tisdag 16 januari 2018



Tredje söndagen efter Trettondedagen

JESUS SKAPAR TRO

är temat denna söndag. Det händer något med oss när Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid. Vad händer? Jo, ”han löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid”. Och mycket mera. Läs Sv Ps 39. Himlen öppnar sig och himmelriket blir nära. Jesus själv finns med i Bibelns ord. Genom ordet skapar han tro. När vi upptäcker det blir våra hjärtan brinnande (Luk 24:32).
Vill du säga något klokt till söndagens predikant, säg: ”Låt mig få höra om Jesus…
Vill du upptäcka himmelska laddningar i denna söndags texter - lyssna inåt…

Främlingar dras in i Faderns kärlek. 
 
Läs Första Kungaboken 8:41-43

Salomo sträckte händerna mot himlen och sade, (v 22):
Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört om ditt namn – ja, också där skall man höra talas om ditt stora namn, din starka hand, din utsträckta arm – och denne främling kommer och åkallar dig, vänd mot detta hus, lyssna då i himlen, där du tronar, och gör det som han ber dig om. Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn.
    Vi möter kung Salomo i templet. Han ber och när han ber lyfter han händerna mot himlen. Att lyfta händerna är i bibeln en vanlig böneställning. När man lyfter sina händer, tappar man sitt eget. Man ställer sig öppen och mottagande mot det Gud vill låta oss se, och som han vill att vi skall ge. Salomo gör så i sin bön inför Gud. Han hjälper oss att se och att ge.
    Salomo ser. Hans ögon öppnas. Han ser främlingen, en som inte tillhör Israels folk. Han ser hur han kommer och ber vänd mot Guds hus. Han ser och hör hur han ber och ropar. Han är inriktad mot Guds stora namn, Guds starka hand och Guds utsträckta arm. Detta ser Salomo.
    Salomo ger. Han förstår att det som han och hans folk har fått, får de inte behålla för sig själva. Gud utvalde Israel till sitt folk. De togs ut ur världen för en uppgift till världen. Detta folk skulle ledas och fostras att en gång ta emot den kommande frälsaren, Messias. När Gud sluter förbund med Abraham säger han: ”I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade” (1 Mos 12:3). När Messias kommer sänds han först till judarna (Matt 15:24). Genom judarna kom frälsningen till världen (Joh 4:22). Salomo uttrycker det så här: Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn.
    Välsignelsen når oss i dopet. Där ser vi Jesus – Guds starka arm. Där ser vi Anden - Guds utsträckta arm. Dessa armar tar tag i oss i dopet, se Gal 3:26-29. Vi blir Guds barn. Där får vi växa, mogna och bära frukt till välsignelse för andra. Vi dras in i den stora kärleksrörelsen mot alla jordens folk så att många får lära känna ditt namn och frukta dig
    Vi ser att det som Salomo ber om, det sker då Jesus kommer - främlingar dras in i Faderns kärlek.
    Vi ger vidare det vi fått, då vi dras in Faderns kärleksrörelse mot världen. Främlingar blir "friends".

Guds dynamit spränger murar och enar främlingar
Läs Romarbrevet 1:16-17

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

Evangeliet – det glada budskapet – EN GUDS DYNAMIT!
    Har ni hört historien om en man som skulle passera gränsen till ett annat land? Han har i sin väska ett paket. Polisen stoppar honom och frågar: -Vad har du där? -Jag har dynamit, blev svaret. Polisen ryggar tillbaka, låter med stor försiktighet öppna paketet och finner att det är fullt av fickbiblar. -Men du sa att det var dynamit, sa polisen. -Ja, och jag menar det, sa mannen. Och så läser han denna vers från Romarbrevet 1:16 -Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Polisen blir intresserad och de får ett långt samtal med varandra om Guds dynamis, Guds kraft.

Evangeliet – det glada budskapet – SPRÄNGER!
    Evangeliet inte endast handlar om Guds kraft, det är Guds kraft, Guds dynamis. När evangelium förkunnas är det mycket som kommer i rörelse. Guds dynamit spränger. Det spränger murar och luftslott. Det vänder upp och ned på allting. Det säger till alla, både goda och dåliga, både rika och fattiga, både duktiga och slarviga: Ni är alla syndare och ni behöver alla en frälsare. Evangeliet om Jesus spränger sönder murar som skiljer oss människor åt. Rutiner blir ruiner och berömmelser blir bedrövelser.
    Nu kan vi hitta EVANGELIUM –det glada budskapet, Guds väldiga styrkas kraft som gör allting nytt!

Evangeliet – det glada budskapet - ENAR!
    Det händer något med var och en som tror och med oss tillsammans. Vi hittar varandra när murar sprängs. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus (Gal 3:27). Vi upptäcker varandra på nytt sätt när gallren kommer bort. Vi ser varandra som Guds små men mycket älskade barn. Vi får kränga av oss och slänga våra skrytkläder. Kungen ger oss nya kläder. Vi kläds som det anstår prinsar och prinsessor av himmelriket - i Kristi rättfärdighets kläder. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro. Ja, den rättfärdige skall leva av tro ! NYTT LIV! Han växer och mognar i tro. Evangeliet – det glada budskapet - ENAR! En sång från Zululand lär oss det:

Låt oss vara starka, starka, vi som blivit hjälpta.
Vi är ju blott små barn. Låt oss ej gå vilse på stigen
Men gripna av längtan säga till alla just så: 
KONUNGEN ÄLSKAR OSS!


Frälsaren förundras och förfäras. 
Läs Matteus 8:5-13 i din Bibel

Frälsaren förundras! Läs v 5-10
    Jesus möter en romersk officer. Han är hedning. Men han är en vän av vårt folk och har själv byggt synagogan åt oss, berättar Lukas (7:5). Han har nöd för en av sina anställda. Han känner hans nöd som sin egen. Han berättar om det för Jesus. Jesus frågar om han vill att han skall komma och bota honom. Mannen svarar: Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Så berättar han om sin egen erfarenhet som officer. Han är van att befalla och bli åtlydd. Hans ord räcker. Fungerar det för honom så borde det fungera för Jesus. Säg bara ett ord så blir pojken frisk. Över det svaret blir Jesus förundrad. Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.
    En stark tro! Måste det inte bli tal om varma känslor och upplevelser, religiösa erfarenheter och varma böner. Men officeren säger om sig själv bara detta: Herre, jag är inte värd…
    En stark tro! Vår text lär oss att en stark tro vänder sig till Jesus och väntar allt från Jesus. Vi får lyssna till hans ord och lyda dem. Alla mina ord är ande och liv, säger Jesus (Joh 6:63). Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, skriver Paulus. Det är inte min varma tro som gör mig stark. Ju tommare jag är på min egen styrka desto mer utrymme blir det för Guds kraft.
    När Jesu ord drabbar oss kanske något sker med oss så att Jesus säger: ”Sannerligen, inte hos någon i svensk kristenhet har jag funnit en så stark tro”. Vad har hänt? Jag upptäcker Hans enorma kärlek. Han, den rättfärdige, tar hand om mig, skräpiga människa. Jag har fått hoppets ankarfäste i honom som är min starkhet och min lovsång.

Frälsaren förfäras
    Jesus verkar skakad. Hans röst skälver? Vi hör hur han gråter fram det han nu måste säga: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder.
    Frälsaren förfäras. Och vi förfäras, undrar. Vad menar den milde, gode Mästaren?
    Några får inte vara med i den stora festmåltiden i himlen. Han talar om rikets barn – kanske döpta, konfirmerade, medlemmar i kyrka och församling – men de har tappat kontakten med sitt dops Gud. De har vänt ryggen åt Jesus. Går man från Ljuset hamnar man i mörkret utanför. Där i finns ingen värme, ingen kärlek, bara en stor ensamhet. Där gråter man, ty man hör inte Tröstarens ord. Man gnisslar tänder ty man tar inte emot bröd från Frälsarens bord.
    Frälsaren förfäras. Men han kan också förundras. Till den förkrossade som ser sin synd och sin nöd och vänder sig till honom och säger: Herre, jag är inte värd att du går in i mitt liv. Men säg bara ett ord, så blir din tjänare frisk.
    Jesus svarar: Kom, din tro har frälst dig. Han hör ett ord av liv och läkedom för hela hans kropp, (Ordspråksboken 4:22).
    Jesus skapar tro!

Låt oss tillsammans gå till den Jesus som just nu går här fram.

Bengt Pleijel 90+
som gärna träffar just dig i fördjupade upptäckter av dagens budskap på adress Sångpostillan årg 1, sid 94, på bibelskolan.com tryck här. Mer om Rom 1:16-17 finns i boken ”Att älska Sverige tillbaka till Gud”, sid 12. (GAudete förlag, tryck här).












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriva ut