Inför 15:e söndagen efter Trefaldighet.

Jag hälsar er alla, ni Guds älskade...

Så hälsade Paulus de kristna i Rom (Rom 1:7). Och så hälsar jag er ni Guds älskade, som bor i Sverige med omnejd! Hur vet jag att ni är älskade? Jag vet. Får jag berätta?

sagan om den stygge gossen och hans ömma moder.

Detta hände en gång för längesen: Jag for med tåget från X-stad till Y-måla. Det var på den tiden tågen stannade på många ställen. Man hörde vägbommar säga plingplong, tåg säga tuff tuff och stinsar vifta med flaggor. Där var många i kupén. En mamma satt med sin son. Sonen var livlig, bråkig, olydig och gjorde inte som den ömma modern sa. Han sprang omkring, hoppade upp och ner, hojtade och väsnades. Tanter och farbröder i kupén såg mörka ut, och suckade: ”Hur uppfostrar dom barn nuförtiden?” Jag själv tänkte: ”Vilket begåvat barn! Initativrik! Innovationspåhittig! Vad månde bliva av detta barn? Kanske statsminister. Eller kanske till och med präst!!” Mitt emot mig satt en psykolog. Han sa: Detta är typiskt ett fall av attention deficit hyperactivity disorder. Jag försökte se ut som jag begrep. ”ADHD”, sa han, och då visste jag. De fyra bokstäverna sätter man på en människa som lider av en störning som gör honom överaktiv och impulsiv. Den ömma modern kanske hörde vad han sa, men blev bara mer och mer förtvivlad. Hon försökte och försökte, tjatade och förmanade. När hon var alldeles slut, tog hon till detta hemska hot: ”Tror du tomten vill komma till dig i jul, du som är så bråkig?” När inte ens detta hjälpte, gjorde hon till sist så här: Hon tog pojken upp i sin famn, kramade honom länge, länge och sa: ”Jag tycker så mycket dig, din dumma, otäcka unge!” Och man hörde hur det sa ”blupp-blupp” inne i pojken. Hans inre emotionella bägare fylldes på av moderskärlek. Och så levde de lyckliga i många, långa år ...

Denna sanna saga får bli introduktion till nästa söndag – 15:e efter Trefaldighet – en söndag som doftar himmel på jorden! Det som händer är att Jesus kommer gående, ser dig och några till. Han hör hur ni suckar: ”Varför är livet ofta så tungt. Vi sliter och släpar och undrar vad det egentligen är för mening med livet”. Jesus ser, Jesus hör. Men Jesus har också något på hjärtat, som han vill säga till ditt hjärta: ”Kom till mig, du som sliter och släpar. Kom till mig, så ska nu få se vad jag kan ge”. (Läs evangeliet från Matt. 11:28-39).

Vad vill han ge? Jo, HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS!! Som varar hela veckan!!! Men det är inte bara de snälla barnen, som får. Tomten ger bara till de snälla, skötsamma, artiga, tacksamma och goda. Till dig säger Jesus, innan du hunnit bli snäll, skötsam, artig, tacksam och god: ”Jag tycker så mycket om dig, din dumma, otäcka unge”.

Den himmelska kärleken är startgåva. Inte premium för lång och trogen tjänst. När Gud ger de tio budorden på Sinai i 2 Mos. 20:1-17, börjar han inte med ”du skall, du skall inte” Han berättar om en befrielsegärning: Jag är Herren din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Och har jag nu befriat dig från den stygge Farao, var då inte så korkad att du går i slavtjänst hos andra makter och gudar. Jag har befriat dig för att du skall få leva LIVET på riktigt. Om det livet berättar buden. Både Fadern i himlen och släkt och grannar på jorden blir glada om du håller buden. Tänk efter! Gå igenom buden och upptäck varför de blir glada.

När Jesus i Bergspredikan ger oss alla goda råd om hur vi ska kunna leva på riktigt, älska fiender och andra dumbommar, börjar han med att lägga himmelrikets liv och salighet i de fattigas och misslyckades hjärtan. Ta emot himmelens kärlek och lev ut den på jorden.

Tomten kommer först med kraven, som gör oss så trötta att vi inte orkar ta emot kraften.

Jesus kommer först med NÅDEN, hans oförskämt oförtjänta kärlek. Sedan kommer han med SANNINGEN (Joh 1:14), som hjälper oss se våra livslögner och olycksvägar. Han som är VÄGEN, SANNINGEN och LIVET (Joh 14:6) tar hand om oss, förlöser oss, omformar oss, förvandlar oss, gör oss som är lite misslyckade och halvtråkiga, dugliga att gå ut som hans tjänare och bli de roliga original som han skapat oss till. Han lär oss koppla på kraften. ”En kristen är som spårvagnen. Hon får kraften ovanifrån” (citat från en predikan av Pastor Jansson, upptecknad av tacksamme åhöraren Hasse Alfredsson).

Jesus säger: Kom till mig... Han tvingar dig inte att gå med honom. Men vill du verkligen fortsätta att LEVA LIVAT i stället för att LEVA LIVET?

När Jesus får ta hand om dig, tar han in dig i de första kristnas rika gemenskap på Pingstdagen. (Läs episteln från Apg 4:32-35). De kan hjälpa oss att se vad vi kan göra med den kärlek vi fått.

På söndag kan vi också få träffa den märklige profeten Elia. När Gud kallar någon till redskap leder, fostrar och tränar han den människan och gör henne duglig att vara hans tjänare. Han gör tjänaren FRI från felaktiga låsningar till makter och människor. Han gör honom MODIG, så att han vågar säga det som människor behöver höra och inte bara vill höra. Han rör vid hjärtat så att det blir HET av kärlek.

Detta händer med Elia. Han upptäcker frimodigheten. Kärleken driver honom att gripa in i andras nöd och svårigheter. I dagens text tar han hand om en fattig änka (1 Kung. 17:8-16). Nästa söndag träffar vi honom igen, då han ägnar sig åt livräddning (1 Kung. 17:17-24). Längre fram räddar han hela folket från andlig kollaps (1 Kung. 18). Men även om en människa får mycken kraft från Gud, tar det på krafterna att vara hans redskap. Elia gick i väggen. Han behövde själavård och fick sådan. Han fick mat för kroppen, och Andens liv för själen (Läs 1 Kung. 19).

Så se nu med spänning och nyfikenhet på vad Herren denna helg kommer att göra med er, ni Guds älskade. Kanske får ni en kram. Både Mose (5 Mos 33:27), kyrkofadern Irenaeus och jag, vet att Fadern kramas. Han har två händer – Sonen och den helige Ande. I dopet sträcker han ned sina händer och tar oss upp i sin famn. I nattvarden gör han det igen, då vi kan känna pulsslagen från hans hjärta: För dig! För dig! När någon ramlar ihop i vardagströtthet, är hans händers närvaro där (läs Ordspr. 24:26). Ja, det kan hända att du och några till får höra hur han viskar in i ditt öra: Jag tycker så mycket om dig, din dumma och otäcka unge!!

Bengt Pleijel 86+

PS. Du kan upptäcka mer av detta i Sångpostillan, sid 368-374. Eller tryck här så hamnar du där.