Inför fjärde söndagen efter Trettondedagen.

JESUS ÄR VÅRT HOPP

är temat som sjunger i denna söndags texter. Bibeln talar om hoppet som ett levande hopp (1 Petr 1:3). Motsatsen måste vara ett döende hopp. Vi har många förhoppningar. Vi ska hoppas det bästa. Allt ordnar sig. Allt blir nog bättre om vi byter partner, byter regering, byter bostad, byter plats, byter hårfärg. Våra mänskliga förhoppningar grusas ofta. I backspegeln ser du hur det anlagts många grusgångar i ditt liv. Materialet kom från ditt döende hopp.
   I bibliskt språkbruk är HOPPET något fast, säkert, tryggt. Hoppets symbol är ANKARET. Jesus är den vi har fått vår förankring i. Hoppet är vår vän därför att vi knyter förbund med Jesus. Därför hör hoppet och framtiden ihop. Framtiden har fått ett ansikte. Du kan ana hur han vänder sig mot dig och ser på dig och säger: Följ mig! Därför: Var glada i hoppet!
   Söndagens texter lär oss att hitta denna förankring. Och hur vi mognar i den.

1. Förankring fostras fram.
   Det lär vi oss i Första Kungaboken 17:1-6. Där träffar vi Elia. Det var mycket som hände i hans liv innan han blev det underbara redskap som räddade folket.
   Elia lever ca 800 år f. Kr. Ahab är då kung. Ahab gifter sig med Isebel, en vacker, eldig, viljestark kvinna. Med henne kommer också hennes religion in i landet. Man börjar dyrka Baal. Baalsprofeter kommer i mängd in i landet och förkunnar den nya religionen. Man börjar dyrka sex. Israels pojkar smyger sig ut om kvällarna, de kikar in på festerna i de gröna lunderna. (Gröna Lund fanns redan då!) Där var både extas och sextas. Massmedia ger pikanta skildringar av hur folk vältrar sig i synden. Den nya religionen sprider sig. Folket ropar ut: ”Baal är Gud”. Men stor andlig nöd kommer över dem.
   Då sänder Gud Elia. Namnet Elia betyder: ”Herren är Gud”. Så fort Elia visar sig säger man: Där går Elia. Men egentligen säger man: ”Herren är Gud”. Alla som brukar ropa ut att Baal är Gud säger, när Elia visar sig: Herren är Gud.
   Elia går rakt in i Ahabs palats och håller en predikan på endast en mening (1 Kung 17:1). I den korta meningen hinner han ge en väderleksprognos på tre och ett halvt år. Det ska inte komma en enda regndroppe på de åren. När man vänder ryggen åt Gud kan man varken se eller ta emot de välsignelser han vill ge. Sedan Elia hållit sin predikan försvinner han från Ahabs palats.
   Nu händer sådant som gör att Elia fostras och lär sig förtrösta på Herren. Först leder Gud Elia till bäcken Kerit. Där lär sig Elia förtrösta på Gud rent fysiskt (läs 1 Kung 17:2-7). Korpar får servera frukost och kvällsmat bestående av bröd och kött. Vatten finns i bäcken. Lite enformigt kanske, men proteinrikt. Elia lär sig att förtrösta på Gud rent fysiskt. Han lär sig komma till Gud och vila ut hos Gud. Han lär sig att vara ensam med Gud under lång tid. Han lär sig lyssna och lyda.
   Läs gärna fortsättningen om hur Elia fostras och mognar i förankringen i 1 Kung 17:8 ff.

2. Förankring talas in.
   Det lär vi oss av Andra Timotheosbrevet 1:7-12, som Paulus skriver till Timotheos. Vi citerar här vers 7, textens första vers, som inte bara gäller Timotheos, utan oss alla. Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens ande
   Det är lätt att bli modlös. Man tappar sugen. Världen är full av tappade sugar. Man ger upp. ”Loose heart”. Rakt in bland Guds folk smyger sig denna modlöshet, detta missmod in. Man arbetar och strävar och gör så mycket. Ändå blir det så lite resultat. Man får sällan respons. Allt ser så kristligt ut, Det rullar på i gamla hjulspår. Men man går från kraft till krasch!
   Det man ska veta när man blir modlös är detta: Man har inte fått det ifrån Gud. Gud har inte gett oss modlöshetens ande. Den kommer inte från Gud. Men vad gör man när modlösheten flyger in i en, ockuperar en, binder och styr?
   Man för ett samtal med Jesus om sin modlöshet och uppgivenhet. Bekänner som en synd att man släppt in detta i sitt liv. Det är mitt ansvar. Om jag inte lär mig att lägga ned dem vid korset tar de makt över mig. Alltså: Först bekänna, tömma ut. Låt Jesus, Guds lamm, ta bort synden. Sedan finns det plats i mitt inre kärleksrum – hjärtat - för det som Gud vill ge. Tre gåvor enligt denna bibelvers:

KRAFTENS ANDE
Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, lovar Jesus (Apg 1:8). I vår svaghet lägger Gud sin kraft. I svagheten blir kraften störst, säger Paulus av egen erfarenhet (läs 2 Kor 12:7-10). Och han blev så glad när han upptäckte sin svaghet, för då utsattes han för Guds möjligheter. Han säger att jag vill skryta över min svaghet så att Kristi kraft kan omsluta mig. Vi får kraft, inte bara en gång utan gång på gång. Vi går från kraft till kraft. De som väntar efter Herren hämtar ny kraft. Och hemligheten med att hitta denna kraft är att bli stilla inför Herren. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka (Jes 30:15). Något spännande händer från ovan: Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er (Apg 1:8).

KÄRLEKENS ANDE.
Paulus säger att vi inte fått en ande som gör oss till slavar. Vi behöver inte som slaven leva i fruktan. Utan den helige Ande hjälper oss att se att vi är Guds barn. Vi får ropa: Abba! Far! Vi hittar kärleksförhållandet till Far. Där mognar vi i vår förankring.

SJÄLVBESINNINGENS ANDE.
   Den helige Ande vill hjälpa oss att få ett sunt omdöme, inte drivas omkring av alla begär och ha-galenskaper. Jag får stanna till, besinna mig, se vad jag har, våga vara nöjd. Jag slipper vara avundsjuk och missbelåten. Guds Ande ger en djupglädje i mitt liv som inte beror på vad jag har gjort eller varit duktig med, utan på vad Jesus har gjort för mig.
Alltså: Förankring talas in och tas emot.

3. Förankring praktiseras
   Det fick lärjungarna göra då och det får lärjungar göra nu. Matteus berättar om det i 14:22-33.
   Det blev orkanstorm på Gennesarets sjö. Kalla vindar från Hermon möter varma vindar från Gennesaret. Våldsamma urladdningar sker. Lärjungarna, dessa yrkesfiskare, måste kämpa hårt.
   Kan vi känna igen oss? När den varma kärleken från Jesus möts av kalla, kyliga och hånfulla attityder från dem som står Jesus emot, blir det storm och urladdningar. Vi känner motvinden, allt tar emot, vi kämpar och jobbar och sliter i motvinden, men tycker att vi bara stampar på samma fläck.
   Vi undrar över att det ibland finns så mycket svårigheter och motgångar. Vi ser hur Guds folk idag kämpar i motvind. Det finns så mycket som skrämmer oss. Det värsta av allt är att vi då inte begriper oss på Jesus. Vi känner inte igen honom, när han kommer. Vi tror att Jesus alltid skall vara sådan han var, då han satt i gröngräset och delade bröd. Gestalten i nattmörkret skrämmer oss. Men Jesus vill lära oss att lyssna till hans röst. När lärjungarna gör det förstår de att det är Jesus som kommer. Han talar till oss i sitt ord. Så fort du öppnar Bibeln och läser, är han där och talar. Han driver bort våra rädslor. Lugn, det är jag. Var inte rädda. (Bibel 2000) Var vid gott mod, det är jag. Var inte förskräckta! (Bibel 1917).
   Det är mycket som händer när förankringen praktiseras. De svaga lärjungarna då uppmuntrar oss svaga lärjungar nu. Vad öppet de själva vågar berätta om sin svaghet. De slätar inte över och försöker inte dölja. De berättar om det, för att vi ska veta att vi inte är utlämnade i vår svaghet. Jesus är där. Han sträcker ut sin hand. Det är i Jesus vi får ha vår förankring. ”Han genom hela livets dag utsträcker sin händer till syndare och med fördrag där tron är svag, han veken återtänder” (Sv Ps 347:3).
   Så välkommen med på en segeltur på Gennesarets sjö. Matteus 14:22-33 drar in dig i stormens virvlar och händelsernas centrum. Du får tillsammans med de första lärjungarna häpna över Jesu makt och kärlek. Du får se hur Jesus går på vattnet och hur Petrus också gör det. Kanske du vågar ta sådana trossteg själv. Men vad som än händer är du i Jesu händer.

Och känn dig trygg: Sångpostillans guide erbjuder dig sitt sällskap. Se Sångpostillan årg 3, sid 97, eller bibelskolan.com tryck här. Det händer något med oss alla som vågar följa med.
De som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds Son”,

Bengt Pleijel än så länge 89+