Inför Apostladagen, femte söndagen efter Trefaldighet

Vi hamnar i fint sällskap på söndag: Vi får träffa och umgås med apostlarna. För en tid sedan fick jag göra en intervju med dem. Jag har skrivit om det i dagens predikan från Sångpostillan.

De är alla mycket spännande personligheter. Men o, vad olika! Några mycket impulsiva och påhittiga, andra lite blyga och tillbakadragna, några med häftiga temperament. Politiskt är en del vänstervridna, andra högervrida. Några är som de flesta av oss bara lite vridna. Är det inte lite våghalsigt av Jesus att ta med så många olika personligheter? Har Jesus haft en ordentlig anställ­ningsintervju med var och en? Har han läst deras meritlista? Personke­min stämmer ju inte.

Jag upptäckte då hur mycket vi har att lära oss, vi som har så svårt med somliga människor. Vi behöver komma NÄRMARE JESUS för att se vad som kan hända om Jesus får vara Herre och Frälsare för oss. Mänsklig klokhet räcker tydligen inte för Jesus i hans utnämningspolitik. Han ser på oss med sina möjligheter. Han kallar inte alltid dem som är dugliga. Men dem han kallar, gör han dugliga att vara tjänare… (Läs 2 Kor 4–6). Han gör oss inte dugliga att spela herrar. Det kan vi ändå. Men han kallar oss att vara tjänare. För att kunna göra oss till tjänare krävs ett gudomligt under. Och undrens tid är ej förbi! Undret startar i vårt dop och vi påminns om dopet då vi varje söndag får vi stämma in i apostlarnas lovsång till vårt dops Gud. Vi kallar den lovsången för den apostoliska trosbekännelsen. Varje ord är laddat av kärlek. Varje ord är som en dörr som öppnar sig och släpper in en doft av himmel, renhet, godhet och friskhet i våra liv.

Det som hjälpte mig att upptäcka detta var böckerna om Narnia av C.S Lewis. Där berättas om några barn från andra världskriget. De evakueras från London, hamnar långt ute på landet, får bo i stort härligt hus med många vinklar och vrår. Högst uppe på vinden finns ett klädskåp. Det är fullt av gamla pälsar som luktar gamla pälsar. Plötsligt händer något där: Väggen öppnar sig och de kommer ut i landet Narnia. Där får de vara med om många spännande saker. Bl.a får de träffa Aslan, lejonet, som är en bild av Jesus.

När jag läste detta förstod jag hur dumma vi varit. Vi har ofta sett den gamla kristendomen, trosbekännelsen, bibelberättelserna som ett gammalt skåp fullt av gamla pälsar som luktar gamla pälsar. Det är så gammalt och vant. Det har vi hört förut. Men så främmande och obegripligt för vår tid.

Men plötsligt, när vi stannar till lite längre än tre minuter inför orden och tankarna i trosbekännelsen, så öppnas det för oss en helt ny värld. Det finns mer att upptäcka, mer att hitta. Men det gäller att våga vara stilla. Unna dig en time-out med Jesus. Då brukar det hända att det öppnar sig. Jag anar! Förstår! Ljuständning!

Det jag upptäckte skrev jag om i Bibelskolans nyfikenvandringar. Det blev 60 vandringar genom trosbekännelsen. I alla fall tyckte jag att Himmelriket genom dem svepte in med glad friskhet i vår ledsna och trötta värld. Läs dem och tala om om du tycker som jag.

Ja, nu är det alltså sommarlov. För många. Min dator sa häromdagen att den ville ha semester. ”Om jag tar semester kan du se Mäster”, sa datorn. Min fromma dator syftade på Mästaren, han som heter Jesus. Jag sa ja till denna begäran. Det innebär att jag gör en veckas uppehåll med ”bloggeriet”. Då åker jag till OAS i Kungälv för att se Mäster. Ämnet för detta OAS-möte är NÄRMARE JESUS, och många av seminarierna undervisar om Andens gåvor och Andens frukter. Själv ser jag fram mot att få lyssna till en talare som i Åh-stora dar var min konfirmand och en annan talare som var ”konfirmandmamma” på Åh.

Jesus och Anden får vi möta på Oas. Men många av kyrkans folk undrar vart de tagit vägen. Får GLÄDJENS HERRE bara var en gäst vid högtidliga tillfällen? Har DUVAN, den helige Ande, blivit en utrotningshotad fågel i svensk kristenhet?

När glädjens Herre får landsförvisning kommer andra makter in och kärleken kallnar. När Andens vind inte får blåsa in friskhet i våra liv går luften snart ur oss. Och TIDSANDEN tar över. Om Andens kraftgärningar upphör, de som 1 Kor 12:6,10 i Bibel 1917 berättar om, blir det bara våra verksamheter kvar som 1 Kor 12:6,10 i Bibel 2000, berättar om, våra duktigheter.

Vad är det som sker i det som sker? Det börjar kännas kallt, ruggigt, mörkt. Är det ljusstaken som flyttas från svensk kristenhet? Läs Joh Upp 2:5. Men ”ängsliga hjärta upp ur din dvala, glömmer du alldeles bort vad du har”? Sv psalm 572 berättar om vad du har....

När datorn tar semester får jag se Mäster.

Jag åker på OAS-möte i Kungälv. Och häng med du, om du kan. Där är budskapet: NÄRMARE JESUS. När vi, du och jag och några till, kommer närmare Jesus ser Anden till att vi också kommer närmare varandra. Vi får dricka ur oasen, den friska källan i vår öken. Tillsammans blir vi VÄGENS FOLK. Ty vi följer honom som är Vägen, Sanningen och Livet. Vi är inte framme. Och vi är inte färdigfrälsta. Men vi vet att det finns mer att se, mer att upptäcka, mer att erfara. O hur saligt att få upptäcktsvandra!

Och på den vägen vill vi gärna göra det som apostlarna gjorde, enligt Sv Psalm 62:3

Apostlar gick ut med budskap till folken att Kristus är Gud.

De lade ett hav mellan makternas hot 

och livet i tro på Guds mäktiga Ord:

ur döpelsens hav steg en mänsklighet fram 

i tron på hans namn.

med varma se-Mäster hälsningar!

Bengt Pleijel 87+

Attraktioner i sommartid:

1. Läs om Apostladagen i Sångpostillan, årgång 3, sid 323 eller kom till bibelskolan.com genom att trycka här

2. Sjätte söndagen efter Trefaldighet får ingen blogg på grund av ”se-Mäster”. Men genom Sångpostillan årg 3 (sid 333 eller tryck här) kan du få följa med på en resa till Samarien. Då lär du dig att eld från himlen är något annat än bomber. Och du får många anledningar att verkligen tänka till över det Jesus säger.

3. Bibelskolans 60 nyfikenvandringar genom trosbekännelsen hittar du om du trycker här

4. Oasmötet i Kungälv är 22-27 juli och hålls i Mimershallen. Se här.

5. Goda böcker som en stolt fader rekommenderar:

Anne-Mette Pleijel Johnsson: I min Faders blomstergård, (en bok om Annika). Se här.

Erik Pleijel: Navigation i mångfalden, se här.