onsdag 30 juli 2014

inför Kristi Förklarings dag

I min förra skrift, kära teofiler (=gudsvänner), skrev jag att min dator begärde att få SEMESTER för att jag skulle hinna SE MÄSTER. Och min humoristiska men mycket fromma dator menade då att jag borde åka till OAS i Kungälv för att komma NÄRMARE JESUS, han som är vår MÄSTARE.
Jag fick det, men nu tronar jag inte på minnen från OAS-stora dar utan ser framåt. Ty effekten av att komma NÄRMARE JESUS (temat på Oasdagarna) blir att man får smak på att vandra vidare med honom. Nu på söndag tar han oss med på en vandring till förklaringsberget. För ett kort ögonblick öppnas himmelen för oss. Vi får se Mose, som representerar Lagen, Elia som representerar profeterna och vi får SE MÄSTER, Jesus, som representerar evangelium. Vi får se en utstrålning av Jesu gudomliga makt. Jesus är HERREN. Ordet ”utstrålning”, på tyska "erklärung", har givit oss det svenska ordet förklaring. Denna söndag är Jesu HERRLIGHETS DAG.
De som vill följa med på vandringen kan söka sig till startplatsen som heter SÅNGPOSTILLAN, adress se nedan. Du får vara med om att SE MÄSTER – när de då lyfte blicken sågo de ingen utom Jesus allena (Bibel 1917) - och du får vara med i lovsångskören som sjunger en kärlekssång till Jesus, som Heidi skrivit.

Men några OAS-glimtar skall du få. En stor skara (som jag inte kunde räkna) mötte upp i Mimershallen i Kungälv. Människor i alla åldrar strömmade dit. Man såg moderna pappor med barn i famnen och mödotrötta mammor, som smög in till Stillhetens Oas. Folk från kyrkans antikrunda var där och folk från kyrkans barnkammare. Vi såg U-oasare och Youngsters, homo och hetero, vithåriga och svartskalliga, folk från de Brustnas camping och folk burna av rullande stolar och en åttiosjuplussare som rullatorerade fram. Playgirls och playboys spelade, dansade och sjöng sånger om att ”alla mina oaser äro i dig” (Jfr Psalt 87:7). Där fanns omkring 300 medarbetare och bed-arbetare. Som alla ställde upp utan honorar. Vi såg hur HON och HEN smög sig till helandegudstjänsten där läkare, präster och förebedjare genom samtal och bön hjälpte dem komma inför vår himmelske Fader. Får man komma dit kommer man til seg selv, som man säger i Norge. Det kunde då hända att ut från helandegudstjänsten kommer HON och HAN, ty Faderns ”du är ord” ger åt HONom en ny identitet.
Barnens Oas heter på ”englarnas” språk Youngsters. De leds av många frivilliga som leds av Lennart och Hanna. När jag för tre år sedan först hörde ordet Youngsters, trodde jag att de talade om gangsters. Och tänkte då: ja, dessa ungdomar har lyckats med det som jag som präst i 60 år aldrig fått vara med om – att föra gangsters till Jesus!
Vi fick mycket god djup undervisning. Eftersom OAS-rörelsen har en ekumenisk öppenhet, fick vi schartauaner lyssna till pingstianer och EFeSianer, till en biskop från Afrika och till en popstjärna från Göteborg. Alla talade om Guds väldiga gärningar. Och naturligtvis var våra inspirerande inspiratörer Hans och Berit med, och hjälpte oss göra djupdykningar i Ordet.
Mötesledarna gjorde i år en mycket bra sak. Den gjorde en kort och intelligent sammanfattning efter varje föredrag. Det var bra för oss som är minnessjuka.
Vi lärde oss ett nytt uttryck: ”att göra en Berit”. När Berit undervisar gör hon då och då en paus, där hon låter oss som lyssnar, tala med varandra om det vi hört. När jag vid ett tillfälle fick tala på Oas, tänkte jag vara lika pedagogisk som Berit. Jag sa: ”Nu får ni en minut på er att tala med varandra om det ni hört mig säga”. Resultat: Alla satt tysta. Ingen kom ihåg någonting. Pinsamt!
Jag gick då över till att ”göra en Bengt”. Det innebär att jag avbryter inte mitt föredrag med en fråga, utan med en psalmvers eller bibelvisa. Då får alla sjunga in budskapet. Jag inbillar mig att också det är pedagogiskt.
Det var mycket sång under dagarna. Framme på podiet var ett gäng duktiga ungdomar som på olika instrument ledde sången. De hjälpte oss vara med om att med psalmer och hymner och andliga sånger sjunga och spela för Herren i våra hjärtan (Ef 5:19).
Nu har vi alla olika musiksmak. En del gillar när synt, trummor, flöjter och trumpeter låter som dånet av väldiga vatten (Joh Upp 1:15). Andra gillar mera stilla harpoklang. Jag själv gör det. Jag planerar att lära mig spela harpa då jag blir gammal. Men vad gör man om man inte gillar hög ljudnivå? En del retar sig, förargas, suckar ... Själv gjorde jag inte det.
Jag upptäckte mina två pekfingrar. De kan göra mycket. De kan peka finger åt dem som är dumma. Men risken med det är att om jag pekar finger åt någon är det tre av mina fingrar som pekar på mig. Dumgubbe själv! Men mina pekfingrar kan dansa. När datorn bjuder upp till dans, tackar de ja och snurrar runt i en pekfingervals.
Jag upptäckte en ny funktion för pekfingrar på Oas i Kungälv. När musiken blev för hög och decibellisk stoppade jag pekfingrarna i öronen. En del som såg mig kom fram och vill bjuda på öronproppar, de trodde att jag inte vill höra. Jag ville visst höra. Men pekfingrarna reglerade ljudnivån. Jag hörde en stilla musik som var himmelskt ljuv. Och jag kände mig mycket stolt över att vara så ödmjuk och tolerant och förstående. Tänk om alla vore som ...
Kungälv och SMHI tog emot oss med mycket stor värme under alla Oas-dagarna. Och vår himmelske Fader tog emot oss med mycken kärlek. När Ordet var i rörelse sträckte vår himmelske Fader ned sina två arbetshänder – Sonen och den helige Ande. Då skedde mycket: upprättelse, under, kraft, lovsång, gamman (betyder munterhet).
Under sjuttiotalet gjorde jag ett besök på en karismatisk konferens i England. När de fick veta att jag var från Sweden, tyckte de att det var nice. Och frågade då: What is the Lord doing in Sweden? Den frågan tyckte de tydligen var viktigare än vad jag gjorde i Sverige! Jag fick en tankeställare. Och en av mina omvändelser skedde då.
På pingstdagen talade alla om Guds väldiga gärningar. På Oas var grundackordet: Jesus från Nasaret går här fram och löser från vanmakt, synd och skam. Han läker sår och gör fattiga rika. Den helige Ande låter sin röst högt om Guds gärningar tala, Och många av oss kunde efteråt säga: Herren gjorde stora ting med oss och därför var vi glada (Psalt 126:3).

Nu finns det somliga som inte tycker om OAS.
En del av dumt konservativa skäl. Man suckar en döendes församlings sju sista ord: ”Sådant har vi aldrig gjort här förut”.
Herre, möt dem med din kärlek!
Andra av teologiska skäl. Västnytt lär under dagarna haft ett inslag om OAS. En teologie doktor var upprörd över att en afrikansk biskop fick tala. Denne hade inte samma uppfattning i hbtq-frågan som han. Han menade att det var ren skam att fira festhögmässa med en sådan. Tydligen tyckte han att folk som mötte upp på OAS var dåliga.
Herre, möt honom med din kärlek!

Men, visst har han rätt, doktorn. Oasfolket är dåligt folk. Men de är glada över att det så ofta står i Bibeln att Jesus umgås med dåligt folk. De inser att de inte klarar av detta krångliga livet utan Jesus. De är inte färdigfrälsta. De vet att de ryms i ordet ”alla” som Paulus säger i Rom 3:23 : Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Men just därför längtar de till OAS-källan och längtar till KRISTI HERRLIGHETS DAG, då Herrens härlighet skall bli uppenbarad på nytt, så att de får veta att Guds källa har vatten till fyllest, och att den räcker för dig.
Och jag som tillhör kyrkans antikrunda, är mycket glad att den räcker även för mig.

Bengt Pleijel 87+


KYRKLIGA TILLKÄNNAGIVANDEN:
  1. Pilgrimsvandringen på Kristi Förklarings dag startar på adress SÅNGPOSTILLAN, årg 3, sid 339 eller adress bibelskolan.com. Eller  tryck här
  2. Kollekterna på OAS-dagarna blev något över 600.000 kronor. Vilket härmed tacksamt erkännes.
  3. OAS får inga bidrag, bara gåvor. Gud älskar en glad givare. Varför? Därför att han själv är en glad givare, och stor slösare och gläder sig då hans barn försöker likna honom. De som i fortsättningen vill leka slösare bör känna till postgironumret till OAS, som är 79 08 90-8
  4. Adressen till denna blogg HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS inte bara för de snälla barnen är bengtpleijel.blogspot.se. Man hittar den också i fejsboken. Bloggen kommer en gång i veckan om Gud vill, orken orkar och datorn inte gått sönder. Den vill uppmuntra till upptäckts-vandring in i kommande söndags budskap. Det är tillåtet att sprida ryktet om dess existens.









torsdag 17 juli 2014

Inför Apostladagen, femte söndagen efter Trefaldighet

Vi hamnar i fint sällskap på söndag: Vi får träffa och umgås med apostlarna. För en tid sedan fick jag göra en intervju med dem. Jag har skrivit om det i dagens predikan från Sångpostillan.
De är alla mycket spännande personligheter. Men o, vad olika! Några mycket impulsiva och påhittiga, andra lite blyga och tillbakadragna, några med häftiga temperament. Politiskt är en del vänstervridna, andra högervrida. Några är som de flesta av oss bara lite vridna. Är det inte lite våghalsigt av Jesus att ta med så många olika personligheter? Har Jesus haft en ordentlig anställ­ningsintervju med var och en? Har han läst deras meritlista? Personke­min stämmer ju inte.
Jag upptäckte då hur mycket vi har att lära oss, vi som har så svårt med somliga människor. Vi behöver komma NÄRMARE JESUS för att se vad som kan hända om Jesus får vara Herre och Frälsare för oss. Mänsklig klokhet räcker tydligen inte för Jesus i hans utnämningspolitik. Han ser på oss med sina möjligheter. Han kallar inte alltid dem som är dugliga. Men dem han kallar, gör han dugliga att vara tjänare… (Läs 2 Kor 4–6). Han gör oss inte dugliga att spela herrar. Det kan vi ändå. Men han kallar oss att vara tjänare. För att kunna göra oss till tjänare krävs ett gudomligt under. Och undrens tid är ej förbi! Undret startar i vårt dop och vi påminns om dopet då vi varje söndag får vi stämma in i apostlarnas lovsång till vårt dops Gud. Vi kallar den lovsången för den apostoliska trosbekännelsen. Varje ord är laddat av kärlek. Varje ord är som en dörr som öppnar sig och släpper in en doft av himmel, renhet, godhet och friskhet i våra liv.
Det som hjälpte mig att upptäcka detta var böckerna om Narnia av C.S Lewis. Där berättas om några barn från andra världskriget. De evakueras från London, hamnar långt ute på landet, får bo i stort härligt hus med många vinklar och vrår. Högst uppe på vinden finns ett klädskåp. Det är fullt av gamla pälsar som luktar gamla pälsar. Plötsligt händer något där: Väggen öppnar sig och de kommer ut i landet Narnia. Där får de vara med om många spännande saker. Bl.a får de träffa Aslan, lejonet, som är en bild av Jesus.
När jag läste detta förstod jag hur dumma vi varit. Vi har ofta sett den gamla kristendomen, trosbekännelsen, bibelberättelserna som ett gammalt skåp fullt av gamla pälsar som luktar gamla pälsar. Det är så gammalt och vant. Det har vi hört förut. Men så främmande och obegripligt för vår tid.
Men plötsligt, när vi stannar till lite längre än tre minuter inför orden och tankarna i trosbekännelsen, så öppnas det för oss en helt ny värld. Det finns mer att upptäcka, mer att hitta. Men det gäller att våga vara stilla. Unna dig en time-out med Jesus. Då brukar det hända att det öppnar sig. Jag anar! Förstår! Ljuständning!
Det jag upptäckte skrev jag om i Bibelskolans nyfikenvandringar. Det blev 60 vandringar genom trosbekännelsen. I alla fall tyckte jag att Himmelriket genom dem svepte in med glad friskhet i vår ledsna och trötta värld. Läs dem och tala om om du tycker som jag.
Ja, nu är det alltså sommarlov. För många. Min dator sa häromdagen att den ville ha semester. ”Om jag tar semester kan du se Mäster”, sa datorn. Min fromma dator syftade på Mästaren, han som heter Jesus. Jag sa ja till denna begäran. Det innebär att jag gör en veckas uppehåll med ”bloggeriet”. Då åker jag till OAS i Kungälv för att se Mäster. Ämnet för detta OAS-möte är NÄRMARE JESUS, och många av seminarierna undervisar om Andens gåvor och Andens frukter. Själv ser jag fram mot att få lyssna till en talare som i Åh-stora dar var min konfirmand och en annan talare som var ”konfirmandmamma” på Åh.
Jesus och Anden får vi möta på Oas. Men många av kyrkans folk undrar vart de tagit vägen. Får GLÄDJENS HERRE bara var en gäst vid högtidliga tillfällen? Har DUVAN, den helige Ande, blivit en utrotningshotad fågel i svensk kristenhet?
När glädjens Herre får landsförvisning kommer andra makter in och kärleken kallnar. När Andens vind inte får blåsa in friskhet i våra liv går luften snart ur oss. Och TIDSANDEN tar över. Om Andens kraftgärningar upphör, de som 1 Kor 12:6,10 i Bibel 1917 berättar om, blir det bara våra verksamheter kvar som 1 Kor 12:6,10 i Bibel 2000, berättar om, våra duktigheter.
Vad är det som sker i det som sker? Det börjar kännas kallt, ruggigt, mörkt. Är det ljusstaken som flyttas från svensk kristenhet? Läs Joh Upp 2:5. Men ”ängsliga hjärta upp ur din dvala, glömmer du alldeles bort vad du har”? Sv psalm 572 berättar om vad du har....

När datorn tar semester får jag se Mäster.
Jag åker på OAS-möte i Kungälv. Och häng med du, om du kan. Där är budskapet: NÄRMARE JESUS. När vi, du och jag och några till, kommer närmare Jesus ser Anden till att vi också kommer närmare varandra. Vi får dricka ur oasen, den friska källan i vår öken. Tillsammans blir vi VÄGENS FOLK. Ty vi följer honom som är Vägen, Sanningen och Livet. Vi är inte framme. Och vi är inte färdigfrälsta. Men vi vet att det finns mer att se, mer att upptäcka, mer att erfara. O hur saligt att få upptäcktsvandra!
Och på den vägen vill vi gärna göra det som apostlarna gjorde, enligt Sv Psalm 62:3

Apostlar gick ut med budskap till folken att Kristus är Gud.
De lade ett hav mellan makternas hot 
och livet i tro på Guds mäktiga Ord:
ur döpelsens hav steg en mänsklighet fram 
i tron på hans namn.

med varma se-Mäster hälsningar!

Bengt Pleijel 87+


Attraktioner i sommartid:
1. Läs om Apostladagen i Sångpostillan, årgång 3, sid 323 eller kom till bibelskolan.com genom att trycka här
2. Sjätte söndagen efter Trefaldighet får ingen blogg på grund av ”se-Mäster”. Men genom Sångpostillan årg 3 (sid 333 eller tryck här) kan du få följa med på en resa till Samarien. Då lär du dig att eld från himlen är något annat än bomber. Och du får många anledningar att verkligen tänka till över det Jesus säger.
3. Bibelskolans 60 nyfikenvandringar genom trosbekännelsen hittar du om du trycker här
4. Oasmötet i Kungälv är 22-27 juli och hålls i Mimershallen. Se här.
5. Goda böcker som en stolt fader rekommenderar:
Anne-Mette Pleijel Johnsson: I min Faders blomstergård, (en bok om Annika). Se här.
Erik Pleijel: Navigation i mångfalden, se här.






onsdag 9 juli 2014

INFÖR FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET

Kan ni gissa vad jag just nu längtar efter? Vad behöver man när det är 28 grader utomhus och 28 grader inomhus, och det går varmgång på hjärnkontoret, och ”mitt huvud känns så tungt”? Jag längtar efter HUGSVALELSE! Jag längtar efter att det kommer något svalt i hugen, så att jag kan skriva denna blogg.
Den 25 maj 1956 startade Annika och jag vårt äktenskap, som varade i nästan 55 år. Vår bröllopspsalm var Sv Ps 365. Ett nytt liv för oss båda. Den som är ovan må koppla på kraft från ovan. Vi fick hjälp av Hjälparen. I psalmen 365 kom vi i kontakt med ”sanningens Ande” och ”kraftenes Ande” och ”glädjenes Ande”. Vi fick hjälp att stanna till och tänka till, att andas ut ”levernets bekymmer” och andas in HUGSVALELSE. Glädjenes Ande kom att oss hugsvala... Himmelsk friskhet och söndagsgodis varje dag.
Den söndag som ligger framför oss – fjärde efter Trefaldighet – påminner oss om hur vi behöver denna himmelska hugsvalelse, inte bara då SMHI bjuder på värme som gör oss slöa och trötta. Utan framför allt när det går varmgång i det mänskliga maskineriet. Söndagen ger oss en motvikt mot dunkla krafter som styr oss. Vi får hjälp att sätta stopp för Tredje Världskriget. Ty tredje världskriget börjar i sovrum, klassrum, sommarstugor och arbetsplatser. Vi dömer och bedömer, vi retar och retas, vi trampar och förnedrar, sårar och får andra att gråta. Vi behöver ”sanningens Ande, kraftenes Ande och glädjenes Ande”. Guds Ande är hjälparen som hjälper oss hitta in i Faderns hjärta. I dagens evangelium (Lukas 6:36-40) möter vi en himmelsk Fader som har hjärta för de arma, och talar till oss från hjärta till hjärta. Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig. Lyssna inåt. Och han säger till dig: Dessa ord som jag idag giver dig skall du lägga på ditt hjärta (5 Mos 6:6).
Hur det går till får du veta mer om i Sångpostillan årgång 3 sid 315. Har du dator och internet kan du bli uppkopplad på hur Fadern löser låsningar, som kommer av ”levernets bekymmer” genom att trycka här.
Om du sedan orkar kan du läsa förordet i boken FAMILJEBIBEL som Lasse och Mari Nylén gett ut. Jag fick den Bibeln för ett par veckor sedan, och upptäckte att det var jag som skrivit förordet! Om du liksom jag undrar var jag får allt ifrån, ligger nog svaret i Sv Ps 365.

Du har i din hand en Bibel,
den är stor, den är vacker, den är spännande...
Du öppnar den, läser lite här och lite där. Ibland trillar det fram en pärla, som glimmar till och gör dig glad. Men ibland går tankarna i krok. Du fattar ingenting. Du läser om krig och våld. Människor du möter verkar inte alltid vara Guds bästa barn. De luras och bråkar och gör varandra illa. Och då tänker du: ”Det här ju precis samma sak som ger eko i våra hem, när vi får Rapport om det som är Aktuellt.” Ja, det är vår värld som Bibeln berättar om.

Du har i din hand en Bibel,
den är stor, den är vacker, den är spännande...
Den berättar om vår värld. Men den ger något mer än det som massmedia ger av dagens nyheter. Inga snabbsvar, Inga snabblösningar. Inga motorvägar där du jagar och jäktar. Bibeln leder dig bort från motorvägen. Du uppmanas att stiga ut ur bilen, ”din status”. Där hittar du den lilla skogsstigen. Det är den övermåttan härliga vägen. Vägen har ett namn. Den heter Jesus. Du vandrar fram på den. Du andas ut ditt eget, dina bekymmer, dina sorger, allt det ”skämmiga” du samlat på dig. Och du andas in friskhet, hälsa, skönhet…

Du har i din hand en Bibel,
den är stor, den är vacker, den är spännande...
Öppna den, kryp in i den, börja vandra genom den. Ge dig tid att se, lyssna, ta in. Till en början ligger den där tyst och stum. Bokstäverna står snyggt uppradade efter varandra. De varken ”dödar” eller ”livar”. Efter en stund, händer det något. Det spritter till i bokstäverna. De reser sig och drar dig in i bibeltexten. Ja, vi dras in i DEN STORA BERÄTTELSEN om Guds kärleks rörelse mot världen.

Du har i din hand en Bibel,
den är stor, den är vacker, den är spännande...
Den berättar om oss. Vi finns med i det som berättas. Ty där berättas om hjältar och helgon, om knepigt och konstigt folk, om duktiga människor som sätter sig över andra, om fariseer och annat stöddigt folk, om tullindrivare och annat syndigt folk. Vi möter människor som gråter och känner sig misslyckade. Alla dessa är viktiga speglar, som Gud håller upp för oss. Vi får läsa om våra misslyckanden, sorger, besvikelser, vårt fiffel och vårt högmod.

Du har i din hand en Bibel,
den är stor, den är vacker, den är spännande
Efter en tids vandringar genom den upptäcker vi något mycket underbart. Poängen med Bibelns människoskildringar är inte att visa hur fantastiska (eller hur dumma) dessa människor är. Utan att visa hur fantastisk Gud är, som kan använda sådana människor. Bibeln berättar om honom som kan klara av våra liv. Det gör det genast lite mer hoppfullt för oss. Klarade han av dem, klarar han nog av oss!

Du har i din hand en Bibel,
den är stor, den är vacker, den är spännande...
Det är mycket som händer i den. Det är inte bara vi som finns där. Plötsligt ser vi att Jesus kommer emot oss i texterna. Vi ser hur Jesus ser på oss. Och vi ser det som Johannes ser: Han var fylld av nåd och sanning (Joh 1:14). Han ser på oss först med ögon fyllda av nåd, barmhärtighet, godhet. Han möter äktenskapsbryterskan i Johannes 8, och den samariska kvinnan i Johannes 4, och rika ynglingar och förlorade och hemmavarande söner och döttrar, med en oändlig kärlek. Ja, han möter oss med den kärleken. Han är fylld av nåd. Men också av sanning. Han kallas därför också Sanningen. Han älskar oss så mycket att han sätter fingret på den ömma punkten i våra liv. Detta är synd, säger han. Du kan inte leva med sådant dödligt gift i kroppen.

Du har i din hand en Bibel,
den är stor, den är vacker, den är spännande...
Vi möter den helige Ande. Han har andats in liv i bibelorden. Han älskar att berätta om Jesus, han som är Livet. Anden drar oss in i Jesu kraftfält. Något händer med oss där. Avbilden, spegelbilden av Gud, som ramlat i golvet och gått sönder, den helas. Vi förändras. Vi omformas till att bli Jesus lika. Vi förvandlas till att bli de roliga original som Gud ämnat oss att vara!

Du har i din hand en Bibel,
den är stor, den är vacker, den är spännande...
Låt den inte stå kvar på väggens hylla.
Bädda ned den i hjärtats mylla.

Må sanningens och kraftenes och glädjenes Ande ge dig hugsvalelse i levernets bekymmer
Bengt Pleijel 87 +

Adresser
till FAMILJEBIBELN:
Levande Familjer Box 1077 186 26 Vallentuna 08-411 28 38
info@livfam.org  (www.levandefamiljer.se)

till BIBELSKOLAN:
bibelskolan.com. Varning! Om du letar dig fram till     BENGTS ÅTERVÄNDSGRÄND är risken stor att du fastnar där.

till HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS inte bara för de snälla barnen:
bengtpleijel.blogspot.se eller på facebook.
bloggen läggs ut inför varje söndag, så länge Gud vill, orken orkar och datorn inte gått sönder.



tisdag 1 juli 2014

Inför tredje söndagen efter Trefaldighet



Emanuel Vigelands altartavla i Åh kyrka


Tredje söndagen efter Trefaldighet är ”DE FÖRLORADES LYCKODAG”. Lukas berättar om en fantastisk far med två älsklingssöner. Men båda var förlorade för honom. Och Fadern var förlorad för dem. Välkommen nu att se hur Fadern gör allt för att älska tillbaka sina söner. Och i detta drama kanske du hittar dig själv. Han kom till sig själv... Upptäck hur du faktiskt finns med i den här berättelsen...
Men nu vill jag berätta om mina möten med altartavlan.

I januari 1964 kom jag till Åh och fick tjänstgöra där som präst i 26 år. Under denna tid umgicks jag så gott som dagligen med altartavlans Fader och hans son. Jag kommer inte ihåg om det blev kärleks-klick eller åhå-upplevelse vid första ögonkastet. Det kan ta tid att bli god vän med en tavla.
Det man först lägger märke till är FADERN. Han verkar mäktig, ser sträng ut, ler inte. Man undrar om Emanuel Vigeland här målade sin egen stränge pappa i österländska kläder. Längtar Emanuel att hans pappa skall se honom och skynda emot honom? Men pappa dröjer och en österländsk storbonde springer inte, men Far, vår himmelske Fader, skyndar. Manteln står som en sky bakom honom. I kyrkans aftonbön utrycker vi vår längtan efter honom: Gud, kom till min räddning. Herre, skynda till min hjälp. Kan du ana att det är detta som händer när du kommer till Far: Han ser dig, fylls av medlidande, springer emot dig, kramar dig, kysser dig, ger dig skor och kläder och ring och...

Låt oss nu se på SONEN. Han ser för bedrövlig ut - smutsig, trasig, misslyckad, ett samhällets olycksbarn... När Emanuel Vigeland kom till Åh med tavlan, tittade styrelsefolket häpet på sonen. De lär ha frågat: Varför ser den förlorade sonen så hemsk ut?  Vigeland skall ha svarat: Den fortapte sönn, det er jeg. Hvis jeg ikke fikk komme slik, ville jeg allri kommet.  
Sonen kastar sig i Fars armar. Staven, som han stött sig på, slängs åt sidan. På den har han ristat in tre bokstäver: F A R. Han skrev adressen hem. Kan du adressen hem? F A R – vår Herres Jesu Kristi Gud och Fader (2 Kor 1:2). Jesus säger: Jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud (Joh 20:17).
Jag stod en gång med Bo Gierz i Åh kyrka och tittade på tavlan. ”Kan du se Jesus i den förlorade sonen”, frågade han mig. ”Jesus sargad, slagen, trasig kommer till Fadern efter sitt frälsningsverk på korset. Han kommer hem till Far, öppnar vägen till Far och visar vägen för oss till Far”. Under sonen står namnet Emanuel. Det är konstnären som skrivit sin signatur där. Emanuel är också ett namn på Jesus. I Matteus första kapitel berättas namnet Immanuel, det betyder GUD MED OSS. I Matteus sista kapitel står det Och se, JAG ÄR MED ER alla dagar intill tidens slut.
Fadern sträcker ut sina händer mot oss, säger tavlan. En gång när jag predikade i Åh kyrka satt på sidobänkarna några chalmerister. Jag såg att de viskade intensivt med varandra. Jag förstod att de inte hörde på vad jag sa. Sånt kunde hända någon gång när jag predikade. Efteråt berättade de: ”Vi såg på vecket i Faderns högra arm. Vi såg ett lidandes ansikte där. Ett ansikte fyllt av smärta. Och vi blev så häpna... Det var det vi talade med varandra om.”
Ja, Fadern sträcker ned sina två armar mot oss, säger tavlan. Vi får en himmelsk kram (jfr 5 Mos 33:27) De högra armen med lidandesansiktet är Jesus. Den kommer nedifrån ty Jesus stiger ned i vår nöd för att lyfta oss upp till Fadern. Den vänstra armen kommer uppifrån, säger tavlan. Det är Guds helige Ande. Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er (Apg 1:8).
Det är mycket sker "over head" i kyrkan. Titta uppåt! Med evig kärlek har jag älskar dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig (Jer 31:3).
Längt upp till vänster på tavlan ser vi några druvklasar som kommer ned mot oss. Det påminner om det himmelrika liv som Fadern vill ge oss redan nu. O, att du lät himlen rämna och kom hit ner... så att ditt namn blir känt... (Jes 64:1-2).
Längst upp till höger på tavlan ser vi spetsen av några änglavingar. När det var barnkörläger på Åh brukade jag ge de där vingarna till dem. ”Ni får dem”, sa jag. Det gjorde att de sedan sjöng alldeles änglalikt.
Jesus säger att det blir glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig (Luk 15:7 och 10). Om bara en vänder om till Far bryter jublet löst bland Guds änglar. De hoppar, dansar, ropar, sjunger och spelar... HALLELUJA! JABBADABBADO! HURRA! Och deras glädje är smittosam. Kyrktaket öppnar sig och det regnar glädje över vår gudstjänst.
Vill du att det skall bli lite mera glädje över gudstjänsten, så skyll inte på prästen. Skyll inte på kantorn. Skyll inte på suckianerna bredvid dig. Nej, bekänn du dina synder och vänd om till din Far. Ty om du fortsätter att vända ryggen till honom, ser du inte hur hans ögon ser dig och hur hans armar sträcker sig mot dig. Men om du vänder dig om mot Far, bryter jublet löst bland Guds änglar. Och du själv blir så himla glad!
Många tycker att Fadern på tavlan ser allvarlig och sträng ut. En präst från England, som talat på ett av de Åh-rets stora förnyelsehelger vi hade, sa att han nästa gång han kom skulle ta med sig sin målarpensel och smajla till mungiporna. Han fick inte komma tillbaka.
En gång skickade vi bort tavlan för rengöring. När den kom tillbaka såg vi något vi inte sett förut. Det rann tårar på Faderns kinder. Han tar in förlorade barns nöd i sig. ”Hans ansikte vittnar om din smärta, som han tagit in i sig var dag” (Ylva E.) Mitt hjärta är i uppror, all min medkänsla väcks (Hosea 11:8).
Han tar in smärtan och han tar emot sitt barn. Poängen i denna liknelse är:
VI FÅR KOMMA SÅDANA VI ÄR.
MEN VI BEHÖVER INTE FÖRBLI SÅDANA VI ÄR.
Det budskapet gäller den förlorade sonen. Det gäller hans bror som inte finns på tavlan. Man han finns avbildad i ditt badrum (tavlan ovan tvättstället) och du kan träffa hen varje morgon. Vad som händer får du nu läsa i Sång-postillan, årgång 3 på sid 299, eller klicka här.
Sångpostillans predikan är en maratonpredikan. Den är lång (enligt Jesu föredöme i Markus 6:34). Det betyder inte att du ska rusa igenom den på rekordtid. Stanna till! Tänk till! Andas ut och andas in! Berätta för dig själv vad du läst. Samtala med Far...
Och lyssna till änglarnas sång. Det finns glädjesmitta i den...


Bengt Pleijel 87+

Skriva ut