Inför
sextonde söndagen efter Trefaldighet
DÖDEN
och
LIVET
är
temat på sextonde efter Trefaldighet. Det enda riktigt vissa vi vet
om vår framtid är att vi skall dö en gång. ”Jag går mot döden
var jag går …” står det i Sv Ps 619:1. Kanske inte vår
favoritpsalm. Men vi ska dö. Och Greta - 16 år - får oss alla att
gråta över att hela världen tycks gå mot död och storkrasch.
Mänsklighet – vart är du på väg? Människa – vart går du?
Denna
söndag får oss att stanna upp. Den handlar inte bara om ”att jag
går mot döden var jag går”. Vers 2 har hittat en ny ton: ”jag
går med Jesus var jag går” … och ”jag går till himlen var
jag går” (Sv
Ps 619:1-3).
Vi
har kommit till ”höstens påskdag”. Texterna berättar om tre
döda som Jesus uppväckte – Lasaros, änkans son i Nain och Jairos
dotter.
De
fick leva en tid till på jorden men sedan dog också de. Budskapet
till oss i detta är att vi inte får leva här på jorden för
alltid. Men vi får alltid leva med Jesus. Han tänder ett nytt liv i
oss så att vi kan se ”den härliga lott som det är att leva där
döden sin överman fått” (Psalm
258:2).
Det som befriar oss från fruktan för döden är att lära känna Jesus. När Jesus uppväckte döda pekade han på vem han själv är: Livets Konung! Och när han själv dör och uppstår förstår vi att Jesus är starkare än döden. Därför att Jesus uppstod från de döda på tredje dagen vågar vi tro på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Dagens
texter hjälper oss till rätt ”ögon-märke”, till rätt
”öron-märke”. Och ”rätt mun-märke”!
-
ÖGON-MÄRKE: HERREN ÄR GUD!
Läs
och begrunda Första Kungaboken 17:9-24. Läs hela kapitlet!
Vi
skruvar nu tillbaka tiden till omkring år 870 f. Kr. Ahab är
kung och den vackra, eldiga, viljestarka Isebel är hans drottning.
Genom henne kommer främmande guds-dyrkan in i landet.
Folket smittas. Pojkarna smyger sig ut till de gröna lunder, där
man dyrkar Baal, en fruktbarhetsgud. De kikar in.
Vad
spännande! De ser både extas och sextas. De hör hur de ropar: Baal är gud! En stor andlig nöd kommer över folket.
Då sänder Gud Elia. Hans namn betyder Herren är Gud. Så fort Elia visar sig säger man: Där går Elia. Men egentligen säger man: Där går ”Herren är Gud”!
Då sänder Gud Elia. Hans namn betyder Herren är Gud. Så fort Elia visar sig säger man: Där går Elia. Men egentligen säger man: Där går ”Herren är Gud”!
Vill
du läsa om hur Elia, denne lille, tuffe profet i kamelhårsmantel
och med eld i blicken, går in i Ahabs palats och ger världens
längsta väderleksprognos på 3 ½ år, läs då 1 Kungaboken kap. 17. Där
får vi sedan följa Elia till bäcken Kerit och dela hans måltid.
Korpar serverar bröd och kött och bäcken Kerit bjuder på friskt
vatten.
Men
det friska vattnet sinar och Elia beger sig till staden Sarefat, där
en änka tar hand om både profeten och oss. Vi får där vara med om
ett märkligt olje- och brödunder. Mjölet
i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som
Herren hade sagt genom Elia.
Sedan
kommer fortsättningen, som dagens GT-text från 1 Kungaboken 17:17-24
berättar om. En tragedi inträffar. Elia har gått i lydnad för
Herren. Herren har lett honom på alla hans vägar. Gud har välsignat
kvinnans familj. Men så kommer denna tragedi. Änkans son blir sjuk, mycket sjuk och slutar att andas. Det blir en verklig trostest för Elia. Vi hör hur kvinnan skäller och klagar och anklagar Elia för det som hänt. Du har bara kommit hit för att låta min synd komma i dagen och för att döda min son.
Vad
gör då Elia? Han argumenterar inte. Det enda han säger:Ge
mig din son! Han
bär upp pojken på sitt rum och lägger honom på sin
säng. Elia är ”uteboende” hos kvinnan. Han har sitt rum
på taket.
Lägg märke hur Elia ber till Gud. Han ropar till Herren: Herre, min Gud, hur kan du handla så grymt mot denna änka, som jag får bo hos, att du dödar hennes son? Elia
talar allvar med Gud. Varför gör du så här? Hur kan du vara så
grym?
Får
man be så?
Vi kan jämföra med Psaltaren 44:23-27. Det är din skuld att vi ständigt dödas, att vi räknas som slaktfår, (se Rom 8:36). Vakna! Varför sover du, Herre? Res dig! Stöt inte bort oss för alltid! Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vår nöd och plåga? Vi har sjunkit ner i gruset, vi ligger tryckta mot marken. Grip in, kom till vår hjälp, befria oss, du som är god!
Herren hör
Elias bön. Pojken får liv igen. Elia tar pojken och bär honom
från rummet ovanpå ner i huset och ger honom åt hans mor och
säger: Se, din son lever. Då
sade kvinnan till Elia: Nu
vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord
i din mun är sanning.
Jakob skriver i sitt brev: Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan. Elia var en människa som vi (Jak
5:16-17).
Elia var en vanlig människa i tjänst hos en stor Gud. Det kan
hända mycket också genom oss när vi har strömmen påkopplad till
en levande Gud.
Vi
träffar Elia i Nya Testamentet. Man ser honom där som en vägröjare
för Messias. Folket
gick där i förväntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte
Johannes kunde vara Messias
(Lukas
3:13).
Vi träffar Elia på förklaringsberget tillsammans med Jesus
och Moses och Petrus, Jakob och Johannes
(Matteus
17).
Vid
slutet av sitt liv dör inte Elia, utan förs upp till himlen i en
brinnande vagn i en virvelvind (2
Kungaboken 2). Hans
efterträdare Elisha tar
upp hans fallna mantel och
fortsätter i Elias spår. Uttrycket "axla [någons] mantel"
härstammar från denna berättelse. Man
kan jämföra denna händelse med det som händer Elias efterträdare
som profet, Elisa. 2 Kungaboken 4:32- 35 berättar om det. Där användes
”mun mot mun- metoden” första gången.
Emil
Gustafsson, en hårt prövad gudsman, skriver i Sv.Ps 268 v 1. Hur
underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå?
I de följande verserna får Elias historia hjälpa honom förstå
sin egen.
Mångtusende
vagnar, o Herre, du har
och vilken du väljer för mig
kan
göra detsamma, ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med dig.
Och
när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
All
smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas
land.
Men
undret som skedde genom Elia är första gången i Bibeln som en död
uppväcks. Genom detta under övertygas en änka i Sarefat att Herren
lever. I kapitlet efter detta – 1 Kungaboken kapitel 18 - skall
Elia få övertyga tusentals människor på berget Karmel om
att Gud lever. När folket ser (får rätt ögonmärke) hur Herrens
eld förtär Elias offer, faller de ned på sina ansikten och
säger:
Det
är HERREN som är Gud!
2.
ÖRON-MÄRKE: HÖR VAD ANDEN SÄGER
Läs
och begrunda i din Bibel Uppenbarelseboken 2:8-17.
Vi
tar nu båten till hamnstaden Smyrna på Mindre Asiens västkust. En
vacker liten stad. Asiens smycke kallar man den. Vi letar rätt på
den kristna församlingen där. Vi slår oss ned bland
församlingsborna. De berättar för oss vad som hänt dem:
”Vi
har fått lida mycket här i Smyrna”, säger de. ”Vi har ofta
varit bedrövade. Smädelser och förtal gjorde oss missmodiga och
nedstämda. Vi blev förföljda och det ledde till ekonomisk kris. Vi
fick pröva på vad verklig fattigdom vill säga. Vi såg
framtiden i mörka färger. Vi anade att förföljelsen skulle bli
ännu svårare. Här fälldes många tårar. Vi kände oss
verkligen misslyckade som kristna. Vi undrade om Herren hade glömt
bort oss.
Smyrna
– en dödstrött församling.
”Men
när det var som svårast, fick vi mitt under en gudstjänst en stark
erfarenhet av Herrens närvaro. Det kom ett profetiskt budskap, som
verkligen uppmuntrade oss. Herren började tala till oss.
Jag
känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik.
Ni kan förstå att vi blev uppmuntrade. Vi började tillsammans tala
med varandra om allt vi äger i Jesus. Vi fick på nytt lära
känna vår
Herres Jesu Kristi Fader, han som är barmhärtighetens Fader och all
trösts Gud (2
Kor 1:3).
Vi
fördjupades verkligen i vår tro. Herren gav oss inga löften om att
det skulle bli bättre och bättre dag för dag. Nej, det skulle bli
ännu mera förtal och ännu mera förföljelser. Vi skulle kastas i
fängelse. Vi skulle prövas. Men Herren uppmuntrade oss med
orden: Var
trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans.
Det
märkliga var att Herren använde allt det vi fått gå igenom för
att trösta och uppmuntra och hjälpa andra som kom till oss. Vår
dödströtta församling fick liv igen. Vi fick liv och vi fick
förmedla liv. Vi förstod hur viktigt det var att lyssna in Herrens
budskap till oss. Vad säger han? Bland annat detta: Den
som segrar skall inte skadas av den andra döden.
Den
andra döden – är den eviga döden, den stora skilsmässan som
kommer efter domen. (se Ps 690 och Rom 8:38-39)”.
Det
Herren säger till Smyrna säger Han för att också vi skall höra
vad Han har att säga oss idag. Vad säger han till din
församling? Han ger oss ”öronmärke”!
Du
som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
3.
”Mun-märke”
– vad
hjärtat är fullt av det talar munnen
Läs
och begrunda i din Bibel Lukas 7:11-17
Jesus
kommer till Nain, en stad någon mil söder om Nasaret. När Jesus
närmar sig stadsporten i Nain bärs där ut en död. Det är ende
sonen som ligger där på båren. Bakom den går hans mor. Och hon är
änka. För 20 år sen hade hon varit med om begravning av sin man.
Nu är hon ensam, både man och son har dött. Och man säger till
varandra: Så lite man egentligen vet, så osäkert vårt liv är, så
otryggt. Och hon själv tänker detsamma. Hur ska jag klara mig? Och
både hon och vi frågar: Var är Gud i allt detta? ”Bryr du dig om
oss, Gud”?
Ja,
Gud bryr sig. När
Herren såg henne, fylldes
han av medlidande med henne.
Tröstaren är där och fylld
av
medlidande säger han till henne: Gråt
inte!
Fylld
av kraft säger Jesus till den döde: Unge
man, jag säger dig: Stå upp! När
Jesus talar händer det något. Den
döde sätter sig upp.
Vad
händer med begravningsföljet? De
fylldes
alla av fruktan och prisade Gud och sade: En stor profet har uppstått
bland oss, och: Gud har besökt sitt folk.
Budskapet till oss i detta är att vi inte får leva här på jorden
för alltid. Men vi får alltid leva med Jesus. Han tänder ett nytt
liv i oss så att vi kan se ”den härliga lott som det är att leva
där döden sin överman fått” (Psalm
258:2). Du
får ”rätt munmärke”:
Höj
din röst i lovsång. Låt glädjen höras ….
Vad
hjärtat är fullt av det talar munnen!
i
höstens påskglädje
Bengt
Pleijel 92+
som
bjuder på mer inlevelser i söndagens texter i boken Sångpostillan,
årg 2 s 375, och på www.bibelskolan.com
tryck här.
Vill
du sprida ”godis” berätta att adressen är
bengtpleijel.blogspot.com.