta i kärleken är smärtan. Jag får nöd för andra.
Är det inte detta vi längtar efter i svensk kristenhet? Hur ska det kunna bli så? Svar: Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske utan genom min Ande, säger Herren (Sakarja 4:6). Kom helige Ande!
Vi träffar i 1 Kungaboken Elia, som hjälper oss att se vad Gud ser och känner..
Elia lever ca 800 år f. Kr. Ahab är då kung. Han gifter sig med Isébel, en vacker, eldig, viljestark kvinna. Med henne kommer också hennes religion. Man börjar dyrka Baal. Baalsprofeter kommer i mängd in i landet och förkunnar den nya religionen. Man börjar dyrka sex. Israels pojkar smyger sig ut om kvällarna, de kikar in på festerna i de gröna lunderna (Gröna Lund!). Där är både extas och sextas. Massmedia ger pikanta skildringar av hur folk vältrar sig i synden. Bort med alla normer! Den nya religionen sprider sig. Folket ropar ut: ”Baal är Gud”. Det börjar som ”happy, happy” men slutar som ”sorry, sorry”.
Då sänder Gud Elia. Elia betyder: Herren är Gud. Alla som brukar ropa ut att ”Baal är Gud” säger när Elia visar sig, ”där kommer Elia, Herren är Gud”.
Gud är engagerad i det som händer på jorden. När han ser nöden, hyckleriet, falskhet och förtryck, då säger han: Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar (Hosea 11:8). Han sänder profeter. Profeter får tala om för oss vad Gud tänker. De låter oss känna hur Gud lider, sörjer, längtar och vädjar. Profeterna ropar ut Guds smärta. Gud säger till profeten: Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig idag över folk och riken för att du skall rycka upp och bryta ned, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera (Jer 1:9-10). Vi blir omskakade! Läs Sv Pd 233:1.
Vi får gå i profetskola tillsammans med Elia. Lärobok: 1 Kungaboken kapitel 17 – 19.
Vi träffar i Matteus 11:28-30 Jesus, som hjälper oss att lugna ner oss.
Jesus talar rakt in till oss som snurrar runt i stresskarusellen. Hans Majestät JAG lurar oss att JAGa efter nya äventyr, nya apparater, mer bekräftelse. När vi jagar kallas det jakt. Men allt det vi JAGar efter, JAGar oss. Då kallas det jäkt. Vi får svårt med livspusslet. Vi går i väggen. Går sönder. Vad är det för mörka krafter som jagar oss? Hot och hat. Resor och äventyr. Spela på lotto! Lyckan kommer …
Mitt i stressbullret hör vi en röst: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.
Jesus, den gode Herden, ser till att vi får vila innan vi kan ila (Psalt 23). Han hjälper oss att skala av alla ”måsten” och alla ”nödvändingar”. Vi blir som pojken som går med farfar och ser på julskyltningen. Efter en stund säger pojken: ”Farfar, vad det är mycket man inte behöver”.
Men bördor kommer. Bekymmer överraskar oss. Livet känns tungt. Men Jesus har ett arbetsredskap som gör livet lättare. Ta på er mitt ok, säger han, mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.
Ett ok fördelar tyngden över axlarna och gör bördan lättare att bära. Det finns tunga ok, som skaver och tunga bördor, som tynger. Jesu ok är skonsamt och hans börda är lätt. Hans ok hjälper mig till ständig närvaro hos Jesus. Han går med på vägen och in under oket och då händer det att varje dags bekymmer vill han bära. Han som heter både Kraft och Råd (Sv Ps 249:2).
Jesus har ett milt och ödmjukt hjärta. Han har hjärta för de små. Hans händer är mjuka och varsamma. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka (Jesaja 42:3). Låt dig präglas av honom. Låt det ta sin tid …
Vi träffar i Apostlagärningarna 4:32-36 befriade kristna som delar med sig.
Detta berättas om dem: Ingen betraktade något av det han ägde som sitt. De hade allt gemensamt. Ingen av dem led någon nöd. Man delade ut åt var och en efter hans behov.
Vilka befriade människor! Vad hade hänt med dem? Inga nya lagbud drev dem. Inget nytt mönster - ”så här gör en riktig kristen”. Lukas skriver inte ned detta för att ge en modell för alla församlingar i alla tider. Detta hände i Jerusalem. Men inte i Antiokia, Damaskus eller Rom. Och inte i X-by! Men också där blir bundna befriat generösa.
Vad hände och vad händer? De har lyssnat till apostlarnas undervisning. Med stor kraft har apostlarna berättat om Jesus. I Andens dynamis (kraft)! Jesus har dött och uppstått. Och detta ord landar i dem. De fick riklig del av Guds nåd. Ordets kraft går då in i blodomloppet och påverkar hela din varelse och ditt liv i Kristi kropp.
De var ett hjärta och en själ. Något stort och fint och rikt fyller dem alla. De får något rikt att dela med varandra. De lyfter sina händer mot Herren och då tappar de sitt eget och kan ta emot och fyllas av hans kärlek. De kan andas ut. Händernas kramp kring aktier, leksaker, prylar och bördor släpper. De ser på varandra på ett nytt sätt. De är syskon i tron. De upptäcker varandras nöd. Kärleken kommer i rörelse. Och det innersta i kärleken är smärtan. Jag får nöd för andra.
Är det inte detta vi längtar efter i svensk kristenhet? Hur ska det kunna bli så? Svar: Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske utan genom min Ande, säger Herren (Sakarja 4:6). Kom helige Ande!
Vi träffar i 1 Kungaboken Elia, som hjälper oss att se vad Gud ser och känner..
Elia lever ca 800 år f. Kr. Ahab är då kung. Han gifter sig med Isébel, en vacker, eldig, viljestark kvinna. Med henne kommer också hennes religion. Man börjar dyrka Baal. Baalsprofeter kommer i mängd in i landet och förkunnar den nya religionen. Man börjar dyrka sex. Israels pojkar smyger sig ut om kvällarna, de kikar in på festerna i de gröna lunderna (Gröna Lund!). Där är både extas och sextas. Massmedia ger pikanta skildringar av hur folk vältrar sig i synden. Bort med alla normer! Den nya religionen sprider sig. Folket ropar ut: ”Baal är Gud”. Det börjar som ”happy, happy” men slutar som ”sorry, sorry”.
Då sänder Gud Elia. Elia betyder: Herren är Gud. Alla som brukar ropa ut att ”Baal är Gud” säger när Elia visar sig, ”där kommer Elia, Herren är Gud”.
Gud är engagerad i det som händer på jorden. När han ser nöden, hyckleriet, falskhet och förtryck, då säger han: Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar (Hosea 11:8). Han sänder profeter. Profeter får tala om för oss vad Gud tänker. De låter oss känna hur Gud lider, sörjer, längtar och vädjar. Profeterna ropar ut Guds smärta. Gud säger till profeten: Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig idag över folk och riken för att du skall rycka upp och bryta ned, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera (Jer 1:9-10). Vi blir omskakade! Läs Sv Pd 233:1.
Vi får gå i profetskola tillsammans med Elia. Lärobok: 1 Kungaboken kapitel 17 – 19.
Gud talar - vi lyder, 17:1 Elia går rakt in i Ahabs palats och håller på Guds befallning en predikan på endast en mening (1 Kung 17:1). I den korta meningen hinner han ge en väderleksprognos på tre och ett halvt år. Det ska inte komma en enda regn-droppe på de åren. När man vänder ryggen åt Gud kan man varken se eller ta emot de välsignelser han vill ge.
Elia och vi lär oss förtrösta på Herren.
Gud leder Elia till bäcken Kerit. Där lär sig Elia förtrösta på Gud rent fysiskt (läs 1 Kung 17:2-7). En korp blir hans butler. Korpen serverar mat: Vatten, bröd och kött. Morgon, middag, kväll. Vatten fanns i bäcken. Lite enformigt kanske, men proteinrikt. Elia och vi får lära oss att komma till Gud och vila ut hos Gud. Vi lär oss vara tillsammans med Gud under lång tid. Vi lär oss lyssna och lyda. Låt det ta sin tid.
Elia och vi lär oss umgås med människor, som inte är som vi.
Gud leder Elia till änkan i Sarefat (17:8-16). Elia fick lära sig umgås med denna hedniska kvinna, som var mycket fattig, ensamstående mor med en son, utan änkepension och utan barnbidrag.
Jublande förnimmer Elia och vi: Undrens tid är ej förbi!
Först kommer brödundret (1 Kung. 17:8-15). Sedan kommer helandeundret. Död pojke får liv. (1 Kung 17:17-24). Förtvivlad mor upptäcker att hennes Baalsgud är kraftlös men Herrens ord i din mun är sanning.
DEN STORA TRIUMFEN kommer på Karmels berg. (1 Kung 18). Häftig konfrontation med Baalsprofeterna,. ”Baal är Gud”. Ropar de. Nej! Elias Gud griper in, folket ropar: HERREN ÄR GUD! Baals maktlöshet demonstreras.
DEN STORA TRAGEDIN kommer i 1 Kung 19. Elia som besegrat 450 Baalsprofeter går i däck för en ensam rasande , hysterisk drottning Isébel. Vilken kontrast till det förra kapitlen. Då skrattar han. Nu gråter han. Det kan gå så – både för stora och små profeter …
SJÄLAVÅRD 1 - Elia och vi får tala ut
Elia och vi får tala ut om vad som hänt. Vad har hänt? Jo, detta:
ELIA SLÄPPER IN STRESSEN - Han springer från Karmel till Jisreel, ett par mil. Han äter inte, sover inte. Är det så med oss? Vi jagar och jäktar, stressar och slarvar med maten och hinner inte med oss själva.
ELIA SLÄPPER IN RÄDSLOR - Isébel hotar att döda honom. En enda hysterisk, rasande människa kan få allt att rasa för oss. Man blir låst, bunden …
ELIA SLÄPPER HERREN MED BLICKEN – han använder ett ord, som han inte använt förut: JAG. Jag är rädd, jag är ensam. Jag vill dö. Släpp Herren med blicken och du blir full av dig själv. Se på Herren och du mister dig själv.
ELIA SLÄPPER KONTAKTEN MED MÄNNISKOR - Han lämnar sin tjänare och går ensam ut i öknen. Så gör också vi. Vi har vår öken. Vi säger: Kom mig inte nära. Jag vill tycka synd om mig själv.
SJÄLAVÅRD 2 - Herren talar in LIV
Elia hade bett om att få dö, men Herren ger honom liv. Han gör det först genom att se till att han får sova ut. Sedan genom att låta en ängel bjuda på änglamat. En deppad behöver en mjuk hand, en skön säng, en kopp kaffe med kanelbulle.
Styrkt av maten vandrar Elia till Horebs berg (Sinai). Där gömmer han sig för Gud i en grotta. Men Gud letar rätt på honom och ger honom själavård. Två gånger får han frågan: Vad gör du här, Elia? Och två gånger ger han samma svar. Han häver ur sig all sin besvikelse, bitterhet, sin ensamhet.
Vad lär vi oss här? Innan Herren kan komma med tröst och kraft och glädje, behöver vi få häva ur oss allt vi är fyllda av : Bitterhet, missmod, besvikelse, missade gärningar, hot, hat …
Sedan kommer plötsligt märkliga naturfenomen. Det blixtrar och åskar. Vindarna tjuter. Eldar flammar upp. Men Herren är inte i detta. Herren kommer till Elia, stilla, mjukt, som en svag susning. Herren talar in tröst, uppmuntran, livsmod i sin deppade tjänare. Elia som ville gömma sig för Gud, får nu gömma sig i Gud. Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig. (Sv Ps 230:1).
Elia är inte så ensam, som han tror. 7.000 finns kvar som inte böjt knä för Baal. Elia får utse en medarbetare - Elisa. Tillsammans får de arbeta vidare ett tag i Herrens tjänst. Men - medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen (2 Kung 2:11, läs Sv Ps 268). Och Elisa tar upp Elias fallna mantel och vandrar vidare …
Så gör också vi. Före går Herren med segerns baner. Sedan kommer du och 7000 andra.
Till sist rullatorerar långsamt och värdigt, lite förnämt
Bengt Pleijel 89+
Elia och vi lär oss förtrösta på Herren.
Gud leder Elia till bäcken Kerit. Där lär sig Elia förtrösta på Gud rent fysiskt (läs 1 Kung 17:2-7). En korp blir hans butler. Korpen serverar mat: Vatten, bröd och kött. Morgon, middag, kväll. Vatten fanns i bäcken. Lite enformigt kanske, men proteinrikt. Elia och vi får lära oss att komma till Gud och vila ut hos Gud. Vi lär oss vara tillsammans med Gud under lång tid. Vi lär oss lyssna och lyda. Låt det ta sin tid.
Elia och vi lär oss umgås med människor, som inte är som vi.
Gud leder Elia till änkan i Sarefat (17:8-16). Elia fick lära sig umgås med denna hedniska kvinna, som var mycket fattig, ensamstående mor med en son, utan änkepension och utan barnbidrag.
Jublande förnimmer Elia och vi: Undrens tid är ej förbi!
Först kommer brödundret (1 Kung. 17:8-15). Sedan kommer helandeundret. Död pojke får liv. (1 Kung 17:17-24). Förtvivlad mor upptäcker att hennes Baalsgud är kraftlös men Herrens ord i din mun är sanning.
DEN STORA TRIUMFEN kommer på Karmels berg. (1 Kung 18). Häftig konfrontation med Baalsprofeterna,. ”Baal är Gud”. Ropar de. Nej! Elias Gud griper in, folket ropar: HERREN ÄR GUD! Baals maktlöshet demonstreras.
DEN STORA TRAGEDIN kommer i 1 Kung 19. Elia som besegrat 450 Baalsprofeter går i däck för en ensam rasande , hysterisk drottning Isébel. Vilken kontrast till det förra kapitlen. Då skrattar han. Nu gråter han. Det kan gå så – både för stora och små profeter …
SJÄLAVÅRD 1 - Elia och vi får tala ut
Elia och vi får tala ut om vad som hänt. Vad har hänt? Jo, detta:
ELIA SLÄPPER IN STRESSEN - Han springer från Karmel till Jisreel, ett par mil. Han äter inte, sover inte. Är det så med oss? Vi jagar och jäktar, stressar och slarvar med maten och hinner inte med oss själva.
ELIA SLÄPPER IN RÄDSLOR - Isébel hotar att döda honom. En enda hysterisk, rasande människa kan få allt att rasa för oss. Man blir låst, bunden …
ELIA SLÄPPER HERREN MED BLICKEN – han använder ett ord, som han inte använt förut: JAG. Jag är rädd, jag är ensam. Jag vill dö. Släpp Herren med blicken och du blir full av dig själv. Se på Herren och du mister dig själv.
ELIA SLÄPPER KONTAKTEN MED MÄNNISKOR - Han lämnar sin tjänare och går ensam ut i öknen. Så gör också vi. Vi har vår öken. Vi säger: Kom mig inte nära. Jag vill tycka synd om mig själv.
SJÄLAVÅRD 2 - Herren talar in LIV
Elia hade bett om att få dö, men Herren ger honom liv. Han gör det först genom att se till att han får sova ut. Sedan genom att låta en ängel bjuda på änglamat. En deppad behöver en mjuk hand, en skön säng, en kopp kaffe med kanelbulle.
Styrkt av maten vandrar Elia till Horebs berg (Sinai). Där gömmer han sig för Gud i en grotta. Men Gud letar rätt på honom och ger honom själavård. Två gånger får han frågan: Vad gör du här, Elia? Och två gånger ger han samma svar. Han häver ur sig all sin besvikelse, bitterhet, sin ensamhet.
Vad lär vi oss här? Innan Herren kan komma med tröst och kraft och glädje, behöver vi få häva ur oss allt vi är fyllda av : Bitterhet, missmod, besvikelse, missade gärningar, hot, hat …
Sedan kommer plötsligt märkliga naturfenomen. Det blixtrar och åskar. Vindarna tjuter. Eldar flammar upp. Men Herren är inte i detta. Herren kommer till Elia, stilla, mjukt, som en svag susning. Herren talar in tröst, uppmuntran, livsmod i sin deppade tjänare. Elia som ville gömma sig för Gud, får nu gömma sig i Gud. Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig. (Sv Ps 230:1).
Elia är inte så ensam, som han tror. 7.000 finns kvar som inte böjt knä för Baal. Elia får utse en medarbetare - Elisa. Tillsammans får de arbeta vidare ett tag i Herrens tjänst. Men - medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen (2 Kung 2:11, läs Sv Ps 268). Och Elisa tar upp Elias fallna mantel och vandrar vidare …
Så gör också vi. Före går Herren med segerns baner. Sedan kommer du och 7000 andra.
Till sist rullatorerar långsamt och värdigt, lite förnämt
Bengt Pleijel 89+
som skrivit ned fler tankar för denna söndag i Sångpostillan årg 2, sid 368, på bibelskolan.com, tryck här. Där hittar man också ”HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS – inte bara för de snälla barnen”. Och mycket annat …
