tisdag 24 januari 2017



Inför fjärde söndagen efter Trettondedagen.

JESUS ÄR VÅRT HOPP

är temat som sjunger i denna söndags texter. Bibeln talar om hoppet som ett levande hopp (1 Petr 1:3). Motsatsen måste vara ett döende hopp. Vi har många förhoppningar. Vi ska hoppas det bästa. Allt ordnar sig. Allt blir nog bättre om vi byter partner, byter regering, byter bostad, byter plats, byter hårfärg. Våra mänskliga förhoppningar grusas ofta. I backspegeln ser du hur det anlagts många grusgångar i ditt liv. Materialet kom från ditt döende hopp.
   I bibliskt språkbruk är HOPPET något fast, säkert, tryggt. Hoppets symbol är ANKARET. Jesus är den vi har fått vår förankring i. Hoppet är vår vän därför att vi knyter förbund med Jesus. Därför hör hoppet och framtiden ihop. Framtiden har fått ett ansikte. Du kan ana hur han vänder sig mot dig och ser på dig och säger: Följ mig! Därför: Var glada i hoppet!
   Söndagens texter lär oss att hitta denna förankring. Och hur vi mognar i den.

1. Förankring fostras fram.
   Det lär vi oss i Första Kungaboken 17:1-6. Där träffar vi Elia. Det var mycket som hände i hans liv innan han blev det underbara redskap som räddade folket.
   Elia lever ca 800 år f. Kr. Ahab är då kung. Ahab gifter sig med Isebel, en vacker, eldig, viljestark kvinna. Med henne kommer också hennes religion in i landet. Man börjar dyrka Baal. Baalsprofeter kommer i mängd in i landet och förkunnar den nya religionen. Man börjar dyrka sex. Israels pojkar smyger sig ut om kvällarna, de kikar in på festerna i de gröna lunderna. (Gröna Lund fanns redan då!) Där var både extas och sextas. Massmedia ger pikanta skildringar av hur folk vältrar sig i synden. Den nya religionen sprider sig. Folket ropar ut: ”Baal är Gud”. Men stor andlig nöd kommer över dem.
   Då sänder Gud Elia. Namnet Elia betyder: ”Herren är Gud”. Så fort Elia visar sig säger man: Där går Elia. Men egentligen säger man: ”Herren är Gud”. Alla som brukar ropa ut att Baal är Gud säger, när Elia visar sig: Herren är Gud.
   Elia går rakt in i Ahabs palats och håller en predikan på endast en mening (1 Kung 17:1). I den korta meningen hinner han ge en väderleksprognos på tre och ett halvt år. Det ska inte komma en enda regndroppe på de åren. När man vänder ryggen åt Gud kan man varken se eller ta emot de välsignelser han vill ge. Sedan Elia hållit sin predikan försvinner han från Ahabs palats.
   Nu händer sådant som gör att Elia fostras och lär sig förtrösta på Herren. Först leder Gud Elia till bäcken Kerit. Där lär sig Elia förtrösta på Gud rent fysiskt (läs 1 Kung 17:2-7). Korpar får servera frukost och kvällsmat bestående av bröd och kött. Vatten finns i bäcken. Lite enformigt kanske, men proteinrikt. Elia lär sig att förtrösta på Gud rent fysiskt. Han lär sig komma till Gud och vila ut hos Gud. Han lär sig att vara ensam med Gud under lång tid. Han lär sig lyssna och lyda.
   Läs gärna fortsättningen om hur Elia fostras och mognar i förankringen i 1 Kung 17:8 ff.

2. Förankring talas in.
   Det lär vi oss av Andra Timotheosbrevet 1:7-12, som Paulus skriver till Timotheos. Vi citerar här vers 7, textens första vers, som inte bara gäller Timotheos, utan oss alla. Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens ande
   Det är lätt att bli modlös. Man tappar sugen. Världen är full av tappade sugar. Man ger upp. ”Loose heart”. Rakt in bland Guds folk smyger sig denna modlöshet, detta missmod in. Man arbetar och strävar och gör så mycket. Ändå blir det så lite resultat. Man får sällan respons. Allt ser så kristligt ut, Det rullar på i gamla hjulspår. Men man går från kraft till krasch!
   Det man ska veta när man blir modlös är detta: Man har inte fått det ifrån Gud. Gud har inte gett oss modlöshetens ande. Den kommer inte från Gud. Men vad gör man när modlösheten flyger in i en, ockuperar en, binder och styr?
   Man för ett samtal med Jesus om sin modlöshet och uppgivenhet. Bekänner som en synd att man släppt in detta i sitt liv. Det är mitt ansvar. Om jag inte lär mig att lägga ned dem vid korset tar de makt över mig. Alltså: Först bekänna, tömma ut. Låt Jesus, Guds lamm, ta bort synden. Sedan finns det plats i mitt inre kärleksrum – hjärtat - för det som Gud vill ge. Tre gåvor enligt denna bibelvers:

KRAFTENS ANDE
Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, lovar Jesus (Apg 1:8). I vår svaghet lägger Gud sin kraft. I svagheten blir kraften störst, säger Paulus av egen erfarenhet (läs 2 Kor 12:7-10). Och han blev så glad när han upptäckte sin svaghet, för då utsattes han för Guds möjligheter. Han säger att jag vill skryta över min svaghet så att Kristi kraft kan omsluta mig. Vi får kraft, inte bara en gång utan gång på gång. Vi går från kraft till kraft. De som väntar efter Herren hämtar ny kraft. Och hemligheten med att hitta denna kraft är att bli stilla inför Herren. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka (Jes 30:15). Något spännande händer från ovan: Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er (Apg 1:8).

KÄRLEKENS ANDE.
Paulus säger att vi inte fått en ande som gör oss till slavar. Vi behöver inte som slaven leva i fruktan. Utan den helige Ande hjälper oss att se att vi är Guds barn. Vi får ropa: Abba! Far! Vi hittar kärleksförhållandet till Far. Där mognar vi i vår förankring.

SJÄLVBESINNINGENS ANDE.

   Den helige Ande vill hjälpa oss att få ett sunt omdöme, inte drivas omkring av alla begär och ha-galenskaper. Jag får stanna till, besinna mig, se vad jag har, våga vara nöjd. Jag slipper vara avundsjuk och missbelåten. Guds Ande ger en djupglädje i mitt liv som inte beror på vad jag har gjort eller varit duktig med, utan på vad Jesus har gjort för mig.
Alltså: Förankring talas in och tas emot.

3. Förankring praktiseras
   Det fick lärjungarna göra då och det får lärjungar göra nu. Matteus berättar om det i 14:22-33.
   Det blev orkanstorm på Gennesarets sjö. Kalla vindar från Hermon möter varma vindar från Gennesaret. Våldsamma urladdningar sker. Lärjungarna, dessa yrkesfiskare, måste kämpa hårt.
   Kan vi känna igen oss? När den varma kärleken från Jesus möts av kalla, kyliga och hånfulla attityder från dem som står Jesus emot, blir det storm och urladdningar. Vi känner motvinden, allt tar emot, vi kämpar och jobbar och sliter i motvinden, men tycker att vi bara stampar på samma fläck.
   Vi undrar över att det ibland finns så mycket svårigheter och motgångar. Vi ser hur Guds folk idag kämpar i motvind. Det finns så mycket som skrämmer oss. Det värsta av allt är att vi då inte begriper oss på Jesus. Vi känner inte igen honom, när han kommer. Vi tror att Jesus alltid skall vara sådan han var, då han satt i gröngräset och delade bröd. Gestalten i nattmörkret skrämmer oss. Men Jesus vill lära oss att lyssna till hans röst. När lärjungarna gör det förstår de att det är Jesus som kommer. Han talar till oss i sitt ord. Så fort du öppnar Bibeln och läser, är han där och talar. Han driver bort våra rädslor. Lugn, det är jag. Var inte rädda. (Bibel 2000) Var vid gott mod, det är jag. Var inte förskräckta! (Bibel 1917).
   Det är mycket som händer när förankringen praktiseras. De svaga lärjungarna då uppmuntrar oss svaga lärjungar nu. Vad öppet de själva vågar berätta om sin svaghet. De slätar inte över och försöker inte dölja. De berättar om det, för att vi ska veta att vi inte är utlämnade i vår svaghet. Jesus är där. Han sträcker ut sin hand. Det är i Jesus vi får ha vår förankring. ”Han genom hela livets dag utsträcker sin händer till syndare och med fördrag där tron är svag, han veken återtänder” (Sv Ps 347:3).
   Så välkommen med på en segeltur på Gennesarets sjö. Matteus 14:22-33 drar in dig i stormens virvlar och händelsernas centrum. Du får tillsammans med de första lärjungarna häpna över Jesu makt och kärlek. Du får se hur Jesus går på vattnet och hur Petrus också gör det. Kanske du vågar ta sådana trossteg själv. Men vad som än händer är du i Jesu händer.

Och känn dig trygg: Sångpostillans guide erbjuder dig sitt sällskap. Se Sångpostillan årg 3, sid 97, eller bibelskolan.com tryck här. Det händer något med oss alla som vågar följa med.
De som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds Son”,

Bengt Pleijel än så länge 89+





tisdag 17 januari 2017

Inför tredje söndagen efter Trettondedagen.

JESUS SKAPAR TRO

är söndagens tema. Han gör det genom händelser, bibliska berättelser, genom tragiska kriser som han vrider till välsignelser, genom människor – underliga som många eller underbara som du. Och framför allt händer det något genom att hans ord kommer i rörelse i våra liv. Vandra in i söndagens budskap och häpna över att det som han gjorde då, det vill han göra nu. I dagens texter ligger himmelska glädjesanningar som väntar på att bli upptäckta och mottagna av dig.
   Vi gör först en djupdykning i Gamla Testamentet. Jag unnar dig nu glädjen att ta fram din bibel och läsa texten där. 

Första texten är från
1. Andra Kungaboken 5:1-4, 9-15
Här träffar vi ELISHA – ett Herrens redskap genom vilken han skapar tro.
   Första Kungaboken handlar mycket om profeten Elia. Kapitel 18 handlar om DEN STORA TRIUMFEN på berget Karmel. Ockulta makter avslöjas och besegras. Kapitel 19 om DEN STORA TRAGEDIN – profeten går i däck, men upprättas. Han får tröst genom 7000 trosvänner och får utse en efterträdare.
   Elia träffar Elisha då denne går i sina vardagssysslor och plöjer med oxar. Elia får kasta sin mantel på honom som ett tecken på att han var kallad till profet (läs 1 Kung 19:19). Gud kallar ofta sådana människor till sin tjänst som han ser är trogna i sin vardag - Mose då han vaktade får, lärjungarna när de var ute och fiskade. Och när han ser dig, kanske han säger: ”Den mänskan kan jag nog göra något av”.
   Elia och Elisa arbetar en tid tillsammans. När tiden var inne får Elisha bevittna Elias märkliga himmelsfärd. Han fångar upp Elias mantel och kan sedan starta profetuppdraget i Elias ande och kraft. Jämför uttrycket "att plocka upp någons fallna mantel", (läs 2 Kung 2 och Sv Ps 268).
   Det händer mycket genom Elisha.
   Elisha är miljövän. När vattnet i Jeriko blir förgiftat hittar han en reningsmetod så att det blir sunt (2 Kung 2:19-22).
   Elisha är socialt engagerad. Han tar sig an både fattiga (2 Kung 4:1-7) och rika (2 Kung 4:8 ff). Han griper in och avhjälper en hungersnöd, som drabbat folket. ( 2 Kung 4:38). Uttrycket ”att kasta yxan i sjön” härrör från Elisha (läs 2 Kung 6:1ff). Elisha är den förste som använder ”mun-mot-mun-metoden” (2 Kung 4:32 ff).
   I dagens text från andra Kungaboken 5:1-4, 9-15 får han fint besök av general Naaman, en tapper man, och en rik man – men spetälsk! Inga läkare i hans land kunde bota. Men fru Naaman har ett hembiträde som berättar om en man i Israel som har helandets gåva. Naaman tror att det är kungen och far till honom och har med sig ”tio talenter silver, sex tusen siklar guld och tio högtidskläder”. Men Israels kung blev förskräckt, upprörd, rädd. ”Trodde general Naaman att han var Gud”? Det står att Israels kung blev så skakad att han rev sönder sina kläder.
   Ryktet om Naaman sprider sig i landet. Elisha får höra det. ”Låt honom komma till mig, så skall han erfara att en profet finns i Israel”. Generalen söker upp profeten. Han häpnar över mottagandet. Han hade väntat att profeten skulle bli smickrad över att få fint besök. Och kanske tänka att han skulle få ett stort arvode och bli utnämnd till hovprofet. Men Elisha går inte ut och bugar för honom. Han sitter kvar i sitt rum. Men skickar ut sin tjänare som säger till honom att gå i väg och tvätta sig sju gånger i Jordan, så skall hans kropp bli frisk. När Naaman hör det, blir han vred och vill fara hem. Generalen hade väntat sig ett annat uppförande. Men hans tjänare talar honom till rätta och får honom att doppa sig sju gånger i Jordan. Han blir frisk och häpnar över ”att undrens tid är ej förbi”.
   Vad lär vi oss av detta? Vill du vara ett Herrens redskap, så vet att skall något hända beror det inte på redskapet, utan på den som håller i redskapet. Herren kan göra stora ting även genom ett rätt så skröpligt redskap. Om redskapet rycker till sig äran försvinner både tron och kraften. Jesus säger: Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? (Joh 5:44). Paulus säger: Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare (Gal 1:10). Om vi rycker till oss riket, makten och äran får människor omkring oss det svårt. Vi står i vägen för himmelskt ingripande. Därför slutar vi vår bön till vår Far i himlen med orden: DITT ÄR RIKET, DIN ÄR MAKTEN OCH ÄRAN, I EVIGHET. AMEN.

Den andra texten kommer från
2. Andra Korinthierbrevet 1:3-7.
Jag har skrivit ut den här. Lägg märke till understrykningarna och lägg märke till hur de tar ut dig ur din egen instängda värld. EGO-bubblan spricker. Vi behöver varandra.

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud! Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden.

Tänk till vilken vers du ska ta med dig i veckan som ligger framför dig. Du lär dig den by heart. Då kommer den in i blodomloppet och påverkar både händer och fötter och ögon, öron, tår och fingrar. Den stiger åt huvudet, ty ”vad hjärtat är fullt av det talar munnen”. Du kommer in i den himmelska ”ge-rörelsen” - GE RÖST ÅT TRÖSTEN!

Den tredje texten kommer från
3. Johannesevangeliet 4:46-54
Slå upp och ”läsbegrunda” den.
   
Jesus skapar tro. Det är söndagens tema. Där Jesus går fram händer det mycket. Han stillar stormar, förvandlar vatten till vin, sjukdom till hälsa. Han upprättar och upprätar. Han kan göra något riktigt av våra liv. Om vi tar kontakt med honom!
   Jesus älskar personlig relation. Herren umgås förtroligt med den som vördar honom, sitt förbund gör han känt (Psalt 25:14).
   Har du funderat över varför han säger att vi bör söka gå den smala vägen? Det är därför att där finns bara plats för honom och för dig. Om du då undrar över hur han klarar av att umgås med jordens miljarder kristna så personligt, så är svaret: Det är hans problem. Inte ditt.
   I dagens text umgås Jesus med en kunglig ämbetsman (Joh 4:46-54). Denne gråter. Han har fått nöd för sin son. Ty ”nyckfull är lyckan till väsen och tycke. Sorgen tar säte i konungens barm, ofta ett bröst under kosteligt smycke gömmer sin oro och hemliga harm” (Sv Ps 268:2).
   Just nu träffar han det kungabarn som har samma namn och personnummer som du. Vad är din nöd?
   Vandra långsamt genom texten. Stanna till ibland. Tänk till. Var finns du? Vad säger Jesus till dig? Vad är din nöd som du nu får uttrycka i ord och tala med Jesus om?
   Det hände något med den kungliga ämbetsmannen. Något som påverkade hela hans familj. Ha förväntningar på Herren du också!

Vill du vandra genom texten tillsammans med en guide, så finns denne i Sångpostillan årg 3, sid. 91. Eller på bibelskolan.com tryck här.

Kom ihåg: det händer mycket då vi släpper krampen om riket, makten och äran!
Vår Fader som är i himlen. Ditt är riket, din är makten och äran i evighet. Amen

Hör du rösten som ger röst åt trösten?

Bengt Pleijel 89+




måndag 9 januari 2017


Inför andra söndagen efter Trettondedagen

LIVETS KÄLLA
är temat, som porlar och sjunger i denna söndags texter. Friskt vatten! ”Här en källa rinner, säll den henne finner”. Så sjunger idag Sångpostillans begrundare i Sv ps 246.
   Livets källa finner vi allra längst ner. Jesus talar i Joh 7:37-38 om vad källan heter. Den heter JESUS. På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram."
   För en del år sedan var temat för denna söndag: JESUS VISAR SIN HÄRLIGHET.
   Jesu härlighet ser vi längst upp, när vi ser upp. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. Det händer något med oss när det friska vattnet från Jesus-källan renar våra ögon så att vi får se Jesu härlighet. Vi ser och vi får - vad då? Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd (Joh 1:14-16).
   Jesuskällan är startpunkten för vår trosvandring. Sök först Jesus … Fäst dina öron på Jesus … Det händer mycket där Jesus går fram. I Kana förvandlar han vatten till vin (se Sångpostillan årg 1, sid 87, bibelskolan.com tryck här ). När vi går där och huttrar i vinterkylan och våra krokiga tankar frusit fast, kan detta hända: Han sänder sitt ord och det frusna smälter, han låter sin vind blåsa och vattnet strömmar (Psalt 147:18).
   ”Guds källa har vatten till fyllest” skaldar Bo Setterlind (Sv ps 236). Han citerar Psalt 65:10. Men det har hänt mycket sedan Bo skrev så år 1978. Både i Bibel 2000 och Folkbibeln 2014 svämmar vattnet över. Källan har blivit en flod. Den räcker för dig, påstår Bo. Och – det är jag glad för – den räcker faktiskt också för mig.

Femte Moseboken 5:23-27
berättar om HÄRLIGHET SOM BRÄNNER OCH BRINNER
Mose säger: När ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädde ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. Och ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. Varför skall vi nu dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi ytterligare får höra Herren, vår Guds, röst kommer vi att dö. För vem finns bland allt kött, som har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och ändå blivit vid liv? Träd du fram och hör allt vad Herren, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad Herren, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.

Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden, säger de på Mose tid. De blev skakade. Överallt i Bibeln, där det berättas om Guds påtagliga närvaro, blir människor rädda. Frukta inte! Var inte rädd! är det första änglar säger...
   Hur tänker du dig Gud? Folket på Mose tid mötte inte någon snäll mysgud. En sådan finns inte heller för folk i vår tid. Bibelns Gud, han som skapat världen, han som är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader – hurdan är han?
   Han är RÄTTFÄRDIG och har en glödande iver för att det skall gå rätt till i hans värld. Han möter ondskan med VREDE. Det betyder: Vreden är kärlekens vrede. Han reagerar intensivt när vi förstör hans värld, förfuskar meningen med livet och gör det svårt för varandra.
   Han är KÄRLEK. Korset är beviset på hans kärlek. Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare (Rom 5:8).
   Han HELIG, HELIG, HELIG. Han är hel, full av godhet, full av skönhet, full av friskhet. Och han längtar efter att dra in oss i detta friska liv. Jesaja, som innan han blev kallad att bli profet, gisslat både ”fruntimrens ytlighet” (läs Jesaja 3:16-23) och utropat många VE över ”gubbtimrens stöddighet” (läs Jesaja 5:18-22) han får själv komma inför den Gud som är HELIG, HELIG, HELIG. Nu utropar han ett VE över sig själv. Han ser med förfäran sin egen synd. Ve mig, jag förgås…
   Jesaja får nu möta elden. Den bränner bort synden. Men något mer händer. Den brinner till i hjärtat. Den usle blir profet (Jesaja 6: 1-8).
   Inför den Gud som är RÄTTFÄRDIG och KÄRLEK och HELIG, får vi komma i vördnad och häpnad. ”Tremendum et fashinosum”, sa man då man talade latin med varandra. Både förfäran och förundran. Fröjda er med bävan. Frukta och älska!
   Här finns både Jesajas ”ve mig, jag förgås”, och tant Linas ”o vilken kärlek, underbar sann”(Sv Ps 45:2). Både salighet och fruktan. ”O salighet och fruktan, när Anden kommer när, o nåderika tuktan, o eld som allt förtär” (Sv Ps 162:2).
   Denna stora eld kommer ju att förtära oss, är ropet vi hör i vår text. Det behöver inte gå så. Elden bränner bort synden, och brinner som en drivkraft i lyssnande hjärtan. Träd du fram och hör allt vad Herren, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad Herren, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter."
   Och vi säger med Emmausvandrarna: Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss? (Luk 24:32).

Hebreerbrevet 2:9-10
berättar om Jesus, som stiger ned i vår förfärlighet för att föra oss till härlighet.
Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe. För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.

Här ser vi hur Han som är Ordet, stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar världen tillbaka till Gud. Han lider döden för vår skull. ”Hans ansikte berättar om din smärta som han tagit in i sig var dag”. Han som är Ordet öser ur Ordets källor och talar in tröst hos de törstiga, kraft i de svaga och glädje i de ledsna.

Johannes 5:31-36
berättar om dem som vittnar om Jesus.
Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig.

Jesus vittnar ofta om sig själv. Vi hör hans många JAG ÄR - ord. Men det räcker inte, står det i 5 Mos 19:15. Det finns fler mycket trovärdiga vittnen.

FADERN vittnar om Jesus.
Han gör det i Jesu dop: Detta är min älskade Son. Han gör det på Förklaringsberget: Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom (Matteus 3:17 och 17:5). Fadern visar oss Livets källa. Jesus är Ordet genom vilken Fadern kommer till tals med oss. De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv, Fadern är i mig (Joh 14:10). Därför är det som Jesus säger så fyllt av liv och kraft. Alla mina ord är ande och liv, säger Jesus. De är liv för var och en som finner dem och en läkedom för hela hans kropp (Ordspr 4:22).
   Recept: Ta tag i ett ord av Jesus. Bädda ned det i ditt inre. Tänk på det. Upprepa det. Vattna det med bön. Du kommer att få erfara något. Livet växer, blommar, doftar salighet och bär frukt. Genom Ordet får du ana Jesu närvaro. Han talar in sitt liv till dig. Du får se hans härlighet. Du möter honom som är fylld av nåd och sanning.

DOPFUNTEN vittnar om Jesus.
Funt betyder källa. Ordet funt har vi också i ordet fontän. Fontänen är källan som sprutar upp vatten. Vid dopfunten får du höra hur samma ord som FADERN riktade till Jesus, sägs till dig: Du är mitt älskade barn, min son, min dotter. En som upptäckte detta var Johannes: Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi får kallas Guds barn … (Joh 1 brev 3:1).

JOHANNES DÖPAREN vittnar om Jesus.
Johannes säger två viktiga ting som Jesus kan göra i våra liv:
1. Han kan ta bort dina synder
2. Han kan döpa dig i helig Ande. Du kan få liv och liv i överflöd. (Läs Joh 1:29-34 och 10:10).

JESU UNDERBARA UNDER vittnar om Jesus.
Jesus gjorde många under. Han förvandlade vatten till vin, sjukdom till hälsa, död till liv. Många såg det och undrade. En del blev utom sig av häpnad (Mark 6:51). Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom (Matteus 8:27). I det nattliga samtal som Nikodemos hade med Jesus säger han: Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du gör utan att Gud är med honom (Joh 3:2). Ja, hemligheten med de under som Jesus gör är att de är de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda. De vittnar om att Fadern har sänt mig.

Är du nyfiken på underbara under, unna dig då att gå till Sångpostillan, årg 3 sid 84. På bibelskolan.com, tryck här. Där vid källan kanske vi tillsammans upptäcker:

Du Guds kärleks källa, du skall evigt välla,
evigt hälsosam skall din flod gå fram.


Bengt Pleijel 89+



tisdag 3 januari 2017



Inför Trettondedag Jul och söndagen efter Trettondedagen

Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss
är budskapet som vi får höra och kanske sjunga den 6 januari – Trettondedag Jul. Dagens latinska namn är EPIFANIA. Det betyder ”uppenbarelse”. Dagens tema är GUDS HÄRLIGHET I KRISTUS. Gud uppenbarar sin härlighet i Kristus. Folk strömmade till Jesus för att hitta detta, berättar Lukas i dagens alternativtext (Luk 11:29-32).
   Det gjorde de då. Och vem vet, det kanske händer idag. Många vaknar yrvaket upp och undrar vad det är som sker. Världen skakar, kyrkan skakar. Vart är vi på väg? Vad händer med vårt folk, när vi avsatt Gud och gjort barn och ungdomar till andliga analfabeter? Utan Gud och utan hopp i världen, svarar Paulus i Ef 2:12.
   ”Det drar åt helvete” skriver prästen Ann Heberlein. 
Men en trotsig sång från Nyårsdagen gnolar fram i vårt minne: Herrens nåd är det att det inte är ute med oss ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Inte än!
   Ty det händer något på söndagen efter Trettondedagen, den 8 januari. Budskapet som vi då kan få sjunga är

Här den ström går fram vars flöden giva glädje åt Guds stad.
Dagens tema är JESU DOP. Vi får vara med om ett härligt möte vid Jordan. Hela den heliga Treenigheten har då samlats. Fadern talar. Anden sänker sig ned. Jesus stiger ned i Jordans vatten. Innan Livet rinner ut i Dödens hav vänder han strömmen. Han fångar upp oss som så ofta bara glider med strömmen och glider bort i meningslöshet och död, och vimsar runt i livets karuseller. Jesus stoppar karusellen, han vänder strömmen. Livet får inte längre rinna ut i döden. Från Jordan går Jesus mot Golgota, som han också kallar för ett dop.

Det drar åt himlen!
Sångpostillans läsare får sjunga dagens sång:

"Här den ström går fram vars flöden giva glädje åt Guds stad.
Jesu Kristi dop till döden är det nya livets bad.
Nya mänskor, Sonen lika, klädda i hans renhets skrud,
vill du dana av oss Gud. Jesu Kristi dop till döden är det nya livets bad". (Sv Ps 378:4)

Ja, det strömmar glädje och det strömmar folk och det strömmar vishet emot oss. Den heliga Treenighet sätter där igång en kärleksrörelse mot världen, som hjälper oss att hitta rätt i detta krångliga liv. Vi får vara med om att öka statistiken av visa och kloka män och kvinnor. Unna dig att låta dig dras med i den rörelsen...
   Under denna helg får vi träffar många som bryter upp från fångenskap och låsningar i trender och cirkussnurr. Vi blir vandringsfolk, upptäckarfolk, nybyggarfolk, annorlunda folk. Genom de fagra riken på jorden går vi till paradis med sång.
   Vi får sällskap med visa karlar från Österns länder (hur många var de tre vise männen?). Vi träffar den vise Salomo och drottningen av Saba, som söker sig till honom för att själv bli vis. Vi träffar folk från Nineve (dagens Mosul) som till Jonas förvåning inte bara hör hans predikan utan också gör som han säger. De omvänder sig (läs Jona 3). Dagens Psaltarpsalm 72:10-15 berättar om hur kungar från Tarshish, från Saba och Seba lämnar sina maktpositioner för att komma och hylla en annan konung, ja ni vet väl vem?
   Tillsammans med alla dessa visa och kloka människor får vi räta på våra krokiga ryggar och lyfta vår händer och bara låta glädjen ta ton och kärleken strömma igenom oss. VI HAR FUNNIT MESSIAS! (Joh 1:41,45). Den stolte skall ha sin stolthet i Herren (1 Kor, 31, jfr Jerema 9:23-24). Sträck på dig!

Som förberedelse behöver du kanske studera några reseskildringar och biografier. Vill du träffa vise män finns de i Sångpostillan, Trettondedag Jul, årg 1 sid 73, bibelskolan.com tryck här

Vill du träffa drottningen av Saba, Kung Salomo och Jesus, träffas de i Sångpostillan årg 3 sid 74, bibelskolan.com tryck här

Vill du förbereda dig för det härliga mötet vid Jordan gå då till Sångpostillan, Första söndagen efter Trettondedagen årg 3 sid 78, bibelskolan.com tryck här

Var beredd på vishetsupptäckter!
Bengt Pleijel 89+


Skriva ut