torsdag 26 september 2013



Inför den Helige Mikaels dag.

Det är Guds änglars dag idag”. Så får vi sjunga på den helige Mikaels dag (Sv ps 483). Fråga: Änglar, finns dom? Svar direkt: Ja!

Barnen och änglarna” var temat förr. Änglarna har en sådan kärlek till barn i alla åldrar! Johannes skrev, då han var gammal (förmodligen 86+): Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kalla Guds barn, och det är vi också (1 Joh 3:1). Det var Jesus som hjälpt Johannes att upptäcka att det största man kan bli är ett Guds barn (läs Matt 18:1-5).
Nu får vi med änglarnas hjälp göra livets största upptäckt: att bli Guds barn. Detta gör änglarna genom att leda oss in i ”himlaleken”.

Fadern älskar alla barnen,
därför sänder han änglar som leker in oss i Guds kärlek.
I himlen leker man (Ordspr 8:29-36). Gud vill att det skall bli såsom i himlen på jorden. Därför sänder han änglar. Lekplatsen är gudstjänsten, högmässan. Vi ser halva altarringen och anar att den andra halvan finns i änglars, martyrers och alla helgons värld. Vi ser i koret vitklädda budbärare – de måste vara änglar! Vi hör hur änglalika människor spelar orgel och synt, basunklang och harpa, gitarrer och flöjt (Psalt 150). Och bredvid dig sitter himmelska kungabarn.
För att vi ska hitta barnens glädje får en ängel bli vår coach. Först leder ängeln oss genom vapenhuset. Där får vi lägga av både dolkar, pepparspray och dräpande argument. Sedan leds vi till syndabekännelsens trånga port. Det är underbart med den trånga porten! Där får vi lägga av stöddighet och syndighet, skryt och skräp, medaljer och missgärningar, allt det där som gör oss vilsna, och människor omkring oss ledsna. Försöker vi ta allt detta med in i himlen, fastnar vi i porten. På andra sidan porten ser vi hur där bara är barn; små barn och stora barn, lin-tottiga barn och vit-tottiga, flintskalliga och svartskalliga. De har lagt av smutskläderna och fått på sig den vita dopdräkten – Kristi rättfärdighet. Alla häpnar och säger: Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss att vi får kallas Guds barn (1 Joh 3:1). Där syndernas förlåtelse är, är liv och salighet. Änglarna är mycket engagerade i detta, se Jes 6:6-7 och Luk 15:10.

Fadern älskar alla barnen,
därför sänder han änglar som hjälper dem höra vad Fadern har på sitt hjärta.
Barnen - vi - ropar efter Guds ”barm-hjärt-ighet”: Kyrie eleison! Herre förbarma dig! Har du, Fader, hjärta för de arma, de små? Det finns så mycken nöd i oss och omkring oss.
Då händer något i änglavärlden. Vi får höra samma sång som herdarna i julnatten: Gloria in excelsis Deo!! Ära vare Gud i höjden, han som har hjärta för oss. Han har ju lagt sitt hjärta i Betlehems krubba. Jesus, som står Faderns hjärta närmast, han har gjort honom känd (Joh 1:18, Giertz).
I den gammaltestamentliga texten (Daniel 10:15-19) möter vi Daniel, som får möta en ängel. Daniel är mycket gammal nu (förmodligen 86+). Han som var så modig inför både ministerkolleger, kungar och lejon, han som lärde oss att tre gånger om dagen öppna fönstret mot himmelen och be, han sitter nu modlös, trött och undrande inför de svårigheter han råkat ut för. Han är alldeles slut, har svårt att andas. Han ”möttes på sin olycksled av ej förstådda hinder” (Sv Ps 483:3). Han ber, men varför dröjer svaret? När allt ser ut att vara kört, möts han av en budbärare, som säger det som himmelska budbärare allra först säger till dem de sänds till: Var inte rädd, du högt älskade. Och sedan kommer ett löfte om framtiden: Allt skall gå väl. Var stark, var stark. Rösten från himlen styrker honom. Han blir beredd att lyssna.
Detta budskap skrevs ned i Bibeln för vår skull. Också vi hamnar i svåra och omöjliga situationer. Vi blir alldeles slut. Vi får svårt att andas. I den nöden kan Gud sända en ängel, en budbärare från Gud, som säger: Var inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var stark. När vi hör det, börjar det gnola fram en sång: I min Gud har jag funnit styrka ...
Genom änglar skickar Fadern också kärleksbrev (epistlar) och berättar om vad som sker i det som sker. Så i dagens epistel från Joh Upp 12:7-12. Där berättas om vad som händer när himmelsk värme möter jordisk kyla. Det bli urladdningar, blixt och dunder, kamp och lidande. Heavens angels kommer i strid med hells angels. Vi får viktig fiendekännedom.
I dagens evangelium möter vi en annorlunda Jesus (Matt 18:7-10). Det blixtrar om honom. Han är vred, upprörd. Han ropar ut ett VE. Han säger att det drar åt helvete med oss om vi inte gör upp med de synder som kommer genom handen, foten, ögat. Jesus är inte likgiltig. Den äkta kärleken kan bli upprörd. Den reagerar. Särskilt upprörd blir han, då han ser hur vi behandlar de små - hur vi med foten trampar på dem i stället för att gå med dem, hur vi med ögat föraktar och nedmuntrar dem, i stället för att se dem med kärlek som uppmuntrar, hur vi med handen pekar finger mot dem, knyter näven och kanske slår dem, i stället för att ta hand om dem.
Vi skakas av dessa ve-rop. Men läser vi dagens texter noggrant ser vi hur det bor en ängel i ordet evANGELium. Vi får starka budskap om seger i Jesu namn. I episteln slängs Satan ut från himlen, och i evangeliet sänds Jesus ut från himlen. Därför kan det aldrig bli riktigt nermörkt för oss. Jesus-ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5). Vi får klarsyn och rustning och ljusord i allt mörker.
Sedan händer något mer. Änglar tar hand om ”de heligas böner”, och bär fram deras böner inför Fadern (Upp 8:3). Och himmelska budbärare sänds med budskap till fattiga herdar, grubblande profeter och till oss. Deras änglar i himlen ser alltid min himmelske Faders ansikte.
Men varför står de och ser Faderns ansikte? Är det inte de små, barnen, de skall se och se till? Svar: Fadern sänder änglar till jorden, till fattiga herdar, till ensamma människor, till de utsatta, till de små (i alla åldrar). Änglarna ställer sig bredvid dem och lockar dem att lyfta ögat mot himmelen, att söka Guds ansikte och få se hur ansiktet lyser, och höra hur Fadern säger: Du är mitt älskade barn, i dig har jag min glädje ... Änglarna har lärt sig sången om underordning. De kommer nedanför barnen. Därifrån ser de den himmelske Faderns ansikte. Precis som Guds Son hjälper Guds barn att komma nedifrån till dem vi möter. Ty då ser vi ovanför dem den himmelske Faderns ansikte. Jesus säger ingenting och gör ingenting utan den ögonkontakten (se Joh 5:19 14:10-12). Ja, detta vill Guds Son hjälpa Guds barn med.
Det bor en ängel i ordet evANGELium. Här finns Guds kraft till frälsning. Hela den himmelska världen är engagerad i vad som händer med oss. När vi fått höra detta budskap kan vi stämma in i trosbekännelsens lovsång till vårt dops Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande.

Fadern älskar alla barnen
därför sänder han änglar som bjuder på DEN STORA FESTEN.
Glädjen fortsätter.
Alla barnen bjuds på måltid tillsammans med änglar, helgon och Herrens trogna ...
Alla barnen får höra pulsslagen från Faderns hjärta: För dig! För dig!
Alla barnen för höra: Var inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var stark.
Alla barnen får ta emot fred, frid, shalom, det goda, friska livet.
Alla barnen får se hur vår himmelske Faders ansikte lyser mot dem.
Alla barnen får ta med sig glädjens välsignelser hem.
Alla barnen får gå från festen och praktisera hur man handskas med öga, fot och hand.
Alla barnen får berätta himmelska hemlisar för många.
Ja, så är det, säger en som vet, nämligen
Bengt Pleijel 86+


PS. Du kan göra en vandring med Daniel i alla hans äventyr i boken ”I GUDS HÄNDER VAD SOM ÄN HÄNDER”. Boken är slutsåld på förlaget men finns på www.bibelskolan.com. Se Bengts återvändsgränd/adresslista 10, Vägsträcka 41. Då kommer du till dagens GT-text. Eller tryck här så hamnar du där.
I Sångpostillan årg 2 finns mer om vad som händer på Mikaels dag. Se sid 474-481 eller tryck här så hamnar du där.


fredag 20 september 2013

Inför 17 söndagen efter Trefaldighet

Kära miljonärskollega!
Du vet väl om att du är miljonär? Det finns miljonärer som inte vet om att de är miljonärer. Miljonärens lille arvinge kan sova på en madrass fullstoppad med tiotusenkronorssedlar, utan att veta om hur rik han är. Men du, du vet väl om ... ?
Själv är jag miljonär. Jag blev det varken genom triss eller postkod. Man måste visst köpa en lott om man skall vinna. Det har jag inte gjort. Inte heller blev jag miljonär genom något litet nobelpris på 10 miljoner. Jag har ibland önskat att få det. Det skulle ju förstärka hushållskassan bra.
Jag blev miljonär genom att umgås med en miljonär.
När denne föddes drömde hans stolta föräldrar att han skulle bli något stort. De kallade honom Saul – ett konungsligt namn. När han blev miljonär kallade han sig själv för Paulus. Det betyder ”den lille”.
När jag träffade honom berättade han för mig att han vunnit högsta vinsten. Han hade hittat något som vände upp och ned på allt han tänkt förut. Tidigare var han mycket stolt över sitt CV (meritlista). Men den bleknade helt när detta hände honom:
Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron ... 
(Fil. 3:7-9. Meritlistan, se v 3-6).
Det som han skröt med och gjorde honom uppblåst och stöddig, det räknar han som avskräde. Han kastar det på sophögen. Det är skýbalon ... bajs!
Jag blev nyfiken på denne märklige miljonär. Jag umgicks med honom. Läste allt han skrivit. Skrev själv en gång en bok tillsammans med honom (Att älska Sverige tillbaka till Gud). Han lärde mig att det fanns något bättre än att vara jorderik. Det var att bli HIMMELRIK!
Paulus – den lille – lärde mig att hemligheten i detta var att vända om och bli som barn. En kristen underkastar sig ingen, men underordnar sig alla. Där nere får man en underbar uppsikt uppåt. Man får se Guds härlighet och man får se änglar stiga upp och ner. De stiger upp med våra böner och önskningar och stiger ned med himmelska rikedomar.
Ställer Du dig där, blir du faktiskt riktigt rik.  Himmelrik! Du blir det största man kan bli: Ett Guds barn!
Men är vi barn är vi också arvingar. Guds arvingar och Kristi medarvingar (Rom 8:17). Och när arvet kommer, kommer du att bada i rikedomar.

Ja, detta var en inledning till det HIMMELSKA SÖNDAGSGODIS som serveras den 17 söndagen efter Trefaldighet. Temat är då: RIK INFÖR GUD!
Är du nyfiken så häng med till kyrkan! Då får du träffa en hel del intressanta människor. I Predikaren 12:1-7 blir du inbjuden till det palats där multimiljardären kung Salomo bor. Trots att han är oerhört rik, hör vi hur han sitter och suckar: Tomhet, idel tomhet! Han berättar hur fel hans liv blev, där han blev fångad i bonusmiljoner och aktieklipp. Han sa med bitter erfarenhet: Den rikes överflöd gav honom ingen ro att sova. Pengarna gav honom sömnproblem. Ja, stoppar man madrassen full med tiotusenkronorssedlar blir det lite knöligt i sängen. Ja, du vet ju ...
I söndagens texter träffar du också den person som jag själv umgåtts mycket med: Paulus (1 Tim. 6:7-11). Han inbjuder dig att gå med på upptäcktsvandring i ett ANNORLUNDALIV. Han har så mycket kärlek till dig att han vågar säga rent ut att det går snett, om du tar det lätt, med det som är rätt. Färga inte pengarna svarta. Fiffla inte med skatten. Hålla dig borta från sådant, säger han. Det blir bara gräl, arvstvister och sömnlösa nätter. I ett av sina brev får du höra ett ord som numera är rätt ovanligt: Jag är nöjd! I Fil. 4:13 får du ett recept som du kan pröva:
Jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd ... Allt förmår jag I HONOM som ger mig kraft.
Och denne HONOM möter du i söndagens evangelietext från Lukas 12:13-21. Du ser honom där bland hagalna företagsledare. Han hjälper dem och dig att hitta hemligheten med att bli RIK INFÖR GUD!
Härlig och innehållsRIK söndag önskas dig, käre miljonärskollega, av
Bengt Pleijel 86+

PS! Vill du fördjupa dig i dagens ämne rekommenderar jag två besök på bibelskolan.com
  1. Sångpostillan sid 382-387. Klicka här så hamnar du där.
  2. Sjunde budet. Se vandringar / Nyfikenhetsskolan in i Tio Guds bud / Nyfikenvandring 73. Klicka här så hamnar du där.









torsdag 12 september 2013

Inför 16:e söndagen efter Trefaldighet

Kära du!
Lider du av triskaidekafobi? Eller för att göra min fråga ännu tydligare: Lider du av paraskavedekatriaphobia?
Tycker du att detta låter som latin och grekiska har du rätt. Det första är latin och betyder ”tretton-rädsla”. Det andra är grekiska och betyder ”fredag den trettonde-rädsla”. Har man ett fint namn på sitt elände kan det kännas mer uthärdligt.
När denna blogg flyger ut i cyberrymden är det fredag den trettonde september. Är du rädd? Många är det? Det finns hotell som inte har rum 13. Eller hoppar över från våning 12 till våning 14. En del väntar med veckohandeln till lördag den fjortonde. Man bör vara extra försiktig fredag den trettonde.
Om man frågar mannen som vet allt, ja, ni känner honom – Mr Google – får man många svar. Många svar, men ingen vet ändå riktigt. Men jag vet. Jag lärde mig det av vad jag själv skrivit på sid 365 i min bok Sångpostillan, årg 2. Jag citerar:

Varför är människor ibland rädda för fredagen den trettonde? Den rädslan kommer från Själafienden. Nattvarden instiftades natten till Långfredag, (judarnas dygn börjar vid solnedgången). Denna fredag finns Jesus + 12 lärjungar vid den första nattvardsgången – tretton personer. Nu kan du förstå varför den Onde vill gör mycket av ondo då vi varit nära Jesus. Är vi för nära Jesus är vi förlorade för Satan. Därför sätter han ut bockfoten och vi faller.

Efter nattvardsgången satte han igång. Han lurade Judas att förråda, Petrus att förneka, Tomas att tvivla och alla att skämma ut sig, då de började gräla om vem som var störst, bäst och vackrast. Själafienden gnuggade händerna i förtjusning. Men ett par dar senare måste han lomma iväg med både bockfot och svans. Påskdagen blev hans svartaste olycksdag. Livet vann dess namn är Jesus! Och lärjungarna lärde sig denna läxa: Rädslor försvinner där Jesu kommer in!
Om en dag skall vara turdag eller otursdag beror inte på dagens nummer. Det beror hur vi hanterar rädslan. Rädslan är otäck. Det finns ett farligt sug i den. Ju mer jag tänker på vad jag är rädd för, desto fortare kommer det jag är rädd för på besök.
Job säger Det jag fruktade för det har drabbat mig, det jag bävade för har nått mig (Job 3:25).
Mose säger till det förskrämda folket på Sinai berg att de inte behöver vara rädda om de lär sig frukta Gud (2 Mos 2O:20).
David säger att Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom. Han talar med dem om hur de hör ihop och vad som händer när de ser upp mot honom. Då ser han ned på oss och löser oss från alla de band och låsningar som rädslorna gett oss, och som hindrar oss att vandra med honom. (Psalt 25:14-15).
Jesus säger också idag Frid var med er! (Joh 20:19) till rädda lärjungar som gömmer sig bakom låsta dörrar. Rädslor försvinner där Jesus kommer in!

På söndag den 15 september är det den 16 söndagen efter Trefaldighet. Man kallar den ofta för ”höstens Påskdag”. Temat är Döden och livet. Vi får se hur Elia blir livräddare åt änkans son i Sarefat (1 Kung 17:17-24). Vi får vara med då Jesus uppväcker änkans son i Nain (Lukas 17:11-17). Och Nain ligger nära den plats där Elisa fick rädda änkans son i Shunem, genom ”mun-mot-mun-metoden”  (2 Kung 4:30-37).
I dagens epistel (Joh Upp 2:8-11) får vi besöka en dödstrött församling. De kristna där har blivit förföljda och drabbats av ekonomisk kris. De kände sig uppgivna, övergivna och dödströtta. Men denna församling kan och vill berätta för oss i svensk kristenhet vad som kan hända om Jesus får komma in i församlingen och tala till oss. Detta kan du få läsa och begrunda i Sångpostillan sid 375-381. Om du inte har boken så tryck här så hamnar du där.

I Svenska kyrkan är det denna dag valdag. Vilken kyrka vill du ha?
Jag önskar en kyrka som är en ÖPPEN KYRKA, som ställer sig under öppen himmel och släpper in Kristusdoft i församlingen (2 Kor 2:14-15). Jag önskar en kyrka som är både ”CENTERPETAL", som drar oss in i centrum av den kristna tron och ”CENTERFUGAL” som driver oss ut att vibrera social omsorg. Jag önskar en kyrka som är FRI från felaktiga låsningar till mäktiga herrar och damer men MODIG att bekänna Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är HERREN (Fil 2:11 Fb). Jag önskar en kyrka som är HET, brinnande i anden, som alla i kyrkan blir om de lyssnar till Jesu ord och löfte (se Luk 24:32). En kyrka där människor är tacksamma och stolta över fädernas kyrka i SVERIGES land, och vill ge arvet från fäderna och mödrarna till barn, barnbarn och barnbarnsbarn. En kyrka som är generös även mot invandraren, den faderlöse och änkan (Jer 7:6). När vi delar så räcker det åt alla.
Då Jesus får går före oss i kyrkan med segerns baner, finns det en framtid full av sång. Vi får med förtröstan och glädje se in i framtiden. Vi behöver inte ens frukta fredagen den trettonde! Nästa gång det blir fredag den trettonde är den dag i december då i vårt mörka hus stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Sigrid Elmblad skriver i sin version av Luciasången: Sankta Lucia, ljusklara hägring sprid i vår vinternatt glans av din fägring.  I vers 3 berättar hon om hur man blir fri från både triskaidekafobi och paraskavedekatriaphobia: Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar, signade lågors vakt skydd åt oss bringar. Rädslor försvinner där Jesus kommer in!

Med dessa tröstande ljusord får vi uppmana varandra: Rösta på söndag!
Själv kommer jag dock inte att göra det. Jag har redan röstat på Hemgården i Ljungskile, där Olof Berg och Åke Carnerö tog emot min röstsedel.
Bengt Pleijel 86+





torsdag 5 september 2013

Inför 15:e söndagen efter Trefaldighet.

Jag hälsar er alla, ni Guds älskade...
Så hälsade Paulus de kristna i Rom (Rom 1:7). Och så hälsar jag er ni Guds älskade, som bor i Sverige med omnejd! Hur vet jag att ni är älskade? Jag vet. Får jag berätta?

sagan om den stygge gossen och hans ömma moder.
Detta hände en gång för längesen: Jag for med tåget från X-stad till Y-måla. Det var på den tiden tågen stannade på många ställen. Man hörde vägbommar säga plingplong, tåg säga tuff tuff och stinsar vifta med flaggor. Där var många i kupén. En mamma satt med sin son. Sonen var livlig, bråkig, olydig och gjorde inte som den ömma modern sa. Han sprang omkring, hoppade upp och ner, hojtade och väsnades. Tanter och farbröder i kupén såg mörka ut, och suckade: ”Hur uppfostrar dom barn nuförtiden?” Jag själv tänkte: ”Vilket begåvat barn! Initativrik! Innovationspåhittig! Vad månde bliva av detta barn? Kanske statsminister. Eller kanske till och med präst!!” Mitt emot mig satt en psykolog. Han sa: Detta är typiskt ett fall av attention deficit hyperactivity disorder. Jag försökte se ut som jag begrep. ”ADHD”, sa han, och då visste jag. De fyra bokstäverna sätter man på en människa som lider av en störning som gör honom överaktiv och impulsiv. Den ömma modern kanske hörde vad han sa, men blev bara mer och mer förtvivlad. Hon försökte och försökte, tjatade och förmanade. När hon var alldeles slut, tog hon till detta hemska hot: ”Tror du tomten vill komma till dig i jul, du som är så bråkig?” När inte ens detta hjälpte, gjorde hon till sist så här: Hon tog pojken upp i sin famn, kramade honom länge, länge och sa: ”Jag tycker så mycket dig, din dumma, otäcka unge!” Och man hörde hur det sa ”blupp-blupp” inne i pojken. Hans inre emotionella bägare fylldes på av moderskärlek. Och så levde de lyckliga i många, långa år ...


Denna sanna saga får bli introduktion till nästa söndag – 15:e efter Trefaldighet – en söndag som doftar himmel på jorden! Det som händer är att Jesus kommer gående, ser dig och några till. Han hör hur ni suckar: ”Varför är livet ofta så tungt. Vi sliter och släpar och undrar vad det egentligen är för mening med livet”. Jesus ser, Jesus hör. Men Jesus har också något på hjärtat, som han vill säga till ditt hjärta: ”Kom till mig, du som sliter och släpar. Kom till mig, så ska nu få se vad jag kan ge”. (Läs evangeliet från Matt. 11:28-39).
Vad vill han ge? Jo, HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS!! Som varar hela veckan!!! Men det är inte bara de snälla barnen, som får. Tomten ger bara till de snälla, skötsamma, artiga, tacksamma och goda. Till dig säger Jesus, innan du hunnit bli snäll, skötsam, artig, tacksam och god: ”Jag tycker så mycket om dig, din dumma, otäcka unge”.
Den himmelska kärleken är startgåva. Inte premium för lång och trogen tjänst. När Gud ger de tio budorden på Sinai i 2 Mos. 20:1-17, börjar han inte med ”du skall, du skall inte” Han berättar om en befrielsegärning: Jag är Herren din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Och har jag nu befriat dig från den stygge Farao, var då inte så korkad att du går i slavtjänst hos andra makter och gudar. Jag har befriat dig för att du skall få leva LIVET på riktigt. Om det livet berättar buden. Både Fadern i himlen och släkt och grannar på jorden blir glada om du håller buden. Tänk efter! Gå igenom buden och upptäck varför de blir glada.
När Jesus i Bergspredikan ger oss alla goda råd om hur vi ska kunna leva på riktigt, älska fiender och andra dumbommar, börjar han med att lägga himmelrikets liv och salighet i de fattigas och misslyckades hjärtan. Ta emot himmelens kärlek och lev ut den på jorden.
Tomten kommer först med kraven, som gör oss så trötta att vi inte orkar ta emot kraften.
Jesus kommer först med NÅDEN, hans oförskämt oförtjänta kärlek. Sedan kommer han med SANNINGEN (Joh 1:14), som hjälper oss se våra livslögner och olycksvägar. Han som är VÄGEN, SANNINGEN och LIVET (Joh 14:6) tar hand om oss, förlöser oss, omformar oss, förvandlar oss, gör oss som är lite misslyckade och halvtråkiga, dugliga att gå ut som hans tjänare och bli de roliga original som han skapat oss till. Han lär oss koppla på kraften. ”En kristen är som spårvagnen. Hon får kraften ovanifrån” (citat från en predikan av Pastor Jansson, upptecknad av tacksamme åhöraren Hasse Alfredsson).
Jesus säger: Kom till mig... Han tvingar dig inte att gå med honom. Men vill du verkligen fortsätta att LEVA LIVAT i stället för att LEVA LIVET?
När Jesus får ta hand om dig, tar han in dig i de första kristnas rika gemenskap på Pingstdagen. (Läs episteln från Apg 4:32-35). De kan hjälpa oss att se vad vi kan göra med den kärlek vi fått.
På söndag kan vi också få träffa den märklige profeten Elia. När Gud kallar någon till redskap leder, fostrar och tränar han den människan och gör henne duglig att vara hans tjänare. Han gör tjänaren FRI från felaktiga låsningar till makter och människor. Han gör honom MODIG, så att han vågar säga det som människor behöver höra och inte bara vill höra. Han rör vid hjärtat så att det blir HET av kärlek.
Detta händer med Elia. Han upptäcker frimodigheten. Kärleken driver honom att gripa in i andras nöd och svårigheter. I dagens text tar han hand om en fattig änka (1 Kung. 17:8-16). Nästa söndag träffar vi honom igen, då han ägnar sig åt livräddning (1 Kung. 17:17-24). Längre fram räddar han hela folket från andlig kollaps (1 Kung. 18). Men även om en människa får mycken kraft från Gud, tar det på krafterna att vara hans redskap. Elia gick i väggen. Han behövde själavård och fick sådan. Han fick mat för kroppen, och Andens liv för själen (Läs 1 Kung. 19).
Så se nu med spänning och nyfikenhet på vad Herren denna helg kommer att göra med er, ni Guds älskade. Kanske får ni en kram. Både Mose (5 Mos 33:27), kyrkofadern Irenaeus och jag, vet att Fadern kramas. Han har två händer – Sonen och den helige Ande. I dopet sträcker han ned sina händer och tar oss upp i sin famn. I nattvarden gör han det igen, då vi kan känna pulsslagen från hans hjärta: För dig! För dig! När någon ramlar ihop i vardagströtthet, är hans händers närvaro där (läs Ordspr. 24:26). Ja, det kan hända att du och några till får höra hur han viskar in i ditt öra: Jag tycker så mycket om dig, din dumma och otäcka unge!!

Bengt Pleijel 86+

PS. Du kan upptäcka mer av detta i Sångpostillan, sid 368-374. Eller tryck här så hamnar du där.




Skriva ut